Månad: oktober 2004

Jonas visade denna film, eftersom han var barndomsnostalgisk över den. Det är en komisk piratfilm från 1952 och just en sådan film som man förmodligen är barndomsnostalgisk över om man stötte på den i unga år. Hjältarna är hjältar och lyckas med allting, skurkarna är elaka och klantiga, damerna är sköna och romantiken spirar, skämten är inte alltid de bästa… precis som det ska vara. :) Ganska lustig liten film, men inte så mycket att jag jublar.

Jag har inte skrivit om kortfilm här tidigare; jag tycker alltid att det är svårt att sätta betyg på kortfilm. Det känns som att själva konceptet kortfilm gör det omöjligt att överhuvudtaget bedöma dem enligt samma betygskala som långfilmer. Jag tror inte att jag kommer att skriva om alla kortfilmer jag ser, men här är i alla fall en som måste nämnas: Tim Burtons Vincent, en 6 minuters dockfilm om den dramatiske sjuåringen Vincent Malloy som vill vara miserabel och plågad à la skådisen Vincent Price (som är berättarröst!) och Edgar Allan Poe. Hans mamma kan inte alls förstå honom…

Det är mörkt och dystert samtidigt som det är charmigt och humoristiskt. Dessutom är det på rim! Se den och le.

Professor Humbert hyr ett rum hos den olyckliga, paranoida och kärlekskranka änkan Charlotte Haze. Charlotte faller pladask för honom, men själv är han mer intresserad av hennes vackra fjortonåriga dotter, Lolita… Han går till och med med på att gifta sig med Charlotte, som han knappt står ut med, bara för att få ha Lolita i sitt liv.

Professor Humbert är en riktigt, riktigt dålig man. Till en början kände jag bara att jag aldrig någonsin skulle kunna bli särskilt engagerad i filmen eftersom jag inte skulle kunna önska honom välgång (fjorton, liksom!!), men till slut blir det så skruvat att jag börjar heja på honom i alla fall. :) Man får se honom försätta sig i den ena ohållbara situationen efter den andra; visst får han till det med Lolita (även om inte mycket fick visas när filmen kom 1962), men det är inte lätt att vara dålig och problemen tornar såklart upp sig, bland annat i form av Peter Sellers som spelar en märkligt irriterande karaktär som också tycks ha ett osunt intresse för Lolita.

Svartvitt, gammaldags oskyldigt, spektakulärt och klart sevärt.

Jag skulle vilja tycka att den här filmen är bra… men som film betraktad är den egentligen ganska tråkig och långdragen. Är man intresserad av Ed Wood och tycker att Plan 9 from outer space är så dålig att den är underbar (det är den!), då är filmen ändå lite kul att ha sett. Det största problemet med den är nog att man klämmer in så mycket ur den bisarra regissörens liv, utan att gå in på någonting i detalj. Inte särskilt engagerande… Man tycker bara att han är ytlig, jobbig och dum. Det enda som är lite intressant är relationen mellan Ed och Bela Lugosi.

Så hoppa över den här om du bara vill ha en bra film. Är du intresserad av Ed Wood eller b-filmsregissörer i största allmänhet, se den! Passa på att se Plan 9 from outer space också, den måste man ha sett. :)

Jäkligt snygg animerad film med lustiga detaljer och inslag och det är mest det jag baserar betyget på, eftersom storyn egentligen inte är särskilt engagerande. Det handlar om en föräldralös pojke, Champion, som bor hos sin farmor/mormor Madame Souza. Souza är bekymrad för sin deprimerade sonson och försöker allt; det hjälper inte att köpa en hund, men när han får en trehjuling vänder allt och livet inriktas mot en sak; Tour de France. Tyvärr blir Champion kidnappad under loppet och Madame Souza ger sig av tillsammans med vovven för att hitta honom. Till sin hjälp får hon trion från Belleville, ett gäng musicerande gamla damer. Känslan för detalj lyfter filmen.

Varken särskilt rolig eller trovärdig komedi om siamesiska tvillingar med olika ambitioner i livet. Bob trivs så bra hemma i småstaden där de äger en hamburgerrestaurant, men Walt drömmer om en skådespelarkarriär. Bob får panikattacker av att tänka på rampljuset, men går motvilligt med på att följa med till Hollywood, delvis för att hans nätromans sedan tre år tillbaka bor där. Men givetvis har han inte berättat för henne om sitt nära förhållande till brodern… och på något mystiskt vis lyckas han hålla det hemligt när de faktiskt träffas.

Visst finns det ljusglimtar, men egentligen är filmen ganska dålig. Jag stör mig på att det inte alls ser ut som att de sitter ihop annat än med korsetten de bär. Borde det inte göra ont när de slits åt olika håll?

Se den inte. Man kan undra varför Matt Damon gör sån här smörja.