Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Bullen

Publicerat den 19 maj 2012

Bullen “i ugnen” är riktigt tydlig nu. Jag ligger på rygg, tömmer magen på luft och bara övre delen av den sjunker ner. Nedanför naveln putar bullen upp, kännbart och synbart.

Jag har visserligen haft stor mage i flera veckor redan, men det har mest varit plufs. Ibland har jag känt något fastare inuti, men det är först nu bullen är riktigt påtaglig.

Ibland rör det sig lite där inne. Men det är för tidigt för att verkligen urskilja fosterrörelser. Svårt att skilja från vanligt kurr i magen.

Det känns roligt att det går framåt! Jag ser fram emot att få regelbundna livstecken där inifrån snart, det känns ju så mycket tryggare då. När man känner att barnet lever.

Lämna en kommentar

Det värsta är att inte kunna äta

Publicerat den 17 maj 2012

Det är svårt att förklara för någon som inte upplevt det själv, men mat är verkligen svårt just nu. Att äta mat känns i regel lika lockande som att äta bajs. Ändå måste jag äta oftare än vanligt för att hålla illamåendet någorlunda i schack.

Dessutom är det värre nu, på ett sätt. Jag har ju kunnat äta mackor, frukt och måltidsersättningskakor utan att kräkas, men det finns inga säkra kort längre. Det har också gett mig motvilja mot dessa saker.

Fördelen, eller vad man ska säga, är väl att jag lika gärna kan äta riktig mat nu. Äter jag riktigt, riktigt lite finns chansen att få behålla maten och annars har jag ju varianten att äta mer efter att ha kräkts, eftersom det oftast får vara kvar då.

Idag har jag ätit:

– Havregrynsgröt till frukost. Det är så nära ett säkert kort jag kommer just nu. Fast det är nog mest för att jag äter det på morgonen, när jag mår som bäst. Brukar även ta kosttillskott då, eftersom chansen är god att inte spy. Gröten, som är ett nytt tillskott i min diet, är faktiskt en välsignelse. Jag hoppas jag kan äta den ett tag till.

– 1/3 matlåda spaghetti carbonara till lunch och samma till middag. Jag petar bort löken och tar så få carbonarabitar som möjligt, för att det inte ska smaka mer än nödvändigt…

– Två cocktailtomater efter middagen.

Jag borde även ha ätit mellanmål, men jag har mest sovit idag. Och det finns inget jag vill äta.

Jag tänker så det knakar för att komma på andra maträtter som inte känns bajsäckliga. Det får liksom inte vara för smakrikt eller flottigt eller… osv. Hittills har jag kommit på: pannkakor, lasagne. Det kanske skulle gå, om de blev precis som jag föreställer mig dem…

Annars vill jag inte äta någonting utom gröt, frukt, kanske vissa grönsaker.

Kanske någon soppa, men jag är rädd för buljong, som ju både är smakrikt och fett…

Jag är riktigt nervös för hur det ska gå att komma tillbaka till jobbet. Jag vill undvika personalköket och riktig mat, men kommer jag klara måltidskakorna som jag numera förknippar med hur de smakar när de kommer upp? Och vad ska jag äta till mellanmål? Frukt räcker inte. Det finns absolut inget pålägg jag vill äta på mackor. Det kanske blir att försöka med müsli igen, som jag åt till leda i början och sedan mådde illa av.

3 kommentarer

Mer Jesus Christ Superstar

Publicerat den 14 maj 2012

Vi satt längst fram på Jesus Christ Superstar. Det var häftigt. Visst kunde vi haft bättre överblick, men det var häftigt att t.ex. se Maria Magdalena pressa en apelsin över Jesus ansikte blott en meter framför oss… Och det var ärligt talat lite läskigt också, med alla kundvagnar som virvlade runt liiite för nära. Och den stora rull-hammocken… och folk som slängde ut benen nästan i ansiktet på oss… Men jag är väldigt nöjd. Dessutom var det gott om benutrymme och jag hade lätt kunnat smita ut om jag hade behövt, utan att tvinga folk att resa sig.

Man fick förstås inte fotografera under föreställningen, men de var snälla nog att påpeka att det var tillåtet under applådtacket. Så då gällde det att hala fram och starta mobilen illa kvickt.

Tiden efter en bra musikalupplevelse är så härlig, med en massa musik som snurrar runt i huvudet. Jag är glad att vi inte ställde in!

2 kommentarer

Jesus Christ Superstar

Publicerat den 12 maj 2012

Idag har jag och Jonas sett Jesus Christ Superstar på Göta Lejon. Det var bokat sedan länge och jag ville inte ge upp det bara för att jag råkar vara i odugligt skick just nu. Och jag överlevde faktiskt.

Musikalen var förstås häftig och det var kul att känna igen musiken (jag har sett en gymnasieuppsättning av musikalen tidigare och musiken är förstås också allmänt känd)  samtidigt som texterna av Ola Salo förstås var nya.

Jag hade skyhöga förväntningar på Ola Salo som Jesus och visst var han bra, men han överskuggades faktiskt en smula av Patrik Martinsson som spelade Judas.

1 kommentar

Första livstecknet!

Publicerat den 11 maj 2012

Idag har vi sett lillskrutten i min mage för första gången! Det var en liten, liten människa som sprattlade med benen och vars hjärta slog precis som det skulle.

Dessutom fick vi ett betryggande resultat på KUB-testet, som alltså var undersökningens huvudsyfte och som mäter risken för kromosomavvikelser (främst Downs syndrom): 1/10 000!

Det känns väldigt bra! Man vet ju så lite om vad som pågår där inne, men nu har vi sett att allt ser ut att gå enligt planerna hittills i alla fall.

Lämna en kommentar

Två veckors vila!

Publicerat den 8 maj 2012

Idag har jag varit hos läkare och blivit sjukskriven för hyperemesis gravidarum (svårt graviditetsillamående) på heltid i två veckor. Det känns helt fantastiskt skönt. Jag var inställd på att i bästa fall få deltid, men det här är ju ännu bättre. Sista dagen har jag ny läkartid och kan förhoppningsvis återgå till jobbet på deltid efter det.

Nu ligger jag i sängen och bara tar det lugnt. Det blir mycket av den varan under de kommande två veckorna! Jag tänker mig att jag ska gå på stillsamma promenader också, det vore säkert nyttigt. Gå långsamt, inte vara på väg någonstans, hålla mig nära hemmet och kunna gå hem när jag vill, det borde ju kännas bra. Jag tror dessutom att fina strandpromenaden öppnar i helgen. Det blir toppen.

En annan sak jag borde göra är att gå på stan och köpa mammabyxor… har bara ett par. Men jag är inte precis sugen… jag kanske orkar tvätta dem tillräckligt ofta…

Nu ska jag leta rätt på något nytt att läsa!

1 kommentar

Mobilblogga var det, ja

Publicerat den 6 maj 2012

Nu gör jag det. Ska väl inte vara så svårt?

Ännu en helg i sängen snart till ända. Snart ny vecka med jobb igen. En hel femdagarsvecka nu, fast bara en innan nästa kortvecka.

Nu läsa…

Lämna en kommentar

Livet just nu

Publicerat den 6 maj 2012

Visst har jag tänkt att jag borde orka mobilblogga lite, men det har liksom inte blivit av. Får se om jag kanske kan lyckas bli lite bättre på det.

Nu har jag i alla fall plockat fram netbooken ur garderoben och ligger i sängen och skriver. Vanliga datorn har inte varit startad på en vecka – jag fick just mail från Carbonites kundtjänst som sa det. Det är alltså företaget jag köper automatisk backup från. De ville uppmärksamma mig på att min dator inte kontaktat deras servrar på ett tag. Och när den användes sist var förstås för att sköta den obligatoriska deklarationen och lite räkningar och sånt.

Graviditet är inte mitt bästa tillstånd, det har jag ju konstaterat förr. Visst hoppades jag att andra gången skulle bli annorlunda och jag trodde det nästan ett tag också. Det vill säga sisådär vecka 5… Men vecka 6 satte det ju igång med full kraft. På måndag (i morgon!) har jag fullbordat 12 veckor och jag vågar inte hoppas på mer än att kanske må hyfsat i juli.

Jag har lyckats skala bort det mesta av mina måsten (och mitt liv…). Jonas har gått ner i arbetstid för att kunna både lämna och hämta på förskolan och han sköter ALLT här hemma.

Jag jobbar fortfarande i teorin heltid, men i praktiken orkar jag inte med heldagar och har pusslat med sjukskrivningsdagar som komp. Förhoppningsvis kan jag få till en riktig deltidssjukskrivning, jag ska i alla fall till läkaren snart och prata om det.

Jag klarar mig egentligen ganska hyfsat, så länge jag håller mig till reglerna. Jag kan äta mackor, frukt, Nutrilett måltidsersättningsbars (inte veganska, men just nu äter jag bara helt enkelt det som går) och lite sånt, men egentligen inte mycket vettigt. Då kommer det upp igen. Men äter jag säkra saker och ser till att tillbringa all tid i sängen när jag inte är på jobbet (eller ok, jag ligger en timme i vilrummet på lunchen också…) så kan jag få en kräkfri dag.

Fast ibland provar jag ju att äta mat och ibland händer det ju att Jonas är borta en kväll och jag måste sköta ruljangsen. Då kräks jag, ofelbart.

Jag äter Postafen åksjuketabletter. Jag tror att de tar udden av illamåendet något, men helt säker kan man ju inte vara. Det är i alla fall inte så ofta jag mår sådär dunderilla. Ofta mår jag bara lite småilla. Andra gånger är jag bara trött. Vet inte om Postafenet gör mig ännu tröttare än jag skulle vara annars, men det känns inte som ett stort problem, eftersom det faktum att jag kan sova extremt mycket är en stor räddning för mig.

Hur illa det är har varierat. Ett tag gick jag ner, men det gör jag inte längre. Livet går i stort sett ut på att Inte Kräkas. Och det går som sagt ganska bra om jag gör allt rätt.

Jag längtar efter att kunna äta… Det känns inte bra att leva på mackor och frukt. Måltidsersättningskakorna är en stor hjälp, men det bereder mig inget nöje att äta dem även om det åtminstone brukar kännas bättre efteråt, vilket definitivt inte är fallet med saker som inte ligger på säkra listan, eller kanske har legat där men kanske är på väg ut (som müslin jag åt tidigare idag…).

Tröttheten är för övrigt förlamande. Jag kan bli fullkomligt utmattad av en så banal sak som att ta mig till jobbet. Så ni förstår att jag inte gör så mycket just nu. Och att det känns som ett hån när man läser råd till gravida om att “ta vara på den här fantastiska tiden och se till att motionera ordentligt!”.

Något positivt i det hela är att jag i alla fall orkar läsa en hel del (men jag ligger förstås vansinnigt mycket efter med recensionerna…). Det blir en del film på kvällarna också. Alltid något.

Jag har avbokat allt i kalendern under den här tiden utom en sak: på lördag ska vi se Jesus Christ Superstar! Det har jag verkligen sett fram emot, så det ska jag baske mig se till att orka med.

4 kommentarer