Helenas dagar Inlägg

Doktor Glas har jag tänkt läsa länge och nu har jag äntligen gjort slag i saken. Jag har även Bengt Ohlssons spinoffroman Gregorius som står och väntar i bokhyllan, men känner att jag bör prioritera några recensionsexemplar för Barnboksprat, så det får bli åtminstone ett par böcker emellan. Men jag vill inte vänta för länge, för de hör ju så tätt ihop.

Doktor Glas är läkaren i ett Stockholm för länge sedan (boken kom ut 1905), som förälskar sig i en ung kvinna som är gift med den motbjudande prästen Gregorius. Några större förhoppningar om att få henne har han inte, men han vill ändå rädda henne från prästen, som tvingar sig på henne i sängkammaren. Hennes hjärta tillhör en annan man, som hon är otrogen med. Att prästen finns i hennes liv tycks så onödigt!

Boken är skriven som en dagbok, med Doktor Glas funderingar. Är det rätt att döda en människa för att rädda en annan? Boken var givetvis mycket kontroversiell när den kom ut och är fortfarande spektakulär idag. Kanske inte minst för att den förhållandevis stillsam och odramatisk, trots att det hade varit lätt att göra en större affär av det hela.

Här nedan är ett citat som beskriver Doktor Glas ganska bra. Han hindrar sig själv från att riktigt leva, genom sina ständiga grubblerier, och han har en massa föreställningar om män och kvinnor som i många fall är märkvärdiga.

Och så att bygga ett hus; det är också en historia. Först tar det ett par år innan det blir färdigt, och troligtvis dör man under tiden; så tar det ytterligare ett par tre år innan det blir i ordning, och sedan dröjer det ännu bortåt femtio år innan det blir riktigt trevligt…
En hustru borde väl egentligen också höra till saken. Men det har nu sina sidor. Jag har så svårt att fördraga den tanken att någon ser på mig när jag sover. Ett barns sömn är vacker, en kvinnas också, men knappast en mans.