Dead Men Don't Wear Plaid

En film-noir-parodi! Steve Martin är i vanlig ordning ganska larvig och spelar en detektiv som kontaktas av en kvinna som är övertygad om att hennes fars död inte var en olycka. Hela poängen med filmen är att man har klippt in snuttar från en hel drös andra filmer, så Steve Martin får spela mot Humphrey Bogart som Marlowe, Cary Grant, Ingrid Bergman, Alan Ladd, Veronica Lake och en rad andra klassiska skådespelare. Jag och Jonas har ju sett en hel del film noir, ändå är det ytterst få av dem som använts här som vi faktiskt sett. Det hade blivit mycket roligare om de använt de riktigt stora noir-filmerna… Dead Men Don't Wear Plaid (jag hatar översättningen Döda män klär inte i rutigt) är bra i teorin, men hade kunnat vara bättre i realiteten…

FilminfoIMDB: Dead Men Don't Wear Plaid
Regissör: Carl Reiner
År: 1982
Omdöme (1-5): 3

Criss Cross

En film noir om en man som inte kan släppa sin exfru och dras med i dåligheter för hennes skull. Jag tyckte den var okej, men inte mer. Ett par long shots och en femme fatale som agerade såpass märkligt att jag ville slänga saker på henne. Inte så trovärdigt, tyckte jag.

FilminfoIMDB: Criss Cross
Regissör: Robert Siodmak
År: 1949
Omdöme (1-5): 3

Night and the City

En film noir om en man som ständigt har dåliga idéer om hur han ska tjäna pengar. Nu har han en ny plan på gång men hans flickvän orkar inte längre lyssna och bidra med startkapital. Det får han fixa själv. Och planen går ut på att kontrollera brottningen i London… En helt okej noir.

FilminfoIMDB: Night and the City
Regissör: Jules Dassin
År: 1950
Omdöme (1-5): 3

The Killing

Jag hade faktiskt ingen aning om vad den här filmen var för sorts film – det var Jonas som valde den – men det visade sig vara en film noir om ett gäng karlar som ska råna en hästkapplöpningsbana. Och den är riktigt bra, med vass dialog och coola situationer. En mesig man med en farlig kvinna, en hårdkokt man med en mesig kvinna och så ännu fler män av olika slag. Det blir faktiskt ett bra slutresultat. En kul detalj är att höra en häst ropas upp som Stanley K. Knappast en slump.


En mesig man med en farlig kvinna | Män i omklädningsrum

FilminfoIMDB: The Killing
Regissör: Stanley Kubrick
År: 1956
Omdöme (1-5): 4

Possessed

Filmen börjar med att en förvirrad kvinna irrar runt i Los Angeles och ropar efter ”David”. Efter att ha kollapsat på en restaurang hamnar hon på psykiatriska avdelningen på sjukhuset. Där berättar hon för sin läkare om David, som hon hade en problematisk kärleksaffär med. I återblicken rullas händelserna upp så som hon ser tillbaka på dem, men hon har själv svårt att hålla dröm från verklighet. Vad är det egentligen som hänt henne? Ett intressant porträtt av en psykiskt sjuk kvinna och en mycket bra film.

FilminfoIMDB: Possessed
Regissör: Curtis Bernhardt
År: 1947
Omdöme (1-5): 4

Kiss Me Deadly

En film noir med privatdeckaren Mike Hammer. Filmen börjar med att en kvinna springer längs en väg och desperat försöker lifta. Till slut lyckas hon stanna Hammers bil och han låter henne åka med. Kvinnan är jagad av ondingar som hinner ifatt dem, vilket resulterar i att kvinnan dör och Hammer hamnar på sjukhus. När han kommer ut igen vill han givetvis reda ut kvinnans hemlighet.

Liftarkvinna stannar Mike Hammer

Jag blir lite besviken eftersom jag tycker att de förklaringar som ges är bristfälliga. Hur trasslade kvinnan egentligen in sig i det hela, till exempel? Det tycker jag gör Kiss Me Deadly till en ganska medioker film noir, även om slutet är charmigt eftersom det har en så tydlig datumstämpel…

FilminfoIMDB: Kiss Me Deadly
Regissör: Robert Aldrich
År: 1955
Omdöme (1-5): 3

White Heat

James Cagney spelar Cody Jarrett, en skurk som plågas av huvudvärksattacker och har ett sällsynt starkt band till sin mamma. Efter ett tågrån måste hela gänget, inklusive mamma och fru Jarrett, gömma sig för polisen. När Jarrett med nöd och näppe undkommer att bli arresterad flyr han genom att ta på sig skulden för ett annat, mindre brott som ger honom alibi och säkert fängelseförvar tills situationen lugnat ner sig. Riktigt så enkelt som han tänkt sig blir det förstås inte, en gangster som Jarrett har många fiender.
Cody Jarrett med fru och mamma.

Ett par saker gör att White Heat inte känns som en riktigt typisk noir: Det finns ingen helt tydlig huvudperson utan vi följer flera olika. Det finns heller ingen typisk femme fatale, även om Jarretts fru kandiderar till posten.

Mina favoriter i genren tenderar att vara just de som inte är de mest typiska: Scarlet Street, Mildred Pierce och Sunset Blvd. Därför är det knappast förvånande att jag tycker att den här höjer sig över noir-genomsnittet. Jag gillar särskilt att Jarrett är psykologiskt intressant och inte bara skurk – hans mamma är den enda människa i världen som verkligen betyder någonting för honom, medan han ser sin fru som en ägodel. Därtill är det en bra och spännande historia!

FilminfoIMDB: White Heat
Regissör: Raoul Walsh
År: 1949
Omdöme (1-5): 4