Hoppa till innehåll

Kategori: Film

Flightplan

Jodie Foster spelar Kyle som kliver ombord på ett enormt stort flygplan tillsammans med sin sexåriga dotter Julia. De somnar och när Kyle vaknar är Julia borta. Vad värre är, personalen på planet påstår att hon aldrig ens klivit på.

Filmen skulle ha kunnat bli bra. Den börjar bra och det är mysigt att sväva i ovisshet – vem har rätt, vem har fel, existerar barnet? Jag tycker faktiskt att filmen är ganska underhållande medan jag ser den, men efteråt är det uppenbart att plott-hålen gapar vidöppna på sina ställen. Jag köper inte händelserna utan blir bara irriterad.

En bra sak: den har i alla fall gjort mig ännu mer sugen på att se Hitchcocks The Lady Vanishes, som den är löst inspirerad av. :)

*** Spoilervarning ***
Lite av det jag inte köper:
– Hur kan alla ha missat att se flickan?
– Varför hade inte kidnapparna ihjäl ungen direkt?
– Varför tillkallades inte läkarhjälp när Kyle bar ut en medvetslös sexåring?
…osv….
*** slut på spoilers ***

FilminfoIMDB: Flightplan
Regissör: Robert Schwentke
År: 2005
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar

Seven Years in Tibet

Brad Pitt spelar Heinrich Harrer i denna film som baseras på sanna händelser. Harrer var en österrikisk äventyrare som vid tiden för andra världskriget åkte ifrån sin höggravida hustru för att bestiga berg i Himalaya. Expeditionen beräknades ta fyra månader, men planen höll inte. I stället blev Harrer krigsfånge men lyckades till slut fly och bodde därefter i Tibet, tills kriget tog slut. Där lärde han känna en mycket ung Dalai Lama.

I början av filmen etableras Harrer som en fruktansvärt hård, kall, argsint och dryg människa. Jag ogillar honom genast. Någonstans i filmen vänder det och han känns plötsligt riktigt sympatisk. Jag vet inte riktigt hur det gick till – kanske går det att förklara med att människor har olika sidor eller att han blev påverkad av de harmoniska tibetanerna. Ändå känns det som en sån där typisk filmgrej som jag har svårt att acceptera. Jag har lite svårt att känna något för karln, eftersom jag tycker han får skylla sig själv… Jag menar inte att jag alltid vill ha en präktig huvudperson att sympatisera förbehållsfritt med, men drastiska förändringar får gärna motiveras tycker jag.

Därtill känner jag mig mest …besvärad… av Pitts österrikiska accent.

Filmen var sevärd med en hel del fina bilder och miljöer. Jag lär inte rekommendera den för någon, men jag är glad att jag sett den.

FilminfoIMDB: Seven Years in Tibet
Regissör: Jean-Jacques Annaud
År: 1997
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Julien Donkey-Boy

Ojojoj. Kanske hade jag fel inställning redan från början, men jag såg den här filmen som enbart lösryckta scener med någon sorts efterbliven person i centrum. De som uppskattar filmen kallar den en intressant inblick i en schizofren (jaså!) persons liv, men jag fattade inte alls poängen. Faktum är att jag knappt minns något av den, mer än att det var ett märkligt hopkok av långa, till synes meningslösa scener. Under filmen suckade jag flera gånger djupt och sa “den saknar totalt en plot!”. Jonas höll med, men gillade den ändå, fast för mig passerar den här filmen gränsen vad gäller konstighet. Han får se resten av Korines filmer själv, tror jag bestämt…

Sen fattar jag inte varför den påstås tillhöra Dogme-filmerna, när den inte följer reglerna (pålagd musik, kudd-gravid kvinna)? Kan en film vara lite dogme alltså?

Och var kom “Donkey-Boy” ifrån?

Äsch.

FilminfoIMDB: Julien Donkey-Boy
Regissör: Harmony Korine
År: 1999
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar

Happiness

Mörkt humoristiskt om diverse livsbekymmer för tre systrar och människor i deras omgivning.

Filmen börjar lite lätt skruvat och ganska roligt. Sedan blir det sjukare och sjukare, så att det nästan blir jobbigt. Jag kan inte låta bli att undra vad det är för en jäkla sjuk människa som fantiserat ihop det här manuset!

Säga vad man vill, men filmen är åtminstone väldigt speciell. Det är inte många som vågar dra allting för långt och beröra känsliga ämnen som den här filmen gör. Pedofili, våldtäkt, mord, telefon-sextrakasserier… Jag kan bara komma på en annan film om pedofili, The Woodsman. Den påminner inte ett dugg om Happiness, men jag vill minnas att ämnesvalet omtalats en del.

Alla människor i filmen är sorgligt dåliga. Jag ser dem som karikatyrer över stereotypt dåliga människor och jag blir nästan rädd när jag läser att folk på nätet skriver om “trovärdiga karaktärer”. Trovärdiga? Vidriga! Men kanske menar de bara att de inte är klassiskt Hollywood-plastiga utan människor med fel och brister.

Det är onekligen en speciell film och den är klart sevärd om man inte är för känslig.

* Spoilervarning *
Jag gillar att våldtäktsoffret får upprättelse. Men det går inte riktigt att känna sig nöjd ändå, för det hela går precis som allt annat i filmen totalt över styr och blir dåligt på ett annat sätt i stället. Fast det blir klart intressant: får man mörda någon som man just blivit våldtagen av, även om det inte direkt är i självförsvar? Självklart är det aldrig okej med mord, men jag kan inte låta bli att tycka att våldtäktsmannens brott var lika vidrigt som offrets. Det var ju helt oprovocerat, medan hon minst sagt hade anledning att vara upprörd.
* Slut på spoilervarning *

FilminfoIMDB: Happiness
Regissör: Todd Solondz
År: 1998
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

The United States of Leland

Leland är en tonårskille som mördar en förståndshandikappad pojke “because of the sadness, your sadness”. Bättre förklaring ger han inte men filmen gör ett ganska bra jobb för att få mig nyfiken på att historien ska nystas upp. Fast… när filmen är slut känner jag ändå inte riktigt att den gjort det. Kanske får jag skylla mig själv lite som var så trött att jag hade stora svårigheter att hålla mig vaken i slutet, men jag känner ändå att filmen lovar mycket och sedan inte riktigt levererar. Det fattas något.

FilminfoIMDB: The United States of Leland
Regissör: Matthew Ryan Hoge
År: 2003
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Hoodwinked

(På svenska: Sanningen om Rödluvan)

En animerad version av Rödluvan, minst sagt en smula fräsigare än originalet. Vad var det egentligen som hände när vargen försökte lura Rödluvan att han var hennes mormor? Vi får ta del av historierna ur flera olika perspektiv, när de inblandade sitter i polisförhör.

Jag tycker historien är bra och genomtänkt berättad, man får snygga hintar om hur det förhåller sig egentligen. Lägg sen till en drös referenser till andra filmer och en god portion humor och charm. Jag var sugen på att se filmen, men trodde inte att den skulle vara fullt så bra som den var. Positiv överraskning!

Dessutom var det kul att råka se två Rödluvan-filmer så nära varandra, det var ju inte länge sedan vi såg Freeway .

FilminfoIMDB: Hoodwinked
Regissör: Cory Edwards
År: 2005
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

The Asphalt Jungle

Dags för lite mer film noir! Den här gången är det en gangsterfilm som handlar om ett gäng busar som planerar tidernas kupp, under ledning av den legendariske och nu förrymde Doc Riedenschneider. Alla har sina egna motiv och anledningar, vilket gör karaktärerna intressanta.

The Asphalt Jungle brukar nämnas bland klassiska films noir, men känns inte helt som en typisk sådan. Trots att självaste Marilyn Monroe är med har filmen ingen tydlig femme fatale och trots att Monroe är ivrigt skyltad med på filmaffischerna är det väldigt uppenbart att skälet är hennes skönhet och berömdhet, för det är främst en film om skurkaktiga män.

Som alla amerikanska filmer från den här tiden följs Hayes-koden som bland annat innebär att man aldrig får komma undan med ett brott, det tillåts inte att glorifiera brott.

* VARNING FÖR SPOILERS *
I den här filmen tycker jag det hade varit coolt om Riedenschneider gått fri, men givetvis tillät inte koden detta. Däremot får han nästan “vinna” ändå, eftersom han själv säger att han inte bär pistol – gör man det slutar det med att man skjuter en polis, gör man det inte åker man kanske fast men kommer ut snart igen. Det blir ett stillsamt gripande och vi vet att Riedenschneider snart kommer att sätta nästa stora plan i verket…
* slut på spoilers *

Bra film för noir-gillaren, mest som sagt för att karaktärerna har varsin drivkraft utöver att bara vilja tjäna pengar.

FilminfoIMDB: The Asphalt Jungle
Regissör: John Huston
År: 1950
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Girl, Interrupted

På 60-talet spärrades Susanna Kaysen in på ett mentalsjukhus i 18 månader. Senare i livet skrev hon en bok om sina upplevelser och det är på denna filmen är baserad.

Winona Ryder spelar Susanna, som efter att ha blandat tabletter och alkohol i livsfarlig dos blir skickad till institutionen Claymoore för att “vila upp sig”. Där får hon tillfälle att fundera över om hon är galen eller inte, men också att lära känna en rad andra unga kvinnor som haft ett hårt liv. Där finns bland annat den provocerande Lisa (Angelina Jolie) och en rad andra excentriska karaktärer.

Filmen är gripande och gör mig mer positivt inställd till alla skådespelarna som är med – Winona Ryder, Angelina Jolie, Brittany Murphy och till och med Whoopi Goldberg, för de gör väldigt bra ifrån sig. Särskilt Jolie överraskar som den härligt jobbiga Lisa. När jag tänker efter är nog den enda hela film jag sett med henne förut Tomb Raider, så det kanske inte är så konstigt att jag hittills inte känt mig överdrivet imponerad…

Jag kan rekommendera den!

FilminfoIMDB: Girl, Interrupted
Regissör: James Mangold
År: 1999
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

The Godfather: Part II

Åh, vad jag är kluven. Å ena sidan är det ju en klassiker och jag kan verkligen se vad som uppskattas med den – å andra sidan är den ofantligt lång (200 min) och ganska långtråkig.

Att jag har svårt för Gudfadern-filmerna beror nog mycket på att jag totalt saknar förståelse för hela hämndgrejen – varför vill man kasta sig in i en oändlig kedja av meningslöst dödande? Det är helt obegripligt!

Jag gillade den nog ändå mer än första filmen – det är ganska tufft att man får ta del av två historier parallellt, dels om hur den unge Vito Corleone kom till Amerika och blev maffiaboss, dels vad som händer efter hans död när hans son Michael tagit över.

Michael, ja. Han var så otroligt jäkla dålig mot sin flickvän/fru i första filmen att min utgångspunkt var att totalt hata honom. Inte blev det direkt bättre heller… det är en otäck värld som skildras, en värld där bara männen räknas.

Jag tvekar inför betygsättningen, men eftersom det ändå känns såpass bra att ha sett den får det allt bli en fyra i alla fall. Men en ganska svag sådan, tyvärr… mest för att 200 minuter är alldeles för mycket!

FilminfoIMDB: The Godfather: Part II
Regissör: Francis Ford Coppola
År: 1974
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Freeway

En minst sagt modern Rödluvan-historia med Reese Witherspoon som småkriminella white-trash-rödluvan Vanessa och Kiefer Sutherland som seriemördar-varg.

Livet är surt för Vanessa som bor med sin prostituerade mamma och en styvfar som förgriper sig på henne. Båda föräldrarna knarkar och gör titt som tätt turer till finkan. När båda återigen arresteras lyckas Vanessa smita från socialtjänstens omsorger och ger sig iväg för att leta rätt på sin mormor. Men givetvis är vägen dit kantad av “vargar” och annat otäckt.

Filmen får något extra plus för att den är ovanlig och ganska kul på ett småmakabert skruvat sätt. Kiefer Sutherland känns härligt slemmigt otäck som seriemördare och Reese Witherspoon är rysligt jobbig som den osympatiska trash-tjejen. Roligt med Rödluvan-referenser!

FilminfoIMDB: Freeway
Regissör: Matthew Bright
År: 1996
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar