År: 2012

Idag fyller Sander 1 månad! Livet går fortfarande mest ut på att sova, äta och byta blöja, men som framsteg får väl ändå rapporteras att han kan följa oss med blicken åtminstone litegrann nu. Och han har mer vakentid som inte ägnas åt amning eller skötbordsaktiviteter, även om det fortfarande inte är särskilt mycket.

Det är mycket sömn fortfarande och för det mesta sover han i bärselen. Det är enklast så, jag vet då i alla fall inte hur jag skulle kunna få honom att sova själv. På nätterna ligger vi tillsammans och ammar/slumrar om vartannat. Det blir inte jättemycket sömn för min del, men nätterna är åtminstone hyfsat lugna och jag tar oftast en lur med Sander på dagen också. Än så länge är han så liten att det känns bra att ge honom riktigt mycket närhet, men jag skulle verkligen vilja få till sömnen bättre så småningom. Vi lyckades inte jättebra med Ava, får se om vi lärt oss av våra misstag…

Det känns väldigt skönt att det verkar funka med amningen och även om jag vet att man inte ska stirra sig blind på BVC:s kurvor är det skönt att allt ser bra ut där. Med Ava hade jag väldigt svårt att lita på min amningsförmåga och vi kompletterade ju med lite ersättning då, vilket vi inte alls gjort nu. Jag känner mig mer avslappnad och tänker inte HERREGUD HAN FÅR INTE TILLRÄCKLIGT MED MAT så fort han är missnöjd, som jag gjorde med Ava. Jag vet inte om jag någonsin ens tänkte tanken att Ava kunde vara… tja, trött, eller nåt? Det gör jag hela tiden med Sander. I början somnade han hela tiden när han ammat klart, men det gör han inte längre och då är det klart att han blir trött efter en stund. Jag hjälper honom att sova, ofta genom att ta till bärselen. Sen vaknar han, äter riktigt ordentligt, blir blöjbytt och har lite glad vakentid innan han blir trött, småsnuttar och så sedan behöver bli hjälpt att sova igen. Mönstret är mycket tydligt. Skippar vi de längre sömnperioderna blir han orolig, småsnuttar och somnar kanske någon minut för att vakna orolig och snutta och så fortsätter det. I bärselen kan han sova tre-fyra timmar. I början var det samma med vagnen, efter att vi varit ute på promenad, men de senaste gångerna har han vaknat väldigt fort efter att vagnen stannat.

I och med månadsdagen började Ava med sitt reducerade förskoleschema idag. 30 timmar i veckan, 9-15 varje dag. Min dag med Sander kändes kort… men det känns samtidigt bra att vardagens nya villkor träder i kraft, så att vi kan börja försöka vänja oss vid något, så gott det nu går när man har en bäbis som förstås kommer att ändra sig i takt med att han blir äldre. En stor fördel med att hämta klockan 15 är att de fortfarande kan vara ute då. Det blir alldeles för mörkt senare, så hittills har vi hämtat Ava inne. Idag behövde jag inte klä på Ava med Sander i bärselen, vilket brukar vara en pärs. Det kan ta så himla lång tid och jag är inte bekväm med att han ska vänta utanför i vagnen i uppemot en halvtimme, så jag har använt selen mycket på sistone. Selen och bärjackan är verkligen räddare i nöden.

Ava missade ju förskolefotograferingen, vilket vi blev väldigt ledsna för. Men lyckligtvis har vi ju ändå Ava-porträtt från familjefotograferingen, så jag ställde upp ett idag. Lite avvikande ser det förstås ut och till råga på allt hittade jag en ram som bara var nästan lika stor som de tidigare… Skulle förstås bli bättre om jag skrev ut en mer inzoomad och mer centrerad variant där jag lagt på en sån där skolfotospräcklig bakgrund och kanske värmde upp färgerna lite, vi får väl se om jag orkar/hinner/prioriterar det…

Bild 3 matchar för övrigt inte heller de tidigare, eftersom den är så kall i tonen att den ser blå ut. Men den är ett vanligt förskolefoto.

Fy bubblan vad kallt det var igår. Men vi vågade oss ut i alla fall, en liten stund på lekplatsen och en sväng till affären.

Ikväll är Jonas hos en kompis och jag har min första kväll ensam med båda barnen. Det hade kunnat bli nästan precis hur jobbigt som helst, men jag har haft tur. Sander har sovit som en stock i bärselen genom Avas kvällsrutiner. Snacka om räddare i nöden, bärsele är fantastiskt!

Nu har Sander varit hos oss i tre veckor. Att han blivit äldre märks mest i och med det att han är vaken mer nu. Han tillbringar förstås fortfarande stor del av vakentiden med att amma, men han har klart mer övrig vakentid nu.

I veckan som gått har vi tråkigt nog varit sjuka. Alla har varit hemma sedan i onsdags. Ava prickade in förskolefotograferingsdagen som höstens första sjukdag, vilket kändes jättetråkigt. Dessutom fick vi veta att flera familjer på förskolan drabbats av streptokocker, så vi blev nervösa och gick och svabbade oss, men fick lyckligtvis negativa svar. Vill inte att Sander ska få något otäckt… Inte vi andra heller, såklart, men absolut inte Sander!

Förutom att vi är krassliga är allt väldigt bra. Ava är fortfarande glad över Sander, men det börjar märkas mer att hon ibland blir ledsen av att ha begränsad tillgång till mig. Det är inte lätt att räcka till för båda barnen. I lördags var jag ensam med barnen i några timmar medan Jonas hjälpte till med en flytt. Sander vägrade förstås vara någon annanstans än i min famn, så jag lyckades inte leka särskilt bra med Ava, men det gick bra i alla fall…