Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Lola rennt

Lola rennt (a.k.a. Spring Lola och Run, Lola, Run) är en sån där film jag har tänkt se i hur många år som helst, utan att det blivit av förrän nu. Efter att ha sett Tykwers mysiga Der Krieger und die Kaiserin blev jag ännu mer sugen!

Lola rennt är en film som lyckas vara annorlunda och klyschig på samma gång. Lola, gestaltad av en rödhårig Franka Potente i hemska mintgröna byxor, får ett telefonsamtal av pojkvännen Manni. Han har problem – om 20 minuter kommer en gangster som han är skyldig 100000 DM. Pengarna är försvunna och Manni kommer att dödas om inte Lola kan rädda honom. Så hon springer till banken där hennes pappa jobbar. Så långt är allt ganska ordinärt, men det originella i filmen kommer in när det går snett och vi tas tillbaka till början och en ny version av händelsen.

Manni och Lola i en “dubbelfilmad” scen.

I stora delar av filmen springer Lola, ackompanjerad av technomusik. Tyvärr stör det mig oerhört mycket att de 20 minutrarna tycks räcka till så enormt mycket saker. Jag sitter nästan och fräser att “hon kan inte hinna allt det där!” Det kanske är fånigt, men det förtar mycket av upplevelsen för mig. Dessutom är det som händer ganska klyschigt.

Det är kul att ha sett filmen, men den var inte lika bra som jag hoppats. Det blir väl ofta så när man väntar sig mycket.

FilminfoIMDB: Lola rennt
Regissör: Tom Tykwer
År: 1998
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Alphaville

Alphaville, une étrange aventure de Lemmy Caution är filmens fulla titel och nog är det étrange alltid. Lemmy Caution är en detektiv som skickas till den futuristiska staden Alpa 60, som styrs av en dator. Jag lyckas inte bli klok på om den ska ses som en parodi eller tas på allvar, men hur som helst går den inte hem hos mig. Ärligt talat minns jag inte ens särskilt mycket, det var ett tag sedan jag såg den.

FilminfoIMDB: Alphaville
Regissör: Jean-Luc Godard
År: 1965
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar

Heartbreak Hotel

Jag ville se filmen mest för att Erica Braun är med och jag har gått i skola med henne, och jag hade inte alltför höga förväntningar. Det är en småcharmig, smårolig film om den stela Gudrun (Maria Lundqvist) som träffar den betydligt mer uppsluppna Elisabeth (Helena Bergström). Gudrun har accepterat att hennes liv reducerats till ensamt tv-tittande, trots dotterns (Erica Braun) försök att få henne att ha lite roligt ibland. Elisabeth visar sig bli precis vad hon behöver för att släppa loss.

FilminfoIMDB: Heartbreak Hotel
Regissör: Colin Nutley
År: 2006
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Pappersväggar

Jag har lyssnat på novellsamlingen Pappersväggar som talbok, med John Ajvide Lindqvist själv som uppläsare. För mig är det nytt att lyssna på talböcker, men det förgyller verkligen tråkiga stunder vid diskbänken och spisen. Att det är författaren själv som läser tycker jag är en stor fördel – man vet att han får chansen att säga, betona och uttala saker som han vill att det ska göras.

Pappersväggar är en samling noveller om död och otäckheter. Den sista och längsta novellen är egentligen en fortsättning på romanen Hanteringen av odöda, som jag tyckte mycket om. John Ajvide Lindqvist är skicklig på att bygga upp spänning, men flera av novellerna känns lite fåniga när upplösningen kommer. Ändå är uppbyggnaden ofta så bra att det räcker ändå.

Novellerna heter: Gräns, By på höjden, Equinox, Syns inte! Finns inte!, Vikarien, Evig/Kärlek, Att hålla om dig till musik, Majken, Pappersväggar, Sluthanteringen.

Lite mer om några av dem:

Gräns
Samlingen inleds med en av de bästa novellerna, som handlar om tullarbetaren Tina. Hennes särskilda förmåga att uppfatta när människor döljer någonting gör att hon lätt avslöjar smugglare. En dag kommer en man som sänder ut starka signaler om att någonting är fel, men de hittar ingenting olagligt. Han kommer flera gånger och Tina kan inte släppa vad hon känt, för hon har aldrig fel. Någonting är lurt med honom, men vad?

By på höjden
Joel upptäcker att höghuset han bor i börjat luta. Ingen annan tycks märka någonting, men Joel är säker på att något lurt är i görningen. Ett exempel på en väldigt bra uppbyggd novell, vars slut gör att jag känner mig snuvad på konfekten.

Equinox
En kvinna arbetar som korsordsmakare och har ett speciellt fritidsintresse: att ta sig in i människors hus och utifrån deras saker föreställa sig hur deras liv ser ut. Givetvis hittar hon något otäckt. Mycket av den obehagliga känslan i novellen kommer av att det är omöjligt att identifiera sig med kvinnan och förstå hennes val. En rolig detalj är språkbruket som snyggt relateras till hennes korsordsintresse: ”Det var som om släckmedel, nio bokstäver: kolsyreis sprutats in i musklerna.” Jag gillar inte riktigt slutet på denna heller.

Majken
Denna novell om en snattande, äldre dam är favorit tillsammans med Gräns. Kvinnan ringer till Konsums kundtjänst för att klaga på att kålrötter plastas in i onödan, men blir förvånad när kvinnan som svarar berättar mer om dåligheter som begås inom företaget. Hon uppmanar till och med henne att snatta, för att hämnas och för att hon har förtjänat det. Riktigt bra novell!

Sluthanteringen
Kanske var det mest för att få fortsättningen på Hanteringen av odöda som jag ville läsa denna bok. Samtidigt tycker jag det är lite fult att lägga fortsättningen i en novellsamling så här. Antingen kunde den väl stå med i boken, eller inte finnas alls? Den är skriven mer som en roman än en novell och den är längst i samlingen. Det gör att den känns långdragen och malplacerad. Den är inte dålig, utan rentav ganska bra, men jag skulle ändå hellre se att romanen fått behålla sitt slut som det var.

BokinfoTitel: Pappersväggar
Författare: Ajvide Lindqvist, John
ISBN: 9170372195
1 kommentar

Julledig

Otroligt nog så är jag faktiskt julledig nu. Jag kan inte fatta det!

Imorgon firar vi egen minijulafton, på lördag åker vi till Nyköping. På söndag är det riktig jul i Nyköping. Måndag är en extradag i Nyköping och på tisdag åker vi hem och packar. På onsdag bär det av till Paris i över en vecka!

Idag har jag varit duktig och kommit ifatt med mina filmrecensioner. Alla blev förstås inte sådär hiskeligt djuplodande och bra, men 16 recensioner på en dag är ju ganska mycket och jag ville mest bli klar!

Tyvärr har jag fått veta att jag inte klarade tentan i kryptoteknik. Databastentan återstår att se.

Nåväl. Nu är det jul och kul.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

Lämna en kommentar

Provsmakat: Minosel

Jag tycker lite för mycket om salt.

Man ska äta mindre salt, det vet man. Salt är farligt.

Så vi testade minosel – “mineralmix som ersätter vanligt salt”.

Och nu när vi äter det på popcorn blir sanningen plågsamt uppenbar.

Det. Är. Inte. Gott.

Alls.

Det smakar inte salt utan beskt. Och så är det alldeles mjöligt.

Fick hälla på lite vettigt salt också.

3 kommentarer

Fem tesorter

Rooibos Naturell Ekologisk
Jag gillar verkligen smaken av rött te, jag tycker att det fungerar väldigt bra naturellt. Rooibos är egentligen snarast ett örtte, eftersom det görs på en röd buske (just det, rooibos) snarare än de klassiska tebladen.

Rött julte
Luktar ljuvligt juligt, som lussebullsdeg, pepparkakor och glögg på samma gång.
Smakar väldigt rött och det gillar jag ju. Rött och kryddigt, mmm.

Grön Persika
Doften påminner om persikogodiset jag gillar, teet är gott men nästan på gränsen till för mycket godissmak. Det är ett vackert te och jag gör det gärna genom att hälla teet i botten och fylla på med vatten, vilket gör att fina små blommor flyter upp till ytan. Tycker det funkar bra att göra så med gröna teer.

Götheborgs Special – Grön
Tydlig citrusdoft och citrusig, blommig smak. Smaksättningen finns till både grönt, svart och rött te och är alltså specialaren för affären där jag handlar. Gott.

Lakrits Pernod
Jonas val. Oj, vad säger man? Märkligt te… Det smakar riktigt mycket sötlakrits, lite för
mycket godis för min smak. Vi fick snällt nog ett litet smakprov eftersom vi inte riktigt vågade köpa några större mängder… Jonas tycker dock att det är helt okej.

Lämna en kommentar

It's All About Love

Jo, jag har sett It’s All About Love förut och gav den då en fyra i betyg – men den vägrade sälla sig till skaran sedda, halvt bortglömda filmer och fortsatte i stället att pocka på uppmärksamhet någonstans inifrån mig. Den är så otroligt speciell, märklig på ett bra sätt, att jag blev tvungen att se den igen. Och nu är det helt klart en femma. Jag kan inte låta bli att älska den, samtidigt som jag förstår att den kan vara lite för skum för den stora massan – den har inte fått odelat positiva kommentarer ute på nätet.

OBS! En del av charmen med filmen är de oväntade, skruvade saker man får se. Jag avslöjar inte allt, inte heller hur det går, men sluta läs här om du vill bli helt och hållet överraskad när du ser filmen.


John (Joaquin Phoenix) och Elena (Claire Danes).

Titeln sammanfattar filmens tema: det handlar om kärlek på det medmänskliga planet. Fast egentligen handlar det mest om brist på kärlek.

Året är 2021 och John (Joaquin Phoenix) mellanlandar i New York där det är tänkt att hans fru Elena (Claire Danes), en framgångsrik konståkerska, ska träffa honom och skriva på skilsmässopappren. I stället blir han upplockad av hennes livvakter och blir kvar i staden betydligt längre än han tänkt sig. Han upptäcker att Elena svävar i livsfara, eftersom hennes stora skara medhjälpare inte bryr sig ett dugg om hur hon mår utan bara om att tjäna pengar.

New York har förändrats sedan John senast var där. Här och var ligger döda människor på marken – och folk bara går förbi, kliver över dem om de måste, plundrar liken efter dyrgripar. Världen har blivit kall och hjärtan har börjat stanna, men ingen bryr sig.


Nyhetssändningarna rapporterar om gravitationsbekymmer i Uganda.

På nyhetssändningarna visas rapporter om flygande ugandier. “I don’t want to fly”, säger en drabbad man. “We are not angels, we are humans.” Tyngdkraften har övergivit delar av Afrika, men vem bryr sig egentligen om vad man ser på nyheterna? Svält, krig och flygande ugandier – allt är ju så avlägset och möts med samma slöa blick och fjärrkontrollzappande.

Dessutom snöar det, fast det är juli.

Claire Danes är en av mina absoluta favoritskådespelare, jag gillar hennes röst och hennes minspel. I den här filmen talar hon förvisso med polsk brytning, vilket gör att hon inte riktigt känns som sig själv, men det är alltid en fröjd att se filmer med henne.


Fyra isprinsessor i en oförglömlig scen.

Filmen ger oss en underbart skruvad inblick i en dyster framtidsvision, fotot är vackert och berättelsen smått svårgreppbar, men det funkar ändå som en drömsk saga. Att se den en andra gång gjorde att vi såg sånt vi tidigare missat. Jag blev förvånad över hur lite man fick se av de flygande ugandierna, som gjort oproportionerligt stort intryck på mig. Det är en oväntad film, helt skild från mainstreamslisket det görs så mycket av.

Jag tycker verkligen jättemycket om den!

FilminfoIMDB: It's All About Love
Regissör: Thomas Vinterberg
År: 2003
Omdöme (1-5): 5
3 kommentarer

Låt den rätte komma in

Äntligen har jag läst John Ajvide Lindqvists vampyrbok! Jag gillade verkligen hans zombiebok och har sett fram emot att läsa denna.

Nu handlar det om vampyrer i förortssverige. Den största poängen med Ajvides berättelser är just att de utspelar sig i vanliga miljöer, som känns nära. Dessutom är han väldigt skicklig på att bygga upp spänning.

Bokens kanske viktigaste person är tolvårige Oskar som blir vän med Eli i trappuppgången bredvid. Som läsare förstår man snabbt att Eli är vampyr. Hon bor med en man som Oskar tror är hennes pappa, men han är i själva verket något helt annat. Vi får också följa några andra pojkar som Oskar känner och ett gäng försupna lodisar som hänger på ett kinamatsställe.

Jag får precis allt vad jag väntar mig; realism blandat med de klassiska föreställningarna om hur vampyrer fungerar, fast i egen tappning. Det är underbart!

 

Och jag gillar omslaget med blodfläckarna. :) Det är mycket snyggare än zombiebokens, som jag tycker är mest fånigt.

BokinfoTitel: Låt den rätte komma in
Författare: Ajvide Lindqvist, John
ISBN: 9170371253
Lämna en kommentar