Helenas dagar Inlägg

Idag tog vi en promenad till Fridhemsplan för diverse shoppingärenden. Kan inte klaga på den promenadsträckan (bara på utomhustemperaturen!):

Det är en massa folk som pratar om julefrid nu. Det vore fint att uppleva det någon gång. För min del är det mer stress och fläng än frid.

Kan vi inte införa sisådär en månad med enbart röda dagar och julafton nånstans i mitten?

Är det någon mer än jag som fortfarande köper en Bamse-tidning en gång om året? För den eminenta adventskalenderns skull, förstås. Och som kanske, liksom jag, minns det där året när de försökte ändra på konceptet. Som kanske, liksom jag, skrev och ville ha den gamla vanliga kalendern tillbaka. För den är hur bra som helst. Man börjar med en ganska tom scen och ju fler luckor man öppnar, desto mer händer det i bilden.

I år är kalendern Avas och den går hem fullt ut hos henne också. Det är ett fasligt tjat hemma hos oss om att öppna luckor just nu! Mycket lärorikt, kan man tro, att få öva dels på konceptet “en om dagen” och dels på konceptet “hitta siffror”. Hon har stenkoll, vi säger vilken lucka hon ska hitta (“Idag är det tjugoett, det är en tvåa och en etta.”) och så gör hon det. Sen brukar vi titta på några andra luckor som vi öppnade “igår” (dvs förut…) också och nåde mig om jag då säger “Ja, den öppnade vi i lördags” och hon öppnade den med Jonas, då får jag genast höra: “NEJ, DET VAR INTE VI, DEN ÖPPNADE JAG MED PAPPA!”.

(synen som mötte mig när jag tittade ut genom fönstret i söndags morse)

Jag tycker om dem, men nej, jag vågar inte ha dem. Nu är de nerpackade igen.

Ava är ju och klättrar i fönstren och pillar på allt och Roomban drog ner den förra (nya) staken i golvet så den blev knäpp. Jag är inte el-savvy nog att ha någon aning om ifall jag är fånig som tar ner dem eller fånig som överhuvudtaget tänkte att jag kanske kunde ha dem, men hur som helst, jag riskerar inte mitt barn för att kunna ha några fina prylar i fönstren.

Det var kul så länge det varade.

Det är alltså gamla (50-tal?), småtrasiga, ojordade adventsljusstakar (med metalldelar!) som var min farmor och farfars, som sagt. Jag bytte stickpropp på dem för att överhuvudtaget kunna använda dem – jordad stickpropp på ojordad gammal sladd.