Kategori: Film

Miniserie i 6 delar, totalt 352 min

Året är 1985 och vi får följa en rad olika personer som på olika sätt kommer i kontakt med homosexualitet och aids.

Serien är väldigt mysig och skruvad – en hel del tid läggs på fantasifulla hallucinationer – samtidigt som den är sorglig. Det känns svårt att göra den rättvisa på några få ord, men jag tycker den var väldigt bra och sevärd!

Filminfo

IMDB: Angels in America
Regissör: Mike Nichols
År: 2003
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

Så fort jag läste filmbeskrivningen på boxman blev jag tvungen att lägga in den med prio ett i hyrlistan: en man hittar sin omkomne fars gamla kommunikationsradio och får kontakt med någon som visar sig vara just hans far – för 30 år sedan. Och han kan varna honom så att han inte förolyckas… men givetvis blir det konsekvenser av att förändra historien. Jonas är totalt insnöad på tidsresor och tidsparadoxer och har lyckats ganska bra med att få med mig på ett hörn av sin obsession, så givetvis var vi tvungna att se filmen.

Man kastas in i handlingen – inget onödigt fluff inte. Den är väldigt rakt på sak och det är inget dåligt med det. De vågar mixtra ganska mycket med historien, så man slipper sitta och irritera sig på alla missade möjligheter som i många andra liknande filmer. Jag tyckte om den!

Filminfo

IMDB: Frequency
Regissör: Gregory Hoblit
År: 2000
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

Japansk originaltitel: Otogiriso

Nami blev övergiven som barn och har nu ärvt sin mystiske fars gamla hus. Hon och hennes ex, som jobbar med att producera datorspel, utforskar huset och finner inspiration till ett nytt spel.

Det är lite roligt att filmen påminner lite om datorspel, men i stort sett är den här filmen slöseri med tid. Det är svårt att dra några slutsatser om vad som egentligen skulle berättas, för de olika delarna passar inte riktigt ihop…

Nja!

Filminfo

IMDB: St. John's Wort
Regissör: Ten Shimoyama
År: 2001
Omdöme (1-5): 2

Lämna en kommentar

Kanske är det så att den här filmen blivit härmad väldigt mycket. Den kom ju trots allt redan 1997 och ansågs banbrytande, så det kanske inte är så konstigt att det känns som att jag redan sett ungefär samma historia? Det skulle kunna äga rum i kompaktformat i någon av de ambitiösare polisserierna.

Det handlar alltså om en rad poliser i Los Angeles som tror sig lösa ett fall, men fattar misstankar om att alla detaljer inte kommit fram ordentligt. Visst är det en cool film. Det kommer en oväntad vändning, fast ändå är det på ett sätt som inte känns ett dugg överraskande.

Mycket folk att hålla reda på – filmen har 80 “speaking parts”. Mycket våld. En dos prostitutionsglorifiering à la Pretty Woman. Mycket dialog man inte bör missa för att hänga med. Många män i kostym.

Huvudkaraktärerna behandlar tydligt en “issue” per person. Lite väl tydligt, tycker jag, de blir endimensionella. Upplägget är det övertydliga: 1) Personen har en tydlig issue. 2) I en känslomässig scen mot slutet förklarar han händelsen som gett honom denna issue. 3) Upplösning.

Jag blev inte riktigt indragen i filmen, vilket antagligen är anledningen att jag störde mig på övertydligheten i karaktärsutvecklingen. Det är säkert jättevanligt egentligen, men är man gripen av filmen sitter man kanske inte och ser mönster på samma sätt. Jag vet inte… men jag vill nog gärna vänta med genomskådandet till efter jag sett filmen.

Jag vet med mig att jag har lite svårt för filmer med oändligt många coola kostymklädda män, men har man inte det gillar man säkert filmen mer. För den är bitvis snygg plottmässigt. Men kanske lite för cool för mig?

Nu ska jag sluta svamla. Sammanfattningsvis hade jag förväntat mig mer av en så hypad film. Den var lite intressant, men inte gripande.

Filminfo

IMDB: L.A. Confidential
Regissör: Curtis Hanson
År: 1997
Omdöme (1-5): 3

Lämna en kommentar

Russell Crowe gör rollen som boxaren James J. Braddock, a.k.a. Cinderella Man, i depressionens USA. En sann historia ligger som grund, men givetvis har den modifierats för filmatiseringen på så vis att Braddock glorifierats medan motståndarna målas upp som riktiga otäckingar. Effektivt, men inte särskilt svårgenomskådat.

Jag var lite rädd för att filmen skulle gå ut på ett enda långt våldsfrosseri, men faktum är att filmen har en mycket gripande ramberättelse om Braddocks familjeliv och att boxningsscenerna trots att de är obehagliga ändå är det på ett sätt som ofta är snyggt. Även om jag inte vill sträcka mig så långt som att kalla filmen överraskande får jag erkänna att jag inte kände att slutet var självklart. Det kunde ha gått hur som helst och jag svävade i obehaglig ovisshet ett tag.

Mycket bra och gripande film!

Filminfo

IMDB: Cinderella Man
Regissör: Ron Howard
År: 2005
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

Igår såg vi två filmer med Johnny Depp. Likheterna slutade inte där, för han var dessutom:

– författare
– hundägare
– hustruförsummare

i båda filmerna. Frun sa exakt samma sak till honom, att han varit fysiskt närvarande men ändå inte där och det var därför det sket sig.

Mer om dem på min filmsida under Finding Neverland och Secret Window, som alltså är filmerna i fråga. Utöver nämnda likheter var de väldigt olika.

För övrigt såg vi dem ackompanjerade av mycket högljudda grannar som skrålade energiskt till fina bitar som “Girls Just Want to Have Fun”, “The Final Countdown” och “The Power of Love”…

1 kommentar

Johnny Depp spelar J.M. Barrie i berättelsen om hans vänskap med en familj som inspirerade honom att skriva pjäsen Peter Pan. Som alltid i biografiska filmer stör det mig lite att veta att berättelsen ändrats för filmen men inte ha en aning om i vilken utsträckning. Filmen känns hur som helst oändligt förutsägbar, men är ganska mysig.

Filminfo

IMDB: Finding Neverland
Regissör: Marc Forster
År: 2004
Omdöme (1-5): 3

Lämna en kommentar

Johnny Depp spelar författaren Mort Rainey som anklagas för plagiarism av en riktigt otäck man. För att vara Stephen King-baserad är den ovanligt subtil i sina otäckheter och det gillar jag. En känsla av paranoia är ständigt närvarande. Dessutom gillar jag slutet för att det inte är vad jag förväntade mig! Klart sevärd!

Filminfo

IMDB: Secret Window
Regissör: David Koepp
År: 2004
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar

Fyratimmars miniserie av Stephen King. Det största problemet med den är att den med fördel skulle kunnat komprimeras till en vanlig 100-minutersfilm, för det blir ganska utdraget.

Professor Joyce Reardon bjuder in en rad personer med övernaturliga förmågor för en exkursion till det otäcka huset Rose Red. Huset tycks en gång i tiden ha levt sitt eget liv, men nu har det slumrat i ett antal år. Reardon hoppas väcka huset och dokumentera fenomen. Och givetvis vaknar huset och ställer till trassel…

Bitvis är det en gnutta spännande, får jag medge. Men varje gång blir jag besviken över upplösningen, eftersom det ofta går ut på att en förmultnad otäcking hoppar fram och säger bu (i princip…). Det är varken subtilt eller otäckt.

För att säga någonting positivt så är Kimberly J. Brown härligt obehaglig som lillflickan Annie och jag gillar också Julian Sands som Nick, mest för hans härliga brittiska dialekt. Dessutom är rummen i huset väldigt coola. Och så får vi se Stephen King i egen hög person som pizzabud. :)

Är man sugen på filmer om otäcka hus tycker jag att man hellre ska se The Haunting. Både nya och gamla versionen är bättre än Rose Red och dessutom mer lagom långa.

Filminfo

IMDB: Rose Red
Regissör: Craig R. Baxley
År: 2002
Omdöme (1-5): 2

Lämna en kommentar