År: 2008

Idag har vi varit på Fårö och njutit av vacker natur, sol, raukar och hav. Kön till Vägverkets gratisfärja som tar en från Fårösund till Fårö på bara några minuter var lång – den började redan innan Bunge kyrka och det tog oss nästan två timmar att komma fram. Men det gick ingen nöd på oss eftersom vi hade vårt rese-Alfapet!

Alfapet i bilen – räddningen i nöden!

Väl på Fårö siktade vi först mot alla raukområden i nordväst. På väg dit stannade vi till vid Lauter och åt på ett café – Jonas fick en riktigt bra vegananpassad bakad potatis med en massa grönsaker och couscous med bönor. Jag åt resans andra saffranspannkaka.

Bra veganmat på Lauters café.

Vi körde sedan längs kusten via Lauterhorn, Digerhuvud och Langhammars. Raukarna var häftigast vid Langhammars – där fanns en riktigt stor som var smal nertill och tjock upptill och såg ut som ett gubbansikte som till och med hade ögonfransar (gräs). Där hade folk också byggt oändliga mängder små stentorn som tillsammans utgjorde en häftig syn.

Jonas och rauk med gubbansikte (och märklig hatt…).

Sen var det dags för lite strandliv, tyckte vi. Vi åkte först till Ekeviken där vi tog en glass och sen gick för att spana in stranden. Där var mycket tång och folk…. så vi åkte till den mer kända stranden Sudersand i stället.

Jonas softar på Sudersand.

Sudersand påminde mycket om Böda Sand på Öland, som ju är barndom för mig, med fin sand, gryt, långgrundhet och maneter. Det var väldigt mycket folk även här och vi tänkte inte stanna så länge, så vi brydde oss inte om att hitta någon särskilt häftig plats. Det var skönt att ta ett dopp i alla fall och att ligga och slappa i solen sen. Vi ville inte slösa alltför mycket Fårö-tid på stranden, så ganska snart åkte vi vidare. Först åkte vi ut till Fårö fyr på den östraste spetsen. Gick runt lite på den steniga stranden där, det var fint.

Stenstrand och blommor vid Fårö fyr.

Sen tänkte vi att vi skulle ta en sväng över den sydöstra delen också och där var det väldigt lugnt och fint! Vi steg ur bilen och fotade lite vid något tillfälle och fick njuta av riktig tystnad som endast bröts av fårens bräkande, vindens susande, insekternas surrande och andra mysiga naturliga ljud. Härligt!

Lantlig stillhet.

Varning för hästar. Och får.

Här slutar allmän väg.

Vi behövde inte vänta särskilt länge på färjan tillbaka, hann bara påbörja en ny omgång Alfapet. Sen åkte vi mot Slite för att äta middag. Vi passerade deras stenbrott som var oväntat häftigt. Själva Slite var väl inget särskilt, det dominerades av fabriken Cementa och hade en liten hamn med en rysligt stor båt. Det enda vi hittade att äta var pizza, men eftersom den var grymt god gjorde det ingenting.

Pizza i Slite.

På vägen tillbaka till Visby var solen på väg ner och bländade oss bitvis något helt otroligt. Men när vi beundrat solnedgången litegrann var vi nästan sams med solen igen…

2 kommentarer