Helenas dagar Inlägg

Isa Montgomery jagar scoopet som ska bli hennes biljett tillbaka till journalistvärlden efter en tid som hemmafru. Tillsammans med en butter fotograf gör hon ett reportage om två hemlösa män från Göteborg som lever ett märkligt dubbelliv. Med jämna mellanrum bjuder någon dem på lyxiga resor till Shanghai, men vad är egentligen deras insats?

Det uppdagas snart att Isas största hinder är hennes sadistiske make Ulf.

En annan hemlös man, Henning, reser till Shanghai och försvinner spårlöst. Eller rättare sagt, hans könsorgan skickas hem till hans fru och det är oklart om han lever eller inte. Frun är också hemlös och kallar sig Törnrosa, eftersom hon är paniskt rädd för att uppge riktiga personuppgifter och riskera att bli registrerad i Systemet, vilket hon ser som något oerhört hotfullt.

Viggo är teaterregissören vars ensemble får ett fantastiskt erbjudande från den rike herr Sun i Shanghai. Ensemblen ska uppföra en pjäs under en storslagen fest hos herr Sun i Shanghai. Medan det drar ihop sig mot resan uppstår turbulens på hemmaplan, när Viggos adoptivdotter Sara gör ett självmordsförsök. Viggos make Mario, stilig men bulimisk polis, är OCKSÅ på väg till Shanghai, men någon måste väl stanna hos barnen?

Det jag verkligen gillar med Vår man i Shanghai är inblicken i de hemlösas situation. Porträttet av Törnrosa är det som känns mest äkta i boken. Hon väver också in fakta om människor och platser i Shanghai på ett bra sätt – Eric Möller och Moller House och Shanghais version av Sigtuna, till exempel. Men jag satt knappast fastnaglad vid boken genom hela historien. Delvis kan det förstås ha berott på att genren inte är min favorit, men jag kände ofta att jag visste för lite för att riktigt bry mig. Jag retade mig också på att vissa partier inte kändes färdigredigerade och att det blev lite för mycket av det goda med alla hemskheter och alla samband karaktärerna sinsemellan.

Frågan huruvida man ska läsa klart varje bok man börjat med har länge besvarats med ett självklart “ja” av mig. På sistone har jag dock börjat omvärdera. Det finns så mycket jag vill läsa, varför ska jag då slösa bort min snålt tilltagna lästid på något som inte griper tag i mig? Jag avbröt faktiskt en bok för inte så länge sedan, det är unikt för mig. Just den boken var en sådan som många andra tycker om och som jag försökt läsa en gång för många år sedan, men avbrutit den gången också. Jag tänkte kanske att jag skulle uppskatta den mer som vuxen, men nej…

Det jag försöker komma fram till här är att jag verkligen övervägde att sluta läsa Vår man i Shanghai. Samtidigt blev jag påmind om varför jag inte tycker om att avbryta. Jag har nog aldrig ångrat att jag läst en bok. För det mesta känns det bra att få säcken ihopknuten och det slutgiltiga omdömet blir nästan alltid bättre än jag tror när jag tragglar. Och även om jag inte skulle omvändas till att älska boken så kan jag i alla fall bocka av den ordentligt, vilket jag tycker känns skönt.

Så ja, jag är glad att jag läste färdigt den här boken också. Den var bitvis spännande, ofta intressant och som sagt intrikat. Det är en maffig historia som borde ha kunnat vara väldigt, väldigt bra, men som tyvärr “bara” blev bra.

Vår man i Shanghai är den första boken jag fått från Booked (läs mer om konceptet på deras sajt). Det passade mig alldeles utmärkt att man fick den som e-bok, eftersom det är e-böcker jag helst läser nuförtiden. Tack!