Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

The 39 Steps

En spionfilm av Hitchcock… Har hört mycket bra om den, men jag kan inte hålla med om att den hör till Hitchs 10 bästa, som jag läste någonstans. Jag har faktiskt inte ens särskilt mycket att säga om den. Den var okej, men jag tyckte inte att man fick veta tillräckligt om de 39 stegen för att riktigt bry sig och slutet föll lite väl enkelt på plats.

FilminfoIMDB: The 39 Steps
Regissör: Alfred Hitchcock
År: 1935
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Day of the Woman

Även känd som: I Spit on Your Grave

Innehåller spoilers!

Det här är en film om en kvinna som blir brutalt våldtagen, och om hämnden hon sedan utkräver på förövarna. Våldtäkterna kvinnan utsätts för är fruktansvärt grafiska, våldsamma, utdragna och hemska – verkligen obehagliga att se. När killgänget är färdiga med henne har de för avsikt att döda henne, men misslyckas. Ungefär här börjar jag verkligen se fram emot en matchande hämnd – det hade varit ett strålande tillfälle att faktiskt njuta av gravt övervåld – men oj så besviken jag blir. Hämnden är ingenting mot våldtäkterna!

Jag blir fruktansvärt irriterad på att kvinnan givetvis använder sex för att lura männen innan hon hämnas med dem. Varför skulle hon vilja ha sex med dem som skändat henne å det grövsta och varför skulle det vara nödvändigt? Det är så typiskt att allt en kvinna har att komma med är sex.

Dessutom verkar det osannolikt att hon inte får några långvarigare skador av allt hon utsatts för… visst, det förflyter ett par veckor, men sen är hon helt återställd och har inte uppsökt någon läkare eftersom hon ska ta itu med det hela på egen hand.

Det enda som är bra nog är när hon skär av kuken på en av killarna – dock givetvis efter att med sex ha lockat honom till badkaret med henne – lamt! Muhaha! Hahaha! Japp, jag skrattade rått och gnuggade mina händer (bokstavligt talat, fråga Jonas!) under den scenen. Sjukt? Ja, kanske, men det är fasen sjukare att det är så fruktansvärt dålig kvinnobild i alla typer av kulturyttringar.

FilminfoIMDB: Day of the Woman
Regissör: Meir Zarchi
År: 1978
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar

Barbarella

Inom ett par minuter får vi se Barbarella (Jane Fonda) helt naken. Sen visar hon upp sig i idel nya försumbara outfits som inte lämnar ett smack åt fantasin. Storyn är sämre än den i Flash Gordon, och det vill inte säga lite. I princip springer hon runt på en planet och letar efter den onde vetenskapsmannen Durand-Durand och så har hon sex med män som tack för att de hjälper henne – för trots att hon är en av jordens främsta astronauter klarar hon givetvis inte av att fixa någonting med sitt skepp på egen hand… Porrigt, dåligt och ja… dåligt!

Att det planeras en remake gör mig närmast förtvivlad och jag är inte det minsta förvånad över att det är Robert Rodriguez, mannen bakom Sin City, som vill nå nya bottenrekord i förmedling av usla könsbilder. Usch!

FilminfoIMDB: Barbarella
Regissör: Roger Vadim
År: 1968
Omdöme (1-5): 1
Lämna en kommentar

Fearless

Kinesisk titel: Huo Yuan Jia

Den här filmen duger bra som underhållning men är allt annat än subtil… Det handlar om den självgode Huo Yuan Jia, spelad av Jet Li, som vill bli bäst på kampsport till varje pris. Han lyckas galant, men saknar helt den ödmjukhet som de klassiska mästarna har. Givetvis handlar filmen om hur han lär sig rätt synsätt och blir en verklig mästare.


Han besegrar vem som helst hur lätt som helst – men är det verkligen allt?

Snygga bilder, snygga fajter, vansinnigt uppenbar story. Ganska sevärd ändå, om man känner för lättuggat ögongodis.

FilminfoIMDB: Fearless
Regissör: Ronny Yu
År: 2006
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Trois couleurs: Rouge

Trilogin med den blå, vita och röda filmen avslutas alltså med denna röda film om broderskap. Den handlar om Valentine som stiftar bekantskap med en enstöring som avlyssnar sina grannar.

Jag tycker att den första filmen är solklart bäst. Varken den vita eller röda får mig att känna särskilt mycket alls. Den röda är bättre än den vita, men inte i närheten av den blå.

FilminfoIMDB: Trois couleurs: Rouge
Regissör: Krzysztof Kieslowski
År: 1994
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Trois couleurs: Blanc

Blått, vitt, rött – frihet, jämlikhet, broderskap.

Det här ska alltså föreställa den vita filmen om jämlikhet.

Efter den extremt stämningsfulla blå filmen blir jag besviken på den vita, som inte får mig att känna något alls. Dessutom tycker jag inte att den är tillräckligt vit – den blå var ju väldigt blå och väldigt snygg bildmässigt. Eller är det bara att det vita lättare glider förbi obemärkt? Jag vet inte.

Nu handlar det om polska Karol Karol vars franska fru Dominique skiljer sig från honom för att han inte kan prestera i sängen. Som om detta inte vore förödmjukande nog förlorar han dessutom alla tillgångar, blir pank och hemlös. Ändå förlorar han inte hoppet, utan kämpar vidare.

Jag tyckte inte om människorna och jag tyckte att filmen var ganska seg. I mina ögon är den inte mer än okej.

FilminfoIMDB: Trois couleurs: Blanc
Regissör: Krzysztof Kieslowski
År: 1994
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Population 436

Det här är en sån film som jag nästan skäms för att jag gillar, men faktum är att den funkar ypperligt som mysrysig underhållning trots att den är lite B. Det är ju sällsynt med bra skräckfilm, så jag blir verkligen glad när det dyker upp något som är åtminstone tillräckligt bra.


På väg mot Rockwell Falls

Steve Kady kommer till den lilla hyperreligiösa hålan Rockwell Falls för att reda ut det misstänkta bokföringsfel som påstår att byn haft 436 invånare ända sedan 1860. Det visar sig att det stämmer alldeles utmärkt – befolkningssiffran är konstant och invånarna ämnar att låta den förbli det.

Människorna i Rockwell Falls älskar verkligen sin lilla by och sin speciella religiösa inriktning. Ingen som kommit till byn vill någonsin åka därifrån – och tänker man fel hamnar man hos doktor Greaver, som ser till att man mår bra igen. Och det är väldigt viktigt att invånarantalet hålls konstant…

En spännande film om vad människor kan göra i religionens namn.

FilminfoIMDB: Population 436
Regissör: Michelle Maxwell MacLaren
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

The Secret Life of Words

Hanna (Sarah Polley) lever ett inrutat liv som en exemplarisk fabriksarbetare. Kollegerna tycker dock att hon är lite otäck, eftersom hon inte är det minsta intresserad av social kontakt. Hon har inte tagit ut någon semester på flera år och till slut tvingar chefen henne att göra det. Då tar hon ett nytt jobb som sjuksköterska åt den brännskadade Josef (Tim Robbins) ute på en oljerigg.

Man förstår att Hanna har varit med om någonting otäckt, men när detta så småningom rullas fram blir jag väldigt förvånad. Jag fick verkligen ändra mitt sätt att se filmen, eftersom jag inte hade uppfattat den som så seriös som den faktiskt är. Hemskheter rullas upp utan övertydlighet och det lämnas utrymme för tolkning på ett väldigt intressant sätt. Det är en viktig historia, väl värd att berättas.

Det negativa: Kärlekshistorien tycker jag känns en smula påklistrad i sammanhanget. Det går lite för fort och är ett oönskat steg i riktning mot mainstreamslisk. Dessutom tycker jag det är väldigt synd att den ytterst lilla bihistorien med de homosexuella männen blir vad den blir – det hade varit väldigt mysigt som ett existensberättigande-statement för bögar om de bara visats upp utan att det gjordes en väldigt klassisk och dålig grej av det.

Huvudhistorien i den här filmen skulle ha kunnat vara värd en femma, men bisaker sänker den. Det är synd, men huvudhistorien är så bra och gripande att det ändå är en väldigt bra film.

FilminfoIMDB: The Secret Life of Words
Regissör: Isabel Coixet
År: 2005
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

The Last Wave

Richard Chamberlain spelar en advokat i Sydney som får i uppdrag att försvara fem aboriginer. De vägrar samarbeta och hans undersökningar leder till en ockult värld med domedagsprofetior.

Filmens tagline på IMDb lyder: “The Occult Forces. The Ritual Murder. The Sinister Storms. The Prophetic Dreams. The Last Wave.”

…och ja, ungefär så är det. Stämningen är förvisso ganska mysigt otäck, men det blir lite för skumt och lite för mycket, tycker jag…

FilminfoIMDB: The Last Wave
Regissör: Peter Weir
År: 1977
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Linas kvällsbok

En ungdomsfilm baserad på boken av Emma Hamberg. Jag har bläddrat i boken – den ser mysig ut och innehåller många hambergska illustrationer. Jag kan tänka mig att den är mycket bättre än filmen, som mest känns kliché. Det är verkligen igenkänningsfilm, såtillvida att man redan sett allt detta 1000 gånger tidigare. Det är oändligt förutsägbart – men jag kan tänka mig att man som ung uppskattar att se en sån här film som sätter fingret på precis alla klassiska tonårsscenarier, åtminstone om man ser den innan man har sett allt annat som också gör det…

Det handlar om femtonåriga Lina som umgås med tuffa tjejer och blir kär i en töntig sjua, men tvingar sig själv att bli ihop med den coola Danne, som går i gymnasiet, eftersom det helt enkelt är för töntigt att vara ihop med någon i sjuan. Danne kräver givetvis sex, trots att Lina egentligen inte känner sig redo.

Jag kan inte låta bli att irritera mig på att Lina umgås med så elaka vänner som hon gör och på att hon faktiskt accepterar att vara tillsammans med Danne som bara har sex och snus i huvudet, trots att hon verkligen inte har något utbyte av honom. Men det är förstås det hela filmen handlar om, att förstå vad man själv vill göra och lära sig att våga göra det också.

Jag är glad att jag inte är tonåring längre…

FilminfoIMDB: Linas kvällsbok
Regissör: Hella Joof
År: 2007
Omdöme (1-5): 3
1 kommentar