År: 2013

Vi har ju sett väldigt mycket film förr om åren. Nu har vi sett en film fördelat på två kvällar. Det var visst tre månader sedan sist…

Fast vi har ju faktiskt sett inte mindre än två Netflix-serier i stället. Orange is the new black och Hemlock Grove. Dem gillade vi, särskilt Orange.

Idag har varit en ganska skön dag! Vi hade inget inbokat, men en lista med några saker som skulle göras. Har fixat dem i behagligt tempo och dessutom ätit gott (svamprisotto).

Vi har flyttat lådinsatserna i Avas bokhylla ett snäpp högre upp, så att inte Sander kan dra ut dem. Vi har bytt våra lakan. Jag gick ut med Sander i vagnen när han skulle sova, fy vad kallt det var… Gick ganska direkt till affären, där jag bland annat skulle handla ljus och mossa till advent. När jag kom hem hade Jonas och Ava julpyntat lägenheten och städat, så himla mysigt!

Ava ville gärna klä stora granen, men vi nöjer oss med den lilla än så länge. Ettåringar och granar, liksom… Och jag skulle gärna ha fler stjärnor och elljusstakar i fönstren, men det är knepigt med sladdarna.

Ja, just det, jag betalade ett par räkningar också.

Jag är (lite för) förtjust i att shoppa barnkläder. Men det var ganska roligt att inventera barnklädeskartong idag också. Plockade fram ett par tröjor och flera pyjamasar som jag tror passar Sander nu eller snart. Har ju inte sparat allt, men det vi gillade som höll sig fint, så det är ganska glada återseenden.

Inte så pigg idag efter att ha maratonammat 4-5 timmar inatt. Sander kunde inte somna ordentligt och höll mig vaken större delen av min tänkta sovtid.

Samtidigt är jag sjukt stressad över diverse saker och har massor att göra. Känner att jag aldrig får återhämta mig och ha tid helt för mig själv. Eller ja, jag åkte iväg och åt pizza en kväll för ett tag sedan, men då hade det gått en månad sedan jag gjorde något bara för mig själv senast (utöver cirkelfysen varje vecka såklart, men det är ju liksom rutin och inte nöje). Det är svårt att få tid till bara mig. På vardagar kan jag eventuellt lämna hemmet mellan 17 och 19.30, men det förutsätter ju att vi/Jonas inte ska göra något annat, så det blir i regel inget mer än onsdagsträningen. Jag har kanske mellan fyra och åtta timmar i veckan att göra saker utan barn, fördelat på fyra tillfällen, det vill säga när Sander sover må-to. Och då är jag förstås i beredskap, eftersom han kan vakna när som helst. På kvällarna ligger jag bredvid honom, annars vaknar han… och jag är för trött för att orka försöka lägga honom i spjälsängen och misslyckas.

Nu sitter jag och dricker te, passar Sander som river runt i grejer på golvet (finns en del att välja på, om man säger så) och skriver av mig lite. På mobilen såklart, jag har nästan glömt hur det är att använda en dator…

Nu är han less, så nu måste jag sluta.

(och nej, allt är inte bara jobbigt jämt, men idag tar jag mig friheten att klaga lite…)

Det är sannerligen inte det lättaste att laga mat som passar alla i den här familjen. I alla fall inte utan att vi vuxna dör tråkdöden. Jag och Jonas äter gärna välkomponerade rätter med varierande och nyttigt innehåll och mycket smak. Ava föredrar sina beprövade favoriter, enkla rätter med tydliga beståndsdelar och utan obehagliga överraskningar. Sander är ganska slumpmässig.

Idag lagade jag paella. Jag blev väl inte precis förvånad över att Ava ratade den. Lite mer överraskande var att Sander fullkomligt slukade den. Han ville till och med att jag skulle skedmata honom med riset, som var lite bökigt att äta med händerna. Tallriken helt tömd och inte särskilt mycket på golvet/i stolen. Inget alls som han kastade med flit, tror jag.

Vi vuxna höll med Sander, men som sagt, det är svårt att göra alla nöjda…