Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

La cité des enfants perdus

Svenska: De förlorade barnens stad

Att Jean-Pierre Jeunet gjort den härliga filmen om Amélie Poulain är skäl nog att bli nyfiken på fler av hans filmer, tycker jag. Har man dessutom sett lite bilder från den här snygga filmen borde saken vara biff: den ska ses!


Krank stjäl drömmar | Miette och One försöker rädda Ones “petit frère”

Den onde Krank har ett problem. Han saknar förmågan att drömma, vilket gör honom djupt olycklig och får honom att åldras i rasande takt. För att råda bot på detta kidnappar han små barn och stjäl deras drömmar. Men det blir inte så lätt som han tänkt sig, för eftersom han är så otäck drömmer barnen bara mardrömmar…

Vi får också följa den lilla flickan Miette som hjälper en märklig karl som kallas One att leta efter sin “petit frère” som blivit kidnappad av Krank och hans hejdukar.


Snygga miljöer!

Filmen är surrealistiskt fantasifull och fylld av små finurliga detaljer i snygga miljöer. I början har jag faktiskt riktigt svårt att hänga med, det blir ganska rörigt! Jag skulle egentligen vilja se om den för att vara mer uppmärksam.


Rökande siamesiska tvillingar – bara ett exempel på filmens skruvade karaktärer

Man hittar många lustiga figurer i filmen. Dominique Pinon, som tycks vara med i de flesta Jeunet-filmer, är härlig som de klonade “sönerna” till Krank. De onda siamesiska tvillingarna har en hel del lustigheter för sig, till exempel när de röker cigarrett. Oförglömlig är också hjärnan som bor i ett akvarium och klagar på ständig migrän.

Verkligen en mysig film!

FilminfoIMDB: La cité des enfants perdus
Regissör: Jean-Pierre Jeunet & Marc Caro
År: 1995
Omdöme (1-5): 4
1 kommentar

Bridget Jones: The Edge of Reason

Uppföljaren till Bridget Jones’s Diary. Bridget har fått sin Mark Darcy, men finner att tvåsamheten medför besvikelser och nojor. Hon lyckas i sann Bridget-anda råka ut för den ena dråpliga situationen efter den andra och även denna film håller för en stunds lättsam underhållning, men den första är bättre.

FilminfoIMDB: Bridget Jones: The Edge of Reason
Regissör: Beeban Kidron
År: 2004
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Bridget Jones's Diary

Jag har sett den här filmen förut, men det blev aldrig av att jag såg uppföljaren. Nu tänkte jag att det var lika bra att se dem båda, ettan för att komma in i dem och tvåan för att bli av med dem sen. :)

Jag gillade första boken om Bridget Jones och tyckte att den andra var OK. Ungefär samma sak känner jag för filmerna. Det höga betyget för filmen speglar egentligen mer vad jag tror att jag minns att jag tyckte när jag såg den första gången än vad jag tycker nu…

Bridget Jones är över 30 år gammal och ofrivilligt singel. Hon har en fallenhet för att göra bort sig, för att bli bortgjord av sin mamma och för att bli kär i fel personer. Två potentiella pojkvänner dyker upp i hennes liv vid samma tidpunkt och till råga på allt är de ärkefiender. Det är charmigt och lustigt, med en hel del “true-to-life moments”.

Passar absolut när man vill ha något lättsmält att le åt.

FilminfoIMDB: Bridget Jones's Diary
Regissör: Sharon Maguire
År: 2001
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Brand New Friend

På omslaget: “He doesn’t fancy her… she doesn’t fancy him. So what’s wrong with HER being HIS brand new friend?”

Jag hade orealistiska förväntningar på den här boken, det förstod jag ganska snabbt. Jag tyckte det lät lovande att få ta del av problemen som kan uppstå mellan en kille och hans flickvän när han blir nära vän med en annan tjej. Det verkar intressant för att det är ett väldigt realistiskt problem. För mig är det lättare att lära känna nya tjejer än det är att lära känna killar. Jag skulle dra mig för att bjuda med t.ex. en manlig nätkompis på fika, för att det kan uppfattas som en dejt. Det är fånigt, men det kan bli mer komplicerat att börja umgås med en kille. Dyker det upp någon lämplig manlig kompiskandidat vill jag såklart inte strunta i det för enkelhets skull och kanske just därför kändes en bok om ämnet som en potentiellt lärorik läsning.

Där någonstans glömde jag visst bort att det är Mike Gayle som skrivit boken. Jag har läst Mike Gayle förut och borde ha insett att det inte skulle vara vad jag var ute efter. Det är såklart i stället en charmigt småsöt liten historia om en ganska mesig kille som genom egen dålighet hamnar i knasiga situationer. Som sådan är den bra, men jag kunde inte låta bli att bli besviken.

Ett misstag Gayle gör tycker jag är att beskriva relationen mellan huvudpersonen Rob och hans flickvän Ashley som fruktansvärt ointressant. Han säger att han älskar henne och att hon är “the one”, men ingenting i beskrivningarna av henne styrker detta. Det enda positiva som sägs om henne är att hon är vacker som en fotomodell. All deras interaktion präglas av kommunikationssvårigheter och missförstånd à la härkomst från Mars respektive Venus. Sedan kommer Jo som är precis på samma våglängd som Rob och det känns som att enda anledningen att de inte blir ihop i stället är att Jo inte är riktigt lika snygg som Ashley.

Vill man ha ett exempel på hur man inte ska göra när man hittar en olikkönad vän är Brand New Friend ett ypperligt sådant! Sluta läs här om du inte vill veta hur det går.

————————-
* Spoilervarning *
————————-
Det tråkigaste med boken är att frågan på omslaget är så rysligt lätt att besvara. What’s wrong? Att Rob ljuger för sin flickvän och låter henne tro att han umgås med en manlig Joe i stället för en kvinnlig Jo. Att Rob sover med sin tjejkompis. Att Rob kysser sin tjejkompis. Jag känner mig illa till mods av berättelser där otrohet viftas bort och gillar inte alls att Ashley förlåter Rob i en handviftning för att han gosar med och kysser Jo, när han väl berättar sanningen. Usch!

BokinfoTitel: Brand New Friend
Författare: Gayle, Mike
ISBN: 0340825405
Lämna en kommentar

Köksfrågor

Jag minns inte var jag hittade denna, men den har legat länge och väntat på att bli besvarad. Bäst jag sätter igång. :)

Tre saker som jag alltid har i kylen:
1. Mjölk
2. Fålle (till Jonas)
3. Bregott

Tre saker jag alltid har i frysen:
1. Wokgrönsaker
2. Rasker (rostbröd)
3. Big Pack Light Vanilj (glass)

Tre saker jag alltid har i skafferiet:
1. Kanel-té
2. Rice Krispies
3. Solrosfrön

Tre kryddor jag alltid har hemma:
1. Spiskummin
2. Färsk basilika (ofta)
3. Vitlökspulver

Tre saker jag använder varje dag:
1. Besticken Boston
2. Skeppshult-pepparkvarn
3. Vattenkokare

Mina tre favoritgrejor i köket:
1. Gröna glas/muggar
2. Caffè Nero-muggar
3. Téburkar

Tre saker som inte får komma in i mitt kök:
1. Kött
2. Tända cigarretter
3. Katten i trappuppgången

Tre saker som jag skulle vilja ha i mitt kök:
1. Foton på väggarna
2. Bättre lämpat bord
3. Snyggare gardiner

1 kommentar

Fånigt ord

Sitter och översätter en massa japanskatext. Det är lite trist…

Stötte just på ett ord som ser roligt ut:

電気機器 (でんききき) (denkikiki) = electronic goods

kikiki!

För övrigt är Kanjidict nästan oumbärlig.

Tycker ni att kanjitecknen* ovan ser lite små, plottriga och svårlästa ut? Välkommen till japanskans värld! Inte så lätt att översätta när det ser ut så där, på ett dåligt kopierat papper.

Kika närmare? Okej:

電気機器

Tänk om man kunde göra så med papper också.

Nu ska jag fortsätta att översätta bra ord som kärnkraftverk, järnmalm, midnattssol och privata sektorn. Undrar om jag kommer att få användning för dem ofta…

(märks det att jag har lite tråkigt och studieflyktar?)

* jag förutsätter att din browser visar kanjitecken, annars bortse från detta inlägg…

1 kommentar

V for Vendetta

Nu har jag också läst Alan Moores klassiska serieverk V for Vendetta som nyligen blivit film.

Det är en framtidsdystopi som utspelar sig i England efter ett atombombskrig. Människorna lever i ständig skräck för landets ledare och man har undanröjt oliktänkande, mörkhyade och homosexuella.

En maskerad terrorist som kallar sig V kämpar för revolution, spränger byggnader och tar hand om den unga Evey Hammond efter att ha räddat henne undan ett farligt möte med polisen. Långsamt rullas Vs historia upp och vi får veta hans anledningar till hämnd.


Evey Hammond och V

Första halvan och slutet av boken är väldigt spännande, men däremellan tappar jag intresset ett tag. Berättelsen är ganska rörig, man hoppar ständigt mellan olika karaktärer som jag har fullt sjå med att hålla isär. Ibland blir det väl mycket prettomonologer för min smak och jag stör mig bitvis nästan lika mycket som Evey på V och hans kryptiskt poetiska, men knappast informativa, sätt att kommunicera. Men visst är det en väldigt intressant och läsvärd historia. Det känns bra att ha läst den och jag ser fram emot att se filmen.

V for Vendetta
Författare: Alan Moore
Antal sidor: 286
ISBN: 0930289528

3 kommentarer

The Sweet Hereafter

I ett litet samhälle i Canada händer det som inte får hända: en skolbuss är med i en fruktansvärd olycka och de flesta av barnen dör. Innan man vet ordet av kommer en advokat till byn och säger sig vilja hjälpa föräldrarna att kanalisera sin ilska, hitta den skyldige och förhindra att en liknande tragedi händer igen.

Stämningen är olycksbådande eftersom man redan från början vet att olyckan skett men inte hur. Först får vi ta del av vad som hände föräldrarna dagarna innan tragedin och följa advokatens strävan att få med sig föräldrarna.

Det ryms oerhört mycket i den här filmen och den är svår att göra rättvisa i ett fåtal meningar. Barn förloras på olika sätt och av olika anledningar. En incesthistoria spelar en viktig roll, trots att den knappt ens bubblar upp på ytan. Det blir trots advokatinblandingen aldrig ett rättssalsdrama det blir heller aldrig svulstigt trots de dramatiska händelserna. Det är i stället lågmält, vackert och vemodigt med fin symbolik då berättelsen sammanvävs med sagan om Råttfångaren i Hameln. Jag kände mig obehaglig till mods en lång stund efter att jag sett filmen. Bra!

FilminfoIMDB: The Sweet Hereafter
Regissör: Atom Egoyan
År: 1997
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Some Like It Hot

Some Like It Hot ligger bra till på IMDb Top 250 och regissören Billy Wilder har gjort bra filmer som Sunset Blvd. och Double Indemnity. Alltså hade jag kanske lite för höga förhoppningar om att gilla den här filmen. Det är ju trots allt en ganska hetsig komedi, vilket inte är min favoritgenre.

Efter trubbel med maffian ser två manliga musiker ingen annan utväg än att klä ut sig till kvinnor och följa med en damorkester på konsertresa. Där får de bekymmer eftersom de hemskt gärna vill ragga på orkesterns stjärna, spelad av Marilyn Monroe.

Grabbarna i kvinnokläder räddar Sugar från trubbel.

Filmen är ganska kul och har sina poänger trots att den är flamsig, men jag stör mig ganska mycket på de dåliga männen och Monroes blåsta blondin med det hemska namnet Sugar Cane. Jag fastnar inte särskilt för filmen, men tycker det är kul att ha sett den i alla fall.

FilminfoIMDB: Some Like It Hot
Regissör: Billy Wilder
År: 1959
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Arsenic and Old Lace

En riktig komediklassiker som finns med på IMDb Top 250. Cary Grant spelar Mortimer Brewster som är brorson till två förtjusande charmerande damer. Hans värld vänds uppochned när han inser att de inte är så oskyldiga som de ser ut – av “barmhärtighet” förgiftar de ensamma gamla män och begraver dem i sin källare.

Den här filmen passar den som gillar hetsiga komedier, men eftersom dessa inte hör till min favoritgenre överöser jag den inte gärna med lovord. Jag blir rejält trött på Cary Grant, som har en klassiskt fånhysterisk roll. Den stora behållningen tycker jag är att se tanternas inställning till sina mord – långt ifrån vad man väntar sig av söta gummor. Kul att se Peter Lorre i en roll också, han har dykt upp i flera filmer på sistone.


Brewster och damerna
FilminfoIMDB: Arsenic and Old Lace
Regissör: Frank Capra
År: 1944
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar