Hoppa till innehåll

Kategori: Film

Filmschema för Göteborgs filmfestival

Nu har vi köpt våra biljetter! Vi skrev upp ett trettiotal på önskelistan, men fick gallra friskt. En del av filmerna kan man ju se på andra sätt, det får man ta med i beräkningarna. Vi har varken tid eller råd att se trettio filmer under festivalen… men vi kan såklart övertalas att se fler om bra motivering ges. :)

Beskrivningar från filmfestivalens hemsida.

Lördag 27/1 kl. 12.30:
Angosto
Regi: Jorge Sánchez-Cabezudo.

De två grottexperterna Pedro och Esteban kommer till en avfolkningshotad spansk bergsby för att undersöka en nyupptäckt grotta och dess potentiella vetenskapliga och turistmässiga kraft. Ett våldtäktsförsök sätter händelserna i rullning. I sex karaktärsdrivna och intelligent konstruerade episoder utvecklar sig sedan denna starka, välspelade och psykologiska kriminalthriller där varken tjuriga gamla spökbybor, korrumperade poliser, eller moderna stadsbor går säkra. Debuterande Jorge Sánchez-Cabezudo ger oss en film noir från Kastilien, som lyckas behandla landsbygdens avfolkning, generationsväxlingen i samhället och frågor om heder och moral, samtidigt som den är oerhört spännande.

Kommentar: Jonas valde den, men jag vill gärna se den. Vi nappade på att den omskrivs som film noir i karaktärsdrivna episoder. Välspelad psykologisk kriminalthriller låter också intressant.

Måndag 29/1 kl. 15.00:
Digging for Belladonna / From a Night Porter’s Point of View / Views of a Retired Night Porter
Regi: Franka Potente / Krzysztof Kieslowski / Andreas Horvath.

Digging for Belladonna: En hyllning till den klassiska stumfilmen kan skådespelerskan Franka Potentes (Spring Lola) debut kallas. Den utspelar sig 1918 i ett fattigt efterkrigstyskland där en tidigare förmögen familj försöker gifta bort dottern. Som tur är vet familjens foxterrier inget bättre än att böka i parken och gräver fram en slarvigt lindad mumie med överraskande innehall.

From a Night Porter’s Point of View: I en uppsats fran Filmskolan i Lodz skriver Kieslowski: “Varje människa är en berättelse. Varför hitta på historier när de finns där i verkligheten? Det är bara att filma dem.” I denna film möter vi en fanatisk fabriksvakt som älskar disciplin och tycker att regler är till för att följas. Ett skakande porträtt av hur en människa avhumaniserar sig själv och blir både offer och tjänare för makten.

Views from a Retired Night Porter: Nästan 30 år efter att Kieslowski filmade fabriksvakten besöker Andreas Horvath samme man. Nu lever han ensam i ett av Warszawas gråa bostadsomraden. Mycket har hänt i världen men hans standpunkter är desamma. Vi möter en man som längtar tillbaka till den gamla tiden.

Kommentar: Vi är nyfikna på Franka Potentes regidebut och dessutom lät de andra filmerna i paketet intressanta med nu-och-då-skildringen.

Tisdag 30/1 kl. 22.30:
Keillers Park
Regi: Susanna Edwards.

Peter lever ett välordnat liv, snart ska han få ta över familjeföretaget och han har en fantastisk flickvän. Men en dag på stan möter han Nassims blick … En historia om kärlek, sexualitet och fördomar.

Kommentar: Har velat se denna länge, då den är (löst, antar vi) baserad på ett av morden vi båda läst om i Johan Hiltons No tears for queers.

Fredag 2/2 kl. 19.30:
Holly
Regi: Guy Moshe.

Amerikanske spelaren och hälaren Patrick strular runt i Kambodja utan att låta sig beröras av något. När han träffar 12-åriga Holly, en vietnamesisk flicka som sålts till en bordell av sin familj, vaknar han äntligen upp. Holly försvinner och Patrick ger sig ut på en intensiv jakt för att göra allt i sin makt för att förhindra det oundvikliga. Holly är den första filmen i K-11, ett internationellt projekt som vill belysa frågan om barntrafficking. Inspelad på plats, i det ökända red light-distriktet i Phnom Penh blir Holly en både hård och mörk men också fin och poetisk historia. Vi ser Chris Penn i en av sina sista roller och Udo Kier som en vansinnigt motbjudande torsk. Ett stort plus i sammanhanget: trots temat har regissören lyckats undvika att använda en enda nakenscen.

Kommentar: En av många slumpmässigt valda filmer som lät intressant. Jag hoppas på att känna igen mig i Phnom Penh (även om jag kanske inte varit i riktigt rätt kvarter, förstås…), plus att det omnämnda pluset i sammanhanget tilltalar mig. :)

Lördag 3/2 kl. 12.30:
Tävlingsfilmer – Startsladden
Regi: Olika.

A Ball’s Tale: Tiden verkar ha upphört att existera för slackern Mike – han kan avverka en arbetsdag på nolltid och behöver knappt sova. Men snart går varje skede av livet på snabbspolning och det är helt enkelt inte roligt längre. Snyggt och lätt obehagligt.

Incidenten: Johansson vaknar efter en repövning upp i en sjukhussal med armarna i bandage. Vad har hänt? Varken läkaren eller kaptenen är särskilt tydlig och något känns fel. En verklig mardröm.

Kommer hem: En man kommer hem till Sverige efter fem år i Sydamerika. Han söker upp sin dotter som motvilligt träffar honom. Övertygande spel mellan en tafatt far och en besviken dotter.

Kyrie Eleison: Kameran sveper långsamt i mörker över uttrycksfulla lerfigurer, som utstrålar förtvivlan och utsatthet. Björks sång blir som ett mantra, till ackompanjemang av stråkar. Figurerna och musiken blir en suggestiv enhet. Effekten är mäktig!

Människorna: Till rörliga porträtt reflekterar Bob Hansson kring oss människor. Om hur vi stressar och hur vi borde vara lyckligare. Tillsammans med musik av Fläskkvartetten blir poesin och bilderna en stark filmupplevelse.

Spegelbarn: En flicka sitter ensam i ett mörkt hus och tittar på tv. Utanför rasar stormen. Plötsligt dyker flickans spegelbild upp i tv-rutan, men med egna rörelser … Vad vill spegelbilden? En tät och oerhört snygg skräckanimation.

Tid att gå: En man bommar igen ett stort hus. Han vandrar genom de vackra numera tomma salarna. Oerhört vackert foto i den pampiga men avskalade miljön, som med stark klassisk musik triggar fantasin.

Kunskapens pris – Balladen om den vilsne vandraren: I ett framtida efter katastrofen-Sverige ställs en upplyst robot mot fördärvade människor. Sång av Freddie Wadling och galet ambitiösa miljöer bidrar till en upplevelse som inte liknar något tidigare skådat i svensk film!

Kommentar: Något kortfilmspaket skulle vi se och detta fastnade vi först för, främst på grund av A Ball’s Tale, Incidenten och Spegelbarn.

Lämna en kommentar

Arthur et les Minimoys

Den här filmen såg vi på biografen Georges V på Champs-Élysées på nyårsdagen! Vi såg den i originalversion med engelskt tal – det är underligt det där, fransk originaltitel men engelskt originalspråk – och förstod alltså mycket mer än när vi såg Eragon dubbad till franska.

En hel del saker tilltalar med den här filmen. Det är väldigt mysigt att tänka sig pyttesmå “människor”, som ser en gräsmatta som hela vida världen. Det är ganska mysigt med sagor och bra barnfilm. Fast är det här en bra film då? Nja.

Arthur är tio år och hans föräldrar bryr sig inte om honom ett skvatt. Terminerna tillbringar han på internatskola, men nu är det sommarlov och han bor hos sin farmor. Farfar är försvunnen, men han hade behövts. Det kommer elaka farbröder och vill vräka farmor, för att hon inte kan betala sin skuld. Arthur får veta att farfar gömt en skatt och ger sig av för att hitta den. Det blir ett äventyr hos minimoyerna, det pyttelilla folket som bor i deras trädgård…

En del saker i filmen stör mig något enormt, mest att killen är tio år gammal och får ihop det med en (så gott som) vuxen minimoy vars röst görs av Madonna. Det ska börjas i tid..? Jag tycker att det osar pedofili och dålig mansbild – den ständigt villige mannen, även om så mannen är tio år gammal. Plus att kärlekshistorien helt enkelt har alldeles för låg trovärdighet, från bådas synvinkel.

Arthur krymps till minimoy-storlek när han ska träffa dem och då förändras hans utseende helt. Han blir en animerad plastdocka. Det hade varit roligare om han fått vara sig själv, det känns mest som ett knep för att lättare kunna tillverka “naturtrogna” leksaker…

Filmen är okej, men inte mer. Hela behållningen ligger egentligen i att se hur vanliga föremål används av de pyttesmå figurerna – de ryms i sugrör!

FilminfoIMDB: Arthur et les Minimoys
Regissör: Luc Besson
År: 2006
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Les visiteurs

Jean Reno som ofrivilligt tidsresande riddare hamnar i framtiden (= nutid) och blir förvirrad. Bitvis rolig – riddaren och hans väpnare reagerar ibland roligt på nutida fenomen – fast väldigt överdriven. Riktigt fjantigt, faktiskt. Jag tröttnar fortare än fortast…

FilminfoIMDB: Les visiteurs
Regissör: Jean-Marie Poiré
År: 1993
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar

Vad ska man se på Göteborgs filmfestival?

Det vore tråkigt att missa filmfestivalen i år igen. Men vad ska man se? Det finns ju så mycket och samtidigt knappt någonting jag vet något om.

Är det någon som har tips så tar jag tacksamt emot.

Hittills är jag bland annat nyfiken på:

Digging for Belladonna – stumfilmshyllning, regidebut för Franka Potente.

Life is all about friends – mest för att den är indisk och man borde se en indisk film någon gång…

Keillers park – jag trodde åtminstone att den handlar om mordet på en homosexuell man som skedde där, fast jag vet inte hur mycket den har att göra med det verkliga fallet… nåväl, ska kollas upp.

The Secret Life of Words – av Isabel Coixet som gjorde My Life Without Me.

Kan även tänka mig t.ex. Frostbiten och Farväl Falkenberg, men det är ju inte direkt filmer man måste se på just festivalen.

Får se vad det blir.

1 kommentar

Amélies Paris

När vi kom hem från Paris såg vi om (tredje gången för mig, tror jag) den underbara filmen Le fabuleux destin d’Amélie Poulain (Amelie från Montmartre). Den var om möjligt ännu bättre när vi kände igen oss!

I Montmartre sökte vi upp cafét som Amélie jobbar på i filmen: Les deux moulins på Rue Lepic. Det var bekant, men ändå inte. På väggen satt en stor Amélie-plansch, så det var lätt att se att vi kommit rätt. Fler än vi har besökt stället för Amélies skull. Ärligt talat var det ganska sunkigt, trångt, rökigt och dyrt. Inget att rekommendera, men det var kul att se hur det såg ut.


Här syns vi också. :)

Lämna en kommentar

Bästa filmerna 2006

Jag har våndats för detta inlägg. Jag har sett en massa film – en sisådär 183 stycken tror jag – och många har varit bra. Det är inte lätt att plocka ut guldkornen, men givetvis ska jag göra ett försök.

Som vanligt vill jag påpeka att det handlar om filmer som jag sett 2006, inte filmer som kommit ut 2006.

Läs mer om filmerna genom att följa länkarna som går till mina recensioner, eller genom att klicka på IMDb-loggan för att komma till IMDb-sidan.


Flygande ugandier i It’s All About Love

Min absoluta favoritfilm jag sett under året måste i alla fall bli Thomas Vinterbergs It’s All About Love . Jag såg den förvisso första gången i slutet av 2005, men jag såg nyligen om den eftersom den vuxit oerhört mycket i efterhand. En underbart märklig film om en otäck framtid med kärleksbrist i världen. Och flygande ugandier!

Femmor under året blev inte många (jag har funderat på att bli mer generös…), men utöver filmen ovan gav jag dem till Sleepy Hollow och The Life of David Gale .

En annan film jag verkligen gillade är Secretary , en mycket intressant film om sadomasochism.

Bästa skräckfilm blir faktiskt Frágiles , trots att den är väldigt klassisk. Det den gör gör den bra! Som alltid är det svårt att hitta bra skräckfilmer och jag har inte ens någon mer tänkbar kandidat.


Annorlunda Alice i underlandet.

Bisarrast (på ett bra sätt) är Jan Svankmajers underbara Alice , en minst sagt annorlunda version av Alice i underlandet.


Vacker bild ur Der Krieger und die Kaiserin.

Mysigast är kanske Tom Tykwers Der Krieger und die Kaiserin .

Både Svankmajer och Tykwer har vi för övrigt samlat sedda filmer av under året.

Vackrast är de härliga asiatiska wuxia-filmerna som jag äntligen sett i år: Hero , Crouching Tiger, Hidden Dragon , och House of Flying Daggers . Bra filmer allihop, dessutom.

Charmigast är O Homem Que Copiava (The Man Who Copied) och Miranda Julys omtalade Me and You and Everyone We Know .

Bästa film noir är antagligen Mildred Pierce – min vana trogen gillar jag bäst de lite annorlunda filmerna i genren.


Vem hade kunnat tro att stumfilm från 1927
kan vara så bra som The Lodger?

Bästa Hitchcock (jo, vi ser ju en del Hitch) blir något oväntat stumfilmen The Lodger från 1927. Snygg mordhistoria!

Brokeback Mountain måste nämnas. Jag tyckte visserligen inte att själva berättelsen var särskilt överraskande, men det är viktigt att en film om homosexualitet blev mainstream.

Dessutom kan jag inte låta bli att nämna:
The Sweet Hereafter
United 93
The Squid and the Whale
Heavenly Creatures

Årets största besvikelser blev:
Silent Hill – Stor hype för en lam film som jag såg fram emot på grund av den otäcka stämningen i datorspelen den baserades på.
Bringing Up Baby – Riktigt vidrig film, trots placering på IMDbs Topp-250.
The Mod Squad – Inte ens min favorit Claire Danes kunde rädda smörjan.
A History of Violence – Cronenberg lyckades göra skräp av fantastisk serie.
Factotum – Alla verkade gilla den utom jag.

5 kommentarer

Eragon

Jag borde egentligen inte få recensera Eragon. Vi såg den nämligen på bio i Paris, dubbad till franska. Jag förstod inte många ord av vad som sades. Ändå tror jag att jag förstod det mesta av handlingen – jag har ju sett det förut. Eragon påminner väldigt mycket om Star Wars, fast med drakar i stället för rymdfarkoster. Det var kul att se den och den var bitvis riktigt snygg, som när de rider längs en ås med magnifik utsikt, men särskilt originellt eller spännande var det inte.

FilminfoIMDB: Eragon
Regissör: Stefen Fangmeier
År: 2006
Omdöme (1-5): 3
1 kommentar

The Nightmare Before Christmas

När vi firade jul ville vi se en julfilm och The Nightmare Before Christmas är ett av de bästa val man kan göra. Det är en underbart snygg och fiffig dockfilm med härlig musik – jag har sett den förut och har inget emot att se den igen. Ändå älskar jag den inte helt förbehållslöst, för trots att den är underbar håller egentligen inte berättelsen mig i något järngrepp. Varje gång jag sett den har jag blivit en smula uttråkad mot slutet. Fast bara lite. Jag tycker om den ändå. Den känns väldigt Tim Burton, och det är ju han som har producerat den även om han inte står för regin.

Det handlar om högtider. Den uttråkade och livströtte Jack Skellington, the Pumpkin king of Halloweentown, hittar av en händelse Christmastown och blir förtjust. För tittaren är det härligt uppenbart hur han reagerar precis fel – han ska ta över julen och genomföra den på sitt eget vis, vilket såklart slutar i katastrof. Det enda Jack är bra på är ju att skrämmas, vilket inte riktigt passar på julen.

Underbart härlig, fast med något pyttelitet som fattas för att jag ska sitta klistrad. Att den är snygg och har bra musik räcker nästan ända fram till eufori.

FilminfoIMDB: The Nightmare Before Christmas
Regissör: Henry Selick
År: 1993
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

En sång för Martin

Filmen är löst baserad på Ulla Isakssons Boken om E, som handlar om en kvinna vars man drabbas av demens. Jag har velat läsa boken, men nu blev det att jag såg filmen.

Barbara blir förälskad i den begåvade dirigenten Martin, som lever för sin musik. Hon lämnar sitt olyckliga förhållande och får en underbar tid med Martin, ända tills verkligheten faller sönder. Martin glider allt längre och längre bort, blir en spillra av sitt forna jag. Barbaras reaktion är framför allt ilska. Det är riktigt hemskt att se hur hon hela tiden skäller, gnäller och tjatar på den stackars demente gubben som inte förstår någonting. Det är bra att hon inte reagerar som en ängel, men till slut blir det lite för mycket. Jag blir rysligt arg på henne! Det otäckaste är ändå att fundera på hur man själv skulle reagera. Skulle man klara av att tålmodigt ta hand om en älskad människa, när denne inte längre vet vem man är? Där lyckas filmen väcka funderingar, tycker jag.

I huvudrollerna ser vi Viveca Sehldahl och Sven Wollter. Wollter är riktigt bra, men övriga skådespelarinsatser är mediokra. Faktum är att det bitvis är riktigt illa. I flera scener låter man dessutom skådespelarna berätta saker som hänt, på ett fullkomligt onaturligt sätt, i stället för att visa det. Ett exempel: “Ja de här proverna som vi just har tagit här på neurologimottagningen…” Varför måste läkaren berätta var de är? Så gör man ju inte! Det blir väldigt styltigt.

Wollters insats och funderingarna En sång för Martin väcker gör den sevärd, men jag önskar ändå att jag läst boken i stället.

FilminfoIMDB: En sång för Martin
Regissör: Bille August
År: 2001
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar