Etikett: homosexualitet

Jag vill, i mitt liv, få älska någon som älskar mig.

Denna önskan var svår att få uppfylld för homosexuella män i 80-talets Sverige. Homosexualitet betraktades visserligen inte längre officiellt som en sjukdom, men stämpeln var svår att tvätta bort. Dessutom stod man ovetande inför bögpestens intåg, man visste inte ännu att man borde skydda sig mot AIDS. Kondom var ju ett skydd mot graviditet, så varför skulle man använda det?

Rasmus lämnar den värmländska byhålan Koppom så snart han kan efter studenten. Han flyr till Stockholm, för att söka sig till de homosexuella. Det finns platser där de brukar ses och Rasmus blir överväldigad av att äntligen höra till, att bli åtrådd, att bli knullad. Det han egentligen vill är att bli älskad, men i brist på bättre nöjer han sig med det han får. För att han äntligen får se att det finns sådana som han.

Benjamin lever ett fromt liv som Jehovas vittne i Stockholm. Han är hängiven och tillbringar många timmar med att knacka dörr och försöka omvända människor. Men så knackar han på hos Paul, som direkt avslöjar honom som likasinnad homosexuell. Benjamin slits mellan lojaliteten till familjen och vittnena och sina egna önskningar och behov. Han väljer att gå sin egen väg och på Pauls julfest träffar Benjamin Rasmus. Äntligen får de älska och bli älskade.

Berättelsen varvas med sjukhusscener som gör att vi hela tiden förstår att det ska sluta med sorg, förtvivlan, plågor och död. Så det är inte precis någon munter berättelse. Killarna går från svårighet till hopp och sedan slutar det ändå med katastrof.

Den här boken och tv-serien som baseras på den (och de två kommande delarna) har ju hyllats oerhört på sistone och eftersom jag gillar Jonas Gardell blev jag tvungen att putta in boken överst i läslistan. Jag ångrar det inte och jag ser fram emot delarna som kommer under 2013 (serien vill jag nog inte se innan jag läst alla böcker, faktiskt). Men med tanke på hur extremt hyllad boken är kanske jag ändå hade hoppats på att fängslas lite mer av den. Fast ändå var den väldigt bra, väldigt fin och väldigt viktig. Det var ju så här det var – Jonas Gardell var ju där! – och det är en historia som bör berättas.

Jag retar mig dock på att e-boken känns riktigt slarvigt ihopslängd. I smakprovet kan jag se att styckena, i enlighet med vad jag misstänkte, faktiskt åtskiljs av mellanrum. Det gör de inte i e-boken. Plötsligt har vi bytt perspektiv, utan minsta signal till läsaren. Det var ganska störande, faktiskt.