Jag har sprungit min första mil

Detta känns ju rätt gött:

20160508_101032

Jag har ju tagit det försiktigt och ansträngt mig för att inte pusha på för mycket, för tidigt. Men… i lördags bara gjorde jag det. Och det gick ju hur bra som helst. En smula obehag i knäna i början när det var backigt och sockerdrickskänslan i framför allt högerfoten kom och störde efter knappt halva sträckan, men annars var det inga problem.

Det längsta jag hade sprungit innan var 7,8 km. Men det var ett segt pass… Det längsta jag hade sprungit med bra känsla är 7,2 km.

Tiden blev 1:08:42. Jag är helt okej med det, jag försökte ju bara klara distansen över huvud taget. I den backiga början låg jag lite över 7 min/km, så det jag siktade på efter det var att kunna springa igen så jag slutade med snittid under 7 min/km. 6.50 min/km blev det, så det gick ju!

Jag sprang alltså Kungsholmen runt och började med den tuffa biten, dvs sprang mot Kristineberg och Fredhäll först. Kändes bra att ha det lätta, platta, välkända på slutet. Jag snålade lite på sträckan i början och gjorde inte de extrasvängar man behöver göra för att komma upp i 10 km innan man är tillbaka, för jag var inte helt säker på att jag skulle klara det och det kändes bättre att springa lite mer på slutet om jag kände mig fräsch. Och det gjorde jag ju. När jag var tillbaka hemma hade jag sprungit knappt 9 km, så jag bara körde på lite till… och tillbaka.

Det var väldigt varmt!

Jag fick lite gratispepp av att loppet Kungsholmen runt gick samtidigt som jag var ute. Längs Kungsholms strand delade vi sträcka en bit. Jag kom till en vätsekontroll en stund efter klungan, misstänker jag. Det var några lite långsammare löpare och folk som gick, plus en massa slängda muggar… sen vek loppets bana ut på den avstängda vägen, men då höll jag mig på gångbanan intill som jag brukar. Här och var hejade ju folk, så därav gratispepp. :) En snubbe skrek efter mig att jag hade tappat nummerlappen…

Det känns bra att jag bevisligen klarar att springa 1 mil och att jag klarade det trots backig början. Jag var lite rädd för att känna av passet mer än man önskar efteråt, men hittills har jag bara varit lite öm i vänstra vristen… och stel i axlarna, vet inte om det har med löpningen eller något annat att göra. Får se om det kommer mer… Jag känner mig hur som helst mer redo för mina bokade lopp nu. Vårruset 5 km borde inte vara något problem. Vegoloppet 6+ km kände jag ju lite oro för pga att det eventuellt kanske är backigt (terränglopp), men det ska nog inte heller vara något problem. Blodomloppet 5 km… jag borde kanske ha anmält mig till 10 km?! Tjejmilen i september är det ju evigheter till, jag kanske rentav ska sätta målet att klara det på 60 minuter? :) Allt detta förutsätter ju förstås att jag inte skadar mig eller är sjuk en massa… håller tummarna för att kunna hålla igång.

Att springa 1 mil var ju mitt stora mål för 2016. Jag har inga planer på att öka distansen ytterligare i år, så nu är det snabbhet jag får jobba med. Jag har som mål att klara 5 km på 30 minuter och jag har kommit väldigt nära, nämligen 30:12… så det borde väl inte ligga så rackarns långt bort (har dock inte sprungit så bra sedan dess…). Och nu får väl mitt nya mål bli milen på 60. Men jag sätter inget jätteofficiellt slutdatum på det (så nej, inte Tjejmilen på fullt allvar, inte än i alla fall)…

Fysioterapeut, övningar och löpsteg

I måndags vabbade jag med en förkyld Sander, men först fick jag sticka iväg till min tid hos fysioterapeuten klockan 8.00, så fick Jonas ge sig av till jobbet när jag kom hem.

Jag är alltså färdig hos kiropraktorn, men han rådde ju mig att boka tid hos fysioterapeut också. Första gången jag var där tittade hon mest på mig när jag gjorde lite enkla saker. Denna gång sågs vi i gymmet och jag hade träningskläder. Det behövdes, för det blev ett ganska ordentligt träningspass.

Jag är svagare i vänstra höften än i högra. Därför poängterade fysioterapeuten att jag ska göra övningar som går att göra en sida i taget, så att högra sidan inte kompenserar för vänstra sidan utan den verkligen får jobba. Jag fick köra igenom några övningar som jag ska försöka köra på egen hand också (10 repetitioner per ben, 2-3 set):

  • Bäckenlyft, ligg på rygg med ett ben i golvet.
  • Sidliggande benlyft, gärna med gummiband eller tyngd.
  • Enbensknäböj.
  • Utfallssteg.

Vid stretch av sätet ska jag tänka på att få in en rotation. Jag kan lägga upp benet mot någonting och luta mig framåt så det känns.

Sen bad jag att hon skulle titta på mitt löpsteg också. Så hon filmade mig på löpbandet och jag fick se en film i slow-motion från olika håll. Intressant. Vi kunde se att:

  • Jag sätter i främre delen av foten först.
  • Jag springer på utsidan av foten.
  • Jag håller bäckenet ganska stilla.

Bra att veta att det inte är något extremt uppseendeväckande över min löpstil.

Om jag vill börja springa ännu mer på tårna ska jag ta det lugnt och börja med korta bitar under ett pass bara.

Att jag springer på utsidan av foten tyder på att jag inte borde ha det pronationsstöd som jag har i mina skor idag. Det är inte så illa att jag måste skynda mig att köpa nya bums, men jag kan tänka på det nästa gång… och jag undrar ju såklart om jag skulle kunna slippa en del av mina känningar i fötterna (kan få sockerdrickskänsla och kramp längs utsidan av fötterna, t.ex.) med ett par andra skor.

Bäckenet… tja, jag googlar. :)

Sprungit!

Igår gav jag mig ut och sprang för första gången på sju veckor!

Först hindrades jag ju av evighetsförkylningen  över jul. Sen fick jag ont i bäckenet… och det har jag fortfarande och går fortfarande hos kiropraktor för det, men det känns lite bättre och jag ska försöka röra på mig, så…  igår gav jag mig alltså ut.

I söndags var jag på en fin vinterpromenad och började känna mig taggad att springa i snö. Men det blev ju inte riktigt så… Barmark varvat med is och vatten och gegg.  Nåväl, jag kom ut i alla fall och avverkade 3 försiktiga km.

Känner att jag inte får ha för höga förväntningar på löpningen med sånt väglag, det blir varken att klara milen eller sätta hastighetsrekord på halvmilen ännu… Hoppas mest bara på att få någon sorts kontinuitet igen.

Jag slutförde ”Zombies, Run! 5k”!

Idag sprang jag det sista passet i mitt zombie-apokalyps-äventyrs-träningsprogram för att komma upp till 5 km. Idag var uppgiften helt enkelt: spring 5 km. Men man mäter tid och inte distans, så jag sprang så länge berättelsen var igång och kom upp i över 6 km = nytt distansrekord för mig (6,49 km enligt ZR5K, 6,25km enligt jogg.se…).

Här är min sammanställning:

zr5k

Det är alltså ett 8-veckorsprogram och jag behövde 14 veckor, pga uppehåll av olika anledningar. Men jag är nöjd att ha genomfört det över huvud taget.

Så här blev det:

(v. 34: sprang ett intro-pass till programmet med lite bakgrundshistoria)
v. 35: v. 1
v. 36: v. 2 pass 1-2 + Hagaloppet
v. 37: v. 2 pass 3
v. 38: v. 3
v. 39: – (sjuk)
v. 40: v. 4
v. 41: v. 5
v. 42: – (hostig)
v. 43: v. 6
v. 44: v. 7
v. 45: – (paus för ont i smalben + allmänt ej på topp)
v. 46: –
v. 47: – (mjukstart med en liten löprunda utanför programmet)
v. 49: v. 8

(att smeta ut träningsvecka 2 över två veckor pga Hagaloppet var ett planerat uppehåll, resten ofrivilliga)

Skönt att jag lyckades rycka upp mig och slutföra på rätt sida av den värsta vintern. Men jag har provat att springa i minusgrader nu i alla fall och det gick ju faktiskt det med.

Jag vill verkligen fortsätta springa, men jag är inte säker på hur jag ska göra framöver. Det har ju varit väldigt smidigt att ha ett program att följa. Jag hoppas att jag ska klara att fortsätta springa ute ett tag till, men jag antar att jag tar uppehåll när det blir för vintrigt. Löpband finns ju, förstås.

Nåväl. Jag är nyfiken på att fortsätta med Zombies, Run!, som är fortsättningen, men jag är också väldigt sugen på att slippa springa med hörlurar. Jag är sugen på att öka distansen, men kanske borde försöka jobba upp lite hastighet först..? Jag är verkligen inte snabb.

Hoppas att jag är en sån som springer nu.

Jag har sprungit Hagaloppet!

Jag gjorde det! Jag sprang 5 km i regn utan att växla ner till gångtakt och fick inte särskilt ont någonstans. Tiden blev 34:33, han som sprang milen (2 varv) snabbast var i mål på 35:20… Men vad skönt att jag slapp bli omsprungen av honom i alla fall, det var ju förstås ett gäng i 5-kilometersloppet som blev det.

Jag startade typ sist och lade mig efter ett par som sprang ganska lagom. Men efter kanske 2 km sprang jag om dem. Precis efter det stod det lite folk och hejade och applåderade. Jag såg inte att det var kronprinsessfamiljen förrän jag sprang förbi. Jag sprang om någon mer och vid 3 km ungefär såg jag inte en enda löpare på en ganska lång stund… det var ett litet lopp. :) Precis på slutet var det en seg backe där jag sprang om en som gick, men hon sprang om mig sen och kom i mål lite innan mig. Fick medalj, banan Capri-Sonne och vattenflaska. Smakade väldigt bra.

Knäna kändes lite efteråt ändå, känns bra att jag har planerat vila till nästa helg. Då ska jag alltså fortsätta på vecka 2 av 8 i programmet för att komma upp till 5 km. Jo, lite fånigt känns det kanske. Men det är nog ändå bra att ta det lugnt med knäna? Jag kan ju börja ta ut mig lite mer i intervallerna och så. Plus att passen blir tuffare längre fram.

» Passet på jogg.se

Min löpning

Jag började ju springa i somras. Och det gick ju bra först, men sen fick jag ta en långvila för att knäna skulle bli sig själva igen. Jag var ganska bra på att börja försiktigt, men usel på att trappa upp försiktigt. Jag nådde mitt mål på 5 km löjligt fort och klarade det okej konditionsmässigt, men sämre knämässigt…

Så jag har börjat om. Nu kör jag ett träningsprogram för att komma upp i 5 km från ingenting. Och inte vilket som helst, utan Zombies, Run! 5k. Lär mig att springa samtidigt som jag är mitt uppe i ett zombieäventyr, alltså. Häftigt! (5k är en liten syskonapp till den mer avancerade appen Zombies, Run! som jag också såklart är nyfiken på)

Sen råkade jag ju visserligen anmäla mig till ett lopp som är nu på söndag. Vet inte hur smart det är att försöka springa 5 km när man är på vecka 2 av 8 i ett träningsprogram för att nå upp till 5 km, men det får väl bli vad det blir… springer/går på knänas villkor.

Jag investerade ju i riktiga löparskor och löparkläder och våndades en hel del över löparskorna eftersom de inte kändes bra i början (sockerdricka och kramp i fötterna, typ…). Skulle jag verkligen ha pronationsstöd? Men det har känts bra de senaste rundorna. Det verkar också som att jag fått mer snöre över trots at skorna känns rymligare… på nåt vis. Jag hoppas att jag bara behövde springa in dem och att de kommer att kännas bra framöver.

Jag har börjat föra träningsdagbok på jogg.se, närmare bestämt här: min träningsdagbok. Jag började ju med RunKeeper, men jogg.se känns som ett bra samlingsställe eftersom jag kan synka dit RunKeeper och lägga in zombiepassen manuellt.

Äntligen löparskor!

Idag har jag gått på stan! Jag…

  • …lämnade två proppfulla kassar textilåtervinning till H&M.
  • …bytte klockbatteri (har gått utan klocka hela semestern).
  • …lämnade blod.
  • …besökte Green Laces och köpte inget bälte och inga skor, men åtminstone en grön rävtröja i bambu.
  • …tittade en del på löparkläder och provade lite också, men inget som passade.
  • …KÖPTE LÖPARSKOR!

Ska bli mycket spännande att prova att springa med ett par skor som faktiskt är avsedda för löpning och som enligt person på Stadium passar min fottyp. Jag köpte alltså Asics Gel Convector 2, storlek 37,5 (US 6,5), för 999 kr. Så här ser den ut:

asics-gel-convector

asics-gel-convector-undersida

Bilder lånade från Stadium.

Planerar att testa dem på onsdag.

Jag ska springa Hagaloppet!

Jag har anmält mig till ett lopp! Det är så märkligt att jag måste skriva det igen: jag har anmält mig till ett lopp.

Jag har alltså börjat springa i sommar. Jag har sprungit här hemma längs Karlbergskanalen, jag har sprungit i skogen i Oskarshamn, jag har sprungit längs havet på Öland och jag har för avsikt att besöka motionsspåret när vi är i Nyköping också.

Min träning på sistone har varit lite skral och jag har tänkt att löpning verkar praktiskt för att det bara är att sätta igång utan att behöva passa tider. Så jag försökte. Och jag är fortfarande motiverad.

Jag började med att bestämma mig för att springa i 10 minuter. Så jag sprang i 5 och sen vände jag. Det var ganska lätt! Så nästa gång ökade jag till 12 minuter… sen sprang jag i löparspår i Oskarshamn och då fokuserade jag på att klara distansen i stället, dryga 2 km första dagen (hela spåret) och nästa gång en vända till så det blev 3 km. Idag sprang jag 4 km längs Karlbergskanalen. Jag fokuserar än så länge bara på att klara distansen, hastighet spelar ingen roll.

Men alltså, jag har ju semester nu. Det är väldigt enkelt att ge sig ut och springa om man först får ha en lugn morgon, softa lite vid frukostbordet och sen ge sig av för att till slut komma in och ta en lång dusch och… ja, ni fattar. Kommer jag att lyckas hålla igång det? Jag hoppas det. Och genom att anmäla mig till ett lopp försöker jag öka peppen.

I Hagaloppet ska jag springa 5 km och det är den 6 september, dvs om en månad. Det ska gå! Eller rättare sagt springa. :)

Heja, heja!

Heja-heja-185x300Jag har börjat försöka springa så smått. Därför fick jag den här peppande boken i födelsedagspresent av Jonas. Martina Haag beskriver hur hon efter alla graviditeter befinner sig i en hopplöst tröttseg kropp och inser att hon måste göra något. Första löpturen orkar hon 12 minuter. Toppen, nästa gång blir det 13 minuter! Bokens undertitel är ”Från att orka stappla 20 meter till att springa marathon” och det är ju minst sagt imponerande att hon har sådana framsteg. Själv vågar jag nog inte riktigt sikta så högt, men något 5-kilometerslopp kanske man skulle prova att vara med i någon gång?

Nåväl, detta är en väldigt lättläst och skojtrevlig bok med mycket humor genom komiska överdrifter och igenkänning. Mysig läsning och jag blev verkligen mer sugen på att delta i något lopp i stället för att bara lufsa runt på måfå. Och jag har tagit till mig rådet att börja försiktigt, så jag får känna mig på topp i stället för att ta mig vatten över huvudet så jag vill ge upp med en gång.

BokinfoTitel: Heja, heja!
Författare: Haag, Martina
Förlag: Pocketförlaget
ISBN: 978-91-87319-15-0