Kategori: Film

Trois couleurs: Bleu

Publicerat den 15 maj 2007

Jag har härmed inlett ett minifilmprojekt – att se Kieslowskis trilogi Trois couleurs. Bleu, Blanc och Rouge, såklart. Det här är en blå film om frihet, sen blir det givetvis jämlikhet och broderskap. Jag har sett någon eller några av dem tidigare, det har jag hittat anteckningar om i mina listor av sedda filmer, men jag får erkänna att minnet helt suddats ut. De måste ses om, helt enkelt.

Friheten i den här filmen är knappast av det positiva slaget. Det handlar om Julie som förlorar man och barn i en bilolycka. Sen är hon “fri”… eller kanske bara ensam. Men filmen är långt ifrån en typisk sörja-anhöriga-film; Julies reaktion är oväntat kylig. Utan att sörja synbart konstaterar hon iskallt att allt hon levt för är borta.

Julie (Juliette Binoche) i blått. | Scenen med den gamla damen.
Stämningen i filmen är lugn och beklämmande, den lämnar en lätt känsla av obehag efter sig. Bildspråket är uppenbart genomtänkt – mycket är blått (se bilden ovan t.v.) och det är ofta fokus på detaljer. Musiken är bombastisk på ett sätt som hade varit svårt att ursäkta om det inte passade in i handlingen, vilket det gör eftersom den avlidne mannen var kompositör. Skådespeleriet är utmärkt, Juliette Binoche gör bra ifrån sig och jag blir nyfiken på att se någon mer film med henne snart.

Tyvärr är det en stor sak som stör mig rejält med filmen: det framgår inte om Julie från början är en iskall människa eller om hon blir sådan för att sorgen inte går att hantera. Jag hade gärna lärt känna henne litegrann som hon var innan olyckan. Kanske är det inte meningen, men jag hakade verkligen upp mig på det. Somliga beskrivningar av filmen kallar det hon gör för ett spirituellt självmord, men för egen del känns det som att man förutsätter lite väl mycket om henne genom att säga så. Finns det något som tyder på att hon inte bara är kall som person? Missade jag det? Kanske är det meningen att man ska kunna tolka in olika varianter. Nåväl, hur som helst är hennes ostereotypa reaktioner intressanta.

Filmen innehåller en särskilt intressant scen, som jag förstått finns med i olika tappningar i alla tre filmerna. Det är en gammal dam som kämpar väldigt för att slänga en glasflaska (se bilden ovan t.h.) och huvudpersonens reaktion ger en tydlig karaktärsbeskrivning. Är nyfiken på hur den ser ut i de övriga filmerna.

En bra film – inte någon som egentligen är enormt spännande att se, utan snarare en som växer efterhand och som är intressant för sin mästerverksstatus. Ser fram emot de efterföljande två.

FilminfoIMDB: Trois couleurs: Bleu
Regissör: Krzysztof Kieslowski
År: 1993
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

Kate & Leopold

Publicerat den 15 maj 2007

French Kiss möter Les Visiteurs – ja, det säger egentligen allt. För den oinsatte är French Kiss en romantisk komedi med Meg Ryan och Les Visiteurs handlar om tidsresande män från förr som förvirras av nutida förhållanden.

Varför fick jag för mig att just Kate & Leopold skulle vara något mer än så? Jag vet inte, men jag har sett fram emot att se den i säkert några år, trots att romantiska komedier med Meg Ryan vanligtvis inte är något jag längtar efter. Jag har för mig att French Kiss var lite småmysig och When Harry Met Sally… är ju en härlig klassiker, men Kate & Leopold engagerar mig inte ett dugg. Jag varken mys-ler eller blir rörd en enda gång. Inte ens tidsreseaspekten intresserar, det görs helt enkelt inte tillräckligt mycket av det. Trist.

FilminfoIMDB: Kate & Leopold
Regissör: James Mangold
År: 2001
Omdöme (1-5): 2

Lämna en kommentar

Little Women

Publicerat den 30 april 2007

En av flera filmer baserad på den berömda boken av Louisa May Alcott. Marmee uppfostrar ensam fyra unga kvinnor medan maken slåss i det amerikanska inbördeskriget. Vi följer deras vardagliga liv med glädjeämnen och sorger.

Jag ville se den eftersom min favorit Claire Danes är med – och inte skadar det precis att se Susan Sarandon, Winona Ryder och en ung Kirsten Dunst (i samma ålder som i Interview with the Vampire) i några av de övriga rollerna.

Visst är filmen ganska präktig och melodramatisk, men jag tycker ändå om den. Jag gillar kvinnornas feministiska syn på livet, även om de givetvis är sorgligt chanslösa mot männens makt. Boken skrevs ju 1868! Några exempel:

– The young ladies are unusually active, if I may say so.
– Girls need exertion just like boys. Feminine weakness is the result of keeping them at home, bent over needlework, in restrictive corsets.

– I find it poor logic to say that women should vote because they are good. Men do not vote because they are good; they vote because they are male, and women should vote, not because we are angels and men are animals, but because we are human beings and citizens of this country.

– Mr. Davis (läraren!) said it was as useful to educate a woman as a cat.

– If you feel your value lies in being decorative, I fear one day you may think that’s all you are. Time erodes beauty, but not the wonderful workings of your mind.

Det förvånar mig att jag inte känner igen historien bättre, jag är ganska säker på att jag läst boken. Den står i alla fall i min bokhylla hemma i Nyköping – men det var förstås väldigt många år sedan jag läste den. Kul att äntligen se filmen, det har jag velat länge. Nu har jag sett 13 filmer med Claire Danes, enligt filmtipset…

FilminfoIMDB: Little Women
Regissör: Gillian Armstrong
År: 1994
Omdöme (1-5): 4

1 kommentar

Save the Green Planet

Publicerat den 30 april 2007

Koreansk originaltitel: Jigureul jikyeora!

Vi har haft den här filmen halvsedd ett bra tag. Vi tänkte ha den som medan-vi-äter-film, men den visade sig vara alldeles för osmaklig för det. Häromdagen såg vi äntligen klart den och den växte en del på slutet, men är ändå mer våldsfrossande än jag egentligen tycker om. Att det överdrivna våldet dessutom ska vara roligt är riktigt smaklöst.

Handlingen följer en man som är övertygad om att aliens är på väg att infiltrera och ta över jorden. Eftersom ingen annan förstår allvaret i situationen är det naturligtvis han själv som måste rädda den gröna planeten. Till sin hjälp har han den mesiga flickvännen som avgudar honom och lyder hans minsta vink. I början kidnappar de en företagsledare som antas vara alien, för att sedan tortera honom under resten av filmen, vilket varvas med små utblickar mot poliserna som försöker hitta honom.

Man hade kunnat stryka en hel del trams och våld, men det är svårt att komma ifrån att filmen trots allt är lite annorlunda och kul. Ibland har jag svårt att hålla kvar blicken på skärmen när det blir för makabert – men samtidigt vill jag ju inte missa någonting. Egentligen gillar jag det inte, men kanske gör det ändå att filmen sätter ett djupare avtryck? Jag vet inte. Jag är verkligen nyfiken på vad jag hade tyckt om en snällare version, för nu gör övervåldet att jag är kluven. Våldskomik, vad är det för jäkla påhitt?

FilminfoIMDB: Save the Green Planet
Regissör: Joon-Hwan Jang
År: 2003
Omdöme (1-5): 3

2 kommentarer

Possessed

Publicerat den 28 april 2007

Filmen börjar med att en förvirrad kvinna irrar runt i Los Angeles och ropar efter “David”. Efter att ha kollapsat på en restaurang hamnar hon på psykiatriska avdelningen på sjukhuset. Där berättar hon för sin läkare om David, som hon hade en problematisk kärleksaffär med. I återblicken rullas händelserna upp så som hon ser tillbaka på dem, men hon har själv svårt att hålla dröm från verklighet. Vad är det egentligen som hänt henne? Ett intressant porträtt av en psykiskt sjuk kvinna och en mycket bra film.

FilminfoIMDB: Possessed
Regissör: Curtis Bernhardt
År: 1947
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

Travellers and Magicians

Publicerat den 25 april 2007

Dondup är trött på det enkla och stillsamma livet på landsbygden i Bhutan. Iförd en tröja med texten “I New York”, gnistrande vita gympadojor och med sina tillhörigheter i en Samsonite-resväska försöker han ta sig till närmaste stad, för att komma med på en resa till Amerika där han vill börja ett nytt liv. Resan börjar dåligt när han precis missar bussen. I stället försöker han lifta och får sällskap av en äppelförsäljare, en munk och en pappersmakare med dotter. Vi får också följa Tashi, en annan ung man, i en historia som munken berättar för sitt resesällskap.

Det här är den första film som filmats i Bhutan. Jag ser gärna fler, för landskapet är oerhört vackert. På samma gång som jag vill säga till Dondup att inte lämna allt detta vackra kan jag förstå hans leda. Med sin västerländska stil utgör han en tydlig kontrast till landsbygdens folk. Han är rastlös så han blir otrevlig, medan munken är nästan skamlöst övertydlig i sina avsikter. En mysig och stillsamt komisk film.

FilminfoIMDB: Travellers and Magicians
Regissör: Khyentse Norbu
År: 2003
Omdöme (1-5): 4

1 kommentar

Taxidermia

Publicerat den 22 april 2007

Det har funnits lite tid till filmtittande på sistone, så det var efterlängtat och mysigt att slå sig ner i filmsoffan igår kväll. Däremot var filmen inte särskilt mysig… Taxidermia är en annorlunda film och det tog tid innan jag kom in i den; i början kändes den som lösryckta scener designade för att äckla så mycket som möjligt. För vad filmen är mest av allt är just äcklig. Ibland är fotot underbart läckert (som när olika användningsområden för ett kar spelas upp tidigt i filmen), men minst lika ofta bara otroligt motbjudande. Handlingen ges egentligen inte mycket utrymme, hela filmen känns som ett lapptäcke av scener, men vi får någorlunda följa tre generationers män och särskilt Kálmán som tävlar i en annorlunda sport: speed-eating. Han gifter sig med en kvinnlig mästarinna i samma gren och de rundlagda tu får en spinkig son som i mångt och mycket är deras raka motsats. Och det är denna son som ägnar sig åt taxidermi, det vill säga uppstoppning av döda djur. Hans kunskaper visar sig kunna tillämpas på annat också.

Om du vill se något annorlunda och motbjudande och inte har något emot att se bildfrosseri i uppkastningar, kötthantering och inälvssex bland mycket annat kan Taxidermia mycket väl vara filmen för dig. Själv tycker jag det är kul att ha sett den, men föredrar filmer med mindre äckel och mer handling.

FilminfoIMDB: Taxidermia
Regissör: György Pálfi
År: 2006
Omdöme (1-5): 3

Lämna en kommentar

The Scent of Green Papaya

Publicerat den 15 april 2007

En vacker och finstämd film om en ung vietnamesisk flicka som får anställning som tjänsteflicka hos en familj i Saigon. Det finns inte någon tydlig plott, i stället följer vi flickans liv på ett mysigt och stillsamt sätt och det är mycket vardagsliv och hushållssysslor. Fint, särskilt i början.

FilminfoIMDB: The Scent of Green Papaya
Regissör: Anh Hung Tran
År: 1993
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

Viskningar och rop

Publicerat den 15 april 2007

Nej, det här är inte min nya favorit av Bergman. Jag gillade den inte alls. Vi följer främst tre systrar, varav en är döende, och en tjänsteflicka som vårdar den döende systern, i porr-röd herrgårdsmiljö. Visserligen fångas ångesten väl, men jag tycker inte att jag lär känna karaktärerna och jag fattar verkligen inte varför filmen är full av påtagligt erotiska scener mellan systrar och tjänsteflickan. Vad tusan håller de på med? Och det stör mig att Liv Ullmann ska föreställa svensk men inte låter svensk… åååh, det är så mycket som stör mig med Viskningar och rop. Usch.

FilminfoIMDB: Viskningar och rop
Regissör: Ingmar Bergman
År: 1972
Omdöme (1-5): 2

Lämna en kommentar

The Haunting

Publicerat den 15 april 2007

Det smärtar mig att behöva säga det, eftersom jag mindes denna film som bra, men det här är inte en lyckad remake av den gamla The Haunting. Det är nästan sorgligt att se hur en film med sån oerhörd potential blir till övertydlig överstyr-soppa i händerna på detta filmteam. Det hade ju kunnat bli så bra! Jag gillar filmer med otäcka hus och här är verkligen miljöerna är fantastiska – Hill House är underbart med alla sina skruvade rum och otäcka dekorationer. Berättelsen är egentligen mysigt kuslig, men förstörs totalt av överdrivna scener med våldsamma statyer, knytnävar som flyger ut ur dörrar och vidare trams.

Eleanor kommer till Hill House
Berättelsen skiljer sig på några punkter från den äldre filmen (jag undrar hur det var i boken!), men grunden är ungefär densamma (se föregående recension). En skillnad gillar jag och det är upplägget med doktor Marrow (Markway i den äldre filmen) som påstår sig forska om sömn, men har andra avsikter. Det är också i grunden bra med förklaringarna kring vad som händer, men det blir alldeles för mycket till slut. En nedtonad version av den här filmen skulle kunna bli en riktig pärla!

FilminfoIMDB: The Haunting
Regissör: Jan de Bont
År: 1999
Omdöme (1-5): 2

Lämna en kommentar