Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Seven Years in Tibet

Publicerat den 6 augusti 2006

Brad Pitt spelar Heinrich Harrer i denna film som baseras på sanna händelser. Harrer var en österrikisk äventyrare som vid tiden för andra världskriget åkte ifrån sin höggravida hustru för att bestiga berg i Himalaya. Expeditionen beräknades ta fyra månader, men planen höll inte. I stället blev Harrer krigsfånge men lyckades till slut fly och bodde därefter i Tibet, tills kriget tog slut. Där lärde han känna en mycket ung Dalai Lama.

I början av filmen etableras Harrer som en fruktansvärt hård, kall, argsint och dryg människa. Jag ogillar honom genast. Någonstans i filmen vänder det och han känns plötsligt riktigt sympatisk. Jag vet inte riktigt hur det gick till – kanske går det att förklara med att människor har olika sidor eller att han blev påverkad av de harmoniska tibetanerna. Ändå känns det som en sån där typisk filmgrej som jag har svårt att acceptera. Jag har lite svårt att känna något för karln, eftersom jag tycker han får skylla sig själv… Jag menar inte att jag alltid vill ha en präktig huvudperson att sympatisera förbehållsfritt med, men drastiska förändringar får gärna motiveras tycker jag.

Därtill känner jag mig mest …besvärad… av Pitts österrikiska accent.

Filmen var sevärd med en hel del fina bilder och miljöer. Jag lär inte rekommendera den för någon, men jag är glad att jag sett den.

FilminfoIMDB: Seven Years in Tibet
Regissör: Jean-Jacques Annaud
År: 1997
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Flightplan

Publicerat den 6 augusti 2006

Jodie Foster spelar Kyle som kliver ombord på ett enormt stort flygplan tillsammans med sin sexåriga dotter Julia. De somnar och när Kyle vaknar är Julia borta. Vad värre är, personalen på planet påstår att hon aldrig ens klivit på.

Filmen skulle ha kunnat bli bra. Den börjar bra och det är mysigt att sväva i ovisshet – vem har rätt, vem har fel, existerar barnet? Jag tycker faktiskt att filmen är ganska underhållande medan jag ser den, men efteråt är det uppenbart att plott-hålen gapar vidöppna på sina ställen. Jag köper inte händelserna utan blir bara irriterad.

En bra sak: den har i alla fall gjort mig ännu mer sugen på att se Hitchcocks The Lady Vanishes, som den är löst inspirerad av. :)

*** Spoilervarning ***
Lite av det jag inte köper:
– Hur kan alla ha missat att se flickan?
– Varför hade inte kidnapparna ihjäl ungen direkt?
– Varför tillkallades inte läkarhjälp när Kyle bar ut en medvetslös sexåring?
…osv….
*** slut på spoilers ***

FilminfoIMDB: Flightplan
Regissör: Robert Schwentke
År: 2005
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar

Utökad och spamskyddad kommentarsfunktion

Publicerat den 5 augusti 2006

Nu har jag kodat ihop en ny kommentarsfunktion med ett inbyggt spamskydd! Skyddet fungerar så att jag har en lista med “förbjudna ord” och förekommer ett sånt ord i texten som någon/något försöker posta tas denne till en sida där svar på kontrollfrågor krävs för att inlägget ska postas. Får hoppas att det fungerar. I de flesta spamattacker brukar ju inläggen vara ganska lika, så jag hoppas på att så är fallet även i fortsättningen.

Jag har även lagt till möjligheten att kommentera filmer och böcker, samt stöd för att lägga in kommentarsfunktioner manuellt på valfria sidor (tänkte att jag skulle börja göra det med EFIT t.ex.).

Den enda skillnaden som märks för den normala kommenteraren är egentligen att man nu tas till en bekräftelsesida där man måste trycka på en länk för att komma tillbaka. Inte jättesnyggt, men ett pris jag är villig att betala.

Dessutom har jag lagt till navigeringslänkar på film- och boksidan, så att man kan komma åt förra och nästa inlägg utan att behöva gå tillbaka till listan.

Länge sedan jag hade tid att fixa med hemsidan så här (det har jag egentligen inte nu heller, men spammandet krävde en omprioritering), känns kul att förbättra saker!

Ser du någonting som verkar fel eller konstigt, säg gärna till!

2 kommentarer

Äpple

Publicerat den 4 augusti 2006

Generellt är det lättare att få gosa med Blixten än Äpple (som bara springer in i kartonghuset när man kommer), men idag gav jag mig inte. Givetvis var jag tvungen att kameratrakassera det stackars djuret också. Måste ju visa “mamma” Karin lite bilder så hon vet att grabbarna lever.

Lämna en kommentar

Julien Donkey-Boy

Publicerat den 3 augusti 2006

Ojojoj. Kanske hade jag fel inställning redan från början, men jag såg den här filmen som enbart lösryckta scener med någon sorts efterbliven person i centrum. De som uppskattar filmen kallar den en intressant inblick i en schizofren (jaså!) persons liv, men jag fattade inte alls poängen. Faktum är att jag knappt minns något av den, mer än att det var ett märkligt hopkok av långa, till synes meningslösa scener. Under filmen suckade jag flera gånger djupt och sa “den saknar totalt en plot!”. Jonas höll med, men gillade den ändå, fast för mig passerar den här filmen gränsen vad gäller konstighet. Han får se resten av Korines filmer själv, tror jag bestämt…

Sen fattar jag inte varför den påstås tillhöra Dogme-filmerna, när den inte följer reglerna (pålagd musik, kudd-gravid kvinna)? Kan en film vara lite dogme alltså?

Och var kom “Donkey-Boy” ifrån?

Äsch.

FilminfoIMDB: Julien Donkey-Boy
Regissör: Harmony Korine
År: 1999
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar

Twilight Children

Publicerat den 3 augusti 2006

Å så underbart att få läsa någonting av Torey Hayden igen! Det var länge sedan nu, såpass länge att de två (jag har läst fler) som finns med här på boksidan inte har något datum angivet. Jag började ange datum i januari 2001… kan inte fatta att jag inte läst något av henne på så länge! Hon är nämligen det närmaste en favoritförfattare jag kan säga att jag har idag.

Torey Haydens grej är alltså att hon skriver om problembarn hon kommer i kontakt med som psykolog och speciallärare. Allteftersom hon arbetar med dem nystas hemska historier upp, historier som förklarar hur barnen blivit som de är. Haydens böcker är spännande som deckare, men det känns mycket mer värt att läsa hennes böcker eftersom de är sanna berättelser (utom ett par skönlitterära verk som hon också skrivit).

I Twilight Children försöker Torey Hayden hjälpa tre personer:

Niåoriga Cassandra blev som femåring kidnappad av sin far och utsatt för hemska saker under tre års tid, innan hon hittades och fick återvända till mamman. Men det var inte samma barn som kom tillbaka, utan ett oregerligt barn med mörka hemligheter.

Fyåraåriga Drake pratar bara hemma med sin mamma. Eftersom Hayden är specialist på elective mutism söker Drakes bossiga farfar upp henne och ber henne lösa problemet. Men fallet liknar inte något Hayden sett tidigare, trots hennes erfarenhet inom området.

Åttiotvååriga Gerda hör egentligen inte alls till Haydens patienter, men eftersom hon efter en stroke drabbas av något som liknar elective mutism blir Hayden inkallad i alla fall och får känna på skillnaden mellan barn och åldringar som patienter.

Särskilt historierna om Cassandra och Drake är vansinnigt spännande, så spännande att det hänt att jag börjat läsa redan på spårvagnshållplatsen, fortsatt under resan och sedan under promenaden till lägenheten… man vill veta vad som hänt!

Jag kan verkligen rekommendera Torey Haydens böcker och jag ska själv försöka få tag i de jag inte läst och säkert läsa om någon av dem jag läste för länge sedan.

Missa inte Torey Haydens hemsida där den Hayden-inbitne kan få sitt lystmäte av trivia och smått och gott.

BokinfoTitel: Twilight Children
Författare: Hayden, Torey
ISBN: 0060560894
2 kommentarer

EFIT i Nyköping, spam och regn

Publicerat den 3 augusti 2006

I helgen var jag alltså i Nyköping. Passande nog så sammanföll EFIT med dagen då jag träffade Veronica, Ellinor, Johanna och Ian. Det var roligt att träffa alla igen, men mer om det på EFIT-sidan.

Jag drunknar i spam just nu. Gästboken har också börjat få in rejäla doser, de kommer titt som tätt cirka 10 åt gången. Inte så roligt att hålla på och rensa. Jag ska göra en ny kommentarsfunktion med inbyggt spamfilter, men frågan är när jag hinner… det är högprioriterat, men jag kanske får börja med någon enkel kontrollfråga. Får se… nu är det sent, men kanske kikar jag på det imorgon.

Apropå drunkna så regnar det mycket nu… inte så att man drunknar, men det är ganska stor skillnad på vädret mot för bara en vecka sedan eller så. Nåja, det gör inte så mycket när man ändå bara jobbar. Vi har inga alltför avancerade planer för helgen heller, så det är inte så mycket som står på spel.

Idag har jag skrivit en massa inlägg och gjort förändringar i bloggfunktionaliteten som ingen kommer att märka utom jag själv. Men jag njuter av dem i alla fall…

Lämna en kommentar

Summer Blonde

Publicerat den 3 augusti 2006

Eftersom jag verkligen gillade Sleepwalk av Adrian Tomine blev jag såklart glad när Summer Blonde fanns inne på biblioteket. Summer Blonde samlar Optic Nerve #5-8 och här är berättelserna lite längre än i Sleepwalk.

Tomine skriver känsloladdat om otrohet, utanförskap, dåligt självförtroende och dåliga människor.
Alter Ego handlar om en mesig författarkille som tror att gräset är grönare på andra sidan. Summer Blonde visar en ensam killes frustration över grannkillen som får vilka tjejer han vill, men inte bryr sig om dem. I Hawaiian Getaway följer vi en smått misslyckad tjej med dåligt självförtroende i ganska vardagliga scener. Bomb Scare visar att alla vänner inte är bra vänner och att de populära inte alltid är trevligast.

Bra! Jag gillar Tomine!

Lämna en kommentar

Ghost World

Publicerat den 3 augusti 2006
På tåget till Nyköping i fredags läste jag Ghost World av Daniel Clowes, den andra av två serieböcker jag fick av Jonas i födelsedagspresent. Många känner säkert igen filmen som baseras på boken, men alla kanske inte känner till att originalet är i serieform. Så är det i alla fall.

Ghost World är en rejäl portion tonår. Det handlar om vännerna Enid och Rebecca som mest driver runt och snackar skit. De har just gått ut high school och framtiden är oviss, men än så länge är det sommarlov. De är tjejer av den lite coola outsidertypen och har en hel del märkliga bekanta i staden.

Vad gäller tecknarstilen är egentligen det mest märkvärda att skuggningen görs i någon sorts småhiskelig turkos:

Hur som helst gillar jag serien. Jag minns inte filmen så bra, men jag gillade definitivt serien bättre. Det känns som att mycket ändrats till filmen, jag blir nästan sugen på att se om den för att se vad de gjorde med den egentligen…

En kul detalj är att Daniel Clowes låter sig själv vara med på ett hörn, sånt gillar jag. :)

2 kommentarer