Etikett: barn

Älskade, älskade barn, tänk att du redan är ett halvår gammal! Det känns stort!

Gör:
Vill vara med och se allt och förstås ta på och smaka på allt! Det har blivit riktigt svårt att göra saker samtidigt som man håller honom i famnen. Att äta med honom i knät är nästan helt omöjligt nu, för han fullkomligt attackerar maten. Han har satt handen i färssås och slagit till min matlåda (inte så flådiga luncher, alltid) så att den hoppat iväg. När vi åt lunch hos mormor och morfar hade mormor dukat med tabletter, men jag fick ta bort min, det gick ju inte alls. Hemma lägger jag honom alltid i babygymmet när jag ska äta, men jag får snabba på innan han ledsnar.

Kan sitta med stöd i matstolen och hålla sig sysselsatt med något att smaka på, men han blir ganska snabbt frustrerad när det blir svårt, så än så länge ger det inte direkt hinkvis med matro för min del.

Rör på sig mer och mer, har till exempel tagit sig ur babygymmet. Men han har inte riktigt kommit på att han skulle kunna upprepa rullningar för att tillryggalägga längre distanser.

Jag använde enbart bärselen under stor del av denna månad, eftersom han bara skrek i vagnen och bärselen gick så mycket bättre. Men nu har jag börjat ha honom halvsittande i vagnen och det går ganska bra. Men fortfarande blir det ofta att bära honom på slutet…

Livet känns lite lättare nu när det äntligen är vår och det faktiskt går att amma ute! Har till och med gått med på att gå till parken nära dagis efter hämtning, det har Ava uppskattat mycket och det har gått helt okej med Sander också.

Han ääälskar att stå! Vi har en liten tradition när jag byter om till pyjamas på honom. När jag tagit av honom strumporna ställer jag honom upp på skötbordet (ja, jag håller i honom, förstås) och då skrattar han. Det verkar vara extra roligt när han känner underlaget med fötterna.

Han har blivit mer och mer stadig och behöver inte särskilt mycket stöd när han står. Man kan hålla honom i midjan, eller hålla i hans händer framför kroppen. Fast oftast håller jag honom under armarna, det är ju ändå lättast.

Har tandsprickning, tydligen. Första tanden har kikat fram.

Stående bäbisen!

Säger:
Massor av små söta ljud! Det märks tydligt att “pratet” är det första som försvinner när någonting inte är bra. Därför känns det så härligt att höra honom ligga och gurgla och hoa.

Äter:
Fortfarande mest amning, men det känns äntligen som att gröten går bra! Inte så att han alltid äter mycket, det kan variera, men han gapar så fint och äter villigt utan att gnälla. Det känns som att det började i samband med att jag började servera gröten med en klick av min hemmagjorda aprikospuré, men det kan förstås vara ett sammanträffande.

Amningen känns bra och jag fortsätter gärna ett tag till, även om jag har lite slagsida pga ett bättre och ett sämre bröst. Dessutom har han lagt sig till med ovanan att vilja gripa tag i bröstet med handen när han äter. Det vill säga borra in sina vassa naglar i det. AJ. Röda strimmor…

Killen gillar kex.

Han brukar alltså få en portion gröt på kvällen efter att vi andra ätit middag. Utöver det har vi inga särskilda rutiner utan testar något någon gång ibland, inte riktigt varje dag men ganska ofta. Det blir inga stora mängder av något, men han har i alla fall provat lite allt möjligt. Puréer har väl gått sådär. Han har smakat det mesta jag bjudit på, men inte velat ha så mycket mer än just en smak. Det han gillat mest är “babyyoghurt” jag gör genom att mixa silkestofu med fruktpuré (katrinplommon/äpple i detta fall, en köpevariant), det har jag kunnat skeda i honom flera skedar av. Även äppelpuré har gått fint, både hemmafinrivet äpple och köpe-äppelpuré. Han gillade att äta mosad banan, men blev förstoppad av det, så det var inte så roligt. För några dagar sedan vågade jag “levla” lite och börja öva plockmat: Majskrokar gick hem, men jag ledsnade på klistret efter två gånger och nu får Ava äta upp dem… Smörgåsrån är också poppis, men han blir ganska frustrerad när det inte riktigt går som han vill. Jag låter honom ändå hellre öva med dem, för de är lättare att tvätta av (det är ju för hans skull också, inte bara jag som är lat). Till slut vågade jag även ge honom mjukkokt broccoli, alltså ett helt träd. Det tyckte han var skoj och han smakade bra, även om det mesta hamnade någon annanstans än i magen… Men det är ju som det ska vara, mycket spill är att räkna med när pysslingar börjar öva mat.

Jag ska nog prova att göra en till omgång palsternackspuré eller så, men är intresset lika svalt som innan så ska jag repa mod till att ge honom mjukkokta palsternacksstavar och liknande i stället. Jo, lite läskigt tycker jag att det är, men majskrokar, kex och broccoli har ju faktiskt gått bra i alla fall!

Mmmm, aprikospuré…

Det känns som att det går bra, men vi har inget “facit” ännu då 6-månaderskontrollen hos BVC-läkaren inte är förrän 30 maj! Oj, det var först nu jag insåg att det faktiskt är nästan en månad kvar… menmen, det blir väl bra. Eller så får jag ringa och boka extra väg-å-mät.

Sover:

Läggning 18.30-19 ungefär. Då ligger jag och ammar till en sisådär 21… Eller ibland kommer jag loss rätt fort, men då kan jag vara ganska säker på att han ropar efter bara några minuter. Men jag brukar kunna göra egna saker i en timme eller två (oftast någonting däremellan) på kvällen. Ibland lägger jag mig för att han vaknar och skriker, ibland för att det helt enkelt blir sent. Samsover hela natten.

Ammar några gånger under natten, men jag håller inte riktigt koll på antal tillfällen och klockslag och sånt. Jag ser inte ens någon klocka under natten.

Ava är inne i en period när hon vaknar klockan 5 (!) varje morgon och då väcker hon ofta allihop. Men ibland kan Sander sova lite längre. Vi brukar gå upp någon gång mellan 05.30-06.30 för det mesta.

08.30 går vi till förskolan och då brukar Sander oftast sova i uppemot en timme. Skiter det sig sover vi när vi kommer hem i stället.

Någon gång under dagen ligger vi och sover tillsammans, men vi har ingen exakt tid för det.

14.30 går vi till förskolan igen och då finns åter möjlighet att sova i en timme eller så.

Alltså: 3 tupplurar under dagen om ca 3 timmar totalt känns som ett rimligt genomsnitt. Men det kan variera, särskilt om det är helg.

Det känns rätt bra, när det går bra. Det gick mindre bra när han hade problem med magen (förstoppning). Då kom han inte till ro på kvällen, men sov faktiskt till slut bra på natten ändå. Men det var trist att försöka söva honom utan att det gick. Det kan såklart vara frustrerande nu också, jag menar han verkar ju somna nästan direkt fast med bröstet i munnen, men jag måste ligga kvar tills han somnat ordentligt. Och jag sover såklart alldeles för lite.

Bekymmer:
Fick förstoppning efter att ha ätit banan. Inte så roligt, men det löste sig ju till slut (hehe). Annars har det gått bra med maten och magen, vad jag märkt.

Förkylningarna kommer och går, omöjligt att undvika med förskolebarn.

Ögonklegget är borta, liksom skorven.

Har på sig:

Storlek 68. Typ. Fast jag har plockat fram alla 74 också, eftersom han kan ha de flesta av dem med, och flera 62:or funkar fortfarande. Faktiskt funkar en body i 50/56 också (felmärkt?) och en pyjamas i 80 (kort kropp, långa ben och armar…). Har även lagt undan urvuxna 74:or. Det är inte lätt det där med storlekar… Men just nu har han i alla fall löjligt mycket kläder, i och med att jag fick panik och insåg att 74:orna inte var så stora som jag trodde…

Blöjorna är fortfarande Pampers New Baby storlek 3.

Axplock av kläder som används just nu.

Se även:
Sander: 1 mån 2 mån 3 mån 4 mån 5 mån
Ava: 1 mån 2 mån 3 mån 6 mån 9 mån 10 mån 11 mån

Lämna en kommentar

Idag när Sander gnagde lite på mitt finger kände jag att något rispade mot det. Tog en titt och jodå, där var den första tanden! Den vänstra nedre framtanden syns som en ljus strimma i tandköttet.

Det blir en fotoutmaning att försöka föreviga tanden innan den vuxit upp helt.

Känns lite läskigt att amma någon med tänder, men folk har ju lyckats…

Lämna en kommentar

…är när Sander färdigammad släpper taget och tittar upp på mig med ett stort leende och en mjölkdroppe som runnit ut på kinden. ♥

Snäppet bättre till och med idag när vi dessutom förde ett litet samtal genom att turas om att gurgla. Så skrattade jag för att han var så söt och han skrattade tillbaka.

Underbart att han är glad idag, trots att han fortfarande är förkyld.

Lämna en kommentar

Gör:
Håller upp huvudet riktigt bra nu. Man behöver inte hålla det åt honom när man har honom i famnen.

Leker med sina fötter! Tuggar på sina händer.

Plockar upp saker från bredvid sig i babygymmet och för dem till munnen. Tar emot saker man ger till honom.

Han börjar så smått att förflytta sig.Tittar man bort en stund när man lagt honom i babygymmet kan han ligga med huvudet åt ett helt annat håll när man tittar tillbaka. Han kan vända sig från mage till rygg och ibland tvärt om, även om en arm eller något ofta hindrar honom från att lyckas helt.

Han gillar verkligen när man sjunger för honom och han har en orimligt stark preferens för Var bor du lilla råtta?. Om Ava är med när jag sjunger den håller hon numera för öronen och säger “Jag vill aldrig höra den igen!”. Det är inte utan att jag förstår henne, det kan bli väldigt, väldigt mycket av det goda ibland…

Vill vara med och se vad som händer! Det går inte att packa ner honom i vagnen och räkna med att han somnar längre. Ibland kan det funka om han får ligga och titta med suffletten nerfälld (eller huvudet utanför jackan när jag har honom i selen), men det gäller ju att det inte är snöblåst och svinkallt då. Lyckligtvis har vädret varit ok de senaste dagarna. Funkar det inte alls tar jag upp och bär honom i famnen, samtidigt som jag kör vagnen (eller Ava hjälper mig). Det är meckigt, men han blir nöjd. Är ju inte så roligt när han ligger och skriker…

Har provat att sätta honom i barnmatstolen, men det är för tidigt. Även sittvagnen är ju för tidigt, det skulle kunna underlätta en del annars.

Skrattar när man kittlas – medvetet eller omedvetet, han är kittlig!

Älskar att bada. Vi siktar på 1-2 gånger i veckan.

Ibland håller jag honom i händerna och drar upp honom från liggande till sittande. Varje gång när han kommer upp börjar han gnaga på min hand. :)

Säger:
Gurgliga små söta ljud, mest. Testar rösten med lite skrikljud.

Äter:
Mest amning, men eftersom han hade planat ut från sin kurva började vi med gröt när han fyllt fyra månader. Först bara lite, lite, men ganska snart en rejäl portion, på kvällen strax innan läggning. Det har gått varierande bra. Ibland gnäller han konstant när jag matar och det är svårt att veta om han vill ha eller inte. Har provat flaska i stället, men han vet ju inte hur man gör…

Han har även fått pyttesmak av lite annat, fast bara någon gång ibland. Jag har gjort puré av palsternacka, broccoli och morot, som han gillade. Köpepuré av palsternacka gick däremot inte hem och den var verkligen inte särskilt god heller. Har även smakat blomkålssoppa, mosrivet äpple och lite havremjölk. Även lite olika sorters grötar, jag varvar gärna sädesslag och industrigröt med hemlagat. Fast det är mest industrigröt än så länge, det är ju smidigast och tryggast (på så vis att han troligtvis äter den, menar jag). Har just börjat blanda katrinplommonpuré i gröten, för att jag var orolig för magen.

Tilläggsmaten är just tillägg än så länge. Jag försöker i alla fall inte att ersätta någon amning, jag ammar så mycket jag kan.

Angående amningen så märker jag skillnad i och med att han ofta ammar klart mycket fortare nu. Jag hinner knappt göra något på mobilen. Fast de amningstillfällen då han somnar efteråt blir fortfarande långa (en lång snuttperiod när jag knappt vet om han sover eller är vaken, innan han släpper).

Sover:
Jag önskar att han sov längre på mornarna, för han hinner bli rysligt trött innan det är dags att gå till förskolan och det funkar liksom inte att sova där i morgonruschen. Han vaknar oftast vid 5 eller tidigare, ammar kanske lite och så, men är sedan pigg. Ligger och pratar och så. Vid 6 brukar vi ha gått upp. Sen får han sova i vagnen 8.30. Därmed inte sagt att han gör det, eftersom vagnen inte är en säker sömnbiljett längre. Ibland får jag bara ta oss igenom lämningen på bästa sätt och sen kommer vi hem och lägger oss i sängen och ammar och sover.

Lite mer sömn brukar det bli innan det är dags att hämta, men dagarna ser ju lite olika ut. Givetvis brukar han ofta somna i sängen strax innan det är dags för oss att gå, så då är det bara att hiva upp honom och hoppas på det bästa… Jag brukar hämta i sele, eftersom jag brukar behöva gå in på förskolan vid hämtningen och då är det smidigt, och han sover lite mer tillförlitligt i den än i vagnen, men det har faktiskt hänt nu att han skrikit i den också. Inte mycket man kan göra då, annat än att skynda hem. Trist.

När vi kommer hem vid 15.30-16 blir det amning, men sömn blir det oftast inte förrän jag lägger honom vid 18.30. Dock blir det senare de kvällar (1-2 i veckan) jag är ensam med båda barnen och måste lägga Ava. Jag får kompromissa med bådas tider, hon lägger sig tidigare än vanligt och han senare. Det går väl… varierande bra.

Tidigare läggning är nytt denna månad och det känns bra. Innan kunde han vara vaken från att vi kom hem till 21, vilket blev alldeles för länge. I början somnade han ändå ungefär vid 21, men sedan har det blivit allt tidigare (och mornarna också, tyvärr). Jag har möjlighet att komma loss en stund, men det gäller ju att jag inte somnar själv eller helt enkelt väljer att sova i stället. Han sover som stabilast där på kväll/tidig natt, så ibland vill jag ta vara på det.

Nätterna ser lite olika ut, men en bra natt vaknar han några gånger, ammar snabbt och somnar snabbt igen. Sämre nätter blir det längre amningar och tid när han ligger vaken och i bästa fall gurglar och leker med sina fötter, i sämsta fall gnäller. Men på det stora hela känns det som att vi har fått bättre rutiner.

Bekymmer:
En del vånda över detta med mat och tillväxt. I nuläget vet jag inte hur det ser ut med kurvorna, men jag hoppas att gröten och det faktum att han baske mig varit frisk hela månaden (!) har gjort sitt till.

Lite gnällig. Är ju vanligt i den här åldern och dessutom vet jag ju att det är svårt att ge honom de sömntillfällen han behöver. Men det är inte alltid lätt att veta vad som är generell frustration, leda, trötthet eller hunger.

Pyttelite skorv som knappt märks och fortfarande lite kleggig i ögat.

Har på sig:
Storlek 62-68. De flesta kläderna från förra månaden är kvar i omlopp. Blöjor: Pampers New Baby, har storlek 3.

Har visst lite för mycket randigt och mönstrat, kan bli rätt knasiga kombinationer…

Axplock av kläder som används nu

Se även:
Sander: 1 mån 2 mån 3 mån 4 mån
Ava: 1 mån 2 mån 3 mån 6 mån 9 mån 10 mån 11 mån

3 kommentarer

Sander har nått den där åldern när det finns så mycket intressant att titta på, inte minst när man egentligen borde äta… Och eftersom dagens BVC-besök visade på kurvor som planar ut så smått, så fick det bli grötdags idag. En pytteliten smakis, än så länge. Första reaktionen var viss skepsis, men sedan gick det fint, tycker jag. Det hela finns på film, kanske snart på ett internet nära dig.

Tanken är att trappa upp grötätandet snart och börja med lite andra puréer sen också. Spännande! Och lite konstigt, han är ju så liten… Och då helammar jag alltså inte längre..? Skumt.

2 kommentarer

Babysittern var ett mycket bra köp! Den är i princip bofast i badrummet just nu.

Lillplutten har hunnit bli fyra månader!

Gör:
En ny favorit är att “stå”, det vill säga att ta spjärn med fötterna (helst barfota) mot ett lämpligt underlag medan vi håller honom under armarna. Då kan han skratta riktigt rejält.

Han blir allt stadigare i nacken och kan hålla huvudet själv litegrann, men vi håller alltid en hand i närheten för säkerhets skull.

Han börjar så smått kunna greppa saker och föra dem till munnen. Mycket intressant att smaka på (= slemma ner) saker. Men det är fortfarande lättast med händer och sånt.

I babygymmet ligger han och drar i leksakerna en del. Men han ledsnar rätt fort om ingen är där och leker med honom, oftast när vi äter får jag ta upp honom i knät efter ett tag.

Det är roligt att se att Sander och Ava har utbyte av varandra. Ava är väldigt förtjust i Sander och Sander kan faktiskt gå från att vara ganska missnöjd i babygymmet/babysittern till att bli riktigt glad om hon kommer och underhåller honom.

Vi har ändrat vardagsrutinen lite nu, tidigare passade ju Jonas Sander när jag duschade, men nu får han sitta i babysittern. Bra för Jonas att komma iväg lite tidigare på mornarna.

Annars är det mest mat, sömn och mys som gäller.

Sander har fått en filt av farmor.

Säger:
Det mest tydliga som hänt är att han nu uttrycker många olika grader av missnöjdhet. Första nivån är agiterat “prat” och sedan kommer några mellansteg innan skrik för full hals.

En lite roligare utveckling är hörbart skratt. Och ibland kan det bli ganska långa haranger av små söta pratljud.

Äter:
Fortfarande bröstmjölk, fortfarande ofta.

Nu vid fyra månader kan man ju börja så smått att låta honom smaka på mat. Jag är kluven. För ett tag sedan längtade jag till fyramånadersdagen av den anledningen, sen började jag känna att “han ju är så liten”… Nu vet jag inte riktigt. Vi får se hur det blir. Ibland känns det lockande att börja med gröt, för att testa om han sover längre på det. Har nog inte dunderbråttom, men kanske blir det något litet smakat snart? Har onekligen tänkt flera gånger på sistone när vi ätit puréliknande mat, typ blomkålssoppa eller bananglass (mixad fryst banan, eventuellt med t.ex. jordgubbar också), att snart så kan han vara med och äta…

Sover:
Om dagarna mest i bärselen, på väg till och från förskolan. På kvällen och natten är det amning i sängen som gäller. När jag skriver detta har jag just lämnat honom i sängen, efter att ha ammat honom till sömns. Det går ibland, men långt ifrån alltid. Han är så rackarns lättväckt!

Vissa nätter känns rätt bra, andra nätter blir det väldigt mycket amning med täta sidbyten. Och så sover han som en baby lagom tills det är dags att gå upp…

Vi har försökt litegrann att få honom att sova i spjälsängen. Det har inte gått något vidare. Eller tja, rekordet är cirka 5 minuter och det föregicks av stora ansträngningar.

Men på sistone har jag ändå märkt att han börjat sova liiiite lite grann i vagnen/selen även efter att vi kommit in. Inga långa stunder, men även om jag så bara får 20 minuter egentid är det ju mycket bättre än ingenting… Hoppas att det kan fortsätta och ännu hellre öka. I början sov han ju ganska länge i bärselen efter att jag kommit in, sen slutade han helt och hållet med det.

Jag pendlar mellan att vilja träna spjälsängssovande och att bara vilja ta det som det kommer och se till att ge honom all närhet, mat och vad det nu är han behöver, utan att försöka forcera någonting. Jag menar, han lär ju inte amma sig till sömns när han är 15, så det löser sig ju så småningom… Ibland känns det bättre än annars att låta honom diktera villkoren. Jag är ju hur som helst helt klart för obeslutsam och mjäkig för att klara av att tvinga på honom några rutiner. Vill inte att han ska skrika och vara ledsen, vill inte försöka tvinga honom skrikande och gråtande, för tänk om han inte bara är purken för att vi vill att han ska sova själv, tänk om han är hungrig eller något? Och det är mysigare att ligga i sängen och amma och pilla på mobilen än att bära runt skrikande, missnöjd bäbis… så mest är jag lat, kanske.

Jag vill att både bärsele och vagn ska funka, så jag varvar dem. Är det mycket snö eller väldigt kallt är det bara sele som gäller. Annars lämnar jag ofta med vagn och hämtar med sele. Det har att göra med sannolikheten för att jag behöver gå in på förskolan, de är nästan alltid ute på morgonen men varierar eftermiddagen. Jag gillar inte att lämna vagnen utanför, mycket för att det är så stor risk att han vaknar och skriker, vilket han mycket väl kan göra hela vägen hem sen…

Bekymmer:
Jag tycker att han är förkyld i ett, åtminstone hostig nästan jämt. Ett tag under “vabruari” var Ava och jag ganska rejält dåliga (influensa?) och i slutet av den perioden blev även Sander mer påtagligt förkyld. Han kändes ganska varm, tyckte jag, men jag mätte aldrig högre än 38,0°. Skönt. Har aldrig uppfattat det som att han blivit riktigt risig, mer långdraget småförkyld.

Skorven är tillbaka, lite, lite. Nästan svårare att få bort det när det är lite än när det är mycket. Har inte försökt så mycket, men det får väl bli i badet nästa gång eller så.

Ögonklegget fortsätter.

Har på sig:
Storlek 62. Har ägnat månaden åt att gallra ut i stort sett alla 56:or. Har även levlat i blöjor, nu kör vi Pampers New Baby storlek 2. De har just uppdaterat blöjorna och lagt till en kissindikator som är urfånig. Det är ett gult streck som löper längs med blöjan. Är det kiss i den blir strecket blått. Hmm. Har man fått av ungen kläderna så att man kan se strecket finns det väl lättare sätt att avgöra om blöjan är bytdagsblöt eller inte? Strecket ger ingen indikation om huruvida det är mycket eller lite blött heller…

Axplock av kläder som används nu.

Se även:
Sander: 1 mån 2 mån 3 mån
Ava: 1 mån 2 mån 3 mån 6 mån 9 mån 10 mån 11 mån

Lämna en kommentar