Hemskt, bra, ljust och namn

Igår hände något hemskt i Linköping. En man högg ner två människor; en åttaårig pojke på väg till skolan och en medelålders kvinna. På öppen gata, på morgonen. Så fruktansvärt onödigt…

Det som var bra med gårdagen var att jag och Jonas firade 13 månader tillsammans och därför (såklart) stekte pannkakor. Mmm! En sak som var mindre trevlig var att jag hade tid på kvinnomottagningen för cellprov. Men jag antar att det är bra att det görs och att det får vara värt det lilla obehaget. Belönade mitt underliv efter pärsen (lite ont gjorde det allt) genom att gå och köpa två par nya trosor som matchar min senast inhandlade bh. :) Har testat det ena paret idag och det visade sig såklart att de har en tendens att krypa in i grenen… varför ska det vara så omöjligt att hitta trosor som sitter snyggt och skönt? De är ju så dyra också, så det är tråkigt när man inte vill använda dem sen.

Idag har jag varit i skolan nästan hela dagen och sen åkt till Tornby och köpt nya mini-cykellysen. Kändes dåligt att åka hem från stan igår utan lysen… men nu har jag små, små lysen som man kan sätta på nyckelknippan när man inte använder dem! Kanon!

Jag har tänkt på en sak de senaste dagarna… jag har blivit tilltalad med mitt namn väldigt många gånger på sistone. Ni vet, “Hej Helena”, “Hej då Helena”, “Hur är det med dig, Helena?” och så där… Själv är jag väldigt dålig på att använda folks namn när jag talar till dem. Jag vet inte riktigt om jag borde göra det… Det låter ju onekligen ofta trevligt. Jag tänker särskilt på dessa självsäkra telefonkillar, framförallt dem jag pratade med när jag jobbade på In Time… det lät alltid så fruktansvärt säkert, trevligt, tryggt och bra. Klart att det inte behöver betyda att det är det, det är ju ett halvbilligt knep såklart… men ibland är det trevligt. Varför känns det så konstigt för mig att säga så?

Nu ska jag se om pastavattnet börjat koka än… hungrig…