Helenas dagar Inlägg

Visst har jag tänkt att jag borde orka mobilblogga lite, men det har liksom inte blivit av. Får se om jag kanske kan lyckas bli lite bättre på det.

Nu har jag i alla fall plockat fram netbooken ur garderoben och ligger i sängen och skriver. Vanliga datorn har inte varit startad på en vecka – jag fick just mail från Carbonites kundtjänst som sa det. Det är alltså företaget jag köper automatisk backup från. De ville uppmärksamma mig på att min dator inte kontaktat deras servrar på ett tag. Och när den användes sist var förstås för att sköta den obligatoriska deklarationen och lite räkningar och sånt.

Graviditet är inte mitt bästa tillstånd, det har jag ju konstaterat förr. Visst hoppades jag att andra gången skulle bli annorlunda och jag trodde det nästan ett tag också. Det vill säga sisådär vecka 5… Men vecka 6 satte det ju igång med full kraft. På måndag (i morgon!) har jag fullbordat 12 veckor och jag vågar inte hoppas på mer än att kanske må hyfsat i juli.

Jag har lyckats skala bort det mesta av mina måsten (och mitt liv…). Jonas har gått ner i arbetstid för att kunna både lämna och hämta på förskolan och han sköter ALLT här hemma.

Jag jobbar fortfarande i teorin heltid, men i praktiken orkar jag inte med heldagar och har pusslat med sjukskrivningsdagar som komp. Förhoppningsvis kan jag få till en riktig deltidssjukskrivning, jag ska i alla fall till läkaren snart och prata om det.

Jag klarar mig egentligen ganska hyfsat, så länge jag håller mig till reglerna. Jag kan äta mackor, frukt, Nutrilett måltidsersättningsbars (inte veganska, men just nu äter jag bara helt enkelt det som går) och lite sånt, men egentligen inte mycket vettigt. Då kommer det upp igen. Men äter jag säkra saker och ser till att tillbringa all tid i sängen när jag inte är på jobbet (eller ok, jag ligger en timme i vilrummet på lunchen också…) så kan jag få en kräkfri dag.

Fast ibland provar jag ju att äta mat och ibland händer det ju att Jonas är borta en kväll och jag måste sköta ruljangsen. Då kräks jag, ofelbart.

Jag äter Postafen åksjuketabletter. Jag tror att de tar udden av illamåendet något, men helt säker kan man ju inte vara. Det är i alla fall inte så ofta jag mår sådär dunderilla. Ofta mår jag bara lite småilla. Andra gånger är jag bara trött. Vet inte om Postafenet gör mig ännu tröttare än jag skulle vara annars, men det känns inte som ett stort problem, eftersom det faktum att jag kan sova extremt mycket är en stor räddning för mig.

Hur illa det är har varierat. Ett tag gick jag ner, men det gör jag inte längre. Livet går i stort sett ut på att Inte Kräkas. Och det går som sagt ganska bra om jag gör allt rätt.

Jag längtar efter att kunna äta… Det känns inte bra att leva på mackor och frukt. Måltidsersättningskakorna är en stor hjälp, men det bereder mig inget nöje att äta dem även om det åtminstone brukar kännas bättre efteråt, vilket definitivt inte är fallet med saker som inte ligger på säkra listan, eller kanske har legat där men kanske är på väg ut (som müslin jag åt tidigare idag…).

Tröttheten är för övrigt förlamande. Jag kan bli fullkomligt utmattad av en så banal sak som att ta mig till jobbet. Så ni förstår att jag inte gör så mycket just nu. Och att det känns som ett hån när man läser råd till gravida om att “ta vara på den här fantastiska tiden och se till att motionera ordentligt!”.

Något positivt i det hela är att jag i alla fall orkar läsa en hel del (men jag ligger förstås vansinnigt mycket efter med recensionerna…). Det blir en del film på kvällarna också. Alltid något.

Jag har avbokat allt i kalendern under den här tiden utom en sak: på lördag ska vi se Jesus Christ Superstar! Det har jag verkligen sett fram emot, så det ska jag baske mig se till att orka med.

4 kommentarer