Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Varjedagssysslor

Publicerat den 5 februari 2017

Hur gick det här till? Jag som egentligen strävar efter att inte binda upp mig för grejer har nu massor av grejer jag ska komma ihåg att göra varje dag… Här är de:

Headspace

Headspace är ju sen gammalt. Jag är snart uppe i en streak på 200 dagar med 10 minuters meditation. Eller rättare sagt, ganska många dagar har jag också fuskat genom att i stället köra någon av de tre treminuters SOS-sessionerna… som hemma på helger eller när vi hade jullov. Det är mycket lättare att få till det i veckorna, då jag har rutinen att sätta mig i ett enskilt rum på jobbet när jag ätit lunch och riva av sessionen. Jag har fortfarande problem med rastlöshet och svårighet att fokusera… men jag vill inte sluta försöka. Inte än i alla fall.

1 Second Everyday

Både jag och Jonas filmar nu en sekund varje dag av våra liv! Detta med hjälp av initiativet/appen 1 Second Everyday. Vi såg en film som en bekant till Jonas gjort och… tja, fastnade. Hoppas att vi när året är slut har varsin 365-sekundare. (Jag kör egentligen alltid appen i stående läge, men tyckte liggande blev bäst för bilden…)

Duolingo

Jag har ju alltid velat kunna tyska och så bokade vi en Berlinresa i sommar och så har jag läst om att Hippiemamman använder Duolingo för att öva spanska… så jag blev nyfiken. Så nu övar jag tyska i Duolingo-appen (mest, bilden är från webappen) och har en 21-dagarsstreak. Duolingo tycker att jag därmed är 20% fluent in German, jag vet inte det jag… Men lite lär jag mig väl i alla fall.

Township

Jag och båda barnen har fastnat för “Kospelet” (ikonen är en ko), som egentligen heter Township. Min stad heter Baskerville, Avas heter Atlantis och Sanders starllllllllggv. Här syns lite av Baskerville. Spelet är ett klassiskt resurshanteringsspel där man t.ex. ska odla majs för att sedan tillverka chips i en fabrik, för att sedan tillverka nachos i en annan fabrik och sedan lasta slutprodukten ombord på ett tåg för att t.ex. få byggmaterial till att bygga bra grejer i staden. Jag tycker själva stadsbyggardelen är mysig. Man kan köpa kända byggnader för ädelmetaller man bryter i sin gruva, ni kanske kan känna igen ett par stycken i den här bilden? :) Ofta är ju såna här spel kul en liten stund och sen tröttnar man, men jag tycker att Township gör ett ovanligt bra jobb för att hålla en fängslad. Det kommer mycket nya grejer hela tiden, både för att man får tillgång till saker när man levlar och för att de har olika säsongsbetonade tillfälliga grejer. Och det finns många kul saker att samla. Jag håller på att samla ihop till att bygga Taj Mahal… hur jag nu ska få plats med den, som alltid är det frustrerande att resurserna inte riktigt räcker till att expandera staden så mycket som jag skulle vilja. Man kan självklart betala riktiga pengar för att få mer in-game-pengar, men det är inte särskilt prisvärt…

Februarifoton

Och som om det inte räckte började jag fota #februarifoton på Instagram, trots att jag inte instagrammat något på över två år och därmed egentligen väl hade slutat?! Nåväl, denna är ju i alla fall ändlig…

Ja, och så vill jag helst läsa varje dag också!

1 kommentar

Jo, men det tar sig… 

Publicerat den 1 februari 2017

Nu har jag läst 149 av de 494 sidorna i Hundra år av ensamhet och kan glädjande nog meddela att det inte bara kommer att bli pliktskyldig läsning av det.

Ikväll sitter jag på café och läser, efter att ha jobbat hemifrån och sedan varit på massage. Lyxig dag. 

Och så verkar det som att jag hoppat på utmaningen #februarifoton på instagram också… Dagens tema är Det här är jag och min bild blev denna:

Egentligen har jag ju verkligen tillräckligt många saker jag ska göra varje dag nu… Får skriva om dem snart! Men nu ska jag bege mig hemåt och kanske läsa lite till… 

Lämna en kommentar

Och nu läser jag Hundra år av ensamhet

Publicerat den 30 januari 2017

Nu läser jag Hundra år av ensamhet, även denna skriven av en nobelpristagare (Gabriel García Márquez). Det känns som att jag läst ganska länge utan att komma någonvart..? Ska jag orka med allt detta härj om galna, impulsiva män som ställer till det medan deras kloka fruar stoiskt härdar ut och sköter ruljangsen i kulisserna? Det känns lite tröttsamt stereotypt. Men jag har ju bara börjat. Det kanske blir en fantastisk läsupplevelse till slut? Då kan jag gå tillbaka till det här inlägget och småle åt hur oförstående jag ännu var.

Vi håller väl tummarna för det?

Egentligen finns det annat jag är väldigt sugen på att läsa nu…

Men någon som läser detta kanske har läst den och tycker att den är fantastisk? Då kanske jag kan få lite pepp? :)

Det här blir nog i alla fall sista nobelpristagaren för i år, om nu inte årets pristagare blir någon väldigt intressant…

Lämna en kommentar

Nätternas gräs

Publicerat den 30 januari 2017

Den här boken valde jag att läsa för att Patrick Modiano fått Nobelpriset, såklart. Eller egentligen valde jag Lilla smycket, men den stod inte i bibliotekshyllan där den borde. Det gjorde däremot den här. Modiano som Modiano, tänkte jag, på det där sättet man kan göra när man egentligen mer bryr sig om vad man kan bocka av genom att läsa boken än om själva boken… Nu kan jag ju inte jämföra med Lilla smycket, men jag är i alla fall glad att jag läste denna.

Jag kände mig nog en aning skeptisk först, då boken trots sitt lilla format kändes ganska långdragen. Man får veta så lite. Det handlar om en man som letar efter Dannie, kvinnan han älskade i sin ungdom. Allting med Dannie var mystiskt och till slut försvann hon spårlöst. Nu har han sin gamla anteckningsbok till hjälp när han går runt på minnesvandringar i Paris. Han har skrivit om platser de besökt, om Dannies besynnerliga bekanta, om sina biografiska bokprojekt och allt möjligt i en salig blandning.

Till slut får man faktiskt veta mer än jag vågade hoppas på. Det hade mycket väl kunnat vara en sån där berättelse som man knappt vet vad den handlar om ens när den är slut. Men jag kände nog att jag fick tillräckligt. Och bokens besynnerliga stämning stannade kvar hos mig en stund och gör sig påmind nu när jag tänker på den också. Så det blir ett ganska bra betyg!

BokinfoTitel: Nätternas gräs
Författare: Modiano, Patrick
1 kommentar

Alltid du

Publicerat den 30 januari 2017

Den här boken var jag nyfiken på när den kom ut, mycket på grund av att Pernilla Alm var en vanlig “skrivarmamma”, som hennes blogg hette. Men inte vilken skrivarmamma som helst alltså, utan en som lyckades bli publicerad.

Fast då föll det hela på att boken inte fanns som e-bok och det var ju ytterst avgörande på den tiden.

Nu var jag väldigt nöjd med att låna den som pappersbok på biblioteket och jag fullkomligt gled igenom den under två kvällars läsning. Mysigt.

Det handlar om Caroline som är lyckligt gift med Mårten, har två underbara barn och bor i ett fantastiskt hus som de byggt själva. Men plötsligt stöter hon ihop med sin första kärlek, Adam, och upptäcker att känslorna finns kvar.

Japp, det blir en otrohetshistoria…

Jag skulle tro att det är meningen att man ska gilla Adam? Tycka att han är charmig och inte enbart en dryg jävel som redan för länge sedan bevisat sig inkapabel att ha den sortens förhållande Caroline vill ha (monogamt)? Jag har hur som helst svårt att se den charmen, jag är så oerhört team Mårten. Det kanske förstör upplevelsen lite..? Men jag är glad över att det blir ett rimligt slut och inte den där sliskiga Hollywood-versionen där allt plötsligt blir bra om den otrogna parten säger att hen inte vill göra slut.

BokinfoTitel: Alltid du
Författare: Alm, Pernilla
Lämna en kommentar

Att titta ut genom fönstret

Publicerat den 30 januari 2017

Det blev alltså inte en enda nobelpristagare under 2016. Ivrig att väga upp detta 2017 har jag i slutet av januari redan läst två och påbörjat en tredje. Ärligt talat kanske det får räcka för året sen. Så har jag något kvar till kommande år. :) Och för att detta projekt ändå till viss mån känns som duktigläsning och jag värdesätter ren nöjesläsning.

Jag bestämmer i alla fall att denna får räknas, trots att det bara är en liten Novellix-bok. Det handlar om en pojke som spelar om idolbilder med sin bror och som en dag blir hemskickad tidigt från skolan och blir vittne till hur pappan överger familjen, allt skildrat på ett påfallande vardagligt vis.

BokinfoTitel: Att titta ut genom fönstret
Författare: Pamuk, Orhan
Förlag: Novellix
ISBN: 9789175891736
2 kommentarer

Herr Kadar

Publicerat den 30 januari 2017

Jomen titta, allt funkade ju! Min plugin för bokinfo längst ner i inlägget (med hjälp av “Anpassade fält” som kan läggas till innehållet) och listningen på sidan med recenserade böcker. Fint! Ett “litet” hopp där från 2015-08-16 då senaste boken ombloggades, till idag 2017-01-30.

Så då nämner jag väl Herr Kadar också. Ytterligare en Novellixbok, denna gång av Håkan Nesser. En liten berättelse om en grupp resenärer på en paradisö som förundras över den märklige herr Kadar, som inte tycks platsa i sällskapet. Och vad som händer sen hade ingen av dem kunnat gissa…

BokinfoTitel: Herr Kadar
Författare: Nesser, Håkan
Förlag: Novellix
ISBN: 9789175890265
Lämna en kommentar

Det sällsamma fallet Benjamin Button

Publicerat den 30 januari 2017

Titta, jag bokbloggar! Lite för att testa att det funkar som det ska här på gamla vanliga bloggen, lite för att… tja, det vore ju kul om jag hann med att göra det…

Jag har ju sett och gillat filmen om Benjamin Button, men jag visste inte att den baserades på en novell av F. Scott Fitzgerald, författaren till The Great Gatsby. Men så är det. Jag är ju egentligen inte ett stort fan av noveller, men jag har ändå blivit lite förtjust i Novellix fina små novellböcker, varav denna är en. Ganska bra för att få fart på läsningen efter en period av torka, att man kan få känna att man betar av böcker fort!

Kul att läsa novellen. Jag vill minnas att filmen kändes lite mer spektakulär. Novellen är nästan anmärkningsvärt lågmäld, med tanke på att den handlar om en man som föds som åldring och sedan blir yngre och yngre. Han ställs förstås inför en del märkliga situationer som en konsekvens av detta.

BokinfoTitel: Det sällsamma fallet Benjamin Button
Författare: Fitzgerald, F. Scott
Förlag: Novellix
ISBN: 9789187451102
1 kommentar

Jag vill hitta tillbaka till läsning

Publicerat den 26 januari 2017

De senaste åren har mitt läsande gått ner. Jag har för all del läst i perioder (och lite mer på semestern), men läsningen har oftast gjorts då jag ändå haft dödtid (som under transporter och toabesök, eller som i Göteborg när jag diskade och lyssnade på ljudböcker). Jag har lovordat e-böcker (och under en period ljudböcker) som möjliggjorde läsning närhelst möjligheten dök upp. 

Det här scenariot har inte varit min verklighet (att ligga i soffan med pappersbok,  temugg och filt och bara läsa):

Och det är ju synd, känner jag. Jag har ju alltid försökt åstadkomma så himla mycket på kvällarna, men under en tid nu försökt bli bättre på att slappna av i stället. Jag lyckades ganska bra med att använda tiden till att titta på Gilmore Girls, men nu vill jag använda den tiden till att läsa! 

Förut kändes pappersböcker passé, för jag ville inte behöva släpa runt på dem, men om jag faktiskt avsätter lästid hemma är det ju mysigt med pappersböcker! 

Jag vill fortfarande inte samla böcker, men det löser sig ju om man lånar på biblioteket. Så nu ska jag bli flitig låntagare också! :) Här är första skörden:

Tre till Sander, tre till mig och fyra till Ava. Egentligen har jag länge velat låna böcker till Ava, eftersom hon läser ut böcker så snabbt, men jag har inte varit tillräckligt motiverad att ta barnen till biblioteket eftersom det är ett projekt… Men om jag nu själv har ärenden dit blir det ju en annan femma. 

Jag läste ut Alltid du på två kvällar (skönt att det går fortare att bli klar när man inte bara duttläset här och där) och har läst första sidorna i Nätternas gräs. 

Får se om det blir något bokbloggande… Antagligen prioriterar jag själva läsandet. Men det jag läser dyker i alla fall upp på Läst i bild 2017. 

Lämna en kommentar