Helenas dagar Inlägg

Jag felprioriterade mitt tentaplugg en aning. Jag var mest orolig för kanjitentan och när den var ur vägen koncentrerade jag mig mest på glosor och grammatik till Genki-tentan. Men det skulle visa sig att den riktigt hemska tentan var läsförståelsen. Jag vet inte hur den gick, men klurig var den i alla fall. Jag förstår mig inte riktigt på den delen av kursen – varför ska det klämmas in en massa ny grammatik i läsförståelsen? Ska inte grammatik främst tillhöra Genki-lektionerna? Varför måste vi lära oss MER än det vi har i boken?

Japanskan är ett språk där man kan haka på nästan oändligt många ändelser som ändrar betydelsen. Exempel:

Watashi wa karaoke de utawaseraretakunakatta.

Uppspjälkat blir det (vilket kanske inte syns eftersom de binds ihop på konstiga sätt):

Watashi wa = jag
karaoke de = karaoke
utau = sjunga
seru = låta
rareru = passiv
tai = vill
nai = inte
ta = dåtid

Låta-form kombinerat med passivform blir tvinga, så meningen översätts:

Jag ville inte tvingas sjunga karaoke.

Meningarna på tentan var ännu krångligare, fast det här är ungefär gränsen för vad jag kan smälta… Jag borde helt klart ha pluggat mer på extragrammatiken som jag knappt visste att vi skulle kunna, alltså.

—–

Efter tentan dränkte jag sorgerna i en caffè mocha med Hanna på Vanilj Kafé & Bar på Kyrkogatan 38. Jag blev nästan förvånad över att mötas av en modern kaffebar innanför dörren, helt i stil med alla trendiga coffeeshops. Bara för att det råkar sitta ihop med ett hotell jag fick intrycket av som lite familjärt och gulligt fick jag för mig att cafét skulle vara så också. Men det var absolut inte fel som det var, jag går gärna dit igen. Det var en fin lokal och de hade mycket fina grejer, många olika pajsorter som jag gärna provar en annan gång. Måste gå dit när det är sommar och testa deras innergård.

Lämna en kommentar