Helenas dagar Inlägg

När vi såg Rose Red var jag egentligen mer sugen på att se denna prequel, som verkade bättre. Efter att ha sett Rose Red insåg jag ju att “bättre” inte nödvändigtvis behöver betyda så mycket, men det är ändå kul att ha sett filmen.

Det handlar om Ellen som i tidigt 1900-tal gifter sig med tidernas svin, John Rimbauer. De flyttar in i det gigantiska huset Rose Red, där olyckor och försvinnanden är lite för vanliga för att kunna anses naturligt. Äktenskapet är lika otäckt som huset och så rullar filmen på. Den är mer lågmäld än filmen Rose Red, som inte slösade på krutet vad gäller billiga visuella skrämselknep. Helt klart en bättre film, men man klarar sig utan båda två.

Steve McQueen i ett skräck-humor-spektakel om en geléklump som äter människor. Öppningslåten är sanslöst upbeat och catchy och filmen är härligt B och väldigt rolig. Hur betygsätter man en sån film? Förväntar man sig skräck är den sannerligen värdelös, men vill man ha sig ett gott skratt åt ett stycke B-igt 50-tal är den en fullträff. Kul!

Den unga Dagmar Brink begår självmord och lämnar sina ägodelar till grannarna Anders och Britt Wikner, som hon knappt kände. Anders svär på att ta reda på vad som egentligen hände och vi får följa med på en rad möten med människor från Dagmars liv och återblickar som till slut förklarar Dagmars mörka hemlighet. Ett bra mysterium och en riktigt sevärd film!

Det är svårt att sätta betyg på film. Min skala på 1-5 känns lite trång, det blir väldigt stor skillnad på fyror och fyror. Jag sätter väldigt få femmor och skulle gärna sätta fler, men det känns väldigt stort att ge en film en femma, så det blir många fyror.

Jag roade mig med att gå igenom mina fyror och plocka ut filmer som jag fastnade för mer än andra. Filmtitlar som fick mig att minnas filmen och gav mig ett släng av en känsla den fick mig att känna. Filmer som stannat kvar. Filmer som är bättre än de flesta fyror. Inte nödvändigtvis filmer jag skulle vilja ge femmor, men ändå filmer som satt djupare spår än de flesta fyror. Kanske kommer några att få en femma så småningom. Många av mina femmor är faktiskt filmer som haft tid på sig att få sin speciella plats i mitt hjärta.

Vilka var det som blev kvar då? Jo:

A Tale of Two Sisters (mysrys!)
Angels in America (härlig!)
Brokedown Palace (gripande)
Constantine (förvånar mig själv)
Dial M for Murder (smart)
Eternal Sunshine of the Spotless Mind (cool)
Haibane Renmei (mysig serie)
Heavenly Creatures (hemsk)
It’s All About Love (annorlunda)
Kiss of the Dragon (gillar av någon anledning…)
Lolita (Kubricks, den nya är blaj)
Love Actually (mysig)
Mildred Pierce (intressant noir)
O Homem Que Copiava (charmig)
Scarlet Street (bra noir!)
Shaun of the Dead (roligast på länge!)
Strings (cool)
Sunset Blvd. (klassisk)
The Incredibles (bra)
The Machinist (obehaglig)
The Notebook (snyft)
The Skeleton Key (mysrys!)
Tokyo Godfathers (skön anime)

Säkert missade jag ett gäng också…

För övrigt finns det så grymt många filmer jag vill se. Nästan så att det känns jobbigt. Ni kanske har noterat min lilla “knapp” under “Kulturellt” på förstasidan? Den håller reda på hur många jag sett av IMDb’s 250 mest populära filmer. Inte för att jag nödvändigtvis vill se alla av dem, men det är ändå roligt att samla bra film…