Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Den krossade tanghästen

Den krossade tanghästen är en mycket kompetent skriven deckare som gör allt man väntar sig av en bra deckare. Den är spännande medan man läser och karaktärerna är lite lagom klyschiga. När man är färdig lägger man den ifrån sig och glömmer den. Typisk deckare. :)

Ett stort plus är att berättelsen utspelar sig i Göteborg, det tycker jag är mysigt! Det handlar om en rik affärsman, Richard von Knecht, som faller från sin egen balkong och dör. Ganska snart står det klart att han inte hoppat för egen maskin. Kriminalinspektör Irene Huss och hennes kollegor börjar rota i de trassliga familjehemligheterna kring familjen von Knecht och inser snart att familjen inte är så perfekt som man kanske skulle kunna tro. Men vem eller vilka är det som önskade Richard von Knecht död?

Actionspäckad underhållning för stunden!

Bloggvärldens skriverier om ‘Den krossade tanghästen’

BokinfoTitel: Den krossade tanghästen
Författare: Tursten, Helene
ISBN: 9789187894688
Lämna en kommentar

Allt jag skulle vilja göra

Det finns så mycket som jag egentligen skulle vilja göra. Men jag har så gott som noll energi just nu och den lilla som finns går åt till jobb och exjobb.

Jag vill vara ute i vårvädret och fota alla fina fåglar. Jag såg en jättefin hackspett på riktigt nära håll på väg hem en dag. Och skatorna är alltid så roliga! Har ni tänkt på att de har en massa märkliga läten för sig, som laserpistoler eller rymdskepp i dåliga science fiction-filmer ungefär…

Jag har köpt fotoleksaker som jag skulle vilja testa, men jag har knappt hunnit/orkat peta på dem.

Jag vill skriva, men nu får jag bara skriva exjobbsrapport. Och det går så långsamt framåt… men nu börjar det arta sig någorlunda och jag skickar nog in en ny version till examinatorn imorgon.

Jag behöver gå på stan och uträtta ärenden, men det är ju jättelite tid över efter jobbet varje dag och ännu mindre energi.

Jag vill baka och laga rolig mat, men samtidigt har jag varken tid eller lust.

Jag skulle vilja träffa vänner, men det börjar bli länge sen nu…

Jag orkar just ingenting. Men nu ska jag sluta klaga och gå och lägga mig i stället.

5 kommentarer

Riktig lön!

En sisådärja! Då är man inte fattig student längre. :)

Lönen är faktiskt en väldigt bra sak med att jobba. Jag måste inte ens betala tillbaka den, som studielånet. Det känns lyxigt! Och jag fick lite mer än de korvören jag brukade skrapa ihop på diverse extrajobb…

1 kommentar

Semesterresa till Gotland bokad!

I sommar har vi vår första riktiga semester. Det känns vuxet! Tänk att man kan få betalt för att vara ledig! Om man ska vara något mindre översvallande handlar det förvisso om förskottssemester, vilket innebär att vi kan åka på återbetalning om vi skulle byta jobb, men det behöver vi inte tänka på just nu. :)

Idag bokade vi en vecka på Gotland! Vi ska låna bil av Jonas föräldrar i Oskarshamn, ta färjan därifrån till Visby och bo på Hamnhotellet i Visby hamn. Jag har aldrig varit på Gotland tidigare och ser fram emot det väldigt mycket! Jonas gjorde lumpen där, men den här vistelsen ska förhoppningsvis bli väldigt annorlunda mot det. :)

Gotlandstips emottages tacksamt! Saker att se och ställen att äta på som passar veganer. Än så länge har vi inte så konkreta planer. Vi ska givetvis strosa i Visby och vi har ju bil, så vi kan åka runt en hel del också.

7 kommentarer

Laglig vs. olaglig film

När man har fått hem en dvd-film från Lovefilm tre gånger och varje skiva pajar på precis samma ställe halvvägs in i filmen, är det okej att ladda ner den gratis från en bittorrentsajt så man kan se färdigt den då?

Jag ser gärna film lagligt, men det måste komma bättre alternativ! Det är inte hållbart när det är så mycket sämre att vara laglig än att vara olaglig. Det ploppar ju upp lite köp-nedladdningssidor då och då, men de är dyra, har dåligt utbud och kräver Windows-datorer med Windows Media Player. Samma sak för streaming-filmuthyrningssajterna, plus att problem då tillkommer om ens uppkoppling strular (och vi har skräp-Comhem, så det gjorde det såklart när vi testade medan jag fortfarande körde Windows). Om nu filmbranschen bryr sig om att folk laddar ner gratis är det hög tid att erbjuda vettiga alternativ, även till oss som inte vill ha en massa dyra dvd-skivor som skräpar i bokhyllan. Vad tusan ska man med dem till? 99,999% av alla filmer vill jag ändå bara se en gång.

13 kommentarer

Herakles

Det här är egentligen en samling grekiska myter som vävts ihop till en roman. Vi får följa hjälten Herakles under hela hans liv, som givetvis kantas av dåligheter och våldsamma hjältedåd. Många kända namn dyker upp och det är ett ganska mysigt sätt att ta del av dessa redan vagt bekanta berättelser. Men berättelserna i sig är allt annat än mysiga – det handlar i princip enbart om våld, våldtäkter och otrohet (gärna genom att mannen lurar eller tvingar kvinnan). Man blir lite utmattad av allt elände…

BokinfoTitel: Herakles
Författare: Kallifatides, Theodor
ISBN: 9100111163
Lämna en kommentar

Veggoburgare på Jonsborgs gatukök

Vi har sneglat på Jonsborgs gatukök på Avenyn ända sedan vi flyttade hit. De säljer en massa vegetarisk/vegansk snabbmat och jag har velat testa hur länge som helst, men det har förstås fallit på att vi inte äter snabbmat ute. Igår testade vi för första gången, när vi var på stan och försökte hinna uträtta lite ärenden efter jobbet – och nu är vi ju inte utfattiga studenter längre, så nu kunde vi stilla vår hunger utan alltför dåligt pengasamvete. Vi åt varsin veggoburgare av den riktigt bra sorten – stabila sojaburgare, inga kletiga grönsaksburgare – med vegansk hamburgerdressing. En lyckosam överraskning var att det var “happy hour”, vilket innebar två för en på all mat (ej dryck) mellan 18-20. Vi fick våra burgare (39 kr ordinarie pris), en cola och en lättöl för 60 kr, helt okej! Gott var det också, burgare som de smakar hemma.

Om jag jobbar inne i stan framöver, t.ex. sitter inne på Acandos kontor efter att de flyttat det (yes, det är på g), ska jag banne mig ta mig till Jonsborgs på lunchen då och då! De hade en del annat veganskt som också bör testas.

3 kommentarer

Nouvelle Vague med överdos av rumpa

Igår var Jonas och jag på Storan och såg Nouvelle Vague. Bandet är alltså ett franskt så kallat musikerkollektiv under ledning av Olivier Libaux och Marc Collin, med en varierande uppsättning vokalister. Igår var det Nadeah och Marianne Elise som sjöng. Tror jag i alla fall, det är inte helt lätt att hålla reda på allihop.

Konserten gav verkligen upphov till blandade känslor. Givetvis var det kul att få se detta underbara band, men samtidigt stämde uppträdandet inte alls med intrycket jag fått från skivorna och videor på Youtube. Sångerskorna, eller ja, i alla fall Nadeah, var verkligen helt fel. Jag hade verkligen hoppats på att få se min favorit, sockersöta Mélanie Pain. Jag hade hemskt gärna sett Gerald Toto, Eloisia och Camille också. Marianne Elise stämde åtminstone någorlunda in med min bild av Nouvelle Vague, men Nadeah…

För att förklara min bild hänvisar jag till den mysiga Youtube-videon Love will tear us apart i live-version med underbara Mélanie Pain. Det är så charmigt – Mélanie är sockersöt i blommig klänning och sjunger med världens sämsta engelska uttal. Jättemysigt! Jag gillar verkligen detta lite lagom operfekta – dåligt uttal och sångerskor som visserligen är bra, men inte riktigt har de där kraftigaste röstresurserna. De är liksom bra på ett försynt, mysigt, stillsamt och charmigt sätt.

Showen igår var allt annat än försynt. Marianne Elise hade visserligen lite fransk brytning, men Nadeah var helt enkelt en för klassisk sångerska med alldeles för bra engelskt uttal och för klassiskt bombastiska röstresurser. Och som hon höll på och porrade sig då… Hon hade nätstrumpbyxor och en muskort klänning/top och ägnade all scentid åt att försöka vara så förförisk som möjligt. Det var otroligt mycket rumpputande och rumpvickande och ideligen exponerade hon sina trosor för publiken, eller böjde sig djupt framåt och slet i sin urringning. Allt som fattades var egentligen en stripteasepåle. Visst sjöng hon bra och visst var hon karismatisk och snygg, men det var fel på så många sätt. Dessutom var hon dryg mot publiken och klagade på att vi var tråkiga och satt i våra stolar.

Det var i alla fall kul att se musikergrabbarna och Marianne Elise. De mysigaste delarna av showen var hennes stillsammare nummer som God Save the Queen och hon gjorde även en bra version av Love will tear us apart. I dessa nummer kände jag igen mitt älskade Nouvelle Vague, men bitvis var det svårt att förstå att jag kommit till rätt konsertsal.

2 kommentarer

YP-vecka på Acando

Jag är en Young Professional på Acando. Så heter nämligen introduktionsprogrammet som nu har inletts med en intensivvecka och kommer att fortsätta med träffar då och då i nio månader. Introveckan hölls här i Göteborg, men det var bara jag och Julia från göteborgskontoret som var med. Resterande sex, fem killar och en tjej, kom från Stockholm och bodde på hotell. Senare blir det vi som får röra på oss i stället, men vi kommer i alla fall inte behöva vara borta mer än ett par dagar då.

Vi har träffat VD:n och en massa chefer och andra inom företaget och fått föreläsningar och diskussioner om allt möjligt – företagshistoria, företagskultur, konsultrollen, marknadsföring, med mera. I tisdags var vi på teater och såg Nuts på Artisten, teaterhögskolan här alltså. Det handlade om ungdomar som festade i ett hus som en av dem var ansvarig för och givetvis var det inte helt lyckat. Skådespelarna var väldigt uttrycksfulla, men det mesta var ganska tröttsamt överspelat och hysteriskt – och sen gjorde pjäsen en helomvändning till misshandel och sexuell tortyr som väl inte var sådär alldeles behagligt att se… men det är ju alltid kul att bli bjuden på teater, förstås. Tolkningsmöjligheterna för den något udda berättelsen var flera, men man skulle kunna säga att det handlade om att ställas till svars.

Det är bra att ha fått en ordentlig introduktion på Acando. Nu i veckan fortsätter jag att plugga Java-certifiering, vilket faktiskt är riktigt kul.

Lämna en kommentar

Testinlägg från jobbmobilen

Min nya jobbmobil är, inte helt oväntat, väldigt mycket bättre på att visa webbsidor än min egen telefon. Det är häftigt. Dessutom är den supersynkad helt automagiskt med mitt jobb-Outlook. Jag blev alldeles förvånad idag när telefonen började pipa för att jag ställt in en påminnelse i datorns kalender.

Det är lite ovant att skriva på telefonen eftersom den har ett fullt QWERTY-tangentbord – givetvis har jag fixat Svorak på jobblaptopen, så det blir synd om den som roffar åt sig den och ska skriva något…

Hittills verkar mobilbloggandet funka riktigt bra.

2 kommentarer