Månad: september 2001

Igår hade David en riktigt dålig dag i skolan, så jag hade inte särskilt höga förhoppningar inför kvällen… men det blev trevligt ändå! Vi träffades på stan och åt på pizzarestaurangen, sen gick vi på bio och såg “Känd från TV”. Den var bra! Och David blev såklart glad att de spelade Cardigans “Paralyzed”… :)

Har precis rensat lite på hotmail… har snart använt upp allt utrymme… de är jättesnåla ju! Usch…

Okej, nu är allt fixat…

Söndagen den 7 oktober klockan 10:00 går mitt plan från Skavsta till Stansted. Jag bor hos Johanna till onsdagmorgonen, då jag hoppar på bussen till Norwich i Norfolk. Jag ska bo i en stad som heter Great Yarmouth (tror jag i alla fall) och jobba i fabrik… men det roliga i det hela är att jag ska bo och jobba tillsammans med en massa människor, som förhoppningsvis är roliga. Vi får väl se hur det blir. Jag har använt mig av en förmedling, Outback International, för att få jobbet.

Härifrån Norrköping åker jag nog fredagen den 5:e.

Det här känns jobbigt… visst längtar jag till utlandsäventyren, men den stora haken är att det kommer att vara slut mellan David och mig när jag åker. Det enda jag kan hoppas på är en liten favorit-i-repris i jul. Sen är jag ju borta i vår igen… i sommar ska David jobba precis hela tiden, kanske rentav här i Norrköping. Till hösten pluggar han i Linköping och jag vet inte säkert var jag är.

Det blev så definitivt när jag fick ett avresedatum. Usch, det är inte roligt alls… jag vill ju inte att det ska vara slut mellan oss… går ständigt med en klump i halsen och har inte långt till tårar…

——-

Den nyfödda brorsdottern heter förresten Sonja. Tre stycken för John och Ullis att hålla reda på, det är inte illa.

I Norrköping regnar det som vanligt… Jag förstår inte vad vädret har emot mig, det blir alltid så att det börjar spöregna just när jag går ut, för att sedan avta när jag närmar mig målet. Sedan när jag ska hem igen tilltar givetvis regnet i styrka och så vräker det ner ända tills jag är tillbaka igen… suck! Var på stan i går, ganska blöt, och letade efter jacka. Finns bara en som funkar, men jag vet inte hur jag ska göra… antar att jag ska köpa den.

Jag ska förresten till apcentret i Cornwall 7-21 januari…

Annars händer väl inte sådär jättemycket. Brandlarmet gick idag, brandkåren kom hit med två brandbilar… men det var bara Christian som stekte fiskpinnar.

I tisdags fastnade vi förresten framför tv:n och såg en sanslöst B serie… “Till jordens medelpunkt”. Åter igen en sån där som är så dålig att den är rolig. Fast den här var så himla dålig att jag knappt sett nåt värre… men kul var det, vi satt där flera stycken och gapskrattade.

Nu har vi just ätit pizza, det var smaskigt… nu är jag sådär jättemätt, men för David blev det väl ingen skillnad ungefär.

Igår samlades vi tillsammans med en massa Linköpingsbor i sal K1, Kåkenhus, för information om utbildningen här i Norrköping. Först fick vi se ett helt meningslöst bildspel med enormt överdrivet dramatisk musik… men sen fick vi gå en liten rundvandring och efter det berättade elever från de olika programmen om sin utbildning. Fast jag vet inte om jag blev så mycket klokare… men det var lite intressant i alla fall att höra att medieteknik på KTH ska vara mer estetisk och grafisk… hmm…

På kvällen fastnade vi i allrummet dit Joel hade släpat in sin dator och kopplat till TV:n… såg The Animal! Filmen hackade inte en enda gång, undrar om han har bra dator. Hmm… filmen var en sån där totalt sjuk film, som känns fel att bedöma som BRA, eftersom den snarare är så enormt dålig att den blir hur kul som helst…

I dag vaknade vi kvart i 8, vilket inte alls var någon hit, eftersom David började 8 (visserligen med en akademisk kvart på det, men ändå).

Jo… det kändes faktiskt som att komma “hem” till Norrköping. Fast Nyköping känns såklart rätt hemma också och det är ju aldrig fel att få tillgång till föräldrarnas kylskåp med lyxvaror såsom skinka och mjölk. :) Middagarna är ju inte heller helt fel, stek och lax och så. Slår nog faktiskt blodpudding och skumma burkar från ÖB.

Jag slogs av en lustig tanke när jag var hemma i helgen… eller ett minne snarare, från en tid med andra synsätt och perspektiv. Jag kommer ihåg när jag var yngre och min bror pluggade i Umeå. Hans skrivbordslådor hemma i Nyköping var rena rama skattkamrarna… där fanns pennor, småpengar, halvfulla tuggummiförpackningar… massa värdefullt! Jag förstod inte hur han kunde lämna allt så där…

…och så stod jag där i mitt eget rum i lördags och vräkte saker från väskan ner i skrivbordslådorna. Pennor, småpengar, halvfulla tuggummiförpackningar… helt självklart, vad skulle jag annars göra av dem? :)

Jahapps, då var man i Nyköping igen då. Mina föräldrar kom till Norrköping i fredags, hjälpte till att sätta upp Davids hylla på betongväggen, bjöd oss på Mc Donalds… sen följde jag med dem hem. Laddade såklart ner ICQ, men inte vilken version som helst, utan gamla nostalgiversionen 98a… för att spara på kapacitet och slippa allt krafs. Sen fastnade pappa och jag såklart framför tv:n och kollade på ett ganska intressant psykologiskt drama, Driftwood…

Igår var mamma och jag på stan och tittade på jackor, samt fikade på Huldas. Efter det kom John & Ullis med vilddjuren (William & Tilde) och åt middag här. Snart kommer det en till unge… Ullis är stor. På kvällen var vi hos John & Ullis ett tag och jag bråkade lite med deras 486:a som de förbarmat sig över… ytterst mystisk, en utmaning att ens få igång den.

Idag har jag scannat massa bilder och laddat upp på nätet… satsar på att inte behöva ta med min dator tillbaka till Norrköping, den är ju inte så kul att släpa på i onödan, trots sin litenhet. Hmm, väldigt segt att sitta o surfa på modem… dessutom måste jag ha en tandborste (i Sumpan körde jag mest med tejprullar…) som stöd för sladden där den går in i modemet, annars kopplar den inte upp.

Funderar på att deltaga i “the green card lottery” och försöka vinna uppehålls- & arbetstillstånd i USA. :) Det är väldigt strikta regler för hur man ska ansöka… men bara en massa dumma grejer som att fotografiet måste vara 2×2″ och pappret ska ha vissa mått och KUVERTET också… jösses, det verkar verkligen som om de försöker avskräcka folk från att delta. Dessutom måste ansökan vara inkommen mellan 1 och 31 okt… kommer den en dag för tidigt diskas man. :) Kolla själva!

Nu ska jag väl leka med mamma och barnen ett tag, vi är tydligen barnvakter. Så får vi väl se när jag åker till Norrköping igen… å får krama på min David igen!

Idag tog hela EU tre tysta minuter för att hedra offren vid terroristdådet i USA. 12:00-12:03. Och jag GLÖMDE BORT DET. Allt jag hade i huvet då var att skynda mig att börja steka blodpudding, så att det skulle vara klart när David kom hem på lunch. Han hade kort lunch idag, nämligen. Han lyckades i alla fall inte missa de tre minutrarna, som inträffade när han var på väg ut från lektionen. Hela Campus Norrköping stannade, alla stod tysta och stilla i tre minuter.

Idag är det sagt att mina föräldrar ska komma hit… och jag ska följa med dem till Nyköping över helgen. Har plockat ihop alla mina saker som ska hem… en hel del.

Hmm… har surfat runt lite på utbildningswebben. Jag vet inte vad jag vill. Medieteknik låter onekligen bäst… men vill jag plugga här, i Norrköping? Jag har blivit så storstadstörstig att det är rent läskigt… och det är deprimerande att Norrköping ändå hör till Sveriges större städer. Inte för att jag vill bo i Stockholm och tillbringa omänskligt mycket tid på tunnelbanan eller i bussen även fortsättningsvis… men jag vill vara på ett ställe som man inte tröttnar på på en vecka… jag vill kunna upptäcka nya ställen även när jag varit där ett tag…

Och sen känns det som att utlandsäventyren lockar… det finns så mycket att göra, men jag kommer inte hinna/få möjlighet att göra hälften av vad jag vill. Ett år till skulle ju inte sitta fel… Varför ska man ha så bråttom att börja plugga?

Jag förstår inte hur det kan regna så himla mycket… Klockan är fem (David kommer hem när som helst) och det har verkligen regnat HELA dagen… Samt, så klart, de flesta andra dagar. Jag som skulle vara duktig och vara UTE, springa, promenera, fotografera… men jag har varken paraply eller ordentlig jacka. Då känns det mindre lockande. Så jag sitter fast på 10 stökiga kvadrat, mer eller mindre…

…men vad är mina bekymmer jämfört med t.ex. det som händer i USA… Min första reaktion var kanske lite konstig, jag skrattade till och med lite när David sa att någon kört in ett plan i World Trade Center. Men det är ju så himla sjukt alltihop att det finns inte. Så himla många människor som fått offra livet för de där galningarna. Förstår mig inte på den mentaliteten… Hur kan de tycka att de blir hjältar av att ha ihjäl tusentals människor och själva dö på kuppen?