Månad: augusti 2005

Kanske är det jag som inte förmår uppskatta riktig film, men hur det än förhåller sig så kan jag inte säga att jag fick ut särskilt mycket av att se den här filmen, som mest är långtråkig och ointressant. Visst finns det kanske snygga glimtar, men på det hela taget är den mest märklig. Det handlar om en filmregissör som känner sig pressad till storverk och inte riktigt kan erkänna för folk att han inte har några idéer. Medan han försöker komma på något bra tänker han tillbaka på sitt liv och det är ofta svårt att veta vad som faktiskt händer och vad som är tillbakablickar, filmidéer eller bara rena absurditeter.

Skumt.

Liftaren är en mycket viktig bok. Filmen hade kunnat bli precis hur dålig som helst och med den utgångspunkten är jag faktiskt positivt överraskad. Man känner igen sig en hel del, även om en del saker är annorlunda och man saknar en del… men i stort sett finns Liftar-charmen där i alla fall.

Alan Rickmans röst till Marvin är verkligen helt rätt. Jag gillar Alan Rickman! Stephen Fry som berättare låter också precis rätt och i princip gillar jag de andra valen av skådisar också. Är dock inte så förtjust i lösningen gällande Zaphods extra kroppsdelar.

Kul att se, men den skulle nog inte få lika högt betyg om jag inte läst och älskat böckerna… för böckerna är såklart bäst.

Som sagt så har Jonas och jag tittat på animeserien Paranoia Agent och nu är vi klara.

Serien började väldigt bra; de första avsnitten skapade en väldigt mystisk och härlig stämning. Sen… blev det mest konstigt. Dels för att storyn var ganska skum, men framför allt på grund av några avsnitt i mitten som mest kändes som utfyllnad. Måste animeserier ha minst 13 avsnitt? Den här hade klarat sig med hälften och blivit dubbelt så bra…

Att serien är konstig var kanske inte så oväntat, med tanke på hur Jonas fick nys om den. Typiskt honom att vilja se något som beskrivs så. (puss, sötis) :)

Lite besviken är jag allt… men ganska bra var den, det är kul att ha sett den. Inget jag kommer rekommendera för andra med någon vidare frenesi, dock.

Jag har förresten inte ens 100 inlägg kvar tills mitt 1000:e (det här blir mitt 903:e). Det blir väl någon sorts jubileum. :)

Bill Murray är bra… och spelar så fruktansvärt dryg att det är roligt.

Den svenska titeln beskriver nästan filmen bättre: “Måndag hela veckan”. Inte för att jag kan minnas något som skulle tyda på att det var just en måndag, men saken är den att Phil vaknar upp samma morgon om och om igen. Han kan göra vad som helst, men ingen annan än han själv vet om det när han vaknar till samma dag nästa gång…

Vad gör han då? Ja, vad skulle du göra? Han lär sig saker, han tar tillfället i akt att både imponera på och förolämpa människor… och han ser till att lära sig precis vad drömtjejen vill ha.

Roligt, för det mesta!