Helenas dagar

Herakles

Publicerat den 19 april 2008

Det här är egentligen en samling grekiska myter som vävts ihop till en roman. Vi får följa hjälten Herakles under hela hans liv, som givetvis kantas av dåligheter och våldsamma hjältedåd. Många kända namn dyker upp och det är ett ganska mysigt sätt att ta del av dessa redan vagt bekanta berättelser. Men berättelserna i sig är allt annat än mysiga – det handlar i princip enbart om våld, våldtäkter och otrohet (gärna genom att mannen lurar eller tvingar kvinnan). Man blir lite utmattad av allt elände…

BokinfoTitel: Herakles
Författare: Kallifatides, Theodor
ISBN: 9100111163

Lämna en kommentar

Veggoburgare på Jonsborgs gatukök

Publicerat den 19 april 2008

Vi har sneglat på Jonsborgs gatukök på Avenyn ända sedan vi flyttade hit. De säljer en massa vegetarisk/vegansk snabbmat och jag har velat testa hur länge som helst, men det har förstås fallit på att vi inte äter snabbmat ute. Igår testade vi för första gången, när vi var på stan och försökte hinna uträtta lite ärenden efter jobbet – och nu är vi ju inte utfattiga studenter längre, så nu kunde vi stilla vår hunger utan alltför dåligt pengasamvete. Vi åt varsin veggoburgare av den riktigt bra sorten – stabila sojaburgare, inga kletiga grönsaksburgare – med vegansk hamburgerdressing. En lyckosam överraskning var att det var “happy hour”, vilket innebar två för en på all mat (ej dryck) mellan 18-20. Vi fick våra burgare (39 kr ordinarie pris), en cola och en lättöl för 60 kr, helt okej! Gott var det också, burgare som de smakar hemma.

Om jag jobbar inne i stan framöver, t.ex. sitter inne på Acandos kontor efter att de flyttat det (yes, det är på g), ska jag banne mig ta mig till Jonsborgs på lunchen då och då! De hade en del annat veganskt som också bör testas.

3 kommentarer

Nouvelle Vague med överdos av rumpa

Publicerat den 13 april 2008

Igår var Jonas och jag på Storan och såg Nouvelle Vague. Bandet är alltså ett franskt så kallat musikerkollektiv under ledning av Olivier Libaux och Marc Collin, med en varierande uppsättning vokalister. Igår var det Nadeah och Marianne Elise som sjöng. Tror jag i alla fall, det är inte helt lätt att hålla reda på allihop.

Konserten gav verkligen upphov till blandade känslor. Givetvis var det kul att få se detta underbara band, men samtidigt stämde uppträdandet inte alls med intrycket jag fått från skivorna och videor på Youtube. Sångerskorna, eller ja, i alla fall Nadeah, var verkligen helt fel. Jag hade verkligen hoppats på att få se min favorit, sockersöta Mélanie Pain. Jag hade hemskt gärna sett Gerald Toto, Eloisia och Camille också. Marianne Elise stämde åtminstone någorlunda in med min bild av Nouvelle Vague, men Nadeah…

För att förklara min bild hänvisar jag till den mysiga Youtube-videon Love will tear us apart i live-version med underbara Mélanie Pain. Det är så charmigt – Mélanie är sockersöt i blommig klänning och sjunger med världens sämsta engelska uttal. Jättemysigt! Jag gillar verkligen detta lite lagom operfekta – dåligt uttal och sångerskor som visserligen är bra, men inte riktigt har de där kraftigaste röstresurserna. De är liksom bra på ett försynt, mysigt, stillsamt och charmigt sätt.

Showen igår var allt annat än försynt. Marianne Elise hade visserligen lite fransk brytning, men Nadeah var helt enkelt en för klassisk sångerska med alldeles för bra engelskt uttal och för klassiskt bombastiska röstresurser. Och som hon höll på och porrade sig då… Hon hade nätstrumpbyxor och en muskort klänning/top och ägnade all scentid åt att försöka vara så förförisk som möjligt. Det var otroligt mycket rumpputande och rumpvickande och ideligen exponerade hon sina trosor för publiken, eller böjde sig djupt framåt och slet i sin urringning. Allt som fattades var egentligen en stripteasepåle. Visst sjöng hon bra och visst var hon karismatisk och snygg, men det var fel på så många sätt. Dessutom var hon dryg mot publiken och klagade på att vi var tråkiga och satt i våra stolar.

Det var i alla fall kul att se musikergrabbarna och Marianne Elise. De mysigaste delarna av showen var hennes stillsammare nummer som God Save the Queen och hon gjorde även en bra version av Love will tear us apart. I dessa nummer kände jag igen mitt älskade Nouvelle Vague, men bitvis var det svårt att förstå att jag kommit till rätt konsertsal.

2 kommentarer

YP-vecka på Acando

Publicerat den 13 april 2008

Jag är en Young Professional på Acando. Så heter nämligen introduktionsprogrammet som nu har inletts med en intensivvecka och kommer att fortsätta med träffar då och då i nio månader. Introveckan hölls här i Göteborg, men det var bara jag och Julia från göteborgskontoret som var med. Resterande sex, fem killar och en tjej, kom från Stockholm och bodde på hotell. Senare blir det vi som får röra på oss i stället, men vi kommer i alla fall inte behöva vara borta mer än ett par dagar då.

Vi har träffat VD:n och en massa chefer och andra inom företaget och fått föreläsningar och diskussioner om allt möjligt – företagshistoria, företagskultur, konsultrollen, marknadsföring, med mera. I tisdags var vi på teater och såg Nuts på Artisten, teaterhögskolan här alltså. Det handlade om ungdomar som festade i ett hus som en av dem var ansvarig för och givetvis var det inte helt lyckat. Skådespelarna var väldigt uttrycksfulla, men det mesta var ganska tröttsamt överspelat och hysteriskt – och sen gjorde pjäsen en helomvändning till misshandel och sexuell tortyr som väl inte var sådär alldeles behagligt att se… men det är ju alltid kul att bli bjuden på teater, förstås. Tolkningsmöjligheterna för den något udda berättelsen var flera, men man skulle kunna säga att det handlade om att ställas till svars.

Det är bra att ha fått en ordentlig introduktion på Acando. Nu i veckan fortsätter jag att plugga Java-certifiering, vilket faktiskt är riktigt kul.

Lämna en kommentar

Testinlägg från jobbmobilen

Publicerat den 3 april 2008

Min nya jobbmobil är, inte helt oväntat, väldigt mycket bättre på att visa webbsidor än min egen telefon. Det är häftigt. Dessutom är den supersynkad helt automagiskt med mitt jobb-Outlook. Jag blev alldeles förvånad idag när telefonen började pipa för att jag ställt in en påminnelse i datorns kalender.

Det är lite ovant att skriva på telefonen eftersom den har ett fullt QWERTY-tangentbord – givetvis har jag fixat Svorak på jobblaptopen, så det blir synd om den som roffar åt sig den och ska skriva något…

Hittills verkar mobilbloggandet funka riktigt bra.

2 kommentarer

Konsult på Acando

Publicerat den 2 april 2008

Nu har jag jobbat två dagar på Acando. Jag är konsult inom systemutveckling i Java på avdelningen TMD – Tailormade Development. Hittills har jag mest suttit och bekantat mig med saker på min dator – intranätet, tidrapportering och sånt.

Jag skriver mer sen, för nu är jag så trött… men allt verkar bra, det är avslappnad stämning med trevliga människor och nästa vecka ska jag gå ett introduktionsprogram och lära mig mer om företaget och konsultlivet.

3 kommentarer

Skumtimmen

Publicerat den 24 mars 2008

Det här var en riktigt spännande, stämningsfull och speciell bok! Julia Davidsson är fortfarande en spillra av sitt forna jag efter att hennes sexårige son Jens försvann spårlöst på Öland för över 20 år sedan. Nu får hon ett telefonsamtal av sin gamle far Gerlof, som tror sig ha nya ledtrådar kring vad som kan ha hänt Jens. Julia beger sig motvilligt till Öland och återförenar sig med sin far som hon haft dålig kontakt med i alla dessa år. Där får hon också höra talas om Nils Kant, en ölänning som satte skräck i bygden för många år sedan men är död och begraven sedan långt innan Jens försvann… eller är han verkligen det?

Skumtimmen innehåller mycket känslor, sorg och saknad. Det öländska höstlandskapet gör sitt till för stämningen och tempot är på samma gång stillsamt och bladvändarpådrivande. Boken har beskrivits som både deckare och skräck, men jag skulle inte vilja kalla den något av det – mer deckare i så fall, eftersom det trots allt handlar om att gräva i ledtrådar kring ett gammalt brott, men det är inga skärpta poliser eller journalister som sköter efterforskningarna, utan skröpliga gamla gubbar. Mysigt!

» Bloggvärldens skriverier om ‘Skumtimmen’

BokinfoTitel: Skumtimmen
Författare: Theorin, Johan
ISBN: 9789146215806

Lämna en kommentar

Boknördstestet

Publicerat den 24 mars 2008

Nu har jag gjort Boknördstestet. De tycker att jag är 69% boknörd. Och snygg, vad nu det hade med saken att göra…

8 kommentarer

Hemsidesfont

Publicerat den 24 mars 2008

Om ni tycker att sidan plötsligt fick en snyggare font så är det faktiskt ert eget fel att den var fulare förut. :) Jag hade nämligen inställt att sidan skulle visa browserns förvalda sans-serif och själv har jag ju ställt in en underbar sådan… men efter att ha sett sidan på alltför många ställen med en gräslig liten Arial har jag nu bytt. Första valet är “Bitstream Vera Sans”, det vill säga den jag har inställd som sans-serif, så det ser likadant ut för mig som tidigare. Men den är det nog inte så många av er som har… så mer troligt är att ni nu ser sidan i Verdana, som enligt min humla är cirka oändligt mycket bättre än en sketliten Arial. Nästa möjlighet är den lite mer ihoptryckta Tahoma, som fortfarande är bättre än Arial och till sist sans-serif för att fånga upp de som inte har någon av Bitstream Vera Sans, Verdana eller Tahoma… så ser ni en annan font är det era inställningar som är ansvariga, inte mina. :)

3 kommentarer