Månad: juni 2001

Klockan 06.48 den 28 maj satte jag mig på tåget mot Nyköping för att ta bort halsmandlarna… På måndagen var det bara inskrivning, vilket innebar att jag gick till Öronavdelningen, anmälde mig, satt och väntade och till slut fick träffa en sköterska som tog blodprov och kollade vikt. Sen kom jag in till doktor Svend Iversen och en ung AT-läkare som verkade vara där för att lära sig lite. De tittade på mina halsmandlar och konstaterade att de var stora. Dr Iversen påpekade att operation inte var helt nödvändig, men då skulle jag ju få stå ut med att trycka ut vita, illaluktande klumpar ur halsmandlarna även fortsättningsvis… så jag stod fast vid vad jag och den förre läkaren bestämt. Operation.

Efter det gav jag mig ut på stan för att leta födelsedagspresent till David, tyvärr utan större framgång. Jag ville ju hitta en sån där klocka som han vill ha, en med stora, rundade, digitala siffror… Samtidigt skulle den vara lite fin, eftersom han nu har en ganska fritidsbetonad GUL-klocka, som känns lite fel till t.ex. kostym. Alla klockor jag hittade var dessvärre jätteplastiga. Nåja, hämtade i alla fall ut fem (jag, David, Ellinor, Veronica, Johanna) biljetter till Uggla, Ark & Hellström på Jogersö.

På tisdag morgon blev jag skjutsad till lasarettet av farfar och kunde som planerat infinna mig på vårdavdelning 10 klockan 8. Fick sitta och vänta ett tag innan någon tog hand om mig. Det fanns inte plats för mig i något rum, men de ställde en säng i slutet av korridoren, där det fanns ett bord, lite skåp och en TV… Jag fick sitta och läsa ett tag i väntan på att någon skulle kalla ner mig till operationssalen. Till slut fick jag veta att jag skulle vara nere halv tio. Jag fick ta på mig sjukhusets jättesexiga kläder… ett par helt enorma trosor, en vit skjorta och jättelånga strumpor. Sen fick jag lägga mig i sängen och pressa ner en massa alvedon och en lugnande tablett. På handleden fick jag ett armband med namn, adress, personnummer och så. En sköterska körde ner mig till rätt avdelning och givetvis var sängen så svårstyrd att vi körde in i det mesta på vägen ner. Hon lämnade mig i “sängväntrummet”.

Den lugnande tabletten tog skruv, jag blev ganska dåsig och tyckte att det var irriterande att alla hela tiden frågade efter mitt personnummer… Efter ett tag körde de in mig på ett annat ställe, där jag fick dropp i armen. En tjej som var “snart färdig narkossköterska” lyckades inte sticka in nålen först, men en annan gjorde det smidigt. Sen berättade någon att jag först skulle få något som gjorde mig lite snurrig, sen skulle det sticka i handen och sist skulle de ge mig det jag somnade av. “Lite snurrig”. Jotack. Hela världen gungade, jag mådde jätteilla och låg och krängde som en liten mask i sängen. Sticket i handen kände jag inte. Sen var det någon som sa “God natt” och sen “Nu är det färdigt!”. Jag har ingen uppfattning om hur mycket tid som “försvann” egentligen, jag var för groggy för att hålla koll eller orka fråga. Jag var i alla fall tillräckligt medveten för att fråga vad det var för konstig lysande grej på mitt finger… den mätte hur jag syrsatte blodet. Någon kom och torkade blod från mitt ansikte och sa att jag var mycket sötare utan… Jag fick en smärtstillande spruta genom droppet och då började huden spänna över hela kroppen och det kliade överallt. Jag mådde illa.

Efter ett tag fick jag komma upp till avdelningen igen. Jag sov mest, var trött, groggy, illamående. Mamma hälsade på med en blomma, men jag var nog ganska trött… De försökte få i mig saftsoppa och glass, men jag fick bara i mig en klunk saftsoppa och en halv tesked glass ungefär, delvis för att jag mådde så illa.

Vaknade ur sömnen och behövde spyyyyy!! Tryckte på knappen för att kalla på någon, ifall inte den lilla pappersskålen skulle räcka… men det gjorde den. Det kom bara lite blod.

Jag fick en tablett mot illamåendet, givetvis i stolpillerform. Fick även smärtstillande som stolpiller. Jättemysigt med folk som sticker upp grejer i ändan på en. De var inte små heller. De brukade köra upp 3 stycken på en gång, kanske nån centimeter i diameter och 3-4 cm långa…

Det gick inte att släcka lampan ovanför min säng, det var en sån där stark lysrörslampa. Men jag sov ändå…

Jag fick förresten låna en bärbar telefon och ringa till David och säga att jag levde… det var trevligt!

På onsdagen fick jag komma hem. Ringde efter mamma och farfar och de kom och hämtade mig. Var hemma ungefär klockan 12. Låg i soffan i tv-rummet och mådde illa hela dagen… spydde inte mindre än 5 gånger fram till klockan 5, men jag hade ju inte ätit något, så det var mest blod och galla. Mamma ringde till Öron och frågade varför det blev så, de sa att det var normalt, man skulle fortsätta spy tills magen var tom på blod. Tyckte att det var konstigt ändå att jag inte hade mer ont i halsen… det värsta var helt klart illamåendet.

På torsdagen duschade jag och kände mig fräsch och hyfsat välmående. Ont i halsen, men ingen större fara. Jag lyckades äta fiskbullar med potatis, väl mosat och inte så varmt. Blev rastlös av att gå omkring hemma, så jag såg till att följa den ursprungliga planen – att åka hem till Sumpan så snart som möjligt! Gick till tågstationen, vilket var ganska jobbigt, men ok.

Framme i Stockholm var jag ju tvungen att hitta födelsedagspresent till David, trots att världen kändes ganska instabil… Det var studentyra ute, trots att det inte ens var juni! En massa vitbemössade människor och lövade fordon… Gick till Ur&Penn vid Åhléns och de hade faktiskt en klocka som såg ut ungefär som jag tänkt mig, så det fick bli den. Jag klarade verkligen inte av att gå runt och jämföra… Sen gick jag till H&M, hittade inget, tog mig till Åhléns och köpte en nalle. Efter det var jag tvungen att köpa nytt SL-kort för att kunna ta mig vidare, morr när man vet att man ska ligga hemma sjuk i en dryg vecka… När jag kom hem slängde jag av mig alla väskor, orkade inte ens titta på posten som var till mig eller paketet från Ellinor som låg på bordet… stapplade in till sovrummet… och på golvet stod en röd ros i en vas. Från David såklart. Med ett jättejättesött kort där det stod att han bara ville säga att han älskar mig… så då var det en liten hög med ett leende som sjönk ihop på sängen…

Det var jättemysigt när David kom hem och tog hand om mig sen… Jag fick ett par kostrumpor från Ellinor. Jättesött. :) Hon var för övrigt inte hemma, utan redan hemmahemma över helgen.

På fredagen fixade jag och donade hemma ganska mycket inför Davids födelsedag… bakade kakor som han sagt att han tycker om och gjorde en grattispärlplatta. Blev ganska trött… Ringde till In Time också och fick veta att jag får ledigt den veckan vi ville, vecka 26, efter midsommar. Nu kan vi åka någonstans över vår ettårsdag!! Vi firar ju ett år tillsammans den 23 juni…

Sen skulle jag träffa David i Solna för att hämta linser och lämna tillbaka lånade bågar, samt beställa glasögon. Vi skulle handla mat också, men jag var så trött att jag fick hålla mig i David, och halsen hade börjat göra betydligt mer ont än tidigare, så han tyckte att vi skulle åka hem i stället och så kunde han gå och handla sen. Det är jättemysigt att ha en gullig pojkvän som tar hand om en när man är sjuk…!

13 kommentarer