Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Prime time

Publicerat den 22 maj 2007

Det har gått sex år sedan jag senast läste Liza Marklund! Eftersom jag har en liten deckar-rush (som jag dock börjar tröttna på) nu tänkte jag att det kunde passa med en Marklundbok i mp3-spelaren.

Det handlar i vanlig ordning om Annika Bengtzon, reporter på Kvällspressen i Stockholm. Den här gången är det TV-stjärnan Michelle Carlsson som blivit bragd om livet och Annika är givetvis på plats för att bevaka händelsen, trots att det innebär att hon måste svika Thomas och barnen på självaste midsommarafton. De misstänkta är de tretton personer som vistats på ett isolerat slott efter inspelningarna av TV-satsningen Sommarslottet och bland dem finns Annikas bästa vän Anne Snapphane.

Jag minns Bengtzondeckarna som väldigt spännande, men min reaktion på Prime time är ganska sval. Jag blir förvisso lättare otålig när jag lyssnar på ljudböcker än när jag läser och jag börjar dessutom tröttna på deckare, men det känns som att berättelsen saknar en del driv. Själva mordet är inte tillräckligt intressant (jag bryr mig knappt om att försöka misstänka någon), maktkampen på tidningen känns väldigt fristående och kvar blir alltså Annikas trassliga privatliv som inte räcker för att bära upp hela boken. Visst, boken är okej och gjorde det definitivt roligare att diska och åka buss, men that’s it.

BokinfoTitel: Prime time
Författare: Marklund, Liza
ISBN: 9164220079
Lämna en kommentar

Bokfynd på Vasastadens antikvariat

Publicerat den 22 maj 2007

Bokhandlarnas “ta 4 pocket, betala för 3” i all ära, men idag har jag gjort en bättre deal. 6 pocket för 70 kr! Jag handlade på Vasastadens antikvariat (Aschebergsg. 21), som jag dittills aldrig varit inne i utan bara rotat lite i 10-kronorslådorna utanför. Jag blev faktiskt imponerad av lokalens storlek och utbud, det var bättre än jag kunnat gissa! Det var kanske tur att jag hade så lite pengar på mig, annars hade jag kunnat få med mig hur mycket böcker som helst… Kan rekommendera stället! Jag lär gå dit igen.

Många av böckerna där har tyvärr vikmärken på ryggarna och det har jag svårt för eftersom jag själv inte behandlar böcker så. Jag har några som blivit så och det stör mig att se dem i bokhyllan. Men lite skabbigare böcker passar ju utmärkt för att t.ex. bookcrossa när man är klar med dem.

Dagens inköp:

Kära Agnes! av Håkan Nesser, 10 kr
Har varit nyfiken på Nesser ett tag och varför inte börja med denna som ser både intressant och snabbläst (160 sidor) ut. En brevroman som beskrivs som psykologisk berättelse och kriminalgåta. Ryggen är knäckt, men jag kan ju bookcrossa eller ta med till Lisas bokbytardag…

Pojke med såpbubblor av Per Wästberg, 10 kr
Också en liten nätt (140 sidor) bok. Det är Wästbergs debut och han skrev den som fjortonåring! Baksidan: “…yngste debutant, som någonsin framträtt på detta förlag /…/ så mycken friskhet och ömhet och så förvånande mogen stilkonst, att förlaget ändå inte kunnat låta bli att framlägga den för publiken.” Intressant! Ryggen är hel!

Det finns ett hål i verkligheten av Marie Hermanson, 10 kr
En samling noveller, Hermansons debut. Den lät mysigt märklig och boken är hel.

Predikanten av Camilla Läckberg, 20 kr
Nyskick! Läckbergs andra bok, den enda av dagens bokfynd som faktiskt redan stod på min mentala att-läsa-lista.

Och sen blev det ytterligare två som jag redan har och redan har läst, men som jag gärna vill ha med mig till Lisas bokbytardag…

Bakom stängda dörrar av Hansen & Cras, 10 kr
Solstorm av Åsa Larsson, 10 kr

5 kommentarer

Provsmakat: GB Yoghurtglass med gräddkolasås

Publicerat den 20 maj 2007

Vi testade en ny glass idag, nämligen GB Yoghurtglass med gräddkolasås:

GB Yoghurtglass med gräddkolasås

Jag tyckte mycket bra om den! Vår standardglass, som vi alltid har hemma, är GB Big Pack Light Vanilj och den smakar verkligen gräddigt gott utan att ge den där äckliga mättnadskänslan. Eftersom jag vant mig vid den reagerar jag starkt på gräddglass numera, det är helt enkelt inte trevligt att bli så där mätt av glass. Då är yoghurtglass perfekt! Lätt, läskande och fräscht och gräddkolasmaken var god utan att ta överhanden. Jag vill jättegärna prova skogsbärsvarianten också och hoppas att det kommer fler sorter.

2 kommentarer

Provsmakat: Munkte bättre än Gute!

Publicerat den 20 maj 2007

“Inspirerad av dofterna i klosterträdgården. Örtrik och söt.” (Beskrivning av munkte från Kränku)

Efter att ha blivit måttligt förtjust i den populära guteblandningen från Kränku riktades min nyfikenhet i stället mot deras munkte. Tack vare Kränkus utmärkta information om återförsäljare – det framgår vilka sorter varje återförsäljare har – kunde jag ta mig till Tea’s i Haga och inhandla teet. Påsen är i vanlig ordning jättegullig:

Munkte från Kränku

Det första som slog mig när jag öppnade påsen: det luktar bubbelgum! Doften är verkligen söt och stark. I vanlig ordning är smaken på själva teet mildare än doften och det är nog bra i det här fallet… Smaken har något som påminner om den kända söderblandningen som jag skrivit om tidigare, men vid en närmare jämförelse var det lätt att känna skillnaden.

Jag lär inte få några problem att göra slut på min påse munkte. Det här tycker jag mycket bättre om än guteblandningen. Smaken påminner om sommar! Det är lite för sött för att bli ett standardte för mig, men funkar helt klart som en god sort att variera med.

Haha! Om man googlar (på .com-varianten) på munkte får man det vänliga förslaget: “Did you mean: monkey?”

4 kommentarer

Skralt vristmått?!

Publicerat den 17 maj 2007

Argh! Alltså, allvarligt!? Har jag otroligt smala vrister eller något? Jag hade en fotlänk förut, men den gick sönder förra sommaren. Jag gjorde några försök att hitta en ny då och det var inte så lätt. Idag sprang jag på en billig och fin fotlänk av en slump – orkade inte prova den eftersom jag hade mina rejäla kängor på mig och den kostade bara 29:50 så jag chansade. Den var ju justerbar.

Något sorts standardmått för kortaste läget på fotlänkar verkar vara 23,5 cm. Det är för långt!

Så nu undrar jag… Hur tjocka fotleder har ni? Jag mäter 21 cm precis ovanför fotknölarna. Det kan väl inte vara så abnormt?!

7 kommentarer

Duktig hund

Publicerat den 16 maj 2007

Idag när jag gick uppför trappan från hållplatsen till vårt hus kom en liten hund upp jämsides med mig. Den var okopplad, men vad som var mer uppseendeväckande var att den bar en chokladkaka i munnen. Husse kom en bit bakom med en matkasse. Jag antar att den hjälpte till att bära. Det var fint.

För övrigt… jag fattar inte varför allt känns så tungt just nu. Det är väl inte värre än vanligt egentligen, men jag har noll ork och långt till entusiasm. Helst av allt skulle jag lägga mig och sova nu (18:30, nyligen hemkommen). Kanske gör det också…

2 kommentarer

Misslyckat urinprov

Publicerat den 16 maj 2007

Idag skulle jag lämna ett smakprov morgonurin till farbror doktorn, men det gick inte särskilt bra.

Jag hade sovmorgon och råkade missa att kolla upp lunchstängttiderna på kliniken. Således stod jag där med kiss i väskan och ringde på en dörr, såg de anställda gå där inne och titta på mig och demonstrativt gå förbi. Inte öppna under lunchtimmen, minsann. Inte ens för den som bara ska dumpa en pryl och sen gå därifrån. Jag övervägde att lägga kisset i brevlådan, men avstod.

Så jag hade med mig mitt lilla prov till skolan… När jag åkte därifrån efter uträttat arbete försökte jag ringa för att kolla om det var någon idé att komma in med provet, eller om det var tvunget att vara helt färskt. Men det går såklart inte att få tag i dem bara sådär – jag visste ju egentligen att enda sättet är att ringa under telefontid, dvs vardagar 8-9.30 och lämna namn och nummer på en svarare så att de ringer upp någon gång under dagen. Alltså åkte jag dit och kom fram en kvart innan de stängde. Fick beskedet att det inte alls var någon idé att lämna provet eftersom det legat i väskan så länge och bakterierna troligtvis hade röjarparty i behållaren vid det här laget. Okej, det var inte helt oväntat, så det tog jag med relativ ro trots allt besvär. Vad som däremot irriterade mig en smula var svaret jag fick när jag frågade hur bråttom det var att få in provet: “ja, det kanske håller sig en halvtimme”. Ooookej. Om jag så kissar och springer till bussen direkt kan jag inte vara där på mindre än trekvart. Hade de inte kunnat informera om det med en gång när jag var där förra veckan och de beställde provet? Jag var tvungen att fråga uttryckligen. Jag måste alltså kyla kisset. Ursäkta om jag är dum, men jag tyckte inte att det var helt uppenbart…

Efter att jag gick därifrån kom jag på att jag kanske behöver en ny behållare också. Eller kan jag använda den begagnade? Jag vet inte om det räcker att bara skölja ur den eller om jag måste ha en ny och jag har ingen lust att åka dit i onödan en gång till. Under telefontiden imorgon ska jag således ringa och lämna meddelande så att de ringer mig och svarar på frågan om vad jag ska kissa i den här gången. Det finns inte en chans att jag kan hålla mig (det ska ju vara första morgonkisset) tills jag fått det beskedet så det är uteslutet att åka iväg då (dessutom tvättar vi då). Torsdag-fredag har kliniken stängt, så ärendet blir avklarat tidigast i nästa vecka.

Suck. Det har varit en pissjobbig dag, faktiskt…

6 kommentarer

Trois couleurs: Bleu

Publicerat den 15 maj 2007

Jag har härmed inlett ett minifilmprojekt – att se Kieslowskis trilogi Trois couleurs. Bleu, Blanc och Rouge, såklart. Det här är en blå film om frihet, sen blir det givetvis jämlikhet och broderskap. Jag har sett någon eller några av dem tidigare, det har jag hittat anteckningar om i mina listor av sedda filmer, men jag får erkänna att minnet helt suddats ut. De måste ses om, helt enkelt.

Friheten i den här filmen är knappast av det positiva slaget. Det handlar om Julie som förlorar man och barn i en bilolycka. Sen är hon “fri”… eller kanske bara ensam. Men filmen är långt ifrån en typisk sörja-anhöriga-film; Julies reaktion är oväntat kylig. Utan att sörja synbart konstaterar hon iskallt att allt hon levt för är borta.


Julie (Juliette Binoche) i blått. | Scenen med den gamla damen.

Stämningen i filmen är lugn och beklämmande, den lämnar en lätt känsla av obehag efter sig. Bildspråket är uppenbart genomtänkt – mycket är blått (se bilden ovan t.v.) och det är ofta fokus på detaljer. Musiken är bombastisk på ett sätt som hade varit svårt att ursäkta om det inte passade in i handlingen, vilket det gör eftersom den avlidne mannen var kompositör. Skådespeleriet är utmärkt, Juliette Binoche gör bra ifrån sig och jag blir nyfiken på att se någon mer film med henne snart.

Tyvärr är det en stor sak som stör mig rejält med filmen: det framgår inte om Julie från början är en iskall människa eller om hon blir sådan för att sorgen inte går att hantera. Jag hade gärna lärt känna henne litegrann som hon var innan olyckan. Kanske är det inte meningen, men jag hakade verkligen upp mig på det. Somliga beskrivningar av filmen kallar det hon gör för ett spirituellt självmord, men för egen del känns det som att man förutsätter lite väl mycket om henne genom att säga så. Finns det något som tyder på att hon inte bara är kall som person? Missade jag det? Kanske är det meningen att man ska kunna tolka in olika varianter. Nåväl, hur som helst är hennes ostereotypa reaktioner intressanta.

Filmen innehåller en särskilt intressant scen, som jag förstått finns med i olika tappningar i alla tre filmerna. Det är en gammal dam som kämpar väldigt för att slänga en glasflaska (se bilden ovan t.h.) och huvudpersonens reaktion ger en tydlig karaktärsbeskrivning. Är nyfiken på hur den ser ut i de övriga filmerna.

En bra film – inte någon som egentligen är enormt spännande att se, utan snarare en som växer efterhand och som är intressant för sin mästerverksstatus. Ser fram emot de efterföljande två.

FilminfoIMDB: Trois couleurs: Bleu
Regissör: Krzysztof Kieslowski
År: 1993
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Kate & Leopold

Publicerat den 15 maj 2007

French Kiss möter Les Visiteurs – ja, det säger egentligen allt. För den oinsatte är French Kiss en romantisk komedi med Meg Ryan och Les Visiteurs handlar om tidsresande män från förr som förvirras av nutida förhållanden.

Varför fick jag för mig att just Kate & Leopold skulle vara något mer än så? Jag vet inte, men jag har sett fram emot att se den i säkert några år, trots att romantiska komedier med Meg Ryan vanligtvis inte är något jag längtar efter. Jag har för mig att French Kiss var lite småmysig och When Harry Met Sally… är ju en härlig klassiker, men Kate & Leopold engagerar mig inte ett dugg. Jag varken mys-ler eller blir rörd en enda gång. Inte ens tidsreseaspekten intresserar, det görs helt enkelt inte tillräckligt mycket av det. Trist.

FilminfoIMDB: Kate & Leopold
Regissör: James Mangold
År: 2001
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar