Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Hedersmordet på Pela

Minns ni hedersmordet på Pela som för några år sedan fick uppmärksamhet i media? Pela Atroshi kom från Kurdistan till Sverige med sin familj 1995. Hon vande sig mer och mer vid det svenska sättet att leva, men männen i hennes familj accepterade det inte. När ryktesspridningen börjat, falska rykten som nådde ända till övriga släkten i Irak och Australien, var problemet enormt. De fick henne att gå med på att åka hem till Kurdistan och gifta sig, ett vanligt sätt i den islamiska kulturen att lösa problem med kvinnor. I stället blev hon skjuten till döds av sin farbror. Vittne till mordet blev hennes lillasyster Breen, detta för att pappan och hans bröder ville skrämma henne till lydnad. Breen reagerade precis tvärt emot och kom så småningom att vittna i svensk domstol och få farbröderna dömda till livstids fängelse.

Det här är Breens berättelse. Hon berättar om livet i familjen Atroshi och vi får en bakgrundshistoria som gör att man kan förstå varför ett hedersmord kan motiveras i den kurdiska kulturen och i familjen Atroshi. Breen poängterar att kulturen och religionen är rätt, men männen tolkade den fel. Det är aldrig rätt att döda, problem kan alltid lösas på andra sätt. Pela hade ju till och med gått med på att gifta sig.

Breen lever nu i Sverige med skyddad identitet, under ständigt dödshot från sin familj. En dag vill hon gifta sig, med en kurdisk man i Sverige. En bra kurdisk man ska, enligt Breen, kunna ta till sig delar av den svenska kulturen och modifiera traditionella tolkningar efter det moderna livet. Breen vill behandlas med respekt, men bli ordentligt omhändertagen. Hon säger:
“I Sverige säger fruar till sina män:
– Nu går jag.
Då säger mannen.
– Hej då.
Men jag vill säga så här till min man:
– Går det bra att jag går nu?
Och då ska han svara:
– Breen, det går bra. Vart går du? När kommer du tillbaka? Ska jag följa dig dit eller ska jag hämta dig?”

Det är en hemsk berättelse. Breen växte upp med stor respekt för männen i familjen, lydde dem tveklöst och gjorde sitt bästa för att de skulle ha det bra. Hennes liv krossades den dag dessa män sköt storasystern. Breen, som är van att leva med en stor skara släktingar, är nu ensam i Sverige och har velat ta sitt liv många gånger, men tänkt om: Pappas släkt ska inte få som de vill. Nu lever hon för både sig själv och för Pela, vars liv togs ifrån henne för tidigt.

Boken ger mycket intressant läsning och man får lära sig mycket om den kurdiska kulturen och religionen. Det är en intervjubok, vilket gör att många kapitel är mer eller mindre talspråk citerat rakt av. Jag hade nog hellre velat ha den omformulerad till smidigt språk, men så är jag ju lite av en språkpolis också. Jag har väldigt svårt att läsa ineffektivt formulerade texter utan att reagera negativt. Men Swanberg motiverar det hela med att det ska vara Breens ord på sidorna, Breens och de andra som också intervjuar. Det är en god tanke. Även om jag stör mig på det talspråkliga är boken väldigt spännande att läsa.

BokinfoTitel: Hedersmordet på Pela
Författare: Swanberg, Lena Katarina
15 kommentarer

Orkanen Gudrun

Ännu mera katastrofer. Orkanen Gudrun krävde inte lika många liv, men var säkerligen en lika stor katastrof för dem som drabbades av den som för dem som drabbades av tsunamin. Lite orolig var jag allt när Jonas var ute och drällde under natten. Att min oro var befogad fick jag veta när han kom hem och berättade hur Rydsskogen sett ut när han promenerade igenom den. Jag har varit och fotat lite idag, mina orkanbilder finns här.

Annars är det sista dagen innan tentan och jag försöker repetera och lära mig det sista, med begränsad framgång. Vi tvättar och köpte nästan en fåtölj… eller rättare sagt, vi var och tittade på en som kunde vara likadan som den vi redan har, men det visade sig att den inte var det.

Snart får vi se hur många klädesplagg som förstörts i tvätten den här gången… en av mina ganska nya tröjor hade fått ett märkligt svart märke, får väl se om det går bort i framtida tvättar… suck. Varför måste det vara sån gambling att tvätta? Något klädesplagg kommer säkerligen att förstöras, men vilket? Vad ska vi göra, vi kan ju inte gärna sluta tvätta. Tvätta allt för hand? Nej, knappast…

Lämna en kommentar

Erotisk mat?

Jag drömde härom natten att Frida frågade mig om tips på någon “erotisk vegetarisk mat”. Tyvärr vaknade jag innan jag hann svara, det hade varit intressant nämligen. Jag diskuterade saken med Jonas och vi kunde inte komma på något riktigt bra. Ett litet förtydligande: även om ordet “erotisk” användes så avseddes inte afrodisiaka utan mer “snuskigt lyxig” mat. Någonting riktigt, riktigt fint sådär. Oxfilé skulle kunna vara en köttvariant. Något som alltid är fint och lyxigt att bjuda på. Vad skulle det kunna vara i den vegetariska världen? Det finns mycket som är GOTT, men erotiskt/lyxigt? Idéer, någon?

Apropå efterlysta saker så föreslog Ingela att det svenska improvisations-TV-programmet på 90-talet som jag försökte hitta namnet på kunde vara Gallimatias med Adde Malmberg. Någon som kommer ihåg det programmet? Det säger mig nämligen ingenting… men det skulle kunna vara det.

Lämna en kommentar

Min utbytesstudent

Igår natt hämtade jag min utbytesstudent på stationen! Det blev lite komplikationer, eftersom han råkade kliva av i fel stad (Norrköping…), men han hade turen att träffa på en schysst snubbe som skjutsade hit honom. Han skulle komma 23.57 med tåget men dök upp 45 minuter senare med bil. Stackarn hade rest i flera dagar, men nu är han alltså här, kommen ända från Australien. Han bor i ett korridorsrum nära mig. Jag är ju lite upptagen med att tentaplugga nu, men det är väl bara bra om han måste lära känna sina korridorare kanske… jag hinner nog träffa honom sen. :)

Annars är det som sagt matte, matte, matte… svårt att plugga duktigt, men lite framåt går det i alla fall, sakta men säkert. Just nu blåser det så mycket att det känns som att fönstrena ska gå sönder, det är lite obehagligt. Jonas är hos Björn och spelar rollspel, men det låter så mycket av blåsten att jag nästan har trott flera gånger att det varit han som kommit hem.

Lämna en kommentar

Appleseed

Snygg anime, något annat är svårt att påstå. Handlingsmässigt lämnade den mig dock ganska oberörd, även om det kändes som att filmskaparna försökte skapa känslor av medlidande och dylikt. Kanske inte så lyckat, alltså. Filmen är ändå sevärd för de ruggigt snygga miljöerna.

FilminfoIMDB: Appleseed
Regissör: Shinji Aramaki
År: 2004
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

I stället för att plugga

Jonas skickade just över 1266 bilder föreställande Garbage Pail Kids… skaplig samling. Jag kände igen nästan alla från serie 2 och många av de senare, även om jag inte orkade kolla på alla. Vilket påfund… Jo, jag har också samlat en gång i tiden, men inte lika fanatiskt som vissa andra. Minns en kille som gick omkring på skolgården med en halvmeterhög bunt bilder… man bara väntade på att han skulle tappa dem. :)

I förrgår hade jag filmkväll med Frida. Vi hyrde One Hour Photo, som visade sig vara riktigt bra. När den var slut började precis Edward Scissorhands på TV, så då såg vi den också. Mysigt.

Igår gick Jonas och jag en “liten” promenad på drygt två timmar. Jag fick inte ens skavsår av mina nya kängor, det är ju bra.

Jonas har kommit över en massa avsnitt av den väldigt roliga amerikanska TV-programmet “Whose line is it anyway?” som går ut på att fyra deltagare gör improviserade sketcher. Mycket lustigt att titta på, de är väldigt duktiga. Jag försöker komma på vad ett svenskt liknande program på 90-talet hette, nån som kan hjälpa mig? Inte Gäster med gester eller nåt, inte charader utan impro… inte Parlamentet heller. :) Eventuellt hade programledaren mörkt, krulligt hår… av någon anledning tänker jag på Adde Malmberg, men det är nog fel…

Jag bakade nyss scones, det blev en fin “frunch”.

Och mitt i allt detta ska man alltså plugga matte också… är dålig på att komma igång, desto bättre på att avbryta. Idag tänkte jag lära mig differentialekvationer.

Lämna en kommentar

One Hour Photo

Robin Williams är underbar i en roll som berör. Han spelar den ensamme Sy som jobbar i ett fotolabb och roar sig med att titta på kundernas bilder. Särskilt familjen Yorkins familjebilder fascinerar honom; de visar allt han alltid velat ha. De ser ut att vara den perfekta familjen, ett stiligt par med en söt son. Sy blir mer och mer besatt av familjen och drömmen om att få tillhöra den, att få vara Uncle Sy… men är allt så underbart som han föreställer sig och vad händer när drömmen krossas?

Jag gillade verkligen filmen. Trots att Sy beter sig ganska obehagligt tycker man verkligen synd om honom, han vill ju bara ha en familj… Jag blev förvånad när jag läste en sågning av filmen; en person tyckte att Sy var för lågmäld och inte gjorde tillräckligt hemska och bisarra saker. Just det tycker jag är BRA. Han är den snälle, olycklige farbrorn som det går snett för, ingen ond skurk. Mycket bra film!

FilminfoIMDB: One Hour Photo
Regissör: Mark Romanek
År: 2002
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Årets kulturtoppar

Förra året var det jättelätt att se ut de bästa filmerna jag sett (Donnie Darko, The Others, The Ring), men i år är det inte alls lika självklart. Den enda film som här på hemsidan fått högsta betyg och som jag sett för första gången 2004 är Tim Burtons kortfilm Vincent.

Andra viktiga filmer jag sett under året, kronologiskt:
Lost in translation
The Butterfly Effect
Love Actually
10th kingdom (miniserie)
Waking Ned
Mystery Science Theater 3000 the Movie
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Legenden (barndomsnostalgi, återfunnen efter många år)
Frailty
Lolita (1962)
The Incredibles

Men det är fortfarande jättesvårt att säga vilken som är bäst… vad är detta, jag måste ju ha sett bra filmer, eller?!

Böcker är ännu svårare. Böcker tycker jag nästan alltid om när jag läst dem, eftersom de innebär ett relativt stort engagemang…

Alla böcker jag läst:
The Da Vinci Code, Brown, Dan
Harry Potter and the Chamber of Secrets, Rowling, J.K.
Harry Potter and the Philosopher’s Stone, Rowling, J.K.
Parfymen, Süskind, Patrick
Pojken som inte fanns, Pelzer, Dave
The Lovely Bones, Sebold, Alice
Generation X, Coupland, Douglas
Jordens smartaste ord, Lindström, Fredrik
Flowers for Algernon, Keyes, Daniel
boo hoo, Malmsten, Ernst mfl
boo.com och IT-bubblan som sprack, Lindstedt, Gunnar
Microslavar, Coupland, Douglas
Tarzans tårar, Mazetti, Katarina
Venus i päls, Sacher-Masoch, Leopold von
Världens dåligaste språk, Lindström, Fredrik

Alla är viktiga på sitt sätt. De allra viktigaste är nog Världens dåligaste språk, Microslavar, Flowers for Algernon (gammal favorit som jag äntligen hittade under året och läste om), Parfymen och The Da Vinci Code. Fast boo-böckerna känns väldigt 2004 eftersom Jonas och jag läste dem båda två och diskuterade kring dem väldigt mycket…

Det är ett konstigt år… ingen kulturupplevelse känns riktigt, riktigt 2004, på samma sätt som de bästa filmerna kändes 2003 och viss musik är starkt sammankopplad med 2003. Men kanske har det varit ett ointressant år…

…ska 2005 bli mer spännande?

Lämna en kommentar

Låtar som är 2004

Då har jag samlat ihop min 2004-samling! Dessa låtar är 2004 för mig.

The district sleeps alone tonight – The Postal Service
En av de stora favoriterna under året, fast egentligen nästan alla låtar på skivan… men det är något visst med denna.
Angels – Eskobar
Har känt till, men inte lyssnat på Eskobar förrän jag satt i min lilla etta i våras och blev kär i dem…
Cherry blossom girl – Air
Efter filmen The Virgin Suicides blev det en del Air lyssnat på. De är sköna…
I can’t feel my hand anymore, it’s alright, sleep still – múm
múm är en nyfunnen mysmusiksfavorit.
Part of the process – Morcheeba
Får mig också att tänka på min gamla etta… och att sjunga med i Morcheebas musik.
Something to talk about – Badly drawn boy
Jag såg om filmen About a boy under året och passade på att införskaffa soundtracket… gillar verkligen den här låten.
Styrofoam plates – Death cab for cutie
Ett av många band jag intresserade mig för baserat till stor del på det märkliga bandnamnet…
Proof – I am Kloot
Ytterligare ett märkligt bandnamn och en bra låt.
Suburban boy – Kamera
Kamera spelade på VSR, jag pantade sångarens glas på Kårallen… :)
More is more – Komeda
Både Jonas och jag lyssnade mycket på Komeda ett tag.
In the aeroplane over the sea – Neutral Milk Hotel
Härlig låt jag blev tipsad om på vintervila.
Waltz 1 – Sam Phillips
En liten snutt från Gilmore Girls, faktiskt en viktig serie under året, jag bryr mig inte om den som klagar. :)
Very loud – Shout out louds
Shout out louds var ett av banden som spelade på D-Groups arrangemang DÖMD och givetvis var jag tvungen att lyssna in mig på dem även om jag förstås jobbade under konserten och missade den.
Svefn G Englar – Sigur Rós
Isländsk mysmusik var ett återkommande tema under året.
People are strange – Stina Nordenstam
Hade varken fattat innan att den här låten sjungs av henne eller ens att det är en cover av People are strange… Spännande med en såpass olik cover. Och Stina är rätt bra, har jag insett nu.
Never gonna say – Tette Merio
Tette finns på nätet och därifrån kan man också ladda ner hennes musik. Den här gillar jag att sjunga med i…
The monkey song – The Mountain Goats
Älsklingen samlade apmusik till en temaskiva och jag föll pladask för den här låten. There’s a monkey in the basement, where did the monkey come from?

Ordningen blev inte så viktig i år, eftersom jag bara lyssnar på mp3 nuförtiden… men det här är låtarna. Det var svårt att gallra, men jag försökte vara lite snål. Vissa artister hade egentligen förtjänat att ha med två låtar, men jag ville inte ha med alltför många fler än förra året…

Lämna en kommentar