Kategori: Film

Bra skräckfilm är sällsynt och därför blir jag alltid hoppfull när det dyker upp något som verkar bra. Wind Chill verkar bra en god bit in i filmen, men faller sedan hopplöst platt. Den lyckas med att bli både för mycket (för grafisk så att det bara känns larvigt) och för lite (uteblivna förklaringar och gapande plotthål) på samma gång.

Det handlar om en studenttjej som ska hem över jul och hittar en lapp på anslagstavlan om att någon söker samåkningssällskap. Killen som kör visar sig under resans början känna till lite för mycket om henne, så hon tycker att situationen är ganska obehaglig. När killen insisterar på en “genväg” in i skogen protesterar hon ivrigt men fruktlöst och det hela slutar med att en mötande bil tvingar dem av vägen. När de vaknar efter en stunds medvetslöshet kan de varken rubba bilen eller ringa med mobilen. De är utlämnade till skogen, den bitande kylan och de mörka gestalterna som glider förbi… för här har hänt otäckheter och kvar finns illvilliga spöken!

Det är intressant, fast samtidigt konstigt, att huvudpersonerna inte är namngivna. De står bara som Girl och Guy i rollistan.

Det är bra att tjejen är kompetent, kunnig och handlingskraftig. Hon är förvisso inte precis sympatisk, men hon är åtminstone inte ett traditionellt film-våp.

Det är dåligt att det inte förklaras varför de väljer att stanna i en svinkall bil snarare än att gå tillbaka till stora vägen och söka hjälp, vilket känns som en väldigt uppenbar lösning på problemet.

Det är väldigt dåligt att filmen inte lyckas sy ihop spökhistorien med en snygg förklaring på slutet. En massa saker lämnas löst hängande och resultatet är irriterande. Det hade kunnat bli väldigt bra om man plockat bort några scener som visar för mycket otäckheter och lagt till ett smart slut. Stämningen i filmen är väldigt bra till en början – den är riktigt härligt creepy ett tag, vilket nätt och jämnt pushar upp betyget till en svag trea – men efter spöket som spyr upp en ål har alla gränser passerats…