Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Bullets Over Broadway

Det här är en riktigt rolig komedi om den oförstådde pjäsförfattaren David Shayne. Enda anledningen att han får sätta upp sin allvarsamma pjäs är att maffiabossen Nick Valenti lovat sin flickvän Olive Neal att hon ska bli stjärna. Endast Shayne är tillräckligt desperat för att låta henne skådespela, mot att Valenti finansierar pjäsen såklart. Vad som kompenserar eländet en smula för Shayne är att de forna storstjärnorna Helen Sinclair och Warner Purcell också vill vara med i uppsättningen – fast vad han inte vet är förstås att Sinclair numera är smygalkis och att Purcell äter sig tjock så fort pressen blir för stor.

Helen Sinclair och David Shayne | Olive Neal övar repliker med sin livvakt

Vi får en lång rad komiska förvecklingar och trassliga kärlekshistorier och det är faktiskt riktigt roligt. Tyvärr hatar jag slutet, som är bara ett i den oändliga raden av filmvärldsexempel på att det är helt okej när män är otrogna litegrann ibland – usch. Men ända fram till sista scenen är filmen en fröjd att se. Jag är mycket positivt överraskad!

FilminfoIMDB: Bullets Over Broadway
Regissör: Woody Allen
År: 1994
Omdöme (1-5): 4
2 kommentarer

Jubel! Lämnade precis in lab 2!

Åh, så härligt! Nu klarar min typechecker alla femtielva testfiler den ska klara, så jag har precis lämnat in den! Såå skönt eftersom jag avsatte ända fram till och med måndag för den och alltså har tre dagar tillgodo – jag planerar att dela tiden mellan tentapluggande och författande. Inte alls illa! Det är fortfarande en labb kvar (i denna kurs + mer i en annan fast med senare deadlines), men informationen har inte ens kommit ut ännu, så det är inte riktigt läge att börja.

Labben jag precis gjort är en type checker (se bilden ovan för en liiiten del av den) för en delmängd av C++. I lab 1 gjorde vi en parser för en något större delmängd C++, genom att beskriva grammatiken i BNF (eller LBNF, för att vara exakt).

Om du inte alls fattar vad jag pratar om:

  • En parser gör för programspråk vad grammatikkontrollen gör för ditt Word-dokument, ungefär. Det handlar om att kontrollera att man uttrycker sig rätt.
  • En type checker kontrollerar att det du gör är rimligt, t.ex. att du använder siffror i matematiska uttryck och inte till exempel försöker dividera 3 med ett päron eller något annat tokigt.

För typcheckaren kunde vi välja mellan Haskell och Java som implementationsspråk. Haskell är tydligen Chalmers älsklingsspråk, men jag har aldrig använt det (även om jag har haft en del skoj med Scheme, som är en variant av Lisp, som precis som Haskell är ett funktionellt programmeringsspråk). På sätt och vis hade det varit kul att testa lite Haskell, men samtidigt är det riktigt kul att testa sin Java-kompetens. Jag har verkligen fått bättre programmeringssjälvförtroende tack vare framför allt kursen Pragmatisk programmering, där jag skrev en egen browser, Anywhere. Således är det alltid roligt att ta sig an programmeringsprojekt i Java numera: det tar tid att sätta sig in i vad man ska göra, men sen går det. Jag ägnade flera dagar åt att sitta och peta i befintlig kod och testa diverse småpill innan jag plötsligt fick stenkoll på typecheckern (å, vad jag tycker om svengelska… men kan man prata om typkontrollerare? Eller vad heter det?). Med lite mer träning kanske inkörningsperioden till nya projekt blir kortare, men redan nu har jag känslan av att jag klarar av saker jag tar mig an. Jag har ganska bra känsla för java. Det känns som att jag har tagit mig en bit från att 1997 förundras över vad jag kan skapa med html-taggar efter att ha läst Annica Tigers HTML-guide (nej, den såg inte ut så 1997). Det är roligt!

Ikväll myser vi! Någonstans efter att jag länkade till Wikipedia (Java och Haskell) åt vi mumsig middag och delade en flaska Periquita och nu har jag dessutom fått i mig ett par drinkar med vodka och ginger ale, så nu är jag lullig och lycklig. :) Jag vet inte om man borde få skriva blogginlägg i det här tillståndet, men jag hoppas att det inte märks alltför mycket. :)

Jäääklar vad skönt det är att ha lämnat in labben! Nu ska jag dricka lite mer vodka + ginger ale (billig variant, såklart)…

2 kommentarer

Provsmakat: Vita teer

Jag fick två goda teer av Jonas i julklapp, båda vitt te. Att ett te är vitt innebär att det är relativt obehandlat, till skillnad från grönt te som behandlas lite och svart te som behandlas mycket (väldigt förenklat, te är ju en hel vetenskap). Det innebär att teet verkligen ser ut som torkade blad och att det har kvar mycket antioxidanter och annat nyttigt. Det är väldigt luftigt, så om du ber om ett hekto vitt te blir det mycket – kanske tre gånger så stor volym som svart te.

Idealisk vattentemperatur för vitt te är 70° – 80°. Vid den temperaturen ser man de första små bubblorna i vattnet, så man kan lära sig att se när det är rätt. Tumregeln är “ju mörkare te desto varmare vatten”.

Pai Mu Tan
Ett kinesiskt, rent vitt te.
(alternativ transkribering: Bai Mu Dan)
Lätt men god smak. Jag tycker om att lägga bladen direkt i muggen och hälla över vatten. Får jag något blad i munnen tuggar jag helt enkelt i mig det. Gott!

Lust och fägring
Vitt te smaksatt med safflor, rosenblad, ringblomma, jordgubb, citron och grädde.
Den här blandningen tycker jag riktigt bra om! Det är lagom mycket smak och känns fräscht. Jag gör som med Pai Mu Tan, lägger den i botten och häller på vatten, fast eftersom det är så mycket småfnul i blir det ganska mycket som flyter upp till ytan.

Goda teer båda två! Jag har mer teer att skriva om, fast nu ska jag programmera lite.

Förresten har Ika också börjat skriva om te.

2 kommentarer

Perfume: The Story of a Murderer

För ett par år sedan läste jag boken och när jag fick reda på att den skulle bli film blev jag väldigt nyfiken. Att dessutom en så intressant regissör som Tom Tykwer tog sig an jobbet bådade dessutom gott.

Grenouille | Parfymblandning | Den ljuvligast doftande

Jean Baptiste Grenouille är filmens huvudperson och ingen vanlig människa. Han saknar helt egen lukt, men har ett utomordentligt luktsinne. Han föds i fattigdom och elände men lyckas bli lärling hos en parfymör, som han utan problem överglänser till dennes kombinerade lycka och förtret. Där lär han sig att ta tillvara på dofter av olika slag och att tillverka den ultimata parfymen. Hans favoritdoft finns hos unga flickor och han skyr inga medel för att få tag på den…

Som alltid när jag ser en filmatisering av en omtyckt bok är jag väldigt kluven. Det fattas så mycket i filmen. Det är inte en lätt uppgift att skildra dofter i en film och det blir helt enkelt inte samma sak. Jag saknar mycket om dofternas betydelse och hur det påverkar människor omkring Grenouille att han saknar egen doft, hur mycket han själv styrs av sitt doftsinne och varför han dras till vissa dofter och skyr andra.

Det är svårt att bedöma när man gillat boken, men jag kan nog säga att det är en bra filmatisering. Tykwer lyckas verkligen förmedla äckelkänslor när han ger sig på den uppgiften och fotot är fantastiskt med härliga miljöer och människor. Fast den är bättre som bok…

FilminfoIMDB: Perfume: The Story of a Murderer
Regissör: Tom Tykwer
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
1 kommentar

Millennium Actress

Japansk titel: Sennen joyû

Det här är en väldigt snygg och intressant berättad anime med tillbakablickar på en gammal kvinnas liv som framgångsrik skådespelerska. Tyvärr håller det inte riktigt hela vägen, eftersom filmen fylls ut av lösa klipp från hennes filmer. Det gör att jag tappar intresset och blir förvirrad kring vad som är verkligt och vad som är film.

Kvinnan blir intervjuad av en reporter och hans kameraman och de får följa med på en resa i hennes förflutna. Det är riktigt kul gjort att de faktiskt är där och ser henne när det begav sig. Dessutom finns många riktigt snygga sekvenser som när hon går runt i svartvita fotografier och annat häftigt.

Men storyn kunde ha varit bättre…

FilminfoIMDB: Millennium Actress
Regissör: Satoshi Kon
År: 2001
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Den sjätte natten

En riktigt spännande och välskriven deckare med mycket action!

Den sjätte natten blev nästa bok jag tog mig an i mitt lilla projekt att läsa svenska spänningsförfattare. Anledningen att det blev just den jag plockade åt mig i min senaste bokhandelsräd stavas Annika Bryns blogg – nätnärvaro imponerar så gott som alltid på mig, särskilt såklart när personen skriver vettiga saker. Jag kan förvisso inte påstå att jag följer bloggen, men jag trillar in där ibland och det är tack vare den jag överhuvudtaget vet att hon finns och det blir roligare att välja en bok när man känner till författaren.

Boken handlar om nazism. Det börjar med ett antal mord på offentliga personer som engagerat sig mot rasism och främlingsfientlighet. Sedan får man följa poliserna som nosar rätt på den nazistiska ligan och advokaterna John och Anne Danielsson som blir indragna i dramat. Jag kunde inte låta bli att tänka mig Annika Bryn i rollen som mordutredaren Margareta Davidsson när läsningen fick historien att spelas upp som en film i mitt huvud. :)

Det märks att Annika Bryn är engagerad inom jämställdhetsfrågor av olika slag, dels genom att hon skriver om sådant på sin blogg men också på sättet hon hela tiden väver in saker i sin berättelse. Jag tycker hon gör det väldigt bra – jag förstår var hon står någonstans, men hon blir inte övertydlig eller predikande. Ett exempel är när John Danielsson pratar med sin trettonåriga dotter Miriam om dinosaurier och hon frågar varför det inte finns tyrannosaurus regina också när det finns tyrannosaurus rex. Subtil kritik mot att män alltid är normen. Dessutom väver hon in allvarligare kommentarer om ämnen som prostitution, trafficking och givetvis rasism. Jag får känslan av att hon försöker så ett litet, litet frö av förståelse hos dem som inte inser hur hemskt sånt är och jag hoppas att hon lyckas.

Framför allt är detta alltså en spännande och actionspäckad historia om kampen mot en otäck naziströrelse som tänker oerhört snett och vill “rädda” den vita rasen genom olika våldsamma aktioner. Det är välskrivet och väl uppbyggt med lagom subtila hintar om händelseförloppet – inget avslöjas rakt ut, men när upplösningen kommer känns det rätt.

Inte ens den övernitiska språkpolisen i mig fastnar på särskilt mycket. (Fast stavfelet i baksidestexten sticker i ögonen på mig: “Och kan polisen lite på sina egna?” Åh, vad jag stör mig på sånt! Jag skulle bli frustrerad om jag gav ut en bok där de stavade fel på omslagstexten. På baksidan till Män som hatar kvinnor är millennium felstavat. Jag ryser nästan när jag tänker på det. Att stava fel på ett bokomslag är som att stava fel i en tidningsrubrik. Eller är jag fånig nu? :) Det har hur som helst ingenting med romanens kvalitet att göra, så därför får allt detta stå inom parentes…)

Jag kommer säkert att läsa mer av Annika Bryn, det här gav mig mersmak!

BokinfoTitel: Den sjätte natten
Författare: Bryn, Annika
ISBN: 9132435827
3 kommentarer

Billy och Ingo på ingång

Vår bokhylla är full igen.

I stället för att fortsätta klaga över detta samt att vi saknar tid och transport för IKEA-turer, gjorde jag en djärv åtgärd. Nu har jag beställt saker från IKEA med hemleverans! Visserligen är det ganska dyrt att betala 495 kr för hemkörningen, men åtminstone Billy-bokhyllan är lite för otymplig för bussen eller någon kompis bil. Och det är väldigt skönt att få allt hemkört och uppburet!

Det blev alltså:

  • Vår tredje BILLY bokhylla i ekfaner.
  • INGO sidobord att ha scannern på (i stället för de två pallar som vi behöver till annat).
  • FORNBRO pelarbord att ha intill fåtöljen och soffan.
  • BUMERANG galgar, 16 st.

1450 kr inklusive frakten… En tredjedel går alltså till frakt, men det får vara värt det för att få tummen ur i stället för att klaga. Alla sakerna är efterlängtade sedan länge.

Vi behövde fler grejer, men de fanns inte till salu online. Så jo, vi vill fortfarande åka till IKEA, men det här tar hand om det mest akuta och besvärliga.

6 kommentarer

Gravatar

Nu har jag lagt till stöd för gravatarer! De syns bara i kommentarerna än så länge, fungerar det bra fixar jag in dem i gästboken också.

Gravatar står för Globally recognized avatar och innebär alltså att man hos gravatar.com kan ladda upp en bild som knyts till ens e-postadress och därmed kan visas på gravatarstödda sidor. Se exempel i min egen kommentar till detta inlägg.

Nu väntar jag bara med spänning på att någon ska använda sig av det! Testa, vetja!

Och jag hoppas att det fungerar bra. Just nu tycker jag att min bild laddas in långsamt – kanske är gravatar.com lite extra belastat eftersom administrationsfunktionerna precis öppnat med ny funktionalitet efter att ha varit stängda länge. Blir det märkbara fördröjningar även i fortsättningen tar jag givetvis bort funktionen.

Förresten var det jättelätt att lägga in, ifall någon skulle vara sugen, instruktioner finns här.

3 kommentarer