Helenas dagar Inlägg

Vi behövde lite luft, så vi gick ut en liten sväng på gården där det inte fanns någon vi kunde smitta. Sander använde sin gröna overall för första gången och hade dessutom de bra (nåja… halvbra) vantarna och SKOR! Att gå ute ville han inte riktigt prova, men han stod upp lite i alla fall, fast kröp mest. Sen tog han några steg i hissen! Stor dag! Skor är inte helt omöjligt!

Och Ava har rikligt med kliande vattkoppor, stackarn. Hon vill inte att jag ska lägga ut bilder på henne prickig, så vi spar dem för egen hågkomst.

Sander pratar ju inte så mycket ännu, men ibland är han väldigt tydlig ändå.

T.ex. när han sliter i min tröja, pekar ner i urringningen och säger “DÄ!”. “Vill du tutta?” “Mm.”

Han har också blivit bra på att skaka på huvudet och nicka, oftast när man erbjuder något att äta. Går liksom inte att låtsas att man inte fattar och fortsätta truga… Och äntligen börjar det gå att fråga honom VILKEN grej han sitter och sträcker sig efter vid matbordet, han skakar på huvudet när jag håller upp fel sak. Tyvärr är ju rätt sak oftast något han inte får ha eftersom han är ganska ensam om att uppskatta när han pillar ner bitar av sin mat i förpackningar av olika slag…

Och så säger han förstås “NEJNEJNEJNEJ” när man gör något han inte gillar… det ÄR ju ord! Han har lagt sig till med ett väldigt argt argljud också, tar liksom i ända från tårna och grymtskriker ogillande.

Han förstår mer och mer också. Det händer att han pekar på näsan när man frågar “Var är näsan?”. Fast ärligt talat kan han lika gärna svara muu…

…så nu bara väntar vi. I en månad. På ett besked som kommer att ha jättestor betydelse för de närmaste 11 åren (räknar Avas och Sanders F-6) av våra liv (rent praktiskt/logistiskt, men egentligen för alltid ju). Alla tummar hålls hårt!

Ava var hemma från förskolan i måndags pga hosta, men jösses vad pigg hon var… det fick bli förskolan igen sen.

Jonas spelade rollspel på tisdagkvällen, så då hade jag och barnen en kväll själva.

Jag och Sander skippade öppna förskolan, mest för att jag var förkyld. Jag hoppade över att träna/promenera på onsdagen också och jobbade fotobok i stället.

Mina armar känns mycket bättre nu när jag avstått från ett par pass cirkelfys. Troligtvis kommer det onda tillbaka så fort jag börjar igen…

I torsdags följde kompisen A med hem från förskolan, mycket roligt. Och skönt att få till det, att ingen var för sjuk. (Hon var sjuk när vi planerade lek i förra veckan.)

Jag kanske ropade hej en aning tidigt angående Sanders fyra nya tänder, egentligen är det nog bara en som tittar fram riktigt ordentligt. Men de andra känns och syns, så de spricker nog igenom ordentligt snart. Kanske är det därför han äter lite sisådär nu igen, det har annars gått riktigt bra på sistone.

Har försökt låta Sander vara ute och leka lite, med begränsad framgång. Skor och vantar är ingen hit, kort sagt, och någon jävel hade fimpat rikligt i sandlådan vilket jag upptäckte först när Sander hade en fimp i handen, eek.