Hoppa till innehåll

Månad: augusti 2007

GötheborgsUtkiken & Kafé Marmelad

Idag kom vi äntligen iväg på utflykt! Visst har det regnat en del, men vi lyckades i alla fall utföra det vi hade tänkt oss.

Vi började med att åka in till GötheborgsUtkiken, alltså Läppstiftet. Utsikten där uppifrån var verkligen väl värd att se, även om det kändes lite dyrt att betala 30 kr per person för att få åka hiss. Jag blev glad över att det var fotograferingsvänligt – det finns små fönster man kan öppna och plåta genom! På läsidan var det till och med behagligt, men på andra sidan blåste det så tårarna och snoret sprutade om man inte aktade sig.

När vi kom upp var vädret ganska okej, lite molnigt men hyfsat fint. Medan vi stod där drog regnet in över staden och vi fick bevittna en drastisk förändring – plötslig regndimma och mörka moln. Det var ganska mäktigt, faktiskt. Jag var glad att befinna mig inomhus då.

Vi trodde att man skulle kunna fika uppe i tornet, men det var en sanning med modifikation. Det fanns inte alls något kafé där uppe, men man kunde köpa termoskaffe i entrén och ta med upp om man ville. Rekommenderar matsäck om man vill fika där, eller så gör man som vi och slår två flugor i en smäll. Vi har nämligen pratat om att vi skulle vilja testa Kafé Marmelad och eftersom det inte blev något utsiktsfika gjorde vi det också!

» Läppstiftsutsikten i fotodagboken

Kafé Marmelad ligger på Mariagatan 17, alldeles nära Mariaplan i Majorna. Lokalen är mysig och tyvärr märkte vi inte riktigt hur mysig förrän vi gick på toa innan vi skulle gå. Vi missade nämligen att det fanns en nedervåning och det var ju såklart den som var bäst. Men vi fick ett eget bås där uppe och det var inte helt fel det heller. Jag blev tvungen att försöka fota de tuffa glödlamporna med stora glödtrådsrundlar som hängde ner från mörka trähyllor på tegelväggarna. Vi delade på en jättegod hummusciabatta, en morotskaka och en äppelpaj. Jonas gillade verkligen sitt kaffe och jag tyckte att mitt Rooibos Lava (rött te med kanel, äpple och chili) var gott. Ett bra kafébesök, men tyvärr spelade de lite för hetsig musik för att man riktigt skulle kunna slappna av. Enligt uppgift har de spelat Air vid andra tillfällen och det låter mer som kafémusik i min smak.

» Kafé Marmelad i fotodagboken

Vi hade faktiskt turen att slippa regn när vi gick från Läppstiftet till spårvagnen – däremot blåste det duktigt, så öronen nästan höll på att blåsa bort. Sen kom en störtskur när vi satt på vagnen och så slutade det snällt regna tills vi skulle kliva av. Men sen tänkte vi promenera en bit in mot stan och då kom det flera skurar av varierande styrka… och emellanåt kikade solen fram. Väldigt ombytligt väder idag!

Vi gick förresten in en liten sväng på ett kolonilottsområde i Majorna. Eller kolonilotter och kolonilotter, det var snarare sommarstugor. Nästan otäckt gulligt.

Vi hoppade på spårvagnen vid Stigbergstorget och åkte till Nordstan och handlade på Hemköp. Sen gick vi till blomsteraffären på Centralstationen och shoppade upp våra blomstercheckar som vi fick i bröllopspresent. Det blev riktigt tuffa nya växter – en fikus med delad stam och en köttätande växt. Kan den sistnämnda fånga lite blomflugor åt oss, månntro? :)

» Våra nya växter i fotodagboken

Underbart att få komma ut och utflykta lite med Jonas, vi har suttit och ugglat i lägenheten alldeles för mycket på sistone. Inte så konstigt eftersom Jonas tentapluggar, förstås, men det kändes extra jobbigt eftersom vi har varit på väg i flera dagar men hejdat oss för att det regnat. Och idag var i princip vår sista chans att göra nåt skoj i Göteborg på ett bra tag, eftersom vi har en massa saker för oss framöver.

6 kommentarer

Convoy

Den här filmen gjorde mig bara arg – och inte på något bra sätt. Den handlar om ett gäng lastbilschaufförer som sätter sig upp mot den korrumperade överheten. Snart blir de en hel konvoj av chaffisar. Ledaren Rubber Duck (Kris Kristofferson) hyllas av någon anledning som hjälte, men jag ser verkligen inte vad det är som är så bra med att slå ner poliser helt i onödan. Till råga på allt verkar det som att man ska tycka att det är roligt, med tanke på musiken som spelas och comic-relief-replikerna som infogas.

Dessutom är kvinnobilden rutten – den enda gång som en chaffis misslyckas med att framföra sin långtradare (välter i en kurva) är det givetvis en kvinna bakom ratten och sen kör hon inte mer (ingen annan kvinna heller), utan åker med män såklart. Och det är helt obegripligt att alla kvinnor vill ha den satans äckliga hjälten…

Och för övrigt känns det orealistiskt att folk bara verkar köra runt i sina lastbilar på kul utan att ha några ärenden. Borde de inte jobba eller nåt? (Okej, det kanske är strejk, men visa det i så fall då!)

Det enda jag tyckte var lite mysigt med filmen var hur chaffisarna hade radiokontakt med varandra och kunde stämma träff på truckissyltor och sånt. Det var lite charmigt. Men filmen är skräp.

FilminfoIMDB: Convoy
Regissör: Sam Peckinpah
År: 1978
Omdöme (1-5): 1
Lämna en kommentar

The Motorcycle Diaries

Originaltitel: Diarios de motocicleta

Det är 1950-tal och två studenter ger sig ut på en spektakulär motorcykelresa genom en rad sydamerikanska länder. Männen heter Ernesto Guevara de la Serna och Alberto Granado och filmen är baserad på deras böcker om äventyret. Ernesto är mer känd som Che Guevara.

Det är inte så svårt att lista ut att de obligatoriska scenerna kommer att finnas med: motorcykeln går sönder, grabbarna blir osams… Det är heller inte så svårt att lista ut vad man förväntas tycka om de båda grabbarna. Ernesto framställs som en riktig helyllekille (förutom att han är ganska fisig mot sin tjej, men det tyckte väl inte filmskaparna var så farligt…) medan Alberto är en falskspelande slusk. Det känns faktiskt ganska genomskinligt och jag blir inte särskilt gripen av Ernestos ofantliga godhet.

Okej film med bitvis fina bilder och skildringar av vanliga människor de möter längs vägen, men mer än medelbetyg blir det inte.

FilminfoIMDB: The Motorcycle Diaries
Regissör: Walter Salles
År: 2004
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Den brysomme mannen

För mig var Den brysomme mannen, eller The Bothersome Man som denna norska film kallas på engelska, en oväntad pärla. Jonas fastnade för den när vi letade film att se under filmfestivalen, men jag var av någon anledning inte lika entusiastisk.

Andreas hamnar i en ny stad utan minne av hur han kommit dit. Han blir försedd med en bostad och ett jobb och allt verkar fungera bra. Men något är inte som det ska – människorna tycks helt sakna känslor! Han kan utan problem få kvinnor att dejta honom, men han kan inte få dem att älska honom.

Vi får inga entydiga förklaringar till var han hamnat och vad allting betyder. Det finns säkert många tolkningar, men jag vill gärna se det som att han hamnat i ett sorts helvete där han bestraffas för att ha levt ett känslokallt liv.

Vissa scener påminner mycket om It’s All About Love, som när folk dör på gatan och ingen tycker det är uppseendeväckande.

Jag tyckte mycket om filmen, det är härligt obehagligt med all känslokyla. Man ryser och skrattar om vartannat.

FilminfoIMDB: Den brysomme mannen
Regissör: Jens Lien
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Mannen under trappan

Efter att ha läst Marie Hermansons mysiga novellsamling Det finns ett hål i verkligheten var jag verkligen sugen på mer av henne och nu har jag alltså läst Mannen under trappan, som Jonas gav mig i födelsedagspresent. Och jag vill fortfarande läsa mer av Hermanson, jag gillar den mysmystiska stilen.

Bokens huvudperson är Fredrik, som trots en del tungt livsbagage äntligen har fått ordning på sitt liv. Han har en vacker fru, två fina små barn och familjen har just flyttat in i sitt drömhus. Idyllen störs när Fredrik upptäcker en främmande karl i hallen. Han kallar sig Kwådd och hävdar å det bestämdaste att han bor i utrymmet under deras trappa. Kwådd är liten, konstig och smutsig och Fredrik gör såklart sitt bästa för att bli av med honom. Men Kwådd är fast besluten att stanna. Ännu värre är att Fredriks son blir förtjust i den underlige lille mannen och att hans fru inte alls tycks inse problemet. Fredriks liv blir allt mer bisarrt.

Boken känns ovanlig på så sätt att jag aldrig tidigare läst en liknande roman – däremot känner jag igen mig från ett par skräckfilmer och psykologiska thrillers. Mannen under trappan skulle säkert passa utmärkt som film, men jag tycker den är väldigt mysig just så här. Det är spännande nästan hela tiden och allt känns mysrysigt bisarrt.

Jag är glad att jag råkade hitta Det finns ett hål i verkligheten i en antikvariatlåda och ser fram emot många fler mysiga lästimmar med Hermansons böcker.

» Marie Hermansons hemsida

BokinfoTitel: Mannen under trappan
Författare: Hermanson, Marie
ISBN: 9789100111748
2 kommentarer

Man vet att man är vuxen

…när alla nöjen involverar att äta saker. Vad gör jag med vänner egentligen? Fikar, picknickar, går på restaurang eller äter middag hemma. Ölbotaniserar.

Det känns som att vi svullat rätt duktigt i sommar. Jag borde äta lite mindre. Vänja mig vid mindre portioner vid måltiderna. Snaska mindre. Få lite mindre magplufs.

Men det är väldigt trevligt att äta gott. Inte undra på att det är vanligt att man blir lite rundare i takt med att man åldras.

1 kommentar