Halsmandeloperation

Klockan 06.48 den 28 maj satte jag mig på tåget mot Nyköping för att ta bort halsmandlarna… På måndagen var det bara inskrivning, vilket innebar att jag gick till Öronavdelningen, anmälde mig, satt och väntade och till slut fick träffa en sköterska som tog blodprov och kollade vikt. Sen kom jag in till doktor Svend Iversen och en ung AT-läkare som verkade vara där för att lära sig lite. De tittade på mina halsmandlar och konstaterade att de var stora. Dr Iversen påpekade att operation inte var helt nödvändig, men då skulle jag ju få stå ut med att trycka ut vita, illaluktande klumpar ur halsmandlarna även fortsättningsvis… så jag stod fast vid vad jag och den förre läkaren bestämt. Operation.

Efter det gav jag mig ut på stan för att leta födelsedagspresent till David, tyvärr utan större framgång. Jag ville ju hitta en sån där klocka som han vill ha, en med stora, rundade, digitala siffror… Samtidigt skulle den vara lite fin, eftersom han nu har en ganska fritidsbetonad GUL-klocka, som känns lite fel till t.ex. kostym. Alla klockor jag hittade var dessvärre jätteplastiga. Nåja, hämtade i alla fall ut fem (jag, David, Ellinor, Veronica, Johanna) biljetter till Uggla, Ark & Hellström på Jogersö.

På tisdag morgon blev jag skjutsad till lasarettet av farfar och kunde som planerat infinna mig på vårdavdelning 10 klockan 8. Fick sitta och vänta ett tag innan någon tog hand om mig. Det fanns inte plats för mig i något rum, men de ställde en säng i slutet av korridoren, där det fanns ett bord, lite skåp och en TV… Jag fick sitta och läsa ett tag i väntan på att någon skulle kalla ner mig till operationssalen. Till slut fick jag veta att jag skulle vara nere halv tio. Jag fick ta på mig sjukhusets jättesexiga kläder… ett par helt enorma trosor, en vit skjorta och jättelånga strumpor. Sen fick jag lägga mig i sängen och pressa ner en massa alvedon och en lugnande tablett. På handleden fick jag ett armband med namn, adress, personnummer och så. En sköterska körde ner mig till rätt avdelning och givetvis var sängen så svårstyrd att vi körde in i det mesta på vägen ner. Hon lämnade mig i ”sängväntrummet”.

Den lugnande tabletten tog skruv, jag blev ganska dåsig och tyckte att det var irriterande att alla hela tiden frågade efter mitt personnummer… Efter ett tag körde de in mig på ett annat ställe, där jag fick dropp i armen. En tjej som var ”snart färdig narkossköterska” lyckades inte sticka in nålen först, men en annan gjorde det smidigt. Sen berättade någon att jag först skulle få något som gjorde mig lite snurrig, sen skulle det sticka i handen och sist skulle de ge mig det jag somnade av. ”Lite snurrig”. Jotack. Hela världen gungade, jag mådde jätteilla och låg och krängde som en liten mask i sängen. Sticket i handen kände jag inte. Sen var det någon som sa ”God natt” och sen ”Nu är det färdigt!”. Jag har ingen uppfattning om hur mycket tid som ”försvann” egentligen, jag var för groggy för att hålla koll eller orka fråga. Jag var i alla fall tillräckligt medveten för att fråga vad det var för konstig lysande grej på mitt finger… den mätte hur jag syrsatte blodet. Någon kom och torkade blod från mitt ansikte och sa att jag var mycket sötare utan… Jag fick en smärtstillande spruta genom droppet och då började huden spänna över hela kroppen och det kliade överallt. Jag mådde illa.

Efter ett tag fick jag komma upp till avdelningen igen. Jag sov mest, var trött, groggy, illamående. Mamma hälsade på med en blomma, men jag var nog ganska trött… De försökte få i mig saftsoppa och glass, men jag fick bara i mig en klunk saftsoppa och en halv tesked glass ungefär, delvis för att jag mådde så illa.

Vaknade ur sömnen och behövde spyyyyy!! Tryckte på knappen för att kalla på någon, ifall inte den lilla pappersskålen skulle räcka… men det gjorde den. Det kom bara lite blod.

Jag fick en tablett mot illamåendet, givetvis i stolpillerform. Fick även smärtstillande som stolpiller. Jättemysigt med folk som sticker upp grejer i ändan på en. De var inte små heller. De brukade köra upp 3 stycken på en gång, kanske nån centimeter i diameter och 3-4 cm långa…

Det gick inte att släcka lampan ovanför min säng, det var en sån där stark lysrörslampa. Men jag sov ändå…

Jag fick förresten låna en bärbar telefon och ringa till David och säga att jag levde… det var trevligt!

På onsdagen fick jag komma hem. Ringde efter mamma och farfar och de kom och hämtade mig. Var hemma ungefär klockan 12. Låg i soffan i tv-rummet och mådde illa hela dagen… spydde inte mindre än 5 gånger fram till klockan 5, men jag hade ju inte ätit något, så det var mest blod och galla. Mamma ringde till Öron och frågade varför det blev så, de sa att det var normalt, man skulle fortsätta spy tills magen var tom på blod. Tyckte att det var konstigt ändå att jag inte hade mer ont i halsen… det värsta var helt klart illamåendet.

På torsdagen duschade jag och kände mig fräsch och hyfsat välmående. Ont i halsen, men ingen större fara. Jag lyckades äta fiskbullar med potatis, väl mosat och inte så varmt. Blev rastlös av att gå omkring hemma, så jag såg till att följa den ursprungliga planen – att åka hem till Sumpan så snart som möjligt! Gick till tågstationen, vilket var ganska jobbigt, men ok.

Framme i Stockholm var jag ju tvungen att hitta födelsedagspresent till David, trots att världen kändes ganska instabil… Det var studentyra ute, trots att det inte ens var juni! En massa vitbemössade människor och lövade fordon… Gick till Ur&Penn vid Åhléns och de hade faktiskt en klocka som såg ut ungefär som jag tänkt mig, så det fick bli den. Jag klarade verkligen inte av att gå runt och jämföra… Sen gick jag till H&M, hittade inget, tog mig till Åhléns och köpte en nalle. Efter det var jag tvungen att köpa nytt SL-kort för att kunna ta mig vidare, morr när man vet att man ska ligga hemma sjuk i en dryg vecka… När jag kom hem slängde jag av mig alla väskor, orkade inte ens titta på posten som var till mig eller paketet från Ellinor som låg på bordet… stapplade in till sovrummet… och på golvet stod en röd ros i en vas. Från David såklart. Med ett jättejättesött kort där det stod att han bara ville säga att han älskar mig… så då var det en liten hög med ett leende som sjönk ihop på sängen…

Det var jättemysigt när David kom hem och tog hand om mig sen… Jag fick ett par kostrumpor från Ellinor. Jättesött. :) Hon var för övrigt inte hemma, utan redan hemmahemma över helgen.

På fredagen fixade jag och donade hemma ganska mycket inför Davids födelsedag… bakade kakor som han sagt att han tycker om och gjorde en grattispärlplatta. Blev ganska trött… Ringde till In Time också och fick veta att jag får ledigt den veckan vi ville, vecka 26, efter midsommar. Nu kan vi åka någonstans över vår ettårsdag!! Vi firar ju ett år tillsammans den 23 juni…

Sen skulle jag träffa David i Solna för att hämta linser och lämna tillbaka lånade bågar, samt beställa glasögon. Vi skulle handla mat också, men jag var så trött att jag fick hålla mig i David, och halsen hade börjat göra betydligt mer ont än tidigare, så han tyckte att vi skulle åka hem i stället och så kunde han gå och handla sen. Det är jättemysigt att ha en gullig pojkvän som tar hand om en när man är sjuk…!

Relaterade inlägg:

13 thoughts on “Halsmandeloperation”

  1. Ett intressant inlägg, ska själv snart göra samma operation och har inte hittat något om hur det känns förrän nu. underbar pojkvän du verkar ha. Förhoppningsvis tar min henrik hand om mig på samma söta sätt! ha det bra! kramar//Malin

  2. Hej Helena! Hamnade på din sida av en slump för jag ska eventuellt också göra en sån operation, men måste säga att jag blev lite rädd när jag läste.. Var det värt det? Anledningen till att jag i så fall skulle göra operationen är för att jag är tjock i halsen och snarkar mycket. Får ofta slem i halsen vid fel tillfällen (även när jag inte är sjuk) och det kan leda till att min röst blir jätteful! Hur känns det såhär efteråt? På vilket har din hals förändrats? Maila gärna min privata adress för jag är inte säker på om jag hittar tillbaka till denna sida.. :-P
    Kram Natalie

  3. asså, det va helt underbart inlägg.. jag opererade mig i förrgår… o din inlägg gav mig kraft att orka kämpa vidare… jag har ju såååå ont nu o e hungrig!! kram o tack!

  4. Kors i taket! Jag blev helt paff av ditt inlägg, du fick verkligen operationen att låta mindre hemsk än vad den faktiskt är. Jag skall göra samma operation nu i sommar, men jag skulle egentligen ha gjort det när jag var liten men jag var så rädd för alla de sprutor som man får. Men nu när jag läst detta känner jag mig mycket lättad!
    Jätteintressant inlägg :)

  5. Hej, jag råkade med komma in på din blogg av en slump, för jag sökte på halsmandeloperation.
    ville veta lite vad som kommer hända och så.
    Skall nämnligen göra det imon. usch va hemsk.
    Vad var det för sprutor du hade fått i rumpan? eller läste jag fel?

  6. Hoppas allt går bra för dig, Anna. Det var inte sprutor jag fick i rumpan, utan stolpiller mot illamåendet efter operationen. Alltså en sorts tabletter som tas upp via ändtarmen.

  7. Hej!
    Intressant skrivet! Jag har dock en fråga; vad är det för vita klumpar du hade? Jag har nämligen likadana :( Jag har ingen aning vad det är och när jag gick till doktorn för halsfluss berättade jag om det men han gav bara antibiotika och sa att det skulle gå över. Nu gjorde det inte det, och mina halsmandlar är varken irriterade eller röda, så vad är de vita klumparna för något och kan det vara de som ger mig dålig andedräkt? Tacksam för svar på mail/ Ann-Catrin

  8. gjorder operationen för 5 dagar sen.
    jag var oerhört nervös, och de lugnande pillerna hjälpte inte alls, men allt gick bra började inte blöda, men nu är jag inne på mina ”smärt dagar” som dom kallade det.
    då man har som mest ont, så det är grymt jobbigt.
    Hungrig är man också, DONKEN next,
    haha :)

  9. Tack för inlägget :p sökte på google om halsamandeloperation och kom till din sida. Det är nämligen så att jag ska ta bort dom på tisdag och jag är nervös.
    Gjorde det mycket ont? Hur känns det som?
    Får man sin normala röst?

  10. Tjena! Gjorde min operation för 6 dagar sen. Förväntade inte mig att det skulle gå så snabbt och smärtfritt, allt hade gått bra, på ungefär 30 minuter och jag var lite dåsig när jag vaknade. Fick smärtstillande när jag ville och tyckte att sjukhustillvaron var relativt trivsam. Mådde bra i 4 dagar ungefär och trodde att smärtorna var över. Men då kom ”smärtdagarna” och jag tycker att det är det som är värst, för det känns som att det inte slutar. Men jag får hoppas på att det blir bättre, nästan all svullnad är nere och sårskorporna börjar ramla av. Men jag hatar det faktum att jag inte knappt kan dricka vatten, på något vis skär det upp såret, så det gör jätteont. Så jag får bara ta en tesked vatten i taget. Har inte spytt under dessa dagar, men jag kände mig lite illamående den tredje kvällen.
    Tog Citodon som smärtstillande och det har lett till att man blir lite förstoppad.
    Hoppas att denna information har varit nyttig för er!

  11. Hej!

    Angående operationen av halsmandlarna; kostade det någonting? Såg du någon skillnad utseendemässigt på din hals?
    Svara gärna till min mail, tack.

    Mvh Sara.

  12. Hej!

    ramlade in här av en slump då jag precis avlägsnat mina halsmandlar. Jag har dock ONT.. Jag gläds med er som inte kände av smärtan så mycket. För min del har det varit värst tredje dagen efter operationen och fram till nu, den sjunde dagen efter operationen. Det har varit svårt att svälja och jag har lyckats få i mig vätska via sugrör.
    Jag har dock blivit av med mitt Kaffe beroende. Förut drack jag ca 12koppar per dag då jag har ett jobb där man väljer att diskutera problemen över en mugg kaffe. Då jag är spindeln i nätet så skall naturligtvis problemen diskuteras med mig, varvid mugg efter mugg togs in på mitt kontor.
    Nu lyckas jag få i mig en mugg kallt kaffe med isbitar per dag. Alltid något positivt.
    Jag har dock inte mått illa, vilket är tur för att spy med denna smärta i halsen kan inte vara skönt.

    Åja, tids nog går det över. Förhoppningsvis slipper jag halsbölderna nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *