Hoppa till innehåll

Kategori: Film

The Haunting

Jag har sett både 1963s och 1999s versioner av The Haunting tidigare och kände verkligen för att se om dem. Jag gillar konceptet med stora, otäcka hus. Tyvärr har nog minnet av filmerna fått en oförtjänt guldkant, men denna äldre av dem är åtminstone, trots sin svulstiga ton, helt klart bäst.


Stort, otäckt hus! Sånt gillar jag!

Huvudpersonen är stackars Eleanor som under många år vårdat sin döende mor och därför inte fått något eget liv. Nu har hon inte längre någonstans att ta vägen och nappar därför på ett erbjudande att komma till Hill House och delta i doktor Markways experiment. Han forskar om det övernaturliga och har letat rätt på ett gäng med olika förmågor som han tror kan väcka liv i de mystiska krafter som härjar huset. Och han får såklart rätt, mer än han önskar.

Som sagt är tonen svulstig. Det är väldigt mycket “åh, äntligen hör jag någonstans” från Eleanor, men det är samtidigt ganska charmigt. Kanske har jag överseende med det för att jag känner nostalgi över filmen, men jag tycker faktiskt om filmen. Sen skulle jag förstås helst av allt kunna ta valda delar av den nya och den gamla filmen och slå ihop till en riktigt bra film och det är nog lite det jag gör i huvudet. Synd bara att man inte kan göra så på riktigt.

Hushållerskan mrs Dudley måste nämnas! Hon är så underbart creepy! I set dinner on the dining room sideboard at six. Breakfast is ready at nine. I don’t stay after dinner. Not after it begins to get dark. We live over in town, six miles away, so there won’t be anyone around if you need help. We couldn’t even hear you. No one could. No one lives any nearer than town. No one will come any nearer than that. In the night… in the dark. Klassiskt!

Den nya filmen försöker sig på mer förklaringar men blir också alldeles för övertydlig, varför denna är bättre trots att man kanske velat veta mer. Det är en klassisk och mysigt otäck film. Jag blir lite nyfiken på boken, eftersom filmerna skiljer sig åt på många punkter. Hur hade författaren tänkt det egentligen?

FilminfoIMDB: The Haunting
Regissör: Robert Wise
År: 1963
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

A Streetcar Named Desire

Vi jobbar vidare på IMDbs top 250… men med denna gjorde vi oss nog en rejäl otjänst. Vi var nämligen enormt trötta när vi såg den. Ärligt talat minns jag inte så mycket mer än att jag tyckte att den kändes ofantligt lång, eftersom jag bara ville sova. Den handlar om en kvinna som flyttar in hos sin trångbodda syster och dennes bufflige man, efter att ha varit den duktiga dottern och vårdat föräldrarna. Och den påstås vara bra…

Jag insåg inte förrän efteråt att det är den här som heter Linje Lusta på svenska. Det namnet känner jag ju igen.

FilminfoIMDB: A Streetcar Named Desire
Regissör: Elia Kazan
År: 1951
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

All About Eve


Eve, Margo Channing och miss Caswell (Monroe).

Eve (Anne Baxter) står varje kväll utanför teatern i hopp om att få en skymt av sin stora idol, den åldrande stjärnan Margo Channing (Bette Davis). En kväll får hon följa med backstage och hälsa på skådespelerskan, som faktiskt anställer henne som assistent. Det visar sig att Eve inte är så beskedlig som man först tror, hon har en egen agenda och skyr inga medel för att nå dit hon vill.

Margo Channing är ingen enkel kvinna. Hon behandlar Eve nedlåtande och är överhuvudtaget en bitsk typ. Samtidigt har hon problem med självförtroendet och är väldigt nojig för att hennes karl ska lämna henne, trots att han ideligen hävdar motsatsen. Hon är en intressant karaktär, precis som den beräknande Eve.

Marilyn Monroe syns också i en liten roll, se bilden.

För tillfället innehar filmen plats 78 på IMDbs top 250 och jag kan förstå varför den finns med på listan. Det är en bra klassiker.

FilminfoIMDB: All About Eve
Regissör: Joseph L. Mankiewicz
År: 1950
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Lady in the Water

Okej, jag medger att vi inte riktigt gav den här filmen en ärlig chans – vi var vinflamsiga och smått okoncentrerade. Men nej, den är inte så bra. Det är lite mysigt med fantasy-känslan i nutid, men berättelsen är inte mycket att hurra över. Shyamalan har skrivit och regisserat själv och inspirerades av sagor om vattenfolket som kallas narfer. Fastighetsskötaren Cleveland Heep hittar narfen Story i poolen och förstår att hon är i fara. Hon har ett uppdrag också, eftersom vattenfolket vill få människor att lyssna och förstå sitt eget bästa. Och vad vill Story att de ska lyssna på? Jo, på författaren som spelas av Shyamalan själv och har vagt beskrivna idéer som kommer att förändra världen. Det blir lite sliskigt… Shyamalan har liksom skrivit en hyllningsfilm till sig själv. Och den känns ganska fånig.

FilminfoIMDB: Lady in the Water
Regissör: M. Night Shyamalan
År: 2006
Omdöme (1-5): 2
3 kommentarer

Lost in Translation

* Innehåller spoilers *

Jag har sett den här filmen förut, men ville se om den nu när jag läst lite japanska. Och jo, jag förstod lite av vad de hysteriska japanerna skrek åt Bill Murray. :) Det var roligt.

Det handlar alltså om den desillusionerade stjärnan Bob Harris (Bill Murray) som tillbringar några dagar i Tokyo för att göra reklam för en whiskeysort. Han känner sig fruktansvärt malplacerad men det blir bättre när han träffar den unga Charlotte (Scarlett Johansson) som också är malplacerad i Tokyo som halvövergivet bihang till sin man.

Filmen är full av både saker jag tycker om och saker jag ogillar. Känslan av att vara i ett vilt främmande land och känna sig förlorad kommer fram väldigt bra och japanerna är roliga. Musiken är väldigt mysig. Men varför all denna oreflekterade otrohet? Jag tycker inte att den tillför någonting, det känns bara som ytterligare lite slentrian-inslängd “män ska vara otrogna och det är helt okej”, som finns nästan överallt och inte är ett dugg unikt utan bara deprimerande. Och varför måste Scarlett gå omkring i genomskinliga trosor? Och VARFÖR kan de inte låta bli att pussas?! Filmen skulle ha varit sååå mycket bättre om de bara varit vänner. Men det är ändå en bra film.

FilminfoIMDB: Lost in Translation
Regissör: Sofia Coppola
År: 2003
Omdöme (1-5): 4
2 kommentarer

All the President's Men

Carl Bernstein och Bob Woodward var de två journalister som började undersöka ett inbrott på Watergate-högkvarteret och rullade upp hela skandalen. Filmen, med långhåriga Dustin Hoffman och Robert Redford som spelar de båda männen, är en bra skildring av förloppet med nästan dokumentär känsla. Jag gillar verkligen att karaktärerna tillåts säga fel, fråga om, fråga hur namn stavas, staka sig och andra realistiska saker. Det känns mysigt daterat och svindlande ofattbart hur de gör även de allra enklaste efterforskningarna över telefon eller i egen hög person, internet var ju inte att räkna med på den tiden. Faktiskt är filmen riktigt spännande och sevärd, trots att man vet hur det går. Dock vill jag ge ett stort minus för det abrupta slutet som felaktigt snarare ger känslan av att de misslyckades än att de nådde sitt mål.

FilminfoIMDB: All the President's Men
Regissör: Alan J. Pakula
År: 1976
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Jade Warrior

Finsk originaltitel: Jadesoturi

Kalevala möter kinesisk mytologi och wuxia. Det låter väldigt lovande, tycker jag, men den är fruktansvärt medioker. Det har gått någon vecka sedan vi såg den och jag kan knappt minnas någonting alls. Den fastnade inte det allra minsta, trots den mysiga idén om en gammal kinesisk svärdshjälte som återföds i nutidens Finland för att kunna återförenas med reinkarnationen av sin älskade.

Mja. Okej för stunden, var den väl, men inte något att hurra över.

FilminfoIMDB: Jade Warrior
Regissör: Antti-Jussi Annila
År: 2006
Omdöme (1-5): 3
1 kommentar

The Thing from Another World

Vi fortsätter beta av lite härlig sf från 50-talet. The Thing from Another World är faktiskt inte så tokig. En forskargrupp i Arktis hittar ett rymdskepp fastfruset i isen, bär hem ett isblock innehållande den döde piloten och sen blir allt kaos. För det är klart att han inte är död egentligen…

Jag gillar särskilt den ovanligt kreativa idén om livsformen i yttre rymden. Helt okej film, rolig på det där sättet som 50-tals-sf brukar vara utan att för den skull bara vara skrattretande.

FilminfoIMDB: The Thing from Another World
Regissör: Christian Nyby
År: 1951
Omdöme (1-5): 3
1 kommentar

Hearts in Atlantis

Bobby ser tillbaka på sin barndom och minns Ted (Anthony Hopkins) som var inneboende hos dem när han var elva år gammal. Bobbys mamma är snål och oförstående och hans pappa är död, men Ted blir i stället viktig i hans liv. Ted är inte vem som helst, han har alldeles speciella förmågor och alldeles speciella fiender.

Filmen är baserad på en bok av Stephen King, som ju kan konsten att berätta historier. Jag tycker att filmen är riktigt mysig, även om den blir lite svulstig ibland. Ändå är det en ganska bra historia om barndom med övernaturliga inslag. Klart sevärd.

FilminfoIMDB: Hearts in Atlantis
Regissör: Scott Hicks
År: 2001
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

The Day the Earth Stood Still

Jag var inställd på ännu en skrattretande dålig 50-tals sci-fi, men faktum är att den här filmen är bra och har ett genomtänkt budskap. Jag kan förstå varför den placerar sig på IMDb Top 250. Den måste ha varit oerhört cool när den kom och den håller än idag.

En man och en robot anländer till jorden i ett rymdskepp. Mannen heter Klaatu och har i uppgift att meddela jordinvånarna att de måste sluta tillverka alltmer farliga vapen – för om de hotar världsrymden kommer planeten att behöva utrotas. Och hur möter jordinvånarna Klaatu? Med vapen såklart. De försöker låsa in honom och kontrollera honom, vägrar vara tillmötesgående och förklarar det omöjliga i att samla alla världens ledare till ett möte som han begär.

Det otäcka är att scenariot känns realistiskt. Jag kan mycket väl tänka mig att USA skulle reagera så här om det kom en utomjording och predikade fred. Fred?! Hah! Människor är så vapenfrälsta att det är otänkbart. Att människor aldrig lär sig att krig är dumt är nog historiens största gåta.

Men det som vittnar allra mest om människors vapenfrälsthet är nog lösningen som presenteras – hur Klaatus planet har lyckats få fred. Med mer våld, såklart.

Kanske känner du igen frasen Klaatu barada nikto som härstammar från den här filmen och har återanvänts i en massa filmer, t.ex. Army of Darkness.

FilminfoIMDB: The Day the Earth Stood Still
Regissör: Robert Wise
År: 1951
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar