Etikett: Tyckt & tänkt

Dunk-dunk-dunk-dunk…

Publicerat den 17 november 2004

Argh!! Snart blir jag tokig! Sitter hemma idag och jobbar med systemdesignen till projektet. Uppenbarligen är människan som bor ovanför oss också hemma. Jag är så trött på hans/hennes ovana att åstadkomma rytmiska, dunkande ljud! Vår mest realistiska teori är att personen i fråga stampar takten till musik. Ofta. Länge. Ihållande.

Dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-
dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-
dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-
dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-
dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk.

Jag är så trött på det! Men vad gör man? Kan man ringa på och be personen i fråga att sluta stampa takten när han/hon lyssnar på musik?
Till saken hör ju att vi bor i studentlägenhet och där ska man vara accepterande mot sina grannar, så bryr sig inte heller de när man har party hela natten. Och det är ju en struntsak egentligen… det är bara ibland som vi tydligt hör musik… men det här dunkandet hör vi nog dagligen.

Lämna en kommentar

Särskrivningshärke!

Publicerat den 26 september 2004

Har ägnat en del tid de senaste dagarna åt att plugga marknadsföring inför tisdagens munta. Har inte boken, men däremot en sammanfattning av den som är riktigt plågsam att läsa. Full av särskrivningar, andra skrivfel och olika översättningar av samma ord. Jag kan i alla fall inte läsa en mening som “Detta kan åstadkommas genom hög kvalitativa produkter” utan att haka upp mig. Exemplen är oändliga…

Det är ganska fascinerande egentligen, hur olika människor ser på skrivet språk. Jag är väldigt känslig, jag kan i princip inte läsa utan att upptäcka fel när de förekommer. Därmed inte sagt att jag är perfekt själv, såklart, men en viss känsla för språklig korrekthet har jag i alla fall. Andra människor kan verkligen tycka att det inte spelar någon roll alls. Vissa skriver som krattor och det behöver inte alls ha någonting med intelligens att göra, man kan vara mattegeni men inte kunna stava för fem öre…

Särskrivningar stör verkligen ordbilden, som faktiskt kan vara viktigare än man tror. Finner följande text fascinerande: “En vestenkalpig unsdernöking gjord vid ett untivseriet i Enlgand har visat att utfiall de två fösrta och de två sista botskevärna i alla orden i en text är ritkigt plecarade, spelar det liten roll i viklen orgnindslöfjd de övirga boskvätrena i orden kommer. Tetxen är fullt läbsar t.o.m. om de andra bokestävrna kommer hullorebmuller! Detta eftorsem vi inte läser varje enkisld botksav, utan ser bidlen av ordet som hehlet.” (lånad från susning.nu)

Det stämmer verkligen. Det stör mig inte alls lika mycket som särskrivningar (som stör ordbilden). Fast jag brukar se omkastningar och irritera mig lite lätt.

Annars… det lutar åt att jag väljer profilen “Säkra interaktiva datorsystem”. Har funderat en hel del på kurser jag vill läsa. Kul att för en gångs skull få välja lite själv. Nu är jag så sugen på att läsa de valfria kurserna att jag inte längre längtar lika mycket efter att läsa språk nästa år… men det kommer nog tillbaka, hoppas jag.

Lämna en kommentar

Fånig säkerhet

Publicerat den 23 september 2004

Jag postade precis ett brev. Ni vet i en sån där ny brevlåda. När brevlådorna kom var öppningen uppemot en decimeter hög. Nu har de satt upp en plåtbit som spärrar större delen av hålet och lämnar en springa på ett par centimeter. Varför? Vad är det för otrolig olycka som har motiverat minskningen av brevinkaststorleken? Är det något barn som fastnat med armen, eller vad är det som har hänt som gör att jag måste gå till ett postkontor om jag vill posta lite större försändelser? Varför måste allting bli så krångligt?

Ännu värre är containrarna. Hur frustrerad blir man inte av att stå och finfördela en stor kartong för att kunna pussla in bitarna i en oproportionerligt liten inkastlucka?

Det är klart att det är bra med säkerhet… men var går gränsen? Ska alla få lida för att någon klantat sig? Det finns ju så mycket som är farligt! Vägar kan vara jättefarliga. Ska man gräva ner dem i ett underjordiskt komplex och neka fotgängare tillträde, kanske? Eller ska man kanske spränga alla berg eftersom det går att ramla ner från dem och slå sig? Samma sak med träd, ju, ska vi hugga ner alla träd då kanske?

Hör det inte till att lära sig att det finns faror och att man måste akta sig för dem? Och ska man skyddas från faror måste man väl skyddas från alla faror. Eller de som är rimliga att skyddas från. Var går gränsen egentligen?

Jag har inte barn, man kanske ser annorlunda på det här om man har det. Men allvarligt talat, hur många barn brukar försöka klättra in i containrar och brevlådor? Någonting säger mig att barn som fått någon form av uppfostran borde kunna avstå från sådant. Eller har jag fel?

Lämna en kommentar

Vara kär…

Publicerat den 4 maj 2003

Jag vill vara kär… men det går inte… det är nog typiskt svårt att bli kär i någon när man bara tänker på den som man har bestämt att det ska vara slut med… och det är typiskt svårt att sluta tänka på… det finns så mycket jag vill att han ska förstå… men det känns inte som att det går hur mycket jag än förklarar… och han har helt glömt bort viktiga saker jag sagt för länge sedan… som bevisar att han har fel angående saker… varför lyssnade han inte på mig då, tog mig på allvar..?

Jag behöver en kram!!!

longing for the day when he wont occupy my mind
I guess Ill just have to wait another while… / Marit Bergman

Behöver jag tillägga att det går dåligt att plugga fysik idag?

Lämna en kommentar

Mörda alla tillverkare av solkräm!

Publicerat den 31 maj 2002

Eller riktigt så långt vill jag kanske inte gå, men jag skulle vilja uttrycka min frustration över att all solkräm hälls upp i PYTTESMÅ flaskor och sedan säljs till ockerpriser. Varför kan de inte åtminstone sälja stora flaskor, ni vet, ekonomiförpackning? Vi fick köpa ett gäng flaskor idag, en räcker väl till en weekendresa till Skövde ungefär.

Annars har vi även köpt myggnät (vågar knappt skriva vad de kostade, de var dyra, men de skulle vara bra och vi har inte tid att hitta tyg o tota ihop… okej, 300 spänn… argh!), jag har köpt ett regnöverdrag till ryggsäcken, choklad (samlar streckkoder för att få en Marabou badmadrass…) och David har fixat USD och resecheckar.

Nu är David på klassfest och dit fick jag inte följa med… men jag sitter och klurar lite på hur vår blivande sida om vårt stora Asienäventyr ska se ut.

Jooo, vi spelade ju minigolf igår!! Tänkte att vi skulle prova sandalerna och gå till Folkets Park, men Nenas tår hade sin vana trogen snart mycket mindre hud än tidigare så vi tog spårvagnen.. David fick revansch nu! Banan var lite mer fantasifull än den i Nyköpings hamn måste jag säga. Fast den var ganska blöt…

Imorrn lämnar vi Norrköping och den fasta internetuppkopplingen för gott..! Men jag lovar att försöka höra av mig här då och då, även under resan.

VI ÅKER TILL DELHI PÅ ONSDAG (hoppas att afghanerna inte spränger oss)!!

Lämna en kommentar

Min tid är nu…

Publicerat den 30 november 2001

Hamnade hos väldigt många gamlingar igår när jag satt på jobbet och ringde, särskilt mellan 13-17 sådär, när alla var på jobbet. Synd, eftersom vi först sökte folk i åldern 15-45 och sen 15-35… När jag hamnade hos någon stackars åldring slogs jag plötsligt av en tanke: “Så där gammal vill jag inte bli!”. Det är annars ingenting jag brukar fundera på särskilt mycket… Det är ju svårt att säga vilken ålder som är bäst, när man är ung vill man bli äldre och när man är gammal vill man bli yngre. Men jag tror nog att den här åldern jag har nu är väldigt bra… jag är 21, jag är tillräckligt gammal för att ta vara på mig själv och bestämma saker själv, men jag är ung nog att vara fri, barnslig, inte ha panik angående utbildning och jobb, familj, barn och hela det där köret. Sånt kan jag ta ställning till sen… Min tid är nu. Det är nu jag kan förverkliga mina drömmar. Uppleva utlandsäventyren som lockar runt hörnet… Det är mycket därför som jag känner att jag inte vill sitta här i Norrköping och bara se tiden gå. Jag ville ju egentligen utomlands direkt efter gymnasiet, men då skulle jag ta körkort, jag hade min David och så fick jag jobb i Stockholm. Nu har jag bara min David som håller mig kvar. Jag älskar honom såklart… Men… jag har inget liv här och jag vill inte börja plugga än. Min rastlösa själ vill ut på äventyr… Vi är båda inställda på att när jag åker till England i januari kommer jag att stanna borta mycket längre än de två veckor som jag ska volontärjobba på apstället i Cornwall. Det gör såklart att saker och ting är lite jobbiga just nu… och det kommer INTE att bli lätt att åka. Men jag kan helt enkelt inte stanna här och längta bort…

Är ledig idag. Ska gå på Friskis lunchgympa och på stan. Det är dags att shoppa lite på Rimi. :) Deras blodpudding kostar bara 8:50…

Lämna en kommentar

McIgnorans

Publicerat den 5 april 2001

David har fått brev från ett McDonalds…
(jag snokade, eftersom jag hjälper till med jobbletandet)

Din ansökan har fångat vårt intresse. Vi vill gärna träffa dig

Ganska komisk rad, med tanke på vad som följer. Uppenbarligen har de knappt ens kastat en blick på Davids brev.

Du är varmt välkommen på intervju….. ~~Tisdagen den 3/4~~ klockan 16.30 Måndagen den 9 april

I Davids brev framgår tydligt att han gör lumpen och muckar 11 april. Hur troligt är det att han kan vara på intervju måndagen den 9 april? Dessutom är det fascinerande att, trots att det andra datumet också är datorskrivet, har man inte tagit bort det första, utan kladdat över med penna…

Funderar på att skriva ett brev till dem: “Er platsannons har fångat mitt intresse. Jag skulle vilja arbeta hos er med rymdbasapplikationer.”

Lämna en kommentar

Kan de ha provisionslön..?

Publicerat den 23 februari 2001

Ojojoj vad roligt… jag har just pratat med en på Trygg Hansa och satt och försökte hålla mig för skratt under typ halva samtalet. Fixade en hemförsäkring, men sen ville han berätta massor om bilförsäkring, olycksfallsförsäkring med mera och satt och räknade ut hur mycket det skulle kosta för mig. “jomen, om du skaffar en bubbla kan du försäkra den för bara 1645:- om året…”

*fniss*

provisionslön, månne?

Lämna en kommentar

Allt heter Ica Supermarket

Publicerat den 14 februari 2001

När Ica Karlsson blev Rimi Arnö och Ica Knuten blev Rimi Oppeby skämtade vi så smått om att Ica Kronhallen säkert snart skulle bli Rimi City eller något annat gräsligt…

Vad heter Ica Kronhallen nu? Jo, Ica Supermarket. Det är fan värre än Rimi City… så opersonligt det kan bli. Dessutom FULT… skrivet med fetlagd stil i början och tunt i slutet… FULT!!

Och vad ser jag idag när jag väntar på bussen i Mörby? Ica Metro har också bytt till Ica Supermarket… jamenvafaaan…