Etikett: vandring

Vi fick ju ställa in Jämtlandstriangeln på grund av Veroniqas skada, men idag betade vi av en bit till på Sörmlandsleden i alla fall! Vi hoppade ju över några etapper sist, för att få övernatta på ett trevligt ställe, och nu började vi täppa igen den luckan genom att gå resten av etapp 9. Vi gick ju första kilometern då vi gick etapp 8, eftersom den etappen slutade en bit innan pendeltågsstationen men vägen dit gick mestadels längs leden, så nu hade vi bara cirka 8 km kvar. Vi gick etappen i omvänd riktning, eftersom busstätheten till och från Tvetaberg är låg och det ju är lättare att tajma en avgång på morgonen än efter vandringen.

Det började lite svajigt med att vi gick lite fel när vi försökte ta oss från busshållplatsen Tvetaberg till starten vid Tveta friluftsgård. Men till slut kom vi fram, fick låna toa på kanotklubben och fotade den obligatoriska etapptavleselfien.

Leden började fint vid sjön Måsnaren (jag har varit i andra änden och geocachat) och vi var nästan mer sugna på att gå Måsnarenleden, eftersom det såg fint ut. :) Men vi gick såklart den tänkta leden och hamnade ganska snart i ett bostadsområde. Och sen fortsatte det mest så… Bostadsområden, industriområden, lite skogsdungar.

Vi åt lunch på en bänk alldeles nära en busshållplats… Skönt att vi bara hade mackor och snackpots som vi “lagade” med termosvatten, hade känts konstigt att mecka med friluftskök där. :)

En fördel med att vandra civilisationsnära var att vi kunde använda en Riktig Toalett kort efter lunchen. Vi tog helt enkelt en liten avstickare till McDonald’s. :)

Kort efter Donken-toan kom vi till ett mysigt litet skogsparti som vi kanske njöt orimligt mycket av bara för att vi verkligen ville skogsnjuta. Där fanns också ett brant stup ner i en mäktig ravin. Typ.

Så kom vi till Södertälje centrum och insåg att … vänta nu … det var ju precis där borta vi tog bussen till Tvetaberg för några timmar sen. :) Vi tog en parkbänkspaus till och Veroniqa bjöd på den nya äppelkolabullen från Espresso House. Väldigt god, men tror att den kanske inte var helt färsk och kan vara mycket godare om den är det!

Sen gick vi över vattnet och kom in på sträckan som är omdragen, på grund av “ledningsarbete längs kanalen”. Den biten var nästan bäst på hela etappen! Visserligen väldigt civilisationsnära och med ljud från arbetsmaskiner, men vi leddes upp på en smal ås i ett skogsparti, där det var fint. Vi gick lite fel också, men det var också fint.

Så kom vi fram till Östertälje och gick samma backe upp mot stationen som vi gjorde sist. Fick vänta 18 minuter på nästa pendel, men det var rätt skönt att sitta och såsa på en bänk på perrongen.

Kul att ha varit ute igen! Veroniqas knä skötte sig bra, men hon har en bit kvar innan det är helt bra och böjligt. Håller tummarna för att det ska läka fort och ordentligt!

Jag var såklart trött och sov en stund när jag kom hem. Men jag ser redan fram emot nästa gång. Hoppas vi får till det i oktober!

1 kommentar

Så blev det dags för vårt lilla genrep inför Jämtlandstriangeln i augusti och ytterligare ett gäng kilometer avbockade på Sörmlandsleden. Hittills har vi gått allt från starten till Östertälje, så egentligen skulle vi väl ha fortsatt i Östertälje, men det skulle ha inneburit övernattning väldigt nära Järna samhälle, vilket vi tyckte kändes sådär. Så vi pusslade ihop en annan vandringssträcka i stället. Helt enkelt var det inte, för vi har kommit till en del som inte är särskilt kompatibel med kollektivtrafik. Vi satsar ju egentligen bara på att gå huvudetapperna, men nu blev det två anslutningsetapper för att kunna åka pendeltåget till och från vandringen. Och således blev det inte en enda hel huvudetapp avbockad den här gången, utan bara ca halva etapp 13 och ca 80% av etapp 12. Men alltså hela 13:1 och 12:1. Dessutom gick vi åt “fel” håll, för vi planerade att sova vid Stora Envättern och då blev det en något kortare sträcka dag 2, vilket passade oss bäst.

Väderleksprognosen följdes såklart med spänning inför äventyret. Först skulle det vara jääättevarmt hela tiden, sen kom mer och mer regn på söndagen. Det blev faktiskt som vi var beredda på: närmare 30 grader varmt på lördagen och fint väder men ändå en smula moln och svalkande fläktar, konstant regn och snarare 15 grader på söndagen. Så det var minst sagt omväxlande!

Dag 1: Gnesta – Stora Envättern, ca 19 km inkl. avstickare

Vi tog som sagt pendeln till Gnesta och fotade vår första etapptavla (vi samlar ju etapptavlefoton) alldeles intill stationen. Starten var alltså väldigt civilisationsnära och det fanns flera möjligheter att gå på toa innan vi lämnade civilisationen. Vi gjorde det vid Frustuna kyrka, där jag också loggade en geocache. Sen blev det landsvägsvandring en stund innan vi började komma ut i den efterlängtade obygden.

Vid Klämmingen tog vi en liten avstickare till badplatsen. En fin strand med massor av barnfamiljer. Toaletter och rinnande vatten fanns också. Så det kändes ju inte som att vi riktigt kommit igång med vandrandet ännu … Skönt i alla fall att bada! Lyxigt med toabesök och påfyllnad av vattenflaskor innan vi gick vidare.

Ett stycke efter Klämmingen kom vi ut i skogen på riktigt. Där blev det också ordentligt kuperat! Vid Långsjön tog vi en efterlängtad lunchpaus. Det var också dags att testa Veroniqas nyinhandlade vattenreningsfilter, Katadyn BeFree. Det fanns nämligen inte en chans att vi skulle kunna bära med oss allt vatten vi behövde, så sjövatten to the rescue. Jag tog ett dopp och eftersom man råddes att inte ta vatten vid strandkanten och inte vid vattenytan simmade jag ut en bit och tog de första omgångarna vatten en bit ner. Det funkar ju om man ändå ska bada … Vattnet var lite gult, men smakade gott!

Långsjön var så fin, jag försökte ta en bild, men den gör såklart inte alls sjön rättvisa. Längst bort låg några små gulliga öar som var jättefina, men de syns ju knappt på bilden.

Lunchen lagades genom att vi kokade vatten att hälla i våra påsar i våra meal cozies där det fick gojsa ihop sig en stund. Lagom svårt … Men det behövdes lite prepp, förstås. Jag hade testat att torka ett paket Vivera veganska Bacon stripes och de blev riktigt bra, faktiskt! Sen hade vi snabbmakaroner och ostsåspulver, så det blev som en carbonara-ish. Helt okej vandringsmat.

När vi vandrat en bit till efter lunchpausen kom vi så äntligen till ledkorset där etapp 13:1 ansluter till etapp 13 och så fick vi gå på huvudetapp ett tag.

Nu hade det börjat bli rejält myggigt … Vi hade inget myggmedel med oss, får se om det ska ingå i utrustningen framöver … mata mygg fick vi göra rätt ordentligt i alla fall!

När vi till slut kom fram till Stora Envättern gick vi förbi flera andra uppslagna tält innan vi till slut hittade en plats för vårt. Vi såg också en storlom som simmade lugnt i sjön! Jag saknade verkligen min kamera då! Det blev några dåliga mobilbilder och jag räknar det som ett nytt fågelfotokryss, men argh, om jag haft kameran!

Framme vid lägerplatsen slog vi upp tältet och fixade i ordning. Sen tog vi ett dopp, renade mer vatten (det blev dock från strandkanten den här gången …) och bytte om till våra sovkläder.

Sen var det dags för vår avancerade matlagning igen. Snabbris, linsgrytepulver och snacksoliver är en trevlig vandringsmåltid.

Vi lade oss tidigt och det blev väl en skaplig tältnatt. Det var i alla fall inte så kallt. Inte heller superbekvämt kanske, men jag hoppas att även dessa stela tanter ska klara att sova i tält i många år till …

Data från Garmin-klockan:
Total distans: 19,10 km
Total tid (inkl. pauser): 8:14:07
Färdtid: 4:36:44
Tempo: 25:53 min/km
Medeltempo i rörelse: 14:29 min/km
Totalt uppför: 342 m

Dag 2: Stora Envättern-Mölnbo, ca 17 km

Regnet började redan på småtimmarna. Och det fortsatte. Och det fortsatte. Men vi var ju inställda på det, så det var bara att dra på regnkläderna, äta frukost (polarkakor med hummus och citronoliver, hummusen från pulver jag hade kvar från torkning förra sommaren) och gilla läget. Vad som faktiskt var jobbigare var att det var såå mycket mygg!

Vi gick förbi några tält under andra dagens regniga, myggiga och kuperade vandring, men vi mötte inte en enda vandrare. Fin natur, men som sagt lite besvärligt. Nerför berget innan Lilla Horssjön hade vi nog gärna sett en trappa … men vi tog oss ner efter lite dramatik med Veroniqas ryggsäck som fastnade i en gren.

Vid Lilla Horssjön gjorde vi en kort avstickare (50 m) till vindskyddet där för att fixa lunch. Väldigt skönt att komma in under tak och kunna byta regnjackan mot rastfleecen en stund. Lunchen blev “snack pots” med pasta och tomatsås, som vi förstärkt med torrsojafärs. Sen tog vi en kopp te och lite godis också. Avslutade med att filtrera sjövatten som vi tog alldeles intill en massa grodyngel. Nä, ingen av oss kände för att simma ut och ta vatten längre ut och djupare. :)

Sen fick vi pinna på ordentligt, för vi ville väldigt gärna hinna med pendeln 15:54 från Mölnbo. Nästa skulle gå 17:52 … Det var väldigt glädjande när vi kom till starten av anslutningsetappen, ett bra delmål. Men det var förstås 5 km kvar och oklart om vi skulle hinna …

Vi hade inte riktigt kollat upp hur det skulle se ut, men blev en smula förbryllade att hitta etapptavlan vid Mölnbo IP. Det var ju en bit kvar till stationen därifrån, men det satt i alla fall Sörmlandsledenklistermärken på stolpar längs vägen.

Hann vi då? Ja, det gjorde vi! Vi kom fram till pendeltågsstationen med tio minuters marginal. Phew! Sen tog det ju sin lilla stund att ta sig hem och sen att packa upp och hänga allt på tork … och ta en dusch, skönt! Och gå på en riktig toalett – tänk vad man uppskattar vardagliga saker när man kommer hem från en vandring!

Data från Garmin-klockan:
Total distans: 16,95 km
Total tid (inkl. pauser): 6:53:54
Färdtid: 4:26:42
Tempo: 24:26 min/km
Medeltempo i rörelse: 15:44 min/km
Totalt uppför: 214 m

Något om utrustningen etc

Vi hade ju båda två ganska nya ryggsäckar. Min Osprey Eja har varit med på dagstur tidigare, men det blir ju lite annat med övernattningspackning. När jag först packade den kändes det hopplöst att få plats med allt, men det gick faktiskt. Veroniqa skulle bära tältet, men jag fick faktiskt i det också när jag bar det före och efter vandringen. Hon hade sin nya Lundhags Padje, som är större än min. Jag hade egentligen velat ha lite mer än mina 55 l (58 enligt infon, men när man kollar närmare så gäller det bara om man har den större storleken och jag har ju kort rygg …), men jag föredrar Eja-modellen framför de större jag provat. Jag tyckte det kändes bra att bära, blev mest öm på belastningspunkterna (nyckelben, höfter). Tror att jag kanske drar åt bröstremmen lite för hårt, för att allt känns stabilare då, men att det egentligen blir skönare för axlar/nyckelben om det är lite mer lagom.

Vi har olika strategi när det gäller skor. Veroniqa jobbade på att gå in sina rejäla kängor och jag valde mellan mina rejälare barfotaskor (Freet Mudee) eller trailskor (Altra Lone Peak). Jag var lite modig och tog de senare, trots att de förra är så mycket mer beprövade. Trailskorna har jag inte haft helt positiva upplevelser av. De har visserligen känts bra när jag gått lite längre, men varje gång jag tar på dem tycker jag först att de känns trånga i öppningen, som att min fot är för hög för dem. Dessutom kändes det inte bra att springa i dem, då blev det ett obehagligt tryck. Så jag tog med mina barfotaskor jag springer i som lägerskor och backupskor, i stället för mina Crocs som jag packat först. Men det gick jättebra att gå i ALP! Fötterna mådde finemang, även om de såklart var konstant blöta dag 2. Vad gäller krämpor kände jag lite i knäna, men det gör jag ju till vardags också, så inget konstigt. Det var i alla fall inte värre dag 2, vilket kändes bra.

Påsmaten vi hade med funkade bra. Skönt att bara koka vatten på köket. Smidigt med det mindre köket, men lite läskigare också, fast det går ju bra. Vi hade godis, flapjacks, vätskeersättning och trailmix också. Jag brukar ha lite svårt för att äta på vandring, men tyckte det kändes ovanligt bra. Jag blev visserligen inte hungrig innan, men när jag väl började äta satt det riktigt fint och jag behövde inte tvinga i mig det sista.

Packlista som väl i alla fall stämmer någorlunda: Lighterpack för Sörmlandsleden augusti 2023 Enligt den bar jag närmare 12 kg initialt. 2 kg av detta var vatten. Basvikt, dvs utan vatten och förbrukningsvaror (mat m.m.), ca 8 kg. (Kläderna på kroppen borträknade från både totalen och basvikten.) Försöker hålla nere vikten, men det är knivigt! Nervöst att Jämtland kommer kräva rejälare sovsäck, mer kläder, mer mat …

Jag hade med, men använde inte: liner till sovsäcken, extra gasol (väldigt lite kvar i påbörjade tuben dock …), diskmedel och disksvamp, fickkniv, pannlampa, tvättlina, vandringsstavar, bok, ren t-shirt, något par extra strumpor. Men det kändes inte som oerhört överflödiga saker ändå …

—

En fin och “lagom strapatsrik” vandring och ett bra genrep inför Jämtlandstriangeln. Får se när vi går klart etapp 12 och 13, samt 9-10 som vi hoppade över nu.

1 kommentar

Det blev ingen vandring i mars, men vi var åtminstone på en föreläsning om vandring. Idag fortsatte vi i alla fall projekt Sörmlandsleden.

Dagens etappstart var förhållandevis lättillgänglig. Vi tog pendeln till Tumba och åkte sedan buss i 4 minuter till Bergudden. Därifrån var det bara en kort bit till etapptavlan.

Idag konstaterade vi att vi nu gått Sörmlandsleden alla årstider. Den här gången blev det mycket fokus på knoppar och blommor – blåsippor, vitsippor och tussilago.

Vi bjöds på en varierande tur. Bitvis var det väldigt fin skog, men vi var aldrig särskilt långt borta från civilisationen och ibland var den kanske lite för nära… och bitvis blev det lite krångligt på grund av fallna träd. Det fanns en hel del backar och det var ju bra inför vår fjällvandring i augusti. :)

Det var inte helt lätt att hitta en lämplig lunchplats, men vi gjorde en avstickare vid sjön Uttran, där vi hoppades hitta en fin plats med utsikt. Det gjorde vi visserligen inte, men vi hittade en scoutstuga och en rastplats med bänkar där vi satte oss. Vi premiäranvände (testomgången på balkongen räknas inte riktigt) nya köket till enklast möjliga matlagning: vi kokade bara vatten på köket och hällde i våra påsar med makaroner och “ostsås”-pulver, där det hela fick gotta ihop sig. Använde även de “meal cozies” jag tillverkat av ett vindruteskydd från Clas Ohlson, alltså isolerande påsar för att hålla värmen. Funkade riktigt bra och blev okej gott, även om det nog blir lite bättre (fast mycket jobbigare!) att koka på riktigt. Till makarongeggan hade vi en sorts vegansk “ölkorv”.

Etapp 8 inklusive pauser tog lite drygt 5 timmar och sträckan blev 14,4 km med våra avstickare. Jag använde Garmin-klockan och tryckte på “varv-knappen” när vi tog paus och började igen och fick så denna fina tabell över vandringen (nr 2 och 4 är pauserna):

	Distans	Tid	Tempo	Puls	Tot. tid	Tot. dist.
1	3,80 km	1:00:19	15:51	88	1:00:19	3,80 km
2	0,09 km	11:12	131:15	70	1:11:31	3,89 km
3	5,61 km	1:49:47	19:35	91	3:01:18	9,50 km
4	0,09 km	56:08	658:30	74	3:57:26	9,58 km
5	4,82 km	1:12:00	14:57	96	5:09:26	14,40 km

Dessutom gick vi ca 1 km av etapp 9, för att ta oss till pendeln, så den biten har vi redan klarat av när vi ska gå 9:an nästa gång.

Vi tar ju alltid en selfie vid etapptavlorna och idag pratade vi om hur kul det skulle vara att samla alla dessa bilder sen när vi i grånande ålder till slut blir färdiga med alla 62 huvudetapper och får diplom för att ha klarat Sörmlandsleden… så jag riggade en sida med alla etapptavlebilder samlade, där vi kommer att kunna följa vår gråning. :) Här: Etapptavlor Sörmlandsleden

2 kommentarer

Idag var det dags för min och Veroniqas februarivandring! Efter den mycket isiga och hala januarivandringen var vi lite nervösa, men åtminstone något tryggade av att dagens etapp bara var 6,5 km lång. Och lyckligtvis var det lättgånget idag! Det var däremot inte jättelätt att hitta någon bekväm plats för att stanna och laga mat, särskilt inte med tanke på att blåsten kändes kall så fort vi pausade någonstans. Jag hade packat mitt nya, nättare friluftskök och mat, men … det blev att vi bara gick klart (tog 2 timmar) och åt en sen hamburgarlunch i Tumba på hemvägen i stället. Det blev också bra!

Nu siktar vi på etapp 8 i mars!

1 kommentar

När jag och Veroniqa gick etapp 6 på Sörmlandsleden i december gick vi ju inte riktigt hela, av kollektivtrafiktekniska skäl. Idag var vår utsedda vandringsdag i januari och planen var 1) att gå klart den sista snutten av etapp 6 och 2) att kanske, om leden inte var för besvärlig, fortsätta med etapp 7 (endast 6,5 km).

Vi lyckades med 1) i alla fall. Det var väldigt fint, men isigt och halkigt. Kanske inte någon stor överraskning, men det började så fint så att vi nästan trodde att det skulle vara bättre…

Vi hade plusgrader och lätt regn. Just den biten var inga problem, vi höll oss varma och torra. Men det var knepigt med all is. Vi visste ju inte hur etapp 7 skulle vara, men när vi kom fram till Lida friluftsgård hittade vi en raststuga och kom in till värme och bekvämligheter (Sån lyx! Toaletter, dusch, diskho, microvågsugnar, sopkärl, bord, krokar att hänga blöta jackor på!), vilket säkert bidrog till att vi hellre tog en lång paus för att vänta in bussen tillbaka mot pendeln i Tullinge.

Jag använde min nya Garmin-klocka, som jag använt sedan jul men det var första gången den fick följa med på vandring. Jag använde manuell etappmarkering:

Etapp 1: Från busshållsplatsen Björkhult till där vi klev av leden sist.
Etapp 2: Själva vandringen, alltså från där vi klev på leden och fram till etapptavlan på Lida friluftsgård.
Etapp 3: Lunchrasten på Lida … plus att vi gick runt lite på området.

Och här är en tabell med sträckor, tider och tempo för de olika etapperna:

Etapp	Sträcka	Tid	Tempo (min/km)	Total tid	Total sträcka
1	1,09 km	16:33	15:08	16:33	1,09 km
2	3,24 km	1:51:26	34:25	2:08:00	4,33 km
3	1,23 km	1:55:02	93:45	4:03:02	5,56 km

Att etapp 3 hade så långsamt tempo beror såklart på att vi satt still och åt lunch och softade största delen av tiden :D men mer intressant är kanske att jämföra tempot för etapp 1 då vi gick längs landsväg med tempot för etapp 2 då vi dels gick på bra skogsväg, dels halkade fram väldigt långsamt på is …

Jag testade mina vandringsstavar för första gången. Rätt trevligt att ha när det var så där halt, faktiskt! Gav även stöd i backar, men jag kände av armarna en del eftersom jag är ovan.

Jag använde också min nya ryggsäck Osprey Eja för första gången. Med sina 55 l (officiell siffra är 58 men i minsta storleken gäller 55) var den klart överdimensionerad för den här turen, men jag måste ju testa! Har köpt och returnerat ett par olika som inte passat mig, men jag hoppas att jag hittat rätt nu. Hade faktiskt inte helt bestämt mig för om jag skulle behålla den eller inte, men kände att JO jag ville testa den ute. Tror nog att vi kan bli vänner? Men måste såklart testa med tyngre packning och på längre tur. Jag har ju haft så svårt att hitta någon som jag vill ha, eftersom jag älskar min 40-litersryggsäck men nu är alltså grejen att jag vill ha en större.

BILDDUMP:

Lägger till några bilder på mig som jag fick av Veroniqa:

2 kommentarer

Idag blev det härlig vintervandring på Sörmlandsleden. Etapp 6 går mellan Paradiset (Huddinge) och Lida friluftsgård (Botkyrka) och mäter 12 km.

Dagen skulle bjuda på tre minusgrader (som dock skulle kännas som åtta) och vi var tacksamma för att det inte var kallare, som det var för ett par dagar sedan. Bland de största rädslorna inför dagens vandring var förstås att vi skulle frysa. Att mina tår skulle balla ur (har problem med att de vitnar och domnar av minsta lilla kyla). Eller att det skulle vara halkigt och jävligt hela vägen. Eller att vi skulle få gå i mörker. Men det blev faktiskt så bra som det kunde bli!

Skogen var väldigt vacker och snötäckt. Skaren var hård, så ofta gick vi ovanpå ett decimetertjockt snölager utan att sjunka igenom.

Vi frös precis i början när vi klivit av bussen. Sen frös vi igen då vi började gå efter lunchpausen. Utöver det var vi helt okej varma. Men vi såg ju till att inte pausa mer än nödvändigt … det blev skillnad så fort vi stannade litegrann bara. Bland annat såg vi kungsfågel vid två tillfällen och tittade lite på dem. (Jag är lite amazed, för jag såg min första kungsfågel förra helgen och inser att jag säkert sett dem fler gånger, men att jag behövde veta vad jag letade efter – inte bara som stillbild – för att förstå det och nu visste jag!)

Vi stötte på en hemsk nerförsbacke där det var isigt och svårt att ta sig ner på ett tryggt sätt, men utöver det var det mestadels lättgånget. Isfläckar här och var såklart, men vi var ganska bra på att se oss för. Vi vurpade bara en gång var. :) Veroniqa i sagda hemska backe och jag på ett helt random ställe där jag blev övermodig och gjorde bristande halkanalys.

Bekännelse: vi gick faktiskt inte hela etappen. Vi hade såklart gjort research kring bussförbindelserna och konstaterat att tja, de ger inte utrymme för flexibilitet. Det var ju på grund av bussförbindelserna vid Paradiset som vi gick förra etappen baklänges, för att vi då kunde ta den enda tänkbara bussen ut till Paradiset och sen gå till Handen, där vi hade betydligt fler valmöjligheter med pendeltåget. Nu tog vi alltså den enda tänkbara bussen till Paradiset igen. Där kan man välja mellan att kliva av vid Bruket eller Ådran. Förra gången tog vi Ådran. Då fick man gå en bit på en smal skogsstig. Den här gången valde vi Bruket, delvis för att få testa den varianten också men kanske främst för att vi såg på kartan att det bara var att följa vägen. Vägen var sandad. Kan rekommendera den, särskilt vintertid! Enligt Google Maps är sträckan från bussen till starten 1,7 km.

Sen gick vi cirka 9 km av leden. Om vi hade gått hela vägen till Lida friluftsgård skulle det troligtvis ha hunnit bli mörkt och med lite otur skulle vi dessutom kunnat bli sittande där ett par timmar i väntan på nästa buss. Så vi hade kollat upp att busstrafiken från Riksten var tätare. När vi avvek från leden för att gå mot Riksten insåg vi att det var rätt långt, men där hade vi tur. En kvarts promenad längs landsvägen (ca 1 km) från där vi avvek från leden finns en busshållplats, Björkhult, där den sällsynta bussen mellan Lida och Tullinge trafikerar. Vi kom dit en stund innan bussen mot Lida kom, så vi hoppade på den, satt kvar i Lida och följde sedan med tillbaka och vidare mot Tulllinge.

Så vi gick alltså 1,7 km + ca 9 km + ca 1 km och kom ungefär upp i ledens totala sträcka ändå.

Givetvis måste vi gå klart etappen, så vi ärligt kan säga att vi gjort den! Nästa gång tar vi bussen till Björkhult (eller om det blir någon av hållplatserna längre bort med tätare trafik, vi får se) och knatar tillbaka till där vi lämnade leden. Etapp 7 är bara 6,5 km lång, så det blir nog lagom (om vi kör en sån här endagstur på vintern igen). Och där den slutar går tät busstrafik.

Mat: Lunchen idag bestod av det sista linsgrytepulvret från i somras, som vi spädde ut till soppa med termosvatten. Till det hade vi tofumacka och ett veganskt snack vagt påminnande om ölkorv. Efterrätt blev te och varsin dammsugare. Finfint!

Utrustning: Vi är ju inga vintervandrare egentligen, så vi kliade oss i huvudet lite angående klädsel och liknande.
Kläder: Vi hade våra vanliga vinterjackor som vi använder till vardags. Jag hade underställsbyxor och mina vanliga vandringsbyxor, min långärmade vandrings/löpartröja och en fleecejacka. Mina större skor med dubbla strumpor och extra sula (barfotaskor, tunn sula, bra med mer isolering mot markkylan). Mössa och två par vantar. Min extrajacka till pausen – den jag fyndade för 30 kr på Sellpy. Den funkade att ha ovanpå tjocka vinterjackan, supersmidigt!
Matlagning: Valde enkla alternativet termosvatten.
Test av ny utrustning: Jag hade med mig engångsvärmepåsar och testade en. Man skakade den lite och efter en stund var den ganska varm. Rätt skönt faktiskt, jag hade den i vanten under och efter pausen och flyttade runt den mellan händerna. Den behövde vara direkt mot huden för att kännas ordentligt, jag märkte den knappt när jag testade att ha den i bakfickan för att värma rumpan en stund. :) Ska definitivt testa att ha i strumporna när jag sover i tält när det är kallt.
Vatten: Jag hade bara med mig 1 liter vatten att dricka, för mig som är så galet törstig kändes det jättelite. Men det gick inte alls åt. Mot slutet var det en hel del is i flaskan och vattnet var väääldigt kallt att dricka. Det gick åt desto mer av mitt termosvatten, också 1 liter, till soppa och te.
Annat: Jag körde min kära 40-liters ryggsäck, trots att jag knappt hade något med mig. Slängde med första hjälpen-kitet och en skräppåse. Glömde powerbank och betalkort, men mobilen överlevde som tur var och kunde ta mig hem. Och så hade vi varsin bok … Vid busshållsplatserna, både Bruket och Ådran, finns nämligen bokbytarhyllor. Förra gången lyckades vi motstå, men den här gången tog vi varsin bok som fick följa med på vandring. :)

Vi har ju som målsättning att vandra åtminstone något varje månad fram till juni, då vi planerar att gå Jämtlandstriangeln. Får se om vi kör etapp 7 i januari eller hur det blir. Är det för kallt, eller om vi tror att skogen är för halkig, går vi nog lite mer stadsnära.

1 kommentar

Idag fortsatte jag och Veroniqa vår vandring på Sörmlandsleden. Vi lyckades verkligen pricka in bra väder! En underbart fin dag, mer som september än november.

I somras avslutade vi ju i Handen och nu var det dags för etapp 5 mellan Handen och Paradiset. Dock visade det sig vara väldigt snålt med bussar till och från Paradiset, så för att slippa försöka passa den enda rimliga bussen hem valde vi att ta den enda rimliga bussen ut till Paradiset i stället och gå mot Handen. En sorts baklängesvandring, alltså. :) Fast det gick ju lika bra (eller ännu bättre, kände vi, när vi utan att ha kollat tider klev ut på pendeltågsperrongen i Handen och såg att nästa tåg skulle gå om 1 min).

Vi klev av bussen på hållplatsen Ådran, där det fanns en massa böcker i busskuren och jag nätt och jämnt lyckades motstå frestelsen att plocka ett par stycken (det fanns faktiskt några intressanta!). Från Ådran fick vi gå en bit till etappstarten vid Paradiset. Där blev det en kort paus för obligatorisk starttavleselfie och besök på bajamaja. När jag stod där plockade jag upp telefonen för att kolla var geocachen fanns, som jag visste skulle vara där någonstans. Det visade sig att jag stod nästan precis rätt. Jag lyfte blicken och såg cachen. :)

Ganska snart kom vi till fina sjön Trehörningen, där det fanns ett fint vindskydd. Men för oss var det inte ens dags för rast än, så vi fotade lite och knatade vidare. Vid Långsjön fick det bli en liten clementinpaus.

Så gick vi vidare och hittade till slut en fin lunchplats vid Öran. Det var så fint att titta ut över sjön med höstfärgerna! Vi hade inte med köket den här gången utan bara termosar med varmvatten. Lagade snabbris i påse, linsgryta från pulver (rester från maten jag lagade till förra vandringen) i kåsorna och hade oliver till. Sen blev det te och saffransbulle innan vi knatade vidare.

Civilisationen närmade sig alltmer ju längre mot Handen vi kom. Vi knatade på rätt bra ett tag och tog en sista paus för te och saffransbulle på en brygga vid Nedre Rudasjön. Vi orkade inte alla saffransbullar, så Veroniqa slängde den sista i vattnet och vi trodde väl att änderna som simmat förbi en stund tidigare skulle komma och ta dem, men i stället attackerades bullbitarna underifrån av ett fiskstim! Fascinerande att titta på, önskar att vi hade kunnat se själva fiskarna.

Därifrån var det bara en kort bit till pendeln och resan hem, men det kändes lagom eftersom himlen färgats solnedgångsrosa och mörkret kröp sig på.

En riktigt fin vandring! Får se om vi kanske får till etapp 6 i december? Vi siktar på någon vandring varje månad fram till att vi planerar att gå Jämtlandstriangeln i juni.

Lämna en kommentar