Och nu läser jag Hundra år av ensamhet

Nu läser jag Hundra år av ensamhet, även denna skriven av en nobelpristagare (Gabriel García Márquez). Det känns som att jag läst ganska länge utan att komma någonvart..? Ska jag orka med allt detta härj om galna, impulsiva män som ställer till det medan deras kloka fruar stoiskt härdar ut och sköter ruljangsen i kulisserna? Det känns lite tröttsamt stereotypt. Men jag har ju bara börjat. Det kanske blir en fantastisk läsupplevelse till slut? Då kan jag gå tillbaka till det här inlägget och småle åt hur oförstående jag ännu var.

Vi håller väl tummarna för det?

Egentligen finns det annat jag är väldigt sugen på att läsa nu…

Men någon som läser detta kanske har läst den och tycker att den är fantastisk? Då kanske jag kan få lite pepp? :)

Det här blir nog i alla fall sista nobelpristagaren för i år, om nu inte årets pristagare blir någon väldigt intressant…

Nätternas gräs

Den här boken valde jag att läsa för att Patrick Modiano fått Nobelpriset, såklart. Eller egentligen valde jag Lilla smycket, men den stod inte i bibliotekshyllan där den borde. Det gjorde däremot den här. Modiano som Modiano, tänkte jag, på det där sättet man kan göra när man egentligen mer bryr sig om vad man kan bocka av genom att läsa boken än om själva boken… Nu kan jag ju inte jämföra med Lilla smycket, men jag är i alla fall glad att jag läste denna.

Jag kände mig nog en aning skeptisk först, då boken trots sitt lilla format kändes ganska långdragen. Man får veta så lite. Det handlar om en man som letar efter Dannie, kvinnan han älskade i sin ungdom. Allting med Dannie var mystiskt och till slut försvann hon spårlöst. Nu har han sin gamla anteckningsbok till hjälp när han går runt på minnesvandringar i Paris. Han har skrivit om platser de besökt, om Dannies besynnerliga bekanta, om sina biografiska bokprojekt och allt möjligt i en salig blandning.

Till slut får man faktiskt veta mer än jag vågade hoppas på. Det hade mycket väl kunnat vara en sån där berättelse som man knappt vet vad den handlar om ens när den är slut. Men jag kände nog att jag fick tillräckligt. Och bokens besynnerliga stämning stannade kvar hos mig en stund och gör sig påmind nu när jag tänker på den också. Så det blir ett ganska bra betyg!

BokinfoTitel: Nätternas gräs
Författare: Modiano, Patrick

Alltid du

Den här boken var jag nyfiken på när den kom ut, mycket på grund av att Pernilla Alm var en vanlig ”skrivarmamma”, som hennes blogg hette. Men inte vilken skrivarmamma som helst alltså, utan en som lyckades bli publicerad.

Fast då föll det hela på att boken inte fanns som e-bok och det var ju ytterst avgörande på den tiden.

Nu var jag väldigt nöjd med att låna den som pappersbok på biblioteket och jag fullkomligt gled igenom den under två kvällars läsning. Mysigt.

Det handlar om Caroline som är lyckligt gift med Mårten, har två underbara barn och bor i ett fantastiskt hus som de byggt själva. Men plötsligt stöter hon ihop med sin första kärlek, Adam, och upptäcker att känslorna finns kvar.

Japp, det blir en otrohetshistoria…

Jag skulle tro att det är meningen att man ska gilla Adam? Tycka att han är charmig och inte enbart en dryg jävel som redan för länge sedan bevisat sig inkapabel att ha den sortens förhållande Caroline vill ha (monogamt)? Jag har hur som helst svårt att se den charmen, jag är så oerhört team Mårten. Det kanske förstör upplevelsen lite..? Men jag är glad över att det blir ett rimligt slut och inte den där sliskiga Hollywood-versionen där allt plötsligt blir bra om den otrogna parten säger att hen inte vill göra slut.

BokinfoTitel: Alltid du
Författare: Alm, Pernilla

Att titta ut genom fönstret

Det blev alltså inte en enda nobelpristagare under 2016. Ivrig att väga upp detta 2017 har jag i slutet av januari redan läst två och påbörjat en tredje. Ärligt talat kanske det får räcka för året sen. Så har jag något kvar till kommande år. :) Och för att detta projekt ändå till viss mån känns som duktigläsning och jag värdesätter ren nöjesläsning.

Jag bestämmer i alla fall att denna får räknas, trots att det bara är en liten Novellix-bok. Det handlar om en pojke som spelar om idolbilder med sin bror och som en dag blir hemskickad tidigt från skolan och blir vittne till hur pappan överger familjen, allt skildrat på ett påfallande vardagligt vis.

BokinfoTitel: Att titta ut genom fönstret
Författare: Pamuk, Orhan
Förlag: Novellix
ISBN: 9789175891736

Herr Kadar

Jomen titta, allt funkade ju! Min plugin för bokinfo längst ner i inlägget (med hjälp av ”Anpassade fält” som kan läggas till innehållet) och listningen på sidan med recenserade böcker. Fint! Ett ”litet” hopp där från 2015-08-16 då senaste boken ombloggades, till idag 2017-01-30.

Så då nämner jag väl Herr Kadar också. Ytterligare en Novellixbok, denna gång av Håkan Nesser. En liten berättelse om en grupp resenärer på en paradisö som förundras över den märklige herr Kadar, som inte tycks platsa i sällskapet. Och vad som händer sen hade ingen av dem kunnat gissa…

BokinfoTitel: Herr Kadar
Författare: Nesser, Håkan
Förlag: Novellix
ISBN: 9789175890265

Det sällsamma fallet Benjamin Button

Titta, jag bokbloggar! Lite för att testa att det funkar som det ska här på gamla vanliga bloggen, lite för att… tja, det vore ju kul om jag hann med att göra det…

Jag har ju sett och gillat filmen om Benjamin Button, men jag visste inte att den baserades på en novell av F. Scott Fitzgerald, författaren till The Great Gatsby. Men så är det. Jag är ju egentligen inte ett stort fan av noveller, men jag har ändå blivit lite förtjust i Novellix fina små novellböcker, varav denna är en. Ganska bra för att få fart på läsningen efter en period av torka, att man kan få känna att man betar av böcker fort!

Kul att läsa novellen. Jag vill minnas att filmen kändes lite mer spektakulär. Novellen är nästan anmärkningsvärt lågmäld, med tanke på att den handlar om en man som föds som åldring och sedan blir yngre och yngre. Han ställs förstås inför en del märkliga situationer som en konsekvens av detta.

BokinfoTitel: Det sällsamma fallet Benjamin Button
Författare: Fitzgerald, F. Scott
Förlag: Novellix
ISBN: 9789187451102

Jag vill hitta tillbaka till läsning

De senaste åren har mitt läsande gått ner. Jag har för all del läst i perioder (och lite mer på semestern), men läsningen har oftast gjorts då jag ändå haft dödtid (som under transporter och toabesök, eller som i Göteborg när jag diskade och lyssnade på ljudböcker). Jag har lovordat e-böcker (och under en period ljudböcker) som möjliggjorde läsning närhelst möjligheten dök upp. 

Det här scenariot har inte varit min verklighet (att ligga i soffan med pappersbok,  temugg och filt och bara läsa):

Och det är ju synd, känner jag. Jag har ju alltid försökt åstadkomma så himla mycket på kvällarna, men under en tid nu försökt bli bättre på att slappna av i stället. Jag lyckades ganska bra med att använda tiden till att titta på Gilmore Girls, men nu vill jag använda den tiden till att läsa! 

Förut kändes pappersböcker passé, för jag ville inte behöva släpa runt på dem, men om jag faktiskt avsätter lästid hemma är det ju mysigt med pappersböcker! 

Jag vill fortfarande inte samla böcker, men det löser sig ju om man lånar på biblioteket. Så nu ska jag bli flitig låntagare också! :) Här är första skörden:

Tre till Sander, tre till mig och fyra till Ava. Egentligen har jag länge velat låna böcker till Ava, eftersom hon läser ut böcker så snabbt, men jag har inte varit tillräckligt motiverad att ta barnen till biblioteket eftersom det är ett projekt… Men om jag nu själv har ärenden dit blir det ju en annan femma. 

Jag läste ut Alltid du på två kvällar (skönt att det går fortare att bli klar när man inte bara duttläset här och där) och har läst första sidorna i Nätternas gräs

Får se om det blir något bokbloggande… Antagligen prioriterar jag själva läsandet. Men det jag läser dyker i alla fall upp på Läst i bild 2017

Boksidor här

Jag har just flyttat hit alla inlägg från min bokblogg, som tidigare alltså låg separat. Nu finns inläggen om böcker i kategorin Böcker och jag har också några listningssidor etc under Helenas boksidor, som tillkommit i menyn.

Importen gick ganska smidigt. Jag har rättat en del tossiga länkar, men det finns fler… Blev lite knepigt med bilderna också, verkar som att vissa flyttade in här på bloggen och andra ligger kvar på gamla url:en? Och alla inlägg fick både kategori Böcker och kategori Vardagsliv, vilket inte riktigt var meningen. Nåja, kanske löser jag det också.

Bloggat i 17 år

Idag fyller bloggen 17 år och jag firar i vanlig ordning med lite statistik. Så här ser det ut med antal publicerade inlägg 2000-2016:

Oj! Jag trodde faktiskt att antalet skulle fortsätta sjunka, för det känns ju att bloggen inte är vad den en gång varit. Det finns inte tid att sitta och skriva en massa blogginlägg och Facebook tar över mer och mer… vilket är sorgligt, för jag vill ju egentligen ha ett eget arkiv över saker jag publicerar, som är mitt och under min kontroll. Men Facebook går snabbt och ger ju ofta feedback på ett annat sätt. Till och med för blogginlägg kommer ju kommentarer/gillningar mest på Facebook numera (pga att inlägg postas automatiskt där också)…

Jag tog fram en graf med inlägg per månad 2016 också:

Här är de vanligaste sökningarna som leder till bloggen. Det är ju ganska tydligt vad som lockar hit mest folk… Lite variation på slutet, men då rör det sig bara om en handfull sökningar:

Listan med mest besökta inlägg har ett inlägg i toppen som slår de andra med hästlängder, inte så förvånande vilket när man just sett sökordsstatistiken…

I vanlig ordning lägger jag in detta som screenshots från statistiksidorna, för att inte påverka statistiken genom text och länkar i det här inlägget.

Relaterade inlägg:
» Bloggat i 16 år

» Bloggat i 15 år

» Bloggen blir fjortis!

» 13 år i bloggvärlden

» Firar 12 år som bloggare

» Helenas dagar i 11 år

» Nu har jag bloggat i 10 år

» Nätdagboken 9 år!

» Nätdagboken 8 år!

» Nätdagboken 7 år!

» Nätdagboken 5 år!

» NÄTDAGBOKEN FYLLER ETT ÅR!!

I’ve been Gilmored

Nu har jag sett alla avsnitt av Gilmore Girls, både de första 7 säsongerna och den nya Netflixsäsongen med 4 filmlånga avsnitt. Jag såg serien när den gick på tv förut, men var inte säker på hur långt jag sett. Men jag kände igen 1-5 ordentligt och såg nog en del av 6:an, men inte allt.

Det har varit en bra serie att se under nattning av Sander. Vi har brukat nynna med till signaturmelodin tillsammans. :) Jag har sett en hel del själv också och det passade ju bra att ha något så slött att göra eftersom jag haft som ambition att försöka slöa lite mer…

Såå. Vad tyckte jag då om de nya avsnitten? LÄS INTE OM DU VILL SLIPPA SPOILERS

Första intrycket var mest chock över att alla var så annorlunda. Att de flesta såg lite annorlunda ut så här 10 år senare är förstås inte särskilt förvånande, men jag hade liksom inte tänkt på hur röster förändras. Först funderade jag nästan på om de bytt ut Lauren Graham… Lorelai lät mycket… hesare. Rory lät också annorlunda på något vis.

Det var i alla fall väldigt roligt att se alla karaktärer och miljöer igen 10 år senare. Kul att de kunde få med nästan alla!

Jag gillade väl inte riktigt att Rory och Lorelai framstod som mindre sympatiska än tidigare. Antar att det skulle vara roligt hur de lät småpojkar utföra tjänster åt dem, t.ex., men jag tyckte det var rätt drygt… samma sak med hur de gjorde narr av mindre attraktiva personer vid poolen… visst har det alltid varit deras grej att göra narr av diverse saker, men det kändes liksom råare nu?

Och alltså, Rory… Jag trodde att hon redan kommit fram till att hon inte ville göra ”no strings attached”-grejen med Logan? Och så gör hon det igen och verkar lika olycklig över det nu som förut? Say what? Har hon inte kommit någonstans alls? Plus att de nu är otrogna båda två. Inte alls sympatiskt… eller jag antar i alla fall att det inte var en överenskommelse mellan samtliga parter, inget tydde på det. Varför är hon ens ihop med Paul?!

Lite trist att hon inte lyckats så bra med varken karriär eller kärleksliv, men jag antar att serien behövde lite drama…

Mysigt att Lorelai och Luke hållit ihop, men givetvis behövdes det väl lite drama där också…

Mysigt också att Lane och Zach verkade ha det bra och fortfarande spelade med Hep Alien! Och att Dean verkade ha det bra. Och alla andra som blinkade förbi mer eller mindre, det ser ju bra ut för de flesta. Blev förvånad att se Lanes pappa, jag trodde han var helt ute ur bilden. Synd att Sookie var med så lite (och hon var sig inte lik). Kul att Michel gift sig och det med en man som vill ha barn, det hade varit intressant att få se (jag tror att han kommer älska sitt barn lika mycket som han älskade sina chows när det begav sig).

Och jag gissade slutet (slutrepliken). Har läst lite på internet nu. Internet säger att Logan är Rorys Christopher och Jess hennes Luke. Det kan man ju fantisera ihop en fortsättning om, ifall man vill. För just nu ser det väl inte ut som att det kommer mer? Men det skulle jag förstås inte ha något emot om det gjorde.