Tre minuter

Idag tog hela EU tre tysta minuter för att hedra offren vid terroristdådet i USA. 12:00-12:03. Och jag GLÖMDE BORT DET. Allt jag hade i huvet då var att skynda mig att börja steka blodpudding, så att det skulle vara klart när David kom hem på lunch. Han hade kort lunch idag, nämligen. Han lyckades i alla fall inte missa de tre minutrarna, som inträffade när han var på väg ut från lektionen. Hela Campus Norrköping stannade, alla stod tysta och stilla i tre minuter.

Idag är det sagt att mina föräldrar ska komma hit… och jag ska följa med dem till Nyköping över helgen. Har plockat ihop alla mina saker som ska hem… en hel del.

Hmm… har surfat runt lite på utbildningswebben. Jag vet inte vad jag vill. Medieteknik låter onekligen bäst… men vill jag plugga här, i Norrköping? Jag har blivit så storstadstörstig att det är rent läskigt… och det är deprimerande att Norrköping ändå hör till Sveriges större städer. Inte för att jag vill bo i Stockholm och tillbringa omänskligt mycket tid på tunnelbanan eller i bussen även fortsättningsvis… men jag vill vara på ett ställe som man inte tröttnar på på en vecka… jag vill kunna upptäcka nya ställen även när jag varit där ett tag…

Och sen känns det som att utlandsäventyren lockar… det finns så mycket att göra, men jag kommer inte hinna/få möjlighet att göra hälften av vad jag vill. Ett år till skulle ju inte sitta fel… Varför ska man ha så bråttom att börja plugga?