Etikett: barn

Nu har Ava hunnit bli 17 månader gammal och det är alltså bara en månad kvar tills hon är 1½ år gammal. Jag skrev visst inget när hon fyllde 16 månader, men jag skrev ju desto mer när hon fyllde 15 månader, så det kanske jämnar ut sig?

Det händer mycket hela tiden och hon förstår verkligen mycket av vad man säger. Orden hon säger har också blivit fler, även om hon kanske inte uttalar och använder dem helt korrekt alla gånger. Bäbis och majs är två nya ord som utomstående kan uppfatta, men mycket förmedlar hon med egna ljud som åtminstone jag och Jonas förstår för det mesta. :) “Bäbis” säger hon för övrigt om alla barn upp till en sisådär åtta år gamla…

Vi brukar räkna och rabbla alfabetet med henne ibland. Hennes favoritbokstav är B, den säger hon gärna Det finns bokstäver och ord hon inte vill försöka säga också, då säger hon sitt “universalljud” som låter ungefär som Ess. Det funkar bra som “Vad är det?” också, eller kanske “Ge mig den”, eller lite vad som helst…

Hon har också blivit bra på att peka på bilder, bokstäver och siffror när vi frågar “Var är spaden?” eller “Var är 2?”.

Det är skönt att det har blivit vårigt. Ava har fått gympaskor och kan springa ute mycket lättare. Hon orkar inte gå så länge, men hon blir duktigare och duktigare för varje gång vi är ute.

Hon måste ha vuxit också, för hon når plötsligt så mycket. Nu kan hon både tända och släcka lampor, vilket är ett lyft jämfört med att bara kunna släcka och sen stå och skrika…

Favoritsysselsättningar just nu är bland annat att sopa och att blaska vatten. Hon kan stå hur länge som helst vid en rinnande vattenkran och fylla sina muggar och hälla och fylla och hälla och fylla och… sen blir hon tvärförbannad när hon inte får fortsätta. Hon har ganska mycket humörsvängningar…

Apropå vatten har hon blivit riktigt duktig på att dricka ur vanliga glas av varierande storlek och hon tycker att det är väldigt roligt. Alltså vill hon ha alla glas/muggar hon ser, oavsett vem de tillhör och vad de innehåller…

Det är ganska svårt att fota henne, dels för att hon springer runt så mycket och dels för att hon kommer och vill titta på bäbisen i kameran. “Bäbis, bäbis”, säger hon och pekar på displayen därbak.

Jag träffar henne tyvärr alldeles för lite i veckorna nu när jag jobbar. Det är tråkigt, men jag gör mitt bästa för att hinna hem så jag får träffa henne en stund åtminstone. Försöker börja tidigt och är osocial nog att ta kortlunch varje dag. Det är alltid roligt att komma hem till en Ava som säger “Hej!”.

Lämna en kommentar

2 kommentarer

Nu är Ava 15 månader gammal (sedan igår), 79 cm lång och nästan 11 kg tung. Jag tänkte i vanlig ordning dokumentera dagsläget. Det blev lite utförligare den här gången, ändå finns det så mycket kvar att säga!

Språkutveckling

Hon pratar ganska mycket, men inte så att det är begripligt för vem som helst och i ärlighetens namn inte för oss heller. Men det händer i alla fall att vi tror att vi förstår att hon menar lampa (pa), tack (ta), dricka (ka), hej, kex (esch… eller nåt) med mera. När hon menar något särskilt pratar hon väldigt enstavigt, men det kan förstås också bli långa dada-haranger. Hon säger oftast till när hon har gjort eller är på väg att göra nummer två, det blir någonting på skalan ba-bajs. Antingen ba, nåt som låter som bäz, eller ett klockrent bajs, så hon kan om hon vill. Nej och nä är annars favoritord. Vi kan ha ganska långa dialoger med nä – jo – nä – jo… Djurlätesrepertoaren ser ut ungefär så här:

Kossan – Mu
Hästen – Iiih
Hunden – Voff
Katten – Mjau (låter mer som Aaaa med skiftande ton)
Fåret – Bää
Ankan – Kvack (ka ka)
Grodan – Kvack (ka ka)
Hönan – Ka ka (ka ka)
Tuppen – Också ka ka eller ibland nåt som kanske liknar kukeliku…
Tigern – Arrr (gutturalt)
Lejonet – Arrr (gutturalt)
Apan – Ahaha
Flugan – Bzzzz
Ormen – Ssss
Elefanten – Tut (låter mer som Tu)
Fisken – Blubb blubb (låter mer som bubbub)
Musen – Pip pip (låter mer som pepep)
Pippin – Pip pip
Fågeln – Bää. :) Jo, oftast tolkar hon fel. Ibland säger hon rätt.
Grisen – är svår. Nåt säger hon, men jag vet inte riktigt vad…

Och så säger bilen/bussen/traktorn pruttljudsbrum och tåget tutu. Det är väldigt roligt att härma ljud!

Hon har lärt sig att säga “ka” för katt och använder det flitigt. När det går förbi någon med en liten hund till exempel… men det är förstås inte så lätt att veta vad det är för skillnad på en katt och en liten hund. “Ka – aaaaao”, säger hon då. Ibland pekar hon på hundar och säger helt korrekt “Voff”.

Mamma och pappa säger hon förstås också, men det känns lite oklart om hon riktigt kopplat… Mamma säger hon lite då och då. Det kan bli långa ordväxlingar oss emellan: Mamma? – Jaaa – Mamma? – Jaaa – Mamma?… osv. Hon säger ofta “pa” när pappa kommer hem. Hon gillar som sagt att korta ner ord till en stavelse. En lite lustig sak är att ofta när vi frågar om hon kan säga pappa så säger hon pa, men säger vi papapa säger hon papa…

När vi ber henne säga Ava säger hon Jajja av någon anledning… alternativt Aoa eller något sånt.

Hon förstår mycket mer än hon säger. Hon kan peka på ögat, näsan, munnen, håret, pannan och magen. Örat är på g, men hon är osäker på det. Hon förstår klappa, vinka, dricka med mera med mera, men inte helt sällan snappar hon upp fel…

Här hemma

Vi har ju ofta använt skohyllan som barngrind mellan kök och hall + kontor innan, men nu låter vi henne springa fritt på nedervåningen (så när som på att vi har stängt in till tvättstugan). För att det skulle funka har vi fått göra en del uppoffringar. Vi har tagit ner vår hallspegel och den saknar jag faktiskt. Fästet sitter kvar som en retsam påminnelse, men det var helt enkelt för otäckt när hon stod och slet i den eftersom den inte satt särskilt bra. Det finns med på vår långa fixa-lista att sätta upp den, eller annan spegel, bättre, men det är inget vi gör i en handvändning.

Inne på kontoret har vi också fått tänka till lite. Något av det bästa hon vet är att trycka på knappar, inte minst på min dator. Tidigare stängde hon av den stup i kvarten och jag vet inte hur många gånger jag kom tillbaka till en dator med märkligt felmeddelande på skärmen. Så till slut flyttade jag upp datorn på skrivbordet, vilket förstås gör att den hörs mer och att jag får mindre plats. Och att jag har en tom datorhållare under bordet. Men hon når i alla fall inte att stänga av datorn nu… Jag har även flyttat tangentbordskontakten från baksidan till framsidan och drar nu ur den varje gång jag lämnar datorn. Hon älskar att hamra på tangentbordet och nu händer det i alla fall inte konstiga saker när hon gör det. Musen lägger jag upp i krukan jag har pennor och grejer i, för den är förstås också rolig. Och generellt gäller att försöka lägga saker en bit in på bordet om man inte vill att hon ska få tag i dem. Just det, papperskorgarna står på bordet såklart. Lite för långt ut, men det är liksom lite fullt…

Oönskad ommöblering…

Vi har spärrat lite fler lådor, men borde spärra en hel del till… inte minst skåpet inne i tvättstugan där det finns giftiga grejer. Vi har visserligen dörren in dit stängd, men man kan ju glömma den öppen.

Lekar och leksaker
Nästan roligast av allt är att i största allmänhet gå omkring och upptäcka, eller att trycka på knappar. Men hon leker gärna med sina leksaker också. Hon har börjat gilla sin tax och drar gärna runt den och säger voff. Hon bygger Duplo, oftast genom att sätta bitar på bottenplattan lite huller om buller. Så här:

Annars är det roligast att slita isär det mamma eller pappa byggt…

Mat
Hon är ganska bra på att äta med bestick nu, men äter fortfarande mest med händerna. Hennes absoluta favoritmat är pasta utan någonting på, men vi försöker få henne att äta även pasta med sås och röror. Relativt nya favoriter är tomat och müsli, gamla klassiker är Taifun-macka, oliver, broccoli, majs m.m. Kikärter slinker ner rätt bra numera även om de kommer från burk och inte från fryspåse, som hon föredrog tidigare.

Sömn
Just sömn funkar väl inte klockrent just nu. Så här ser rutinerna ut: Vi ger henne välling vid 18, för att sedan borsta tänder, byta till pyjamas och nattblöja, läsa saga och gosa till sömns i vår säng alternativt flytta henne till hennes egen säng strax innan hon somnar och sen sitta bredvid tills hon gör det. Men det tar lång tid och är inte sällan stökigt. Och hon vill dra oss sviiiinhårt i håret när hon ska somna, aj. Ofta somnar hon ungefär 19.20. Ibland sover hon lugnt hela kvällen ända till strax efter att vi lägger oss, men ibland vaknar hon flera gånger. Och sen vaknar hon på natten också. Det är inte så kul… Egentligen vill vi att hon ska sova i sin egen säng, men om hon är svår att få att somna om på natten brukar jag inte orka kämpa utan tar in henne till oss rätt fort. Hon har faktiskt varit förhållandevis okej att sova med på sistone, förutom då att hon vaknar och kräver aktivitet strax efter 6, men annars är hennes grej att snurra och sparka och peta in fingrar i ögon och skrika och det ena med det andra så att ingen får en blund.

Däremot sover hon riktigt bra efter lunchen, ofta lite mer än två timmar. Hon somnar i vagnen efter en mycket kort promenad. Inne är det knappt lönt att försöka…

Gå och sånt
Hon går jättebra nu och det går åtminstone lite halvbra att gå på promenad med henne ute. Fast det händer förstås att hon går åt fel håll eller sätter sig eller… men vi försöker gå med henne så mycket vi kan. Så här kan det se ut:

Det är jätteroligt att gå upp och ner för trappor! Hon kan klättra upp helt själv, men då går jag precis bakom förstås. Eller så går hon upp medan jag håller hennes händer och hjälper till. Ner har hon inte fått försöka själv, då är det handhållning som gäller.

—

Ja, det blev en del det, men ändå bara lite av allt som händer!

1 kommentar