Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Invasion of the Body Snatchers

Fniss! Hur betygsätter man en film som är så dålig att den blir rolig?

Det här är en sån film som vi hackade upp och såg en snutt då och då – till frukosten och sådär. Således bröt vi efter 20 minuter och så långt var det faktiskt riktigt bra och spännande. Det handlar om läkaren Miles Bennell som har varit bortrest och märker underliga saker i staden när han kommer hem. Människor påstår att deras anhöriga inte är sig själva, utan har blivit någon annan… och sedan lugnar de plötsligt ner sig efter att ha varit helt hysteriska.

När vi fortsatte igen gick filmen snabbt utför och blev urbota fånig, fast på det där roliga sättet som science fiction från 50-talet kan vara. Den är inte riktigt lika dålig som Plan 9 From Outer Space och inte riktigt lika skrattretande som The Blob, men den är helt klart jämförbar.

Ojojoj. Skoj så det förslår, men man kan ju inte kalla det bra.

FilminfoIMDB: Invasion of the Body Snatchers
Regissör: Don Siegel
År: 1956
Omdöme (1-5): 3
1 kommentar

Session 9

Det är sällsynt med bra skräckfilm och den här är faktiskt inte så dum, även om jag inte kan låta bli att tycka att något fattas. Det planteras saker i historien som sedan inte får växa fram – men det hade kunnat bli väldigt bra.

Det handlar om ett gäng karlar som har tagit på sig jobbet att rensa ett gammalt övergivet mentalsjukhus från asbest, så att det kan användas till nya ändamål. Men i huset ruvar såklart otäckheter… och filmen är ganska läskig och spännande, även om något fattas för att det ska kännas riktigt bra när den tar slut.

FilminfoIMDB: Session 9
Regissör: Brad Anderson
År: 2001
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Klute

Mnja. Detektiven Klute söker en saknad man med hjälp av en prostituerad. Frågorna som ställs i början besvaras knappt, utan det handlar till slut om något helt annat. Jag svävar i obeslutsamhet mellan stark tvåa och svag trea, men mitt slutgiltiga omdöme blir: mnja.

FilminfoIMDB: Klute
Regissör: Alan J. Pakula
År: 1971
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar

Marie Antoinette

Sofia Coppolas Marie Antoinette försöker inte ge en helt och hållet realistisk bild av den stackars drottningen av Frankrike under revolutionen. Nytt och gammalt slås ihop till en hejdlös och färgsprakande blandning – maffiga 1700-talsklänningar (se bild) varvas med modern, ösig musik. Jag gillar resultatet.

Jag hade fått uppfattningen om att filmen skulle skildra Marie Antoinette som oerhört naiv och väldigt mycket partybrud, men det är bara delvis sant. Filmen börjar när hon som osäker dotter till Maria Teresia av Österrike skickas till Frankrike som en annan handelsvara för att bli bortgift med den blivande kung Ludvig XVI. Jag blir mer gripen av det tragiska i hennes situation än jag föreställt mig – hon kommer till ett främmande land, tvingas gifta sig med en okänd man, har värsta pressen på sig att föda arvingar (“annars har du inte din plats i hovet säkrad”, skäller mamma hemifrån Österrike) och till råga på allt är hovlivet så förbenat tråkigt och regelstyrt. Det verkar hemskt och ensamt. Inte undra på att hon gör lite uppror och festar till det en smula…

Filmen hoppar över en hel del av historien. Vi får inte se henne bli avrättad, men vi förstår att folkets missnöje ökar. Av filmen kan man tro att hon inte alls förstod vad som hände – i det skyddade hovlivet kom hon inte alls i kontakt med omvärlden och kunde inte tänka sig någon annan tillvaro än den där hon själv fick allt materiellt hon pekade på, men inte friheten hon egentligen ville ha.

Jag tycker om filmen!

FilminfoIMDB: Marie Antoinette
Regissör: Sofia Coppola
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
1 kommentar

Only Yesterday

Japansk originaltitel: Omohide Poro Poro

En sån oväntad liten pärla! Ärligt talat såg vi den mest för att vi hade den liggande och ville få den sedd, men det visade sig att den är riktigt härlig! En enkel anime-film om en kvinna som ser tillbaka på sin barndom fylld av vardagsdramatik som närmast leder tankarna till Yasujiro Ozu och hans filmer. Jag kan verkligen förstå lilltjejens besvikelse när hon för första gången får köpa hem en ananas och den inte är lika god som de konserverade ananasringarna… Filmen är fylld av sådana mysiga små realistiska situationer från barndomen och den är riktigt, riktigt bra!

FilminfoIMDB: Only Yesterday
Regissör: Isao Takahata
År: 1991
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

The Illusionist

The Illusionist är en rysligt snygg och en ganska mysig film om magikern Eisenheim som kämpar för att få sin älskade Sophie.

Den stora behållningen är de snygga bilderna från sekelskiftets Wien (se ovan). Handlingen lyckas inte överraska, men det är mysigt att se Eisenheims finurliga trolleritrick.

FilminfoIMDB: The Illusionist
Regissör: Neil Burger
År: 2006
Omdöme (1-5): 3
1 kommentar

Babel

Legenden om Babels torn säger att människorna försökte bygga ett torn ända upp till himlen och att Gud straffade dem för deras övermod genom att låta dem börja tala olika språk.

Filmen handlar inte om att bygga torn, men visst är det kommunikationssvårigheter som står i fokus. I en rad löst sammankopplade berättelser får vi exempel på hur rasism, fördomar och oärlighet ger upphov till problem. I Marocko följer vi en fattig familj som skaffar ett gevär för att skjuta rovdjur som vill åt deras getter – men pojkarna (se bilden) är lite för unga för att förstå vad vapen är. Brad Pitt och Cate Blanchett spelar ett olycksdrabbat par som försöker lappa ihop sitt förhållande på en långresa – men drabbas av ytterligare en katastrof. Hemma får deras hushållerska Amelia problem när de inte kommer hem i tid – hon ska ju på sonens bröllop, men kan inte lämna barnen. I Japan möter vi döva Chieko som tar till desperata åtgärder för att män ska finna henne attraktiv.

Filmen har liknats vid Crash, men är oändligt mycket bättre: medan Crash är tillrättalagd, svulstig och predikande är Babel betydligt mer lågmäld och trovärdig.

Det är verkligen ingen upplyftande upplevelse att se Babel. Varenda scen är mörkt olycksbådande, man väntar bara på att något riktigt dåligt ska hända. Det är faktiskt så mycket “badness waiting to happen” att jag nästan undrar om det fortfarande kan vara en bra film – men det är det, för den lyckas verkligen beröra. Den är väldigt bra. Rörande, vackert fotad, bra berättad och bra skådespelad.

FilminfoIMDB: Babel
Regissör: Alejandro González Iñárritu
År: 2006
Omdöme (1-5): 5
Lämna en kommentar

Bullets Over Broadway

Det här är en riktigt rolig komedi om den oförstådde pjäsförfattaren David Shayne. Enda anledningen att han får sätta upp sin allvarsamma pjäs är att maffiabossen Nick Valenti lovat sin flickvän Olive Neal att hon ska bli stjärna. Endast Shayne är tillräckligt desperat för att låta henne skådespela, mot att Valenti finansierar pjäsen såklart. Vad som kompenserar eländet en smula för Shayne är att de forna storstjärnorna Helen Sinclair och Warner Purcell också vill vara med i uppsättningen – fast vad han inte vet är förstås att Sinclair numera är smygalkis och att Purcell äter sig tjock så fort pressen blir för stor.

Helen Sinclair och David Shayne | Olive Neal övar repliker med sin livvakt

Vi får en lång rad komiska förvecklingar och trassliga kärlekshistorier och det är faktiskt riktigt roligt. Tyvärr hatar jag slutet, som är bara ett i den oändliga raden av filmvärldsexempel på att det är helt okej när män är otrogna litegrann ibland – usch. Men ända fram till sista scenen är filmen en fröjd att se. Jag är mycket positivt överraskad!

FilminfoIMDB: Bullets Over Broadway
Regissör: Woody Allen
År: 1994
Omdöme (1-5): 4
2 kommentarer

Jubel! Lämnade precis in lab 2!

Åh, så härligt! Nu klarar min typechecker alla femtielva testfiler den ska klara, så jag har precis lämnat in den! Såå skönt eftersom jag avsatte ända fram till och med måndag för den och alltså har tre dagar tillgodo – jag planerar att dela tiden mellan tentapluggande och författande. Inte alls illa! Det är fortfarande en labb kvar (i denna kurs + mer i en annan fast med senare deadlines), men informationen har inte ens kommit ut ännu, så det är inte riktigt läge att börja.

Labben jag precis gjort är en type checker (se bilden ovan för en liiiten del av den) för en delmängd av C++. I lab 1 gjorde vi en parser för en något större delmängd C++, genom att beskriva grammatiken i BNF (eller LBNF, för att vara exakt).

Om du inte alls fattar vad jag pratar om:

  • En parser gör för programspråk vad grammatikkontrollen gör för ditt Word-dokument, ungefär. Det handlar om att kontrollera att man uttrycker sig rätt.
  • En type checker kontrollerar att det du gör är rimligt, t.ex. att du använder siffror i matematiska uttryck och inte till exempel försöker dividera 3 med ett päron eller något annat tokigt.

För typcheckaren kunde vi välja mellan Haskell och Java som implementationsspråk. Haskell är tydligen Chalmers älsklingsspråk, men jag har aldrig använt det (även om jag har haft en del skoj med Scheme, som är en variant av Lisp, som precis som Haskell är ett funktionellt programmeringsspråk). På sätt och vis hade det varit kul att testa lite Haskell, men samtidigt är det riktigt kul att testa sin Java-kompetens. Jag har verkligen fått bättre programmeringssjälvförtroende tack vare framför allt kursen Pragmatisk programmering, där jag skrev en egen browser, Anywhere. Således är det alltid roligt att ta sig an programmeringsprojekt i Java numera: det tar tid att sätta sig in i vad man ska göra, men sen går det. Jag ägnade flera dagar åt att sitta och peta i befintlig kod och testa diverse småpill innan jag plötsligt fick stenkoll på typecheckern (å, vad jag tycker om svengelska… men kan man prata om typkontrollerare? Eller vad heter det?). Med lite mer träning kanske inkörningsperioden till nya projekt blir kortare, men redan nu har jag känslan av att jag klarar av saker jag tar mig an. Jag har ganska bra känsla för java. Det känns som att jag har tagit mig en bit från att 1997 förundras över vad jag kan skapa med html-taggar efter att ha läst Annica Tigers HTML-guide (nej, den såg inte ut så 1997). Det är roligt!

Ikväll myser vi! Någonstans efter att jag länkade till Wikipedia (Java och Haskell) åt vi mumsig middag och delade en flaska Periquita och nu har jag dessutom fått i mig ett par drinkar med vodka och ginger ale, så nu är jag lullig och lycklig. :) Jag vet inte om man borde få skriva blogginlägg i det här tillståndet, men jag hoppas att det inte märks alltför mycket. :)

Jäääklar vad skönt det är att ha lämnat in labben! Nu ska jag dricka lite mer vodka + ginger ale (billig variant, såklart)…

2 kommentarer

Provsmakat: Vita teer

Jag fick två goda teer av Jonas i julklapp, båda vitt te. Att ett te är vitt innebär att det är relativt obehandlat, till skillnad från grönt te som behandlas lite och svart te som behandlas mycket (väldigt förenklat, te är ju en hel vetenskap). Det innebär att teet verkligen ser ut som torkade blad och att det har kvar mycket antioxidanter och annat nyttigt. Det är väldigt luftigt, så om du ber om ett hekto vitt te blir det mycket – kanske tre gånger så stor volym som svart te.

Idealisk vattentemperatur för vitt te är 70° – 80°. Vid den temperaturen ser man de första små bubblorna i vattnet, så man kan lära sig att se när det är rätt. Tumregeln är “ju mörkare te desto varmare vatten”.

Pai Mu Tan
Ett kinesiskt, rent vitt te.
(alternativ transkribering: Bai Mu Dan)
Lätt men god smak. Jag tycker om att lägga bladen direkt i muggen och hälla över vatten. Får jag något blad i munnen tuggar jag helt enkelt i mig det. Gott!

Lust och fägring
Vitt te smaksatt med safflor, rosenblad, ringblomma, jordgubb, citron och grädde.
Den här blandningen tycker jag riktigt bra om! Det är lagom mycket smak och känns fräscht. Jag gör som med Pai Mu Tan, lägger den i botten och häller på vatten, fast eftersom det är så mycket småfnul i blir det ganska mycket som flyter upp till ytan.

Goda teer båda två! Jag har mer teer att skriva om, fast nu ska jag programmera lite.

Förresten har Ika också börjat skriva om te.

2 kommentarer