Etikett: barn

Nu var det ett tag sedan jag skrev om Sanders utveckling. Det har såklart hänt en del sedan han var 19 månader.

Pratet håller verkligen på att komma igång ordentligt. Han säger många fler ord än vi kan räkna och har börjat sätta ihop dem så smått: “min mamma”, “ut nu”, “stor hund”. Inte så klockrent uttal alla gånger, vi har till exempel svårt att höra skillnad på “papper”, “pappa” och “iPod”… men ofta går det ju bra med hjälp av sammanhanget. Han kastar gärna om ljud, gaki = dricka, till exempel. Gika hade ju varit mer logiskt…

Han säger äntligen Ava! Han har mest pekat på henne hittills. Det låter mer som Vava, men vi förstår. :)

Vi är så nöjda med förskolan och det känns som att han trivs där. Men han är fortfarande reserverad och pratar inte så mycket där (han säger “dä!”, men inte ord), bara lite om han är ensam med någon eller några få. Det går sakta men säkert framåt, i alla fall. Han verkar som sagt trivas ändå och kommer bra överens med personal och barn såvitt vi kan se.

Saker han gillar att göra:

• Sparka boll! Ojojoj. Han brukar hänga med på Avas fotbollsträning och kan då springa runt och dribbla med sin boll i en timme. Han älskar det. Får se om det håller i sig tills han kan börja i knattelaget 2017.
• Läsa böcker. Med stor inlevelse! Det är jättemysigt.
• Vara ute! Gå själv!
• Pyssla. Han är ganska bra på pilliga grejer, faktiskt.
• Måla och rita. Ritar cirkelkrumelurer.
• Hjälpa till! Han flyttar till exempel tvätt mellan tvättmaskin och torktumlare och startar torktumlaren.
• Leka med träjärnväg. Bygga räls och köra tåg, inte minst de batteridrivna vi har.
• Räkna: tå, te, tå, te…
• Spela på iPod.
• Amma. ♥

Han tittar lite på Netflix nu, men är inte intresserad så långa stunder. Favoriterna är Teletubbies och Pocoyo, men en del annat går hem också. Han sjunger alltid med i introt till My Little Pony när Ava tittar. :)

På det stora taget äter han bättre än någonsin, men det varierar. Vårt bästa knep nu är att minimera mängden distraktionsmoment vid bordet. Vi försöker att låta allt vi inte absolut behöver stå kvar på diskbänken, så får vi hämta där i stället för att Sander ska sitta och sträcka sig efter mer oliver i stället för att äta maten…

Han är liten för sin ålder. Han kan fortfarande ha en del kläder i storlek 80 (9-12 månader)! Men han har en del i 92 också (1,5-2 år).

Han sover i våningssängen med Ava. Vi påbörjar kvällsrutinerna 19.30, ibland lite tidigare. Om jag är hemma är det enklast att jag ammar till sömns, men det går bra för Jonas att natta om jag är borta. Ibland sover han ända till tidig morgon (sisådär 5…), då han eventuellt somnar om efter lite amning. Ibland vaknar han på natten. Ibland kommer han in till oss, ibland går jag in till honom. Men det blir sällan särskilt bra när jag lägger mig hos honom, eftersom jag brukar tänka att jag nog kommer loss och därför inte tar med mig mobil (=väckarklocka) och sånt… men sen fastnar jag ju, såklart. Så jag ska nog börja ta in honom till oss även de gånger han inte kommer självmant. Gillar förresten skarpt att han kommer självmant, det gjorde aldrig Ava. Hon bara satte igång att skrika, så fick vi hämta henne.

Han börjar bli stor! Jag frågade honom idag “är du en bäbis eller ett stort barn?”. Han svarade såklart “TOOT BAAN!”

Det kan hända att jag kommer på något mer jag vill ska stå här och uppdaterar det här inlägget. Har du något mer som ska in, Jonas? :)

Lämna en kommentar

Liten börjar bli stor! Det har hänt mycket sedan sist. Eller kanske inte så mycket konkret egentligen, men han känns större. Förstår mer. Försöker prata mer.

Han kan följa instruktioner om att till exempel hämta någon sak, städa någon sak eller gå till något ställe eller någon person. Vi märker att han förstår lite allt möjligt, som till exempel när han satt i mitt knä för att ta på sig skorna, alldeles glad, och så sa jag att han skulle få åka vagnen varpå han började gråta. (För han ääälskar ju att vara ute och gå själv, men just då gick vi ut för att han skulle sova i vagnen.) Vi vet ju inte exakt hur mycket han förstår, men det är helt klart dags att börja tänka på vad vi säger. Vi har kanske pratat lite oförsiktigt om t.ex. hur han äter hittills, det försöker vi hålla mer diskret nu.

Han använder kanske inte så många fler ord nu än tidigare, men han går med på att försöka härma när vi ber honom. Det gäller bara att ordet inte betecknar en sak i hans närhet eller ett djur han vet hur det låter, för då pekar han eller säger lätet i stället. Men han lyckas ibland ganska bra med att säga ord, andra gånger blir inte så mycket rätt utom antalet stavelser, men det märks i alla fall att han försöker. Det blir ofta väldigt stora förenklingar, blåbär kanske blir böbö eller något, men det känns ju igen. Ava kallade oliv för vövö och vindruva för vava. :) Hon var tidigare med talet, men så fick hon ju mer stimulans som första barnet också.

Och precis som Ava gjorde så hör han djur inbakade i andra ord. Jag: Nu ska vi tanka. Sander: K(v)ack!

Han säger numera till när han har gjort i blöjan (pekar på blöjan och låter uppfordrande). Mycket praktiskt.

Han har verkligen blivit förtjust i att läsa böcker! Han kommer väldigt ofta springande med en bok och uppfordrande läten. Några favoriter är Knacka på!, Binta dansar, Bebisbrokiga-böckerna, Bäbis-böckerna m.fl. Ibland kommer han med Teletubbies-skivor också – det är kul att titta på Tubbies och härma dem, men han tittar inte så länge åt gången.

Sånger med rörelser är också jättekul. Han gör Imse vimse spindel (helst den busiga spindeln som gör varannan strof jättesnabbt, åh vad han kan skratta åt det), I ett hus vid skogens slut och kanske allra mesta favoriten just nu:

Bom bom bom bom, slå på stora trumman
Tick tack tick tack, klockan går
Dripp dropp dripp dropp, regnet faller sakta
Dunk dunk dunk dunk, hjärtat slår

När man väl har börjat sjunga den får man nästan inte sluta, för så fort man är klar börjar han om: “BOBOBOBO!” Och man ska alltså trumma med händerna (och säga BOMBOM bombastiskt), vippa armen som en visare som går fram och tillbaka (eh, ja…), drippa med fingrarna och slå sig för bröstet.

Han tycker fortfarande väldigt mycket om att amma, men ammar oregelbundet eftersom jag jobbar och eftersom vi inte har några fasta rutiner utan ammar när vi vill. Det som är förutsägbart är förstås att jag nattar genom att amma och att han ammar när han vaknar på natten.

Matmässigt har det gått trögt på sistone . Känns som att han aldrig riktigt kom igång med ätandet igen efter förkylningar och vattkoppor som härjade rätt länge. Men just de senaste dagarna har faktiskt varit lite bättre, han har t.ex. ätit mycket tofu och ärtor, som varit favoriter tidigare men ratats ett tag. Lite hoppfullt, kanske? Annars är det riktigt säkra kortet färska blåbär av amerikansk typ (stora och vita inuti). Synd att man inte kan leva och växa på enbart det, då hade saken varit biff. :)

Han älskar verkligen att vara ute och gå själv. Vagnen är inte så kul, men han brukar acceptera den också, som tur är. Vi försöker se till att han får komma ut och leka en del, men känner tyvärr att det blir för lite. Det är svårt att klämma in bland alla rutingrejer, måsten och annat. Ute gillar han mest att gå runt och upptäcka och pilla med saker han hittar. Han uppskattar fortfarande inte att gunga, han protesterar om vi försöker så han har egentligen aldrig gungat ordentligt. Att åka rutschkana i mammas knä är i alla fall kul!

Vi fick ju förskoleplats på vårt femtehandsval, men fortsatte köa och fick kort därefter plats på förstahandsvalet i stället. Det känns väldigt, väldigt bra av flera anledningar!

1 kommentar

Sander har blivit 1½ år gammal!

Det största är väl att det äntligen funkar klockrent med skor. Han äääälskar att vara ute och gå. Eller springa. Härligt:

Hans skor börjar se använda ut och han har fått sina första skrubbsår på knäna. ♥

Han har fått dagisplats till augusti och vi har varit där och hälsat på. Hoppas att det ska bli bra… han är fortfarande väldigt reserverad för främlingar, jag hoppas att det hinner släppa lite som det gjorde för Ava.

Han har samma sorts hårväxt som Ava hade när hon var liten: hockeyfrilla. Det växer i nacken, men absolut inte i luggen. Det var visserligen ganska sött:

Men nu har jag klippt håret på honom för första gången och det blev bra!

Det går bättre och bättre att läsa böcker med honom. Han härmar ljud/ord bättre och bättre, men använder fortfarande bara ett fåtal ord. Det märks att han förstår många fler ord än han använder, han pekar gärna på munnen, håret, magen, lampan, taket osv, och låter gärna som kossan, bilen, ormen, hästen, katten osv.

Och han är en hejare på att pussas! När han ser att vi andra pussas snörper han ihop munnen och vill också vara med.

Lämna en kommentar

Det senaste är ju att vi växlat så att Jonas är föräldraledig och jag jobbar. Det går fint, men både jag och Sander är såklart väldigt sugna på att amma när jag kommer hem, så det får bli en amningsstund precis före middagen, även om det kanske inte är optimalt. Jag tänker inte göra något speciellt med amningen för att jag börjat jobba utan bara fortsätta att amma när han vill det, när jag är tillgänglig.

Backar vi lite så drabbades han ju ganska ordentligt av vattkoppor i början av månaden. Då nådde vi lågvattenmärket angående maten, han åt i stort sett bara lite frukt utöver amningen. Tror att han stod ganska still i växten ett tag, men vi jobbar på det nu och det går bättre och bättre. Vi stoppar i allt som går, så energirikt som möjligt. Olja (raps, linfrö, alg) på sked till exempel. Frukt och fett är det som går bäst, vi får kämpa lite mer för proteinrika saker. Glädjen är stor när han självmant moffar i sig till exempel korv eller tofu, vilket faktiskt börjat hända mer nu. Och pumpafrön, många pumpafrön!

De fyra kindtänderna är ganska sega på att komma upp, vet inte om det påverkar honom nu, men tre av fyra är ordentligt uppe och den fjärde sticker upp som tre piggar än så länge. Men fortfarande 12 synliga tänder alltså. Ändring: Även den fjärde hann visst sticka upp ordentligt till 17-månadersdagen.

Jag skrev ner våra vardagsrutiner nyligen, innan mina vardagsrutiner ändrades drastiskt i och med jobb.

Börjar funka att ha skor!

Sander har utökat ta-sig-fram-repertoaren med att springa och gå på tå (inte nödvändigtvis samtidigt). Vi har dessutom haft ett par riktigt lyckade försök med skor nu på sistone, vågar vi hoppas på att det ska funka hädanefter? Förhoppningen är ju att vi ska lyckas låta honom vara ute och leka lite mer nu när lite mer lockande utetemperaturer förhoppningsvis är på ingång.

Klättrar upp i soffan och vidare.

Han är verkligen ihärdig hemma när det gäller att klättra i soffan och vidare upp i fönstren eller till bordet som står temporärt bredvid (utslängt ur kontoret pga ny förvaringshylla). Han river i skåpen och har vid olika tillfällen hällt ut solrosfrön, socker, katrinplommon, russin och gröna linser på golvet som ett resultat av detta… men ibland är det nästan att föredra framför att han klättrar upp i soffan och springer runt i den, för då är vi så rädda att han ska ramla och slå sig att vi vill vara där och vakta, vilket är svårt samtidigt som man till exempel dukar av ett bord.

River i grejer…

Han är mer benägen att härma ljud nu igen efter att ha legat lite lågt med det ett tag. Han har några böcker som gör väldigt bra djurljud och han brukar till exempel härma en säl… men han kan inte ordet säl såvitt jag vet, däremot gör han rätt ljud när vi frågar vad kossan, hästen, ormen, hunden och katten säger (fast katten och hästen låter väldigt lika). Han vill inte riktigt upprepa ord, såvida ordet inte är mamma. Mamma säger han gärna och jag tror det kan betyda lite allt möjligt. Mamma, namnam, och amma är ju ganska snarlika, så det blir lätt lite samma. Funkar bra som generellt utrop också. Jag har försökt lära honom att säga tutte, men jag vet inte riktigt vad det är som händer då… han stöter upp ett ljud i näsan liksom och sen försöker jag dela upp ordet genom att först säga tu – och då skrattar han. Eh…? Varje gång.

Han är bra på att svara “Mm!” (alltså som i ja, inte mums) när jag frågar “Vill du amma?” och även vissa andra saker.
Han förstår ju fler ord än han säger, puss till exempel. Och han har börjat pussas med stängd mun. Smackar oftast inte, men snörper ihop läpparna till en pussmun och tycker det är väldigt roligt.

Han ääälskar att trycka på hissknapparna.

Tillägg 2014-04-06: Hade även tänkt skriva att han har blivit mer “bångstyrig”, åtminstone med mig. Det går bättre med pappa. Jag får inte borsta Sanders tänder, det får pappa. Och han bjuder ofta på motstånd när jag ska sätta honom i vagnen eller babysittern (men wow för att den sistnämnda ändå fortfarande funkar någorlunda, det är lyxigt).

Och han är mer intresserad av att läsa böcker nu, äntligen! Knacka på! och böckerna om Bäbis är himla bra.

Hissknappstryck är kul!

Lämna en kommentar

Kul att vara ute och leka! Och ja, det är hans skor där i bakgrunden… Skor är fortfarande komplicerat!

Jodå, det går framåt på de flesta fronter. Han kan klättra upp i soffan och han kommer åt nya lådor att riva ut grejer ur. Han är en hejare på att spela flöjt, en smula entonigt måhända. Han har tagit de första stegen med skor, fast utomhus har han än så länge bara gått i strumplästen. Han kommunicerar allt tydligare. Säger hej, mamma och pappa, ta(ck). Och nejnejnej. Och muu (bu) och iiih (kossa, häst). Och mycket dada och dä.

Går väldigt bra. Behöver ingen bromsad lära-gå-vagn längre, funkar lika bra med dockvagnen.

Den senaste månaden har präglats av krasslighet. Vabruari, ju. Sander har haft två sega förkylningar och till råga på allt fyra kindtänder som sakta, sakta spricker igenom tandköttet. Det kan hända att det blir vattkoppor också, eftersom Ava precis haft det. Fast just nu är han faktiskt helt okej.

Mellanmålsdags.

Med tanke på detta är det inte konstigt att han har ätit sämre på sistone, men det känns ändå trist. Det gick ju riktigt bra innan! Nu äter han helst bara stora färska blåbär och dricker havremjölk. Och ammar såklart, det har blivit mycket amning. Tycker jag märker en liten ljusning nu när han inte är sjuk längre, så jag hoppas han jobbar upp aptiten igen.

Mycket amningsmys.

Angående tänderna så har han alltså 12 tänder nu, eller snart i alla fall. Men de fyra kindtänderna har verkligen segat sig fram och det har sett jobbigt ut bitvis. Intressant att jag skrev upp övre högra och övre vänstra som tänder nummer nio och tio, men nu är det snarare nedre högra som kommit längst (hela ytan är nog uppe nu) och övre vänstra har nog knappt spruckit igenom alls. Sen är det “bara” hörntänderna plus ännu en omgång kindtänder kvar till full uppsättning mjölktänder (20 st)…

Ny hobby som jag tycker är sisådär kul: stoppa in mat i näsan.

Annat som är kul: stapla konservburkar som han kommer åt i skåpet. :) Eller de tomma teburkarna i skåpet bredvid:

Roligt att stapla, bild från idag, sextonmånadersdagen.

Lämna en kommentar