Etikett: sörmlandsleden

Sörmlandsleden etapp 7: Lida friluftsgård – Brotorp, 6,5 km

Publicerat den 25 februari 2023

Idag var det dags för min och Veroniqas februarivandring! Efter den mycket isiga och hala januarivandringen var vi lite nervösa, men åtminstone något tryggade av att dagens etapp bara var 6,5 km lång. Och lyckligtvis var det lättgånget idag! Det var däremot inte jättelätt att hitta någon bekväm plats för att stanna och laga mat, särskilt inte med tanke på att blåsten kändes kall så fort vi pausade någonstans. Jag hade packat mitt nya, nättare friluftskök och mat, men … det blev att vi bara gick klart (tog 2 timmar) och åt en sen hamburgarlunch i Tumba på hemvägen i stället. Det blev också bra!

Nu siktar vi på etapp 8 i mars!

1 kommentar

Sörmlandsleden etapp 6 med Veroniqa – sista snutten

Publicerat den 14 januari 2023

När jag och Veroniqa gick etapp 6 på Sörmlandsleden i december gick vi ju inte riktigt hela, av kollektivtrafiktekniska skäl. Idag var vår utsedda vandringsdag i januari och planen var 1) att gå klart den sista snutten av etapp 6 och 2) att kanske, om leden inte var för besvärlig, fortsätta med etapp 7 (endast 6,5 km).

Vi lyckades med 1) i alla fall. Det var väldigt fint, men isigt och halkigt. Kanske inte någon stor överraskning, men det började så fint så att vi nästan trodde att det skulle vara bättre…

Vi hade plusgrader och lätt regn. Just den biten var inga problem, vi höll oss varma och torra. Men det var knepigt med all is. Vi visste ju inte hur etapp 7 skulle vara, men när vi kom fram till Lida friluftsgård hittade vi en raststuga och kom in till värme och bekvämligheter (Sån lyx! Toaletter, dusch, diskho, microvågsugnar, sopkärl, bord, krokar att hänga blöta jackor på!), vilket säkert bidrog till att vi hellre tog en lång paus för att vänta in bussen tillbaka mot pendeln i Tullinge.

Jag använde min nya Garmin-klocka, som jag använt sedan jul men det var första gången den fick följa med på vandring. Jag använde manuell etappmarkering:

Etapp 1: Från busshållsplatsen Björkhult till där vi klev av leden sist.
Etapp 2: Själva vandringen, alltså från där vi klev på leden och fram till etapptavlan på Lida friluftsgård.
Etapp 3: Lunchrasten på Lida … plus att vi gick runt lite på området.

Och här är en tabell med sträckor, tider och tempo för de olika etapperna:

Etapp	Sträcka	Tid	Tempo (min/km)	Total tid	Total sträcka
1	1,09 km	16:33	15:08	16:33	1,09 km
2	3,24 km	1:51:26	34:25	2:08:00	4,33 km
3	1,23 km	1:55:02	93:45	4:03:02	5,56 km

Att etapp 3 hade så långsamt tempo beror såklart på att vi satt still och åt lunch och softade största delen av tiden :D men mer intressant är kanske att jämföra tempot för etapp 1 då vi gick längs landsväg med tempot för etapp 2 då vi dels gick på bra skogsväg, dels halkade fram väldigt långsamt på is …

Jag testade mina vandringsstavar för första gången. Rätt trevligt att ha när det var så där halt, faktiskt! Gav även stöd i backar, men jag kände av armarna en del eftersom jag är ovan.

Jag använde också min nya ryggsäck Osprey Eja för första gången. Med sina 55 l (officiell siffra är 58 men i minsta storleken gäller 55) var den klart överdimensionerad för den här turen, men jag måste ju testa! Har köpt och returnerat ett par olika som inte passat mig, men jag hoppas att jag hittat rätt nu. Hade faktiskt inte helt bestämt mig för om jag skulle behålla den eller inte, men kände att JO jag ville testa den ute. Tror nog att vi kan bli vänner? Men måste såklart testa med tyngre packning och på längre tur. Jag har ju haft så svårt att hitta någon som jag vill ha, eftersom jag älskar min 40-litersryggsäck men nu är alltså grejen att jag vill ha en större.

BILDDUMP:

Lägger till några bilder på mig som jag fick av Veroniqa:

2 kommentarer

Sörmlandsleden etapp 6 med Veroniqa

Publicerat den 10 december 2022

Obligatorisk etapptavleselfie vid Paradiset

Idag blev det härlig vintervandring på Sörmlandsleden. Etapp 6 går mellan Paradiset (Huddinge) och Lida friluftsgård (Botkyrka) och mäter 12 km.

Dagen skulle bjuda på tre minusgrader (som dock skulle kännas som åtta) och vi var tacksamma för att det inte var kallare, som det var för ett par dagar sedan. Bland de största rädslorna inför dagens vandring var förstås att vi skulle frysa. Att mina tår skulle balla ur (har problem med att de vitnar och domnar av minsta lilla kyla). Eller att det skulle vara halkigt och jävligt hela vägen. Eller att vi skulle få gå i mörker. Men det blev faktiskt så bra som det kunde bli!

Skogen var väldigt vacker och snötäckt. Skaren var hård, så ofta gick vi ovanpå ett decimetertjockt snölager utan att sjunka igenom.

Vi frös precis i början när vi klivit av bussen. Sen frös vi igen då vi började gå efter lunchpausen. Utöver det var vi helt okej varma. Men vi såg ju till att inte pausa mer än nödvändigt … det blev skillnad så fort vi stannade litegrann bara. Bland annat såg vi kungsfågel vid två tillfällen och tittade lite på dem. (Jag är lite amazed, för jag såg min första kungsfågel förra helgen och inser att jag säkert sett dem fler gånger, men att jag behövde veta vad jag letade efter – inte bara som stillbild – för att förstå det och nu visste jag!)

Vi stötte på en hemsk nerförsbacke där det var isigt och svårt att ta sig ner på ett tryggt sätt, men utöver det var det mestadels lättgånget. Isfläckar här och var såklart, men vi var ganska bra på att se oss för. Vi vurpade bara en gång var. :) Veroniqa i sagda hemska backe och jag på ett helt random ställe där jag blev övermodig och gjorde bristande halkanalys.

Jobbig backe – svårt att visa på bild, men knivigt var det.

Bekännelse: vi gick faktiskt inte hela etappen. Vi hade såklart gjort research kring bussförbindelserna och konstaterat att tja, de ger inte utrymme för flexibilitet. Det var ju på grund av bussförbindelserna vid Paradiset som vi gick förra etappen baklänges, för att vi då kunde ta den enda tänkbara bussen ut till Paradiset och sen gå till Handen, där vi hade betydligt fler valmöjligheter med pendeltåget. Nu tog vi alltså den enda tänkbara bussen till Paradiset igen. Där kan man välja mellan att kliva av vid Bruket eller Ådran. Förra gången tog vi Ådran. Då fick man gå en bit på en smal skogsstig. Den här gången valde vi Bruket, delvis för att få testa den varianten också men kanske främst för att vi såg på kartan att det bara var att följa vägen. Vägen var sandad. Kan rekommendera den, särskilt vintertid! Enligt Google Maps är sträckan från bussen till starten 1,7 km.

Så här var vägen, hela biten mellan Bruket och Paradiset. Paradiset är vid de röda husen där framme. :)

Sen gick vi cirka 9 km av leden. Om vi hade gått hela vägen till Lida friluftsgård skulle det troligtvis ha hunnit bli mörkt och med lite otur skulle vi dessutom kunnat bli sittande där ett par timmar i väntan på nästa buss. Så vi hade kollat upp att busstrafiken från Riksten var tätare. När vi avvek från leden för att gå mot Riksten insåg vi att det var rätt långt, men där hade vi tur. En kvarts promenad längs landsvägen (ca 1 km) från där vi avvek från leden finns en busshållplats, Björkhult, där den sällsynta bussen mellan Lida och Tullinge trafikerar. Vi kom dit en stund innan bussen mot Lida kom, så vi hoppade på den, satt kvar i Lida och följde sedan med tillbaka och vidare mot Tulllinge.

Så vi gick alltså 1,7 km + ca 9 km + ca 1 km och kom ungefär upp i ledens totala sträcka ändå.

Givetvis måste vi gå klart etappen, så vi ärligt kan säga att vi gjort den! Nästa gång tar vi bussen till Björkhult (eller om det blir någon av hållplatserna längre bort med tätare trafik, vi får se) och knatar tillbaka till där vi lämnade leden. Etapp 7 är bara 6,5 km lång, så det blir nog lagom (om vi kör en sån här endagstur på vintern igen). Och där den slutar går tät busstrafik.

Lunchpaus vid Kärrsjön – det fanns en officiell rastplats med en bänk, men den var upptagen, så vi hittade en stock i stället.

Mat: Lunchen idag bestod av det sista linsgrytepulvret från i somras, som vi spädde ut till soppa med termosvatten. Till det hade vi tofumacka och ett veganskt snack vagt påminnande om ölkorv. Efterrätt blev te och varsin dammsugare. Finfint!

Utrustning: Vi är ju inga vintervandrare egentligen, så vi kliade oss i huvudet lite angående klädsel och liknande.
Kläder: Vi hade våra vanliga vinterjackor som vi använder till vardags. Jag hade underställsbyxor och mina vanliga vandringsbyxor, min långärmade vandrings/löpartröja och en fleecejacka. Mina större skor med dubbla strumpor och extra sula (barfotaskor, tunn sula, bra med mer isolering mot markkylan). Mössa och två par vantar. Min extrajacka till pausen – den jag fyndade för 30 kr på Sellpy. Den funkade att ha ovanpå tjocka vinterjackan, supersmidigt!
Matlagning: Valde enkla alternativet termosvatten.
Test av ny utrustning: Jag hade med mig engångsvärmepåsar och testade en. Man skakade den lite och efter en stund var den ganska varm. Rätt skönt faktiskt, jag hade den i vanten under och efter pausen och flyttade runt den mellan händerna. Den behövde vara direkt mot huden för att kännas ordentligt, jag märkte den knappt när jag testade att ha den i bakfickan för att värma rumpan en stund. :) Ska definitivt testa att ha i strumporna när jag sover i tält när det är kallt.
Vatten: Jag hade bara med mig 1 liter vatten att dricka, för mig som är så galet törstig kändes det jättelite. Men det gick inte alls åt. Mot slutet var det en hel del is i flaskan och vattnet var väääldigt kallt att dricka. Det gick åt desto mer av mitt termosvatten, också 1 liter, till soppa och te.
Annat: Jag körde min kära 40-liters ryggsäck, trots att jag knappt hade något med mig. Slängde med första hjälpen-kitet och en skräppåse. Glömde powerbank och betalkort, men mobilen överlevde som tur var och kunde ta mig hem. Och så hade vi varsin bok … Vid busshållsplatserna, både Bruket och Ådran, finns nämligen bokbytarhyllor. Förra gången lyckades vi motstå, men den här gången tog vi varsin bok som fick följa med på vandring. :)

Vi har ju som målsättning att vandra åtminstone något varje månad fram till juni, då vi planerar att gå Jämtlandstriangeln. Får se om vi kör etapp 7 i januari eller hur det blir. Är det för kallt, eller om vi tror att skogen är för halkig, går vi nog lite mer stadsnära.

1 kommentar

Sörmlandsledens etapp 5 med Veroniqa

Publicerat den 12 november 2022

Idag fortsatte jag och Veroniqa vår vandring på Sörmlandsleden. Vi lyckades verkligen pricka in bra väder! En underbart fin dag, mer som september än november.

I somras avslutade vi ju i Handen och nu var det dags för etapp 5 mellan Handen och Paradiset. Dock visade det sig vara väldigt snålt med bussar till och från Paradiset, så för att slippa försöka passa den enda rimliga bussen hem valde vi att ta den enda rimliga bussen ut till Paradiset i stället och gå mot Handen. En sorts baklängesvandring, alltså. :) Fast det gick ju lika bra (eller ännu bättre, kände vi, när vi utan att ha kollat tider klev ut på pendeltågsperrongen i Handen och såg att nästa tåg skulle gå om 1 min).

Vi klev av bussen på hållplatsen Ådran, där det fanns en massa böcker i busskuren och jag nätt och jämnt lyckades motstå frestelsen att plocka ett par stycken (det fanns faktiskt några intressanta!). Från Ådran fick vi gå en bit till etappstarten vid Paradiset. Där blev det en kort paus för obligatorisk starttavleselfie och besök på bajamaja. När jag stod där plockade jag upp telefonen för att kolla var geocachen fanns, som jag visste skulle vara där någonstans. Det visade sig att jag stod nästan precis rätt. Jag lyfte blicken och såg cachen. :)

Ganska snart kom vi till fina sjön Trehörningen, där det fanns ett fint vindskydd. Men för oss var det inte ens dags för rast än, så vi fotade lite och knatade vidare. Vid Långsjön fick det bli en liten clementinpaus.

Så gick vi vidare och hittade till slut en fin lunchplats vid Öran. Det var så fint att titta ut över sjön med höstfärgerna! Vi hade inte med köket den här gången utan bara termosar med varmvatten. Lagade snabbris i påse, linsgryta från pulver (rester från maten jag lagade till förra vandringen) i kåsorna och hade oliver till. Sen blev det te och saffransbulle innan vi knatade vidare.

Civilisationen närmade sig alltmer ju längre mot Handen vi kom. Vi knatade på rätt bra ett tag och tog en sista paus för te och saffransbulle på en brygga vid Nedre Rudasjön. Vi orkade inte alla saffransbullar, så Veroniqa slängde den sista i vattnet och vi trodde väl att änderna som simmat förbi en stund tidigare skulle komma och ta dem, men i stället attackerades bullbitarna underifrån av ett fiskstim! Fascinerande att titta på, önskar att vi hade kunnat se själva fiskarna.

Vattenpump, skylt, fin växt, jag i skogen och fika på bryggan

Därifrån var det bara en kort bit till pendeln och resan hem, men det kändes lagom eftersom himlen färgats solnedgångsrosa och mörkret kröp sig på.

En riktigt fin vandring! Får se om vi kanske får till etapp 6 i december? Vi siktar på någon vandring varje månad fram till att vi planerar att gå Jämtlandstriangeln i juni.

Lämna en kommentar

Sörmlandsleden etapp 2-4 med Veroniqa

Publicerat den 31 augusti 2022

I helgen som var vandrade jag och Veroniqa på Sörmlandsleden:

Etapp 2: Skogshyddan-Alby friluftsgård, 6,5 km
Etapp 3: Alby friluftsgård-Tyresta by, 13 km
Etapp 4: Tyresta by-Handen (Rudans gård), 10 km

(ja, på ett ungefär i alla fall, vi gick lite extra när vi följde fel markeringar och vi fick ta någon alternativ väg pga avstängd bro och lite så)

Delar upp inlägget med lite rubriker:

Lördag: Skogshyddan – Alby friluftsgård – Årsjön
Söndag: Årsjön – Tyresta by – Handen/Rudan
Packningen
Maten
Mersmak

Lördag: Skogshyddan – Alby friluftsgård – Årsjön

Vi startade etapp 2 vid 10 och nådde lägerplatsen (ca 10 km in på etapp 3) ca 18:30.

På lördagen möttes vi på Gullmarsplan och jag lämnade över Trangiaköket, som Veroniqa skulle bära (en fördel med att vara två är ju att man kan dela på gemensam utrustning), samt madrassen hon skulle låna (med tillhörande pumppåse) och en extra gasoltub som hon också skulle bära. Sen tog vi buss 801 och några hållplatser innan Bäckalidsvägen, där vi skulle kliva av, kom en rejäl störtskur. Ojojoj. Väderleksrapporten hade växlat något enormt under veckan och vi var beredda på lite allt möjligt … men det senaste var ju ändå att åtminstone lördagen skulle bli fin om än kanske i varmaste laget. På med regnskyddet på väskan … men lyckligvis småregnade det bara en stund efter den där störtskuren, som ju kom när vi hade turen att sitta på bussen. Så när vi klivit av knatade vi mot etappstarten utan att bli alltför blöta.

Anledningen att vi valde att börja på just etapp 2 var förresten att jag ju redan gått etapp 1 med familjen. Veroniqa har planerat att gå den snart, så vi får väl se om det här är början på att bocka av allihop..! (De är jäääättemånga!)

Etapp 2 är ganska kort (6,5 km) och civilisationsnära, så vi såg mer fram emot Etapp 3, som många angett som favorit på sormlandsleden.se. Men det var ändå rätt fint vid Öringesjön och vi hittade fina solrosor i mängder i civilisationen.

Regnet skvätte lite till, men överlag var det bra vandringsväder och varmt.

Vid etappmålet Alby friluftsgård fyllde vi på vatten på ett café. Redan här kunde man ana att jag dricker minst dubbelt så mycket som Veroniqa …

Sen fortsatte vi in på den efterlängtade etapp 3, som alltså skulle gå in i Tyresta nationalpark. Ganska snart efter det kom vi till Nyfors och började leta efter ett lämpligt lunchställe. Till slut slog vi oss ner på en klippa med fin utsikt över sjön Tyresö-Flaten.

Då vi började gå igen blev vi strax förvånade. Vi kom nämligen till … Nyfors. Igen. Hur ..? Vi hade ju följt orange markeringar! När vi till slut rett ut det hela förstod vi att vårt misstag åtminstone hade gett oss en fin lunchplats, som vi egentligen inte skulle ha passerat. Vi skulle inte ha svängt höger vid sjön, utan vänster. Det märkliga var ju att vi följde tydliga orange markeringar, som visserligen såg lite skruttigare ut, men de fanns där. Nåväl … som sagt fick vi i alla fall en fin lunchplats tack vare det misstaget.

Nästa spännande grej var källan ca 6 km in på etappen. Vi blev lite förvånade faktiskt, eftersom vi inte väntat oss stillastående vatten i ett rör … Ska inte vatten röra på sig för att man ska vilja dricka det? Vi kollade läget och kom fram till att vi skulle ta varsin flaska att ha till matlagningen, men att dricksvattnet vi hade skulle räcka till Tyresta by dit vi planerade anlända ganska tidigt nästa dag (pga planerad sovplats strax innan etappens slut).

Fin källa, men det kändes lite fel med stillastående vatten …

Så knatade vi vidare i den vackra naturen. Vi försökte något så när hålla vårt rastschema med en kvartsrast varje timme, men lät leden bestämma – ibland får man ju gå lite längre för att hitta en trevlig rastplats och det gjorde vi hellre än att sätta oss mitt i ett snår. Inte för att det var så himla snårigt, leden var överlag fin och lättgången. Såklart stenar och rötter ibland, men mycket snällare än Ostkustleden kan vara … Vi upplevde ganska stor skillnad i ansträngning och komfort på olika delsträckor. Någon bit hade jag rätt ont i ryggen och det kändes tungt, men sen lättade det igen. Det hjälpte med raster och att stuva om packningen och såklart att dricka och äta upp en del av packningen.

Det tog sin lilla tid att komma fram. Vi hade tre övernattningsalternativ. I nationalparken får man inte tälta annat än vid vindskydd och grillplatser. Sådana finns vid Årsjön och Bylsjön. Sista alternativet var en tältäng i Tyresta by, men en sjö kändes klart mer lockande.

När vi närmade oss Årsjön kände vi röklukten på långt håll och förstod i alla fall så mycket som att det redan var folk på platsen. När vi kom fram (ca 18:30) insåg vi att jodå, det var ju massor av folk där. Lyckligtvis var det ett stort och tydligt markerat område där tältning tilläts. Tälten stod tätt och de bästa platserna vid sjön var såklart redan upptagna, men vi hittade som tur var också en bra plats. Så vi slog upp tältet och det gick bra – lite svårt att få i tältpinnarna, eftersom det bara var ett tunt jordlager på en klippa på platsen, men det gick tillräckligt bra (vi väntade ju ingen storm i alla fall). Jag lyckades klanta mig lite med att få ordning på min nya madrass, som alltså skulle premiäranvändas, men när jag fattade att man inte skulle öppna valvet när man fyllde den gick det bättre. :)

Sen var det dags att skölja av oss svetten, så vi tog ett dopp i Årsjön. Det var lite knepig botten, kanske inte bästa badplatsen just där vi slagit läger, men det var skönt! Badkläder och annat fick sen hänga i vår torkgran …

När vi till slut var ig¨ång med middagen närmade sig klockan 21 och mörkret föll snabbt. Vi lyckades få till maten, diska hjälpligt och göra oss iordning i nästintill beckmörker. Min lampa visade sig vara en besvikelse, den började bra men tappade sedan snabbt i lyskraft. Så jag fick lysa med mobilen när jag borstade tänder och uppsökte en kissgran. Veroniqa och väldigt många andra i lägret hade pannlampa, så nu vill jag också ha det. :)

Söndag: Årsjön – Tyresta by – Handen/Rudan

Vi startade vid 10 och nådde målet 15:40.

Vi sov riktigt gott i tältet! Vi fick bra plats båda två och det funkade att ha packningen i absiden – även om det skulle kunna vara lite läskigt i busväder, kanske … Enda nackdelen med vår tältplats var att den lutade lite (de platta och sjönära var ju redan tagna …), så det var lätt hänt att glida nedåt lite på halkiga liggunderlag.

Min nya madrass var fantastisk och inte ens Veroniqa frös på min gamla tunna, ratade madrass. Men det var verkligen en ljummen natt också, det var väl ca 18 grader när vi lade oss vid 22, har jag för mig.

Vi vaknade till en något sval och blåsig morgon och det var skönt att ta på sig fleecejackorna. Frukostbestyr och packning tog sin lilla stund och vi kom iväg vid 10-tiden igen (trots att vi gick upp halv åtta-ish).

Redo för en ny dags vandring – fleecejackorna åkte strax av när vi fått upp värmen!

Vi hade ca 3 km kvar till etappmålet Tyresta by. Där stannade vi en stund vid tältängen, där det fanns vattenkran och toalett – lyxigt (vid Årsjön fanns ett dass, men det var stängt)! I byn hittade vi veganglass i en lanthandel och fotade oss såklart vid etapptavlan.

Sen var det dags för sista etappen! Vi inledde med att gå lite fel … men hittade till slut leden igen.

Början av etappen bjöd på fin skogsfeeling, men ganska snart blev det mer civilisationsnära.

Det var inte helt lätt att hitta en lämplig lunchplats, men till slut kom vi till en bänk och slog till på den. Stigen var ett motionsspår och det kändes väl kanske en smula märkligt att sitta och laga lunch när folk joggade förbi eller promenerade med hunden, men men …

Nåväl. Vi hade i alla fall en väldig tur. För strax efter lunchpausen öppnade sig himlen och regnskydd och jackor åkte fram. Detta sammanföll även med att vi gick en bit längs en väldigt vältrafikerad väg så … inte bästa biten, kanske.

Innan vi kom fram skulle vi bli rejält blöta och ganska kalla. Men som om det inte var nog med det råkade vi dessutom ut för en avstängd bro precis på slutet. Det var visserligen inte svårt att fortsätta framåt på fel sida och gå över vid Handens pendelstation i stället, men såklart lite trist att missa en del av leden.

Vid Rudan-området skyltades det om toalett och jag såg fram emot att få komma in från regnet och ta på mig fleecen under jackan, men den visade sig vara stängd … Nåväl. Jag hade gärna gått på toa också, eftersom skogen inte hade lockat i aktuellt väder, men lyckligtvis hade jag druckit betydligt mindre sedan det blev blött och kallt, så det gick bra ändå.

FRAMME! (för blöt och kall för att orka bry mig om att tavlan skulle synas ordentligt, antar jag …)

Så var vi då KLARA! Sista etappen hade ändå känts förhållandevis lätt. Det var som att ryggsäcken vägde mindre och sträckan kändes på något sätt kortare än angivet. Men det var skönt bli klar, eftersom jag hade hunnit bli rätt kall. Vi hade bra timing med pendeln och satt strax och blötte ner sätena på väg in till stan och hem.

En fin vandring som gav mersmak!

Packningen

De flesta tycker väl att det är jobbigt att bära tungt och jag är förstås inget undantag … Lyckligtvis finns det ju en massa svindyr lättviktsutrustning man kan nörda ner sig i. ;) Nåja, jag har väl inte kommit jättelångt på min så kallade lättviktsresa, men jag tittar definitivt på vikten när jag köper nya grejer.

För inte jättelänge sen köpte jag ju en vandringsryggsäck. Då tänkte jag att den var så liten att den mest var aktuell för dagsturer … men nu är det visst den som gäller, ändå. Den är inte ultralätt, men jag tycker om den. Den är i minsta laget, så tanken är nog ändå att jag ska köpa en större någon gång. Men jag måste testa lite och komma fram till vilken volym och vilken ryggsäckstyp som är rimlig för mig.

Så här såg packningen och den packade ryggsäcken ut:

Ryggsäcken har ett inbyggt regnskydd, men jag kom ganska snabbt fram till att man inte kan fylla den särskilt mycket om man ska kunna använda det … Som tur är har jag även ett gammalt regnskydd till min stora reseryggsäck och det visade sig funka bra! Det kom ju till användning också.

Folk som jagar gram och minskar på sin packning använder ett verktyg som heter Lighterpack för att göra packlistor och jag har lagt in mina grejer där också. :) Lade ihop en packlista för Sörmlandsleden lite småslarvigt, vägde inte riktigt allt utan lade helt enkelt in den vikt som saknades för att jag skulle komma upp i uppvägd totalvikt på någon övrigt-punkt. Här är den i alla fall:

Packningen på Lighterpack

Jag tog inte med kläderna jag bar på kroppen från början (var inte helt säker på vad jag skulle ha när jag gjorde listan).

Av det gemensamma bar Veroniqa köket och en gasoltub, snacks och första hjälpen-kit. Jag bar tält, mat, disk-kit och en gasoltub – ja och så lånade vi väl en del smått av varandra ibland också.

Min ryggsäck vägde som mest nästan 15 kg. Då bar jag 4 kg vatten (det behövdes faktiskt under den varma lördagen!) och 1,4 kg mat.

Basvikten, det vill säga minus förbrukningsartiklar, blev 8,74 kg.

Visst hade jag gärna haft lättare packning, men jag använde allt utom bok (det blev för sent), min tvål/schampo (men jag snodde av Veroniqas), mina extra vandringsbyxor (men blev ju kall i shortsen i regnet), fickkniv (är ju mest ifall att) och extra strumpor.

Vad saknade jag då? Pannlampa, riktiga regnkläder med låg vikt och packvolym, termos för att snabbt kunna dricka te på kortare pauser (valde bort pga fulla ryggsäckar), sittunderlag, tvättlina. Sånt kan vara bra att ha möjlighet att ta med på framtida turer.

Vad var jag mest nöjd med då? Jo, jag blev väldigt nöjd med nya madrassen och jag är fortsatt väldigt förtjust i tältet. Det gick bra för två personer att sova i, men vi får se längre fram om Jonas får plats ordentligt på längden. Det funkade väldigt bra med köket (om än lite i minsta laget för den mängd mat vi gjorde – fast vi gjorde också för mycket …) och min ryggsäck är toppen. Flera av de nämnda sakerna är sånt jag skulle kunna spara in en hel del vikt på, dock. Åtminstone när jag går själv skulle jag kunna ha lättare tält och kök. Ryggsäck finns med större volym som är lättare än min … Men jag får lägga band på mig lite, man kan ju inte bara köpa, köpa, köpa …

Maten

Jag önskade mig ju boken Vegohajk av David Kihlberg i födelsedagspresent och fick den. Under veckorna som ledde fram till vandringen har den använts flitigt. Jag lagade och torkade alla huvudmål till vandringen, dvs två luncher och en middag, och Veroniqa stod för mellisarna och frukosten – på min begäran alltså, eftersom jag vill lära mig. Jag tycker att det gick riktigt skapligt också!

Två luncher och en middag vägde 1400g.

Matsedeln

Det här åt vi!

Lunch 1

Linsgryta (finmixat pulver, hällde bara varmt vatten och olja i påsen)
Hummus (hällde kallt vatten och lite olja i påsen)
Snabbris (hällde varmt vatten och salt i påsen)
Snacksoliver (bonuslyx, ätklara på påse)

Smidigt att inte behöva gegga ner kokkärlen. Lite svårt att blanda i påsarna dock, framför allt linsgrytan, som fick lite för lite vatten och vi hittade lite pulver här och var i den. :) Men det gjorde inte så mycket. Snacksoliverna var ett värdefullt tillskott, då man fick något salt att tugga på. Värt mycket att hålla riset separat och inte blanda med grytan redan hemma, tycker jag, även om det blir lite mer meck. Blir lite svårare att äta om det är enformigt, tycker jag.

Middag

Lite mer pyssel blev det vid lägret till middagen. Synd bara att det hade hunnit bli rätt mörkt…

Potatissoppa med saffran (+ morot och kikärter)
Rosmarinbröd

Först kokade vi upp soppan och sedan tog vi den åt sidan för att den skulle stå och gojsa till sig medan vi stekte brödet. Ville inte riktigt gegga ner händerna, så försökte få upp smet med spork. Det gick väl sådär, men ja, det blev brödbitar i alla fall. De blev inte riktigt genomstekta, men det gjorde ingenting. Supergott, salt bröd och särskilt när det fått krispiga kanter av oljan. Bra att steka i mycket olja, alltså! Soppan var god och lite stark. Svårt att få potatisbitarna riktigt mjuka, men de var i alla fall helt okej att äta.

Frukost

Veroniqa hade med havregryn och frön som vi svängde ihop gröt på. Inte så dumt, trots att vi varken hade sylt eller mjölk.

Lunch 2

Carbonara-ish:

Snabbmakaroner
“Ost”-pulver (bara mixa ihop en massa gött inkl cashewnötter och näringsjäst hemma – sen blanda ner i makaronerna när de börjar bli klara)
Icas baconbitar (kunde nog ha kokat med makaronerna, men vi blötlade vid sidan så länge. Svårt att få dem riktigt mjuka, men gick ändå bättre än jag trodde.)

Riktigt gott! Visa av erfarenheten både kring att vi inte äter lika stora portioner som David Kihlberg och att hans portionsstorlekar överfyller kokkärlet sparade vi lite makaroner och pulver i påsen. Dagen efter testade jag att bara blanda makaroner, pulver och kokvatten och låta stå en stund. Det funkade och jag fick en snabb lunch. :)

Mersmak

Självklart har vi mersmak! :) Jag har en solovandring planerad snart, mer om det senare. Och vi funderar på att kanske gå Jämtlandstriangeln tillsammans. Och fortsätta på Sörmlandsleden och andra lokala leder … Det är ju synd att man måste göra annat också. :)

Givetvis var det tungt och jobbigt ibland. Veroniqa som gick i kängor fick lite problem med tårna. Jag gick i mina lätta Joe Nimble relaxToes, som jag såklart blev plaskvåt i där på slutet, men som lät fötterna må prima. Liiite öm frampå tårna blev jag, men annars klagade inte fötterna ett dugg. Jag hade ont i ryggen en kort bit, men det som framför allt kändes och som satt i när jag kom hem var att jag fick ont där benet fäster i höften. Började känna det precis i slutet av etappen jag och Jonas gick på Ostkustleden i somras, nu fick jag gå vidare med det ett tag. Men faktiskt kändes dag 2 väldigt enkel när vi väl var igång och gick. Bra känsla, att man liksom kommer in i det. Vore intressant att se hur det blir om man vandrar flera dagar någon gång.

TILLÄGG: Tror att jag hittade en anteckning om hur mycket gas som var kvar i behållaren innan den här vandringen. Stämmer det gick det åt 78 g gas (av behållarens totala 230 g). Bra att veta.

Lämna en kommentar

Min 41-årsdag

Publicerat den 22 juli 2021

Idag blev jag 41 år! Jag hade redan fått en present i förskott, en växthylla så vi får plats med fler växter:

Eller, Jonas uttryckte det väl som att det nu inte kommer behöva vara lika trångt bland växterna. Ja ba… ge mig några veckor. :D (Följ mina växtäventyr på: https://www.instagram.com/helenasvaxter/)

Men i morse fick jag ännu mer presenter!

Presenter! (Sen fick jag en fågelbok till, som hade råkat komma lite på villovägar och därför inte kom med i den här bilden.)

Sen var det dags för lyxfrukost! Jonas bakade scones smaksatta med basilika och soltorkade tomater. Jag drack mitt blommande te i min nya mugg (men missade visst att fota sconesen):

Sen gav vi oss iväg på utflykt. Jag visste inte vad som skulle hända utan följde snällt med. Jaha, tunnelbana från Kristineberg… hmm, kliva av i Björkhagen..? Det visade sig att vi skulle gå etapp 1 på Sörmlandsleden, Björkhagen – Skogshyddan, 8,5 km. Vilken överraskning! Alla i familjen är ju inte alltid jättepepp på sånt, men på mammas födelsedag ställdes det upp, minsann, imponerande!

Inledningsvis gick vi på bred gångväg nära civilisationen och vi passerade badplatsen vid Söderbysjön, som vi besökt tidigare. Sen kom vi till delar med mer skogskänsla och rötter som slingrade över stigarna. Bra blandning! Vi passerade flera sjöar och fina utsiktsplatser.

Vi lunchade vid Ulvsjön, där familjen överraskade med hembakade piroger.

Vi hade läst om en kallkälla som skulle finnas på leden och den var verkligen jättefin. Över förväntan! Iskallt och gott vatten, ångrar bara att vi inte bytte allt vatten vi hade med oss.

Mot slutet kom vi till Strålsjön, där vi fick oss ett välförtjänt dopp! Jättefin badplats och coca cola-färgat vatten. :)

Skönt dopp i coca cola-färgade Strålsjön.

Jag fick hitta två geocacher också, en ganska snart efter starten i Björkhagen och en vid Ulvsjön. :)

Efter badet var det bara en liten bit kvar av etapp 1, samt en bit till närmaste busshållplats. På väg hem var alla väääldigt trötta!

Hemma vankades det tårta (kladdkaka med Bubs-fluff, grädde och godis). Jag fotade alla böcker jag fått, inklusive fågelboken som inte var med förut och Mattväverskan som jag köpt själv men som råkade komma idag och därför fick räknas som en födelsedagspresent från mig själv. :) På kvällen chillade jag med chokladpraliner och spelade Animal Crossing, som vi egentligen inte spelar längre, för att bli grattad där också.

En mycket fin födelsedag!

2 kommentarer