Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Predikanten

Publicerat den 14 oktober 2007

Läckbergs debutroman Isprinsessan imponerade inte särskilt på mig – jag tyckte det var för mycket såpa och fula knep som att berätta att personerna får viktig information utan att avslöja den för läsaren. Därför var mina förväntningar på Predikanten lågt ställda och jag blev väldigt positivt överraskad. Jag läste den ärligt talat med inställningen att jag skulle försöka lära mig hur jag själv inte ska skriva – och visst är det fortfarande mycket såpa och en del billiga knep, men faktiskt höll själva berättelsen riktigt bra och jag såg fram emot mina lässtunder under hela tiden jag läste boken.

I Isprinsessan var huvudpersonen författaren Erica Falck, men i Predikanten är hon gravid och stiger åt sidan till förmån för sin sambo Patrik Hedström, som är polis och utreder fallet med en brutalt mördad ung kvinna. Här är delarna om Erica de i särklass minst intressanta – jag tycker det blir rejält tröttsamt när hon ständigt får ta hand om farsartat besvärliga vänner. Det påminner mig en hel del om Anna Janssons Alla de stillsamma döda, som jag inte tyckte om. Som tur är ligger fokus i Predikanten på helt andra saker. Alla spår leder till familjen Hult, men fallets lösning är inte så enkel som det först kan verka. Det krävs en hel del rotande i familjens tilltrasslade historia och förhållanden innan polisen gör några framsteg.

Upplösningen rullas fram snyggare och mer välportionerat än i Isprinsessan – det går att gissa sig till det mesta relativt tidigt, men det blir inte för uppenbart och det motiveras ganska bra varför somlig information är okänd.

Predikanten funkar bra som en lättillgänglig och spännande deckare. Jag är riktigt nyfiken på vad jag kommer att tycka om Läckbergs övriga utgivning.

» Andras skriverier om samma bok

BokinfoTitel: Predikanten
Författare: Läckberg, Camilla
ISBN: 9789170012631
Lämna en kommentar

Teburkshylla!

Publicerat den 7 oktober 2007

Vi har fått upp en hylla för våra teburkar i köket! Tack till Linnéa och Björn som lånade ut borr – vi trodde att vi skulle behöva jaga borr i en halv evighet, men nu löste det sig ju väldigt smidigt!

5 kommentarer

Kviberg

Publicerat den 7 oktober 2007

Efter vår härliga flygning åkte vi till Kviberg och tittade lite på kasernbyggnaderna. Vi kikade även in på Kvibergs marknad och förundrades över allt skräp som såldes där. Någon gång borde vi gå dit lite tidigare och fynda grönsaker.

1 kommentar

Misslyckade morötter

Publicerat den 7 oktober 2007

Nu har vi gett upp hoppet om vår lilla morotsodling… Morötterna blev angripna av något otäckt som vävde vitt guck runt bladen på dem, så vi tog med oss hela baljan och dumpade innehållet ute i komposten. Givetvis passade vi på att rädda vad som räddas kunde och konstaterade att det lilla som blev förvisso inte var mycket att jubla över men att det åtminstone smakade morot.

1 kommentar

Vi har flugit Cessna!

Publicerat den 7 oktober 2007

Vi fick ju en flygning i bröllopspresent och nu har vi flugit! Det var underbart!

Vi och Cessna 172

Vi hade helt obeskrivlig tur med vädret! Idag är det grått och trist, igår när vi flög var det klart, lagom soligt och vindstilla. Perfekt!

Planet var en Cessna 172 med plats för fyra personer. Jag satt bredvid piloten och Jonas satt därbak. Flygningen var oväntat behaglig – planet kändes väldigt stabilt och bullret störde inte alls. Vi hade hörselskydd med kommunikationsradio i öronen så att vi dels kunde prata med varandra men också fick höra kommunikationen mellan tornet och alla möjliga plan i luften. Riktigt kul!

Jag i Cessna 172

Innan vi gav oss av visade piloten på en karta och frågade vad vi ville se. Han ansökte om tillstånd för turen och tog oss sedan ut till det lilla planet för säkerhetsgenomgång. Innan vi lyfte läste han upp en lång checklista för att bekräfta att allt var i sin ordning. Och sen flög vi! Det var något helt annat än reguljärflyg ovanför molnen, vill jag lova! Vi fick se världen som ett miniatyrlandskap med pyttesmå människor och djur där nere. Det var väldigt speciellt att se alla bekanta områden uppifrån – bekant, men ändå annorlunda!

Vi gjorde först ett par varv över Bergsjön så vi fick se vårt hus och våra omgivningar. Vårt område är lätt att se från luften, eftersom husen på Tycho Brahes gata är formade som ett frågetecken och har knallvita tak. Sen flög vi ett par varv över centrala Göteborg och fortsatte vidare ut över skärgården. Vi flög över Asperö och Brännö i södra skärgården, över Vinga och över Öckerö-öarna i norra skärgården. Vid Marstrand vände vi in mot Säve flygplats igen och den 40 minuter långa flygturen var över.

Givetvis fotade jag en hel del, men man måste ha tillstånd för att publicera flygbilder. Om du är vän med mig på flickr kan du se 28 bilder här (annars syns 3). Förhoppningsvis blir ingen arg för att jag postar bilderna på oss och Cessnan publikt.

En sån här flygning kanske inte är något man gör “bara så där”, men jag kan verkligen rekommendera det om man vill göra något särskilt! Se Västkustflyg för mer info.

6 kommentarer

Amberville

Publicerat den 3 oktober 2007

Nu har jag också läst ut boken med den massiva och märkliga reklamkampanjen – och jag är glad att jag gjorde det!

Känner du också ibland att alla böcker du läser är väldigt lika varandra? Läs Amberville och förflyttas till ett parallellt mjukdjursuniversum som visserligen är likt vår värld men som ändå har sina egna lagar och regler. Personerna är verkligen mjukdjur av tyg och stoppning, vilket ofta framkommer i texten. Djurungar tillverkas i fabriker och transporteras ut till sina “föräldrar” av Leverantörerna i en grön pickup. När livet tar slut är det för att Chaufförerna hämtar de döende i en röd pickup och ingen vet vart de tar vägen. Djuren arbetar, umgås och beter sig nästan precis som vi människor. Man tycks inte använda klockor utan anger tid efter vädret som återkommer enligt ett dagligt mönster. Och över hela världen vakar den store Magnus, som tillbes i kyrkorna.

Man skulle kunna tro att en mjukdjursvärld är gullig och trevlig, men Amberville-världen är mörk och fylld av dåligheter och bokens tema är ondska. Huvudpersonen Eric Björn har fått ett omöjligt uppdrag: gangsterkungen Nicholas Duva är övertygad om att Chaufförerna opererar utifrån en Dödslista och att hans namn står med på den. Eric Björn måste stryka Duva från listan – annars kommer Duvas buffliga gorillor ge sig på Erics älskade Emma Kanin.

Eric samlar ihop sitt gäng och börjar luska i ärendet. Kan det verkligen finnas en Dödslista och vem är det i så fall som upprättar den? Till en början känns historien ganska enkel, men mot slutet bjuds det på en del förvecklingar. Ändå kommer den allra största behållningen av den originella skildringen av mjukdjurens hårdkokta värld. Ibland undrar jag över hur praktiska detaljer fungerar (som att t.ex. Ormen Mareks storlek… han verkar ganska stor när det beskrivs hur han kör bil, medan han i en annan scen kan gömma sig i en “liten papperskorg”), men på det stora hela passar det förvånansvärt bra med mjukdjuren och deras fantasifulla värld.

Den positiva upplevelsen av Amberville störs en smula av ett fult knep i slutet, tycker jag. Man luras att tro att en viss sak inte har hänt, men sedan refereras till den som förklaring till varför det blev som det blev. Det stör mig! Men jag gillade ändå boken och jag kommer säkert att läsa de planerade uppföljarna som ska behandla godhet, frihet och öde.

Mina tidigare inlägg om Amberville och dess reklamkampanj:
» 2007-09-13: Amberville här också!
» 2007-09-17: Amberville-godis
» 2007-09-21: Amberville-kampanjen allt märkligare
» 2007-09-24: Purjofotograf för Dagens Media

BokinfoTitel: Amberville
Författare: Davys, Tim
ISBN: 9789100116071
Lämna en kommentar

Kameradrömmar

Publicerat den 2 oktober 2007

Arrrgghhh!

Jag är frustrerande starkt superdupersugen på att köpa en Canon EOS 400D med ett saftigt minneskort!

Men jag har såklart inte råd… Eller rättare sagt, jag har pengarna, men vi sparar ju för att ha råd med bröllopsresan och Livet. Och det är mycket osäkert om det vi sparar ihop ens kommer att räcka till det.

Och då kan jag naturligtvis inte låta bli att tänka att eftersom vi ändå måste kräla i stoftet och låna pengar av föräldrarna förr eller senare, varför inte köpa den jäkla kameran? Jag vill ju verkligen ha den och det skulle vara enormt mycket värt att ha den på bröllopsresan till Tobago i januari.

Men givetvis är det samtidigt väldigt idiotiskt. Så sent som härom dagen hade jag hjärtklappning och panikkänslor på grund av vår ekonomiska situation och all ovisshet kring framtida resurser. Låter det som en bra idé att lägga 7224 kr på en kamera då?

Men jag vill ju ha den… Om jag ska vänta tills jag har råd får jag ju vänta i evigheter. Inte fota ordentligt på Tobago eller nån annanstans heller för den delen.

Gaaahh!

5 kommentarer

A Letter to Three Wives

Publicerat den 30 september 2007

Handlingen i den här filmen känns oerhört konstruerad, men ändå blir det faktiskt riktigt bra. Det handlar om tre fruar som får ett gemensamt brev från den gemensamma väninnan Addie Ross. Hon berättar att hon just rymt med en av deras män – utan att säga vem av dem. De fnyser åt brevet, men i hemlighet för varandra är alla tre vansinnigt oroliga. Addie Ross är nämligen omåttligt uppskattad av alla deras män. Vi tas med i en återblick per kvinna som förklarar varför just hon oroar sig för att just hennes man kan ha rymt.

Filmen bjuder på intressanta skildringar av förhållanden och otryggheten kvinnorna känner. Scenariot är verkligen hemskt och inte helt realistiskt, men det blir helt klart en bra film av det. Jag gillar den!

FilminfoIMDB: A Letter to Three Wives
Regissör: Joseph L. Mankiewicz
År: 1949
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar