Helenas dagar Inlägg

Asiatisk (koreansk, i det här fallet) skräckfilm om dödsbringande mobiltelefoner kändes inte så originellt, men visst var vi tvungna att se den… fast den var väl sådär. Hade det inte varit för alla billiga skrämseltrick och “oj-det-var-visst-bara-en-dröm-sekvenser” skulle den nog fått en trea, men nu räcker det inte riktigt.

Den lilla flickan utgör största delen av behållningen. Jag hoppas hon gick i terapi för att inte knäckas av sin roll…

Hann vara nyfiken på den här filmen ett bra tag innan jag fick tillfälle att se den – och visst motsvarade den förväntningarna. En mysig film i klassisk Burton-anda och vi får till och med lite Vincent-referenser. Det allra tuffaste är förstås att filmen är stop-motion-filmad och att det är riktiga dockor vi ser. Vilket jobb! Vad sägs om 28 bilder för att få likbruden att blinka (enligt IMdB’s trivia)?

Handlingen är helt okej, leker med döden lagom morbidt och ger utrymme för oneliners som “Why go up there when people are dying to get down here?”

Corpse Bride gör mig sugen på att se om The Nightmare Before Christmas och det är väl ett ganska bra betyg. :)

Jag såg om BBC-Narnia från 1988 strax innan jag såg denna version och det var verkligen en nostalgitripp. Det var inte mycket jag kunde erinra mig från barndomens tv-tittande, men en hel del föll på plats när jag såg om serien. Riktigt kul att se hur de löst allt i den nya versionen! Allt var givetvis mycket snyggare. Jag hade totalt glömt bort att de märkligaste varelserna var tecknade i BBC-serien, men det var nog enklast så. :)

Den roligaste skillnaden var nästan häxan – 1988 tyckte man att hon såg otäck ut med jättemycket smink, 2005 tyckte man i stället att den osminkade looken var mest häxlik. Hur mycket ska man läsa in i det om hur dagens samhälle ser ut? :) Ska jag tolka det som att jag ser ut som en häxa?

Filmen är lite svårt att betygsätta… jag ville verkligen se den och jag fick ungefär vad jag väntade mig, men det är ändå inte en sån film jag vill sätta ett jättehögt betyg på. Men hur som helst så måste man ju se den…

Igår var ytterligare en sån där osannolikt vit dag här ute i förorten, medan stan var ett enda ångestladdat och snömoddsslipprigt varning-för-snöras-spektakel. Ibland är det väldigt tacksamt att bo här ute. Varenda liten kvist och varenda litet barr på träden omsorgsfullt inbakade i mjukaste vitt. Marken täckt i vitt och tjock, vit dimma till råga på allt, för att ytterligare förstärka overklighetskänslan. Jag skulle nästan inte blivit förvånad om en vit enhörning hade travat förbi.

Idag är dimman faktiskt borta och vi ser längre än till de närmaste träden ut genom fönstret. Och de ser gröna ut… nåja, det var vackert medan det varade. Jag gick upp tidigt idag för att försöka hinna plugga dagens glosor.

“Introduktion” till Japanska B innebar nämligen fullvärdig lektion 14-16, vilket jag egentligen inte alls hade tid med. Dessutom fick vi veta att vi har glosförhör idag. Suck.

Den största fördelen med att börja skolan är att jag äntligen får bli registrerad så att CSN går med på att ge mig pengar. Fast vi registrerar oss idag, inte igår på introduktionen som man kanske hade kunnat tro. Registreringen går alltså till på så vis att vi visar upp vårt kårkvitto för läraren som prickar av oss på en lista. Hi-tech.

Det jag skyndade mig för igår var att fira att Jonas börjat exjobba! Jag lagade samma mumsiga lasagne med getost, ruccola och svamp som vi gjorde i Uppsala förra helgen. Vi drack vin till och avslutade med en lyxig Carte d’Or-glass, det var länge sedan! Ska det firas ska det firas! Jonas fick en present också – en kaffepress eftersom perkolatorn är såpass besvärlig att han dricker mycket pulverkaffe, som ju inte är någon höjdare. Kaffepress är ungefär lika enkelt och enligt uppgift godare.

Sen skyndade vi in till stan och gick och såg nya Narnia! Kul att se den och observera alla skillnader mot BBC-versionen, som jag ju sett nyligen. Den roligaste skillnaden var nästan häxan: 1988 tyckte man att mycket smink var det bästa för att få henne otäck. 2005 kör man i stället på den osminkade looken för bästa effekt. Är det det som är mest skrämmande idag alltså? Kan jag av det dra slutsatsen att jag ser ut som en häxa? :)

Nu är det hög tid att stressplugga glosor. Ujujuj. Sen skola, fika med Karin och jobba.

Koreansk skräckfilm med originaltiteln Geoul sokeuro.

För ett år sedan brann det stora varuhuset ner och flera människor omkom. I samband med förberedelserna för återinvigningen sker en rad mystiska dödsfall som ser ut som självmord… eller rentav som att spegelbilden begick morden.

Filmen är rörig och storyn håller kanske inte riktigt hela vägen men spegeltemat är i alla fall en riktigt snygg röd tråd genom filmen, både visuellt och i handlingen.

En forna tv-stjärna försöker återvinna sin makes åtrå genom att uppsöka en kvinna som lagar alldeles speciella dumplings, med en alldeles speciell föryngrande ingrediens…

Enormt osmakligt. Vi satt och skruvade på oss besvärat vid ett flertal tillfällen… “Skräck” är kanske att ta i, det är snarare en lågmäld skildring av vidriga människor som äter vidriga saker… Dåliga människor!

Sevärd för att den faktiskt lyckas med att äckla. Bildspråket är också intressant med sina förstärkta färger.