Hoppa till innehåll

Etikett: tjejmilen

Tjejmilen 2022

Det har inte varit någon springsommar för min del. Jag har lagt min energi på att semestra med familjen, vilket vi ju också gjort ganska aktivt, med vandring och så. Men det där med att springa kom jag helt ur.

Jag sprang en gång i juli. 31 juli. :) I augusti blev det tre omgångar lätt jogg, varav den sista verkligen inte gick. Fick så ont i vaderna och smärtan satt kvar så länge efteråt att jag hann bli nervös över min och Veroniqas vandring på Sörmlandsleden – som ju lyckligtvis gick bra ändå. Men vandringen gjorde också att jag hoppade över att jogga ända fram till två dagar innan Tjejmilen. Då tog jag mig faktiskt 6,2 km, fast väldigt långsamt och med många gåpauser, just på grund av vaderna.

Jag hade, som ni förstår, väldigt lågt ställda förväntningar inför Tjejmilen. Just det, sa jag att jag var förkyld där i dagarna innan också? Haha. Nej, det såg inte bra ut. Men självklart ville jag inte bryta min streak – det skulle bli sjunde året i rad jag sprang (virtuellt 2020).

Jag bestämde mig för att bara ta mig runt. Gå om jag behövde. Ingen tidspress. Inte bli stressad av trängseln i starten. Bara vara, bara köra. Och vet ni? Det gick verkligen över förväntan.

Under de första trängselkilometrarna följde jag mest bara klungans bekväma lunk. Lite otålig blev jag till slut och låg i omkörning ett tag. Efter ett tag blev det mindre trångt och jag kände mig mindre instängd och mer fri att springa eget tempo. Jag tittade på mobilen en enda gång, när jag plockade upp den för att ta en bild. Ingen imponerande fart … men äsch! Jag lunkade vidare och kom in i en väldigt bekväm fart som inte kändes jobbig. Jag fick inte ens n¨ågra direkta svackor. Lite jobbigt var det såklart i eländesbacken på slutet. Nästan mer jobbigt innan backen, av bara vetskapen att den skulle komma … Och visst ömmade det lite i underbenen, men inte på något kritiskt sätt.

Men ja, jag tog mig i mål och jag sprang hela (stannade som hastigast två gånger för att ta vatten och en gång för att fot). Såg i efterhand att jag höll en ovanligt jämn fart för mina millopp, runt 7 min/km. Mitt standardmål är ju annars att försöka klara mig under timmen, vilket jag ytterst sällan gör. Svackorna kommer som brev på posten: först en vid 3 km, som jag brukar återhämta mig från. Vid ca 7 km kan jag fortfarande ha en bra snittid. Men strax därefter segar jag ihop totalt och går i mål med flera minuter längre tid än önskat.

Det var riktigt skönt att hitta en fart som gick att hålla den här gången. Att aldrig titta på tiden och känna att jag måste pusha mig hårdare.

Jag blev inte sådär totalt slut rent fysiskt. Det kändes som att tröttheten efteråt satt mer i huvudet. Jag var snurrig, mådde illa, dög ingenting till resten av dagen. Huvudet behövde ligga ner. Men jag brukar vara väldigt trött efter lopp och nu är det ju extra förståeligt att det dränerar mig. Idag, dagen efter, känner jag mig fortfarande lite “bakfull”, men mer okej nu i alla fall …

Glad att det blev ett 7:e lopp och att jag sprang hela!

Just ja, tiden! Den var ju inte det viktiga, men 1:08:49. Inte ens det långsammaste millopp jag sprungit, även om de flesta varit snabbare förstås…

Se lopplistan här!

Lämna en kommentar

Tjejmilen 2021

Idag sprang jag mitt sjätte Tjejmilen. Var lite rädd att jag skulle behöva bryta min streak eftersom Sander och Jonas har varit förkylda i veckan, men jag har i alla fall inte blivit det än.

Jag fick medalj och Piggelin!

Alltså, Tjejmilens bana är inte så lättsprungen… Jag hade en bra första halva (mellantid 5 km 30:17 – siktade på under 30, men så kom en backe och en druvsockerstation och en vätskestation precis innan bågen…), men sen segade jag ihop. Och så mördarbacken i slutet på det. Min tid blev 1:05:05, alltså långsammare än både Kungsholmen runt och Premiärmilen. Jag blev revanschsugen och har anmält mig till Hässelbyloppet i oktober för att få en ny chans.

I år var i alla fall första Tjejmilen då det inte var mastodontlång kö till bajamajorna. Ingen kö alls, faktiskt! Vore ju fint om man kunde fortsätta med de delar av coronaanpassningarna som faktiskt gör saker objektivt bättre… Så trist när man måste räkna med att hinna stå i bajamajakö i 45 minuter inför ett lopp.

Det blev en video av starten den här gången också:

20210904_122951

Håller tummarna för att upprätthålla den här streaken i många år och bli en sån där cool gammal springtant. :)

Lämna en kommentar

Tjejmilen Virtual Edition – äntligen milen under timmen!

Igår sprang jag Tjejmilen Virtual Edition, det vill säga den corona-anpassade versionen av loppet i vilken man fick springa på valfri plats och valfri tid denna helg. Jag hade inga skyhöga förhoppningar, särskilt inte med tanke på att jag känt mig krasslig dagarna innan loppet, men WOW! Jag klarade mitt långsiktiga mål att springa milen under timmen! Det har varit mitt mål 2017, 2018, 2019 och 2020… och äntligen, ÄNTLIGEN KLARADE JAG DET!

Jag kan knappt förstå det, faktiskt. Tittar jag i min träningsdagbok har jag på sistone kilometertider som exempelvis: 8:16, 7:57, 6:28, 6:25, 6:47. Jag sprang Söder runt (också ett millopp) veckan innan på 1:11:13. Och nu: 58:41, kilometertid 5:52. Vilken skillnad!

Mitt problem brukar vara att jag inte kan pusha mig. Kroppen saktar liksom ner oavsett om jag vill eller inte. Men nu kunde jag! Och det var så coolt!

Så här såg jag ut precis innan jag gav mig ut:

Redo för lopp

Tjejmilen-appen, som skulle ta min tid och bjuda på en ljudupplevelse, i telefonen i armfickan med hörlurar. Midjeväska där jag hade tänkt ha jobbtelefonen med RunKeeper som backup, eftersom jag sett att Tjejmilen-appen strulade för flera.

Jag valde snällast möjliga bana: fram och tillbaka längs Karlbergskanalen och Kungsholms strand till Kungsbron två gånger. Jag hade kunnat fortsätta varvet runt Kungsholmen i stället, men då hade jag drabbats av både trafikljus och framför allt min stora nemesis: backar. Nu slapp jag det helt och det underlättade såklart.

Tjejmilen-appen fungerade fint, men gav just ingen hjälpsam info alls. Så det blev att jag sprang med jobbtelefonen i handen hela tiden (och hoppades att den var vattentät…) för att hålla koll på farten. RunKeeper visar ju både nuvarande fart (hyfsat rätt, men ibland hoppar den iväg till något osannolikt) och genomsnittlig fart (desto mer tillförlitligt). Så fort jag såg nuvarande fart glida över 6:00 pushade jag ner den igen genom att öka kadensen (stegfrekvensen) och klarade att hålla genomsnittlig fart därunder hela tiden!

RunKeeper funkade bra ända till sista kilometern. Då påstod den plötsligt att jag sprang ca 3 min/km. Det trodde jag inte riktigt på… Och sen tyckte den att jag var färdig med milen en bit innan jag var det. Tyvärr stängde jag av då, jag förstod senare att det finns en funktion för att släta ut en hackig bana som jag hade kunnat använda. För det var ju såklart det som hänt. Mot slutet av min bana sprang jag enligt RunKeeper i zick-zack ut i vattnet och långt in på land. Skönt att det bara var sista kilometern, men samtidigt lite läskigt att inte veta hur jag låg till då.

Rutten enligt RunKeeper (sprang alltså fram och tillbaka två gånger) – haha, kolla zick-zackandet på slutet!

Jag tycker att jag var imponerande jämn i farten:

Dippen på slutet stämmer alltså inte utan det var RunKeeper som fick fnatt…

Tar inte med sista km som ju var fel…

Det regnade hela tiden, vilket jag faktiskt tror hjälpte mig! Det var inte så mycket folk ute, så det blev aldrig svårt att komma fram. Temperaturen var behaglig och regnet svalkande. Och kanske bidrog det bistra vädret till känslan att det bara var att bita ihop och köra.

Jag körde ett intervallpass cirka en vecka innan loppet och reagerade på att jag faktiskt klarade det ovanligt bra. Jag sprang 200 meter långsamt och 200 meter snabbt och det blev väl fem snabba tror jag. Vid tidigare försök har jag säckat ihop och behövt stanna/gå under de långsamma och fått betydligt lägre fart för varje snabb sträcka. Men den här gången klarade jag det fint.

Det ska bli väldigt spännande att se om detta var tillfälligheter eller om någonting kanske lossnat för mig. Jag hoppas verkligen jag får fortsätta springa skadefri och med så välmående fötter som jag har nu när jag äntligen hittat skor som inte gör mig illa.

Detta var för övrigt min femte Tjejmilen på lika många år. Hoppas kunna fortsätta streaken länge och bli en sån där cool tant som har en tröja med “Min 30:e Tjejmilen”. :)

1 kommentar

Inget PB på Tjejmilen i år…

Förra året satte jag PB på Tjejmilen. I år blev det bara mitt 8:e snabbaste millopp… av 8… Ja, jag är helt klart ur form och rutin. Men jag blev peppad att ändra på det i alla fall och siktar på att åtminstone springa snabbare på Hässelbyloppet i oktober än vad jag gjorde på Tjejmilen.

Men ja, trevligt var det i alla fall. Fint väder. Blev en ganska lång dag pga skulle hämta nummerlapp (på ett annat ställe än loppet), äta nåt, gå på toa (underskatta icke tiden i bajamajakö vid lopp…), lämna väska… och sen tog det tid efteråt också. Tyckte i alla fall att det var smidigare med köerna i år, tog inte lika brutalt lång tid. Gick till och med på toa två gånger efter att jag kommit till området. :)

Lämna en kommentar

Personbästa mil på Tjejmilen!

Skrev detta i träningsdagboken på jogg.se:

Oh boy! Dags för ett försök på milen igen. Nu äntligen med bättre hopp om fötterna, men jag hade gärna tränat lite mer… för det kändes inte som att årsmålet att komma under timmen låg inom räckhåll. Väl medveten om det gjorde jag ändå ett försök, men fick nöja mig med personbästa milen. Och det är ju inte helt fel det heller.

Strategin var att undvika att sticka iväg för fort i början, försöka hålla jämn hastighet precis under 6 min/km. Jag vet ju att det brukar gå hyfsat enkelt i början, att det sen kommer en dipp och att det vänder uppåt igen, men exakt när vet jag inte. Förhoppningen var att inte dippa alltför mycket i alla fall…

Jag lyckades hyfsat bra, splits enligt Runkeeper:
1 km 5:55
2 km 6:00
3 km 5:52
4 km 6:13
5 km 6:00
6 km 6:35
7 km 6:27
8 km 6:04
9 km 5:58
10 km 6:19

Enligt min egen Runkeeper klarade jag 5 km på 30 minuter precis, men jag såg att bågen låg lite längre fram och officiella tiden blev 30:12.

Men jag pressade på för att klara 5 på 30 och sen dippade jag ganska mycket. Sen avslutar man ju med en riktigt seg backe också…

Känns i alla fall grymt att ha brutit min nedåtgående trend! Här är alla mina millopp:

Tjejmilen 2016-09-03 1:03:13 (yay!)
Kungsholmen runt 2017-05-13 1:04:46 (rysliga domningar i tårna)
STHLM10 2017-06-15 1:06:10 (livrädd att förvärra, men blev som tidigare ungefär)
Midnattsloppet 2017-08-19 1:06:29 (fixat fotproblemet, men hopplöst trångt)
Tjejmilen 2017-09-02 1:01:58 (yay!)

OCH FÖTTERNA KÄNDES HELT OKEJ! Jag älskar mina nya skor!

Lite märkligt att springa lopp med bara tjejer, men det är ett bra lopp. Det enda som är riktigt dåligt är att det är alldeles för få bajamajor i förhållande till löparna. Jag stod i en löjligt lång kö som tog 36 minuter. Men själva loppet är förvånansvärt ok med tanke på hur mycket folk det är. Lite trångt, men inte helt omöjligt. Det nämns två jobbiga backar och vilken den sista är är uppenbart, men jag är inte helt säker på vilken som var den första, det var väl lite backigt då och då men ingen lika självklar Backen med stort B.

Nu har jag en månad på mig att träna till Hässelbyloppet, om jag får vara frisk och så där. Så en chans till att ta årsmålet… men det känns ju rätt mycket att kapa 2 minuter. Jag bör nog sikta på att ligga lite mer under 6 min/km för att ha marginal för dippen. Ska bara klara av det också!

2 kommentarer

Tjejmilen 2016

I lördags sprang jag Tjejmilen! Jag är väldigt glad att jag tog mig igenom det, trots att det har gått segt med löpningen på sistone pga krasslighet och märkliga smärtor. Jag hade som mål att klara mig under 1:10 och kom i mål på 1:03:13, så jag kan ju inte vara annat än nöjd. Och det känns inte alls omöjligt att en vacker dag klara milen under timmen!

Det här var alltså tredje gången i mitt liv som jag sprang så långt som en mil. Jag känner att det går en gräns någonstans, en vanlig löprunda på 5 km är liksom ingen stor grej, men springer jag 10 km är jag TRÖTT efteråt.

Det var väldigt mycket folk, såklart. Redan på T-Centralen hamnade jag i en skock träningsklädda kvinnor och det var inga problem alls att hitta vägen till startområdet, bara att följa strömmen. Det var ett stoort och först ganska svåröverblickbart område, med en hel del sponsorer och utställare av olika slag. Lite trist att de första man såg var SD… :/ Nåja, efter det kunde det ju bara bli bättre. Efter en stunds initial förvirring och chock över längden på köerna till bajamajorna hittade jag väskinlämningen där jag utan någon direkt väntetid bytte ryggsäcken mot en klisterlapp att sätta bakpå nummerlappen. Värre blev det att hinna gå på toa… Jag skulle försöka vara med på en uppvärmning 13:45, men började köa till toan 13.29, så det hanns inte med… men lyckligtvis visade det sig vara miniuppvärmningar inför varje gruppstart sen, så det gick bra. Min start var 14.30.

Just när startskottet gick började det regna ganska ordentligt, efter att ha småduggat lite då och då. Men det blev bara en kort skur. Det riktiga skyfallet kom när jag var på väg till tunnelbanan för att åka hem igen…

Jag var lite för försiktig när jag anmälde mig för lääänge sedan och var i startgruppen för dem som räknade med att springa på ca 80 minuter. Jag ägnade hela loppet åt att springa om folk… men det gör man väl ändå, kanske? Det verkade som att “Fun Run”-deltagarna, varav vissa är stillsamma flanörer, sprids ut lite godtyckligt? Nåväl, det blir en annan startgrupp nästa gång i alla fall.

Åtminstone känns det nu som att en nästa gång är på kartan. Och då ska jag sikta på under 60 minuter.

Bildbomb:

20160903_133555
Den första utmaningen var att hinna gå på toa innan start…

20160903_141152
Snart startdags

20160903_144500
Kul när man fick välja på vilken sida om vattnet man ville springa.

20160903_145031
Löpare längs med vattnet

20160903_154222
I mål!

20160903_160641
Målet

20160903_163636
Det utlovade regnet hade i alla fall hyfs nog att inte bli rejält förrän efter loppet. Men då blev jag blöt…

20160903_165851
Regnbåge

Lämna en kommentar