Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Pannkaksdag och skådespelarstatistik

Idag har jag och Jonas firat 26 månader och således ätit pannkakor! Vi hann med att mysa med en film också (som jag skriver om på filmsidan snart…), annars har vi försökt vara åtminstone lite duktiga idag.

Filmtipset gör det möjligt att se vilka skådespelare man sett flest filmer med! Det är roligt! Först gjorde jag en “topp-10”, men tyckte det var lite trist att bara två kvinnor fick vara med, så här är två olika listor:

Mest sedda manliga skådespelare
Brad Pitt 16 st
Johnny Depp 11 st
Bruce Willis 11 st
Tom Cruise 11 st
Samuel L Jackson 10 st
Anthony Hopkins 9 st
Morgan Freeman 9 st
Steve Buscemi 9 st
Kevin Costner 8 st
Tom Hanks 8 st
Harrison Ford 8 st
Robin Williams 8 st
Matt Damon 8 st
Peter Stormare 8 st

Mest sedda kvinnliga skådespelare
Julianne Moore 12 st
Julia Roberts 10 st
Susan Sarandon 7 st
Nicole Kidman 7 st
Lois Smith 6 st
Juliette Lewis 6 st
Cate Blanchett 6 st
Winona Ryder 6 st
Drew Barrymore 6 st
Meryl Streep 6 st

Bara Julianne Moore och Julia Roberts kom med på totala topp 10 alltså. Är allt lite förvånad över att jag sett så många med Moore!

Ska jobba på att få in lite mer originella och “omoderna” skådisar…

(Att männen fick en längre lista beror helt enkelt på att jag försökte få med 10 stycken. För kvinnorna passade det, men för männen hade jag för många 8:or… kunde ju inte gärna strunta i dem!)

Lämna en kommentar

Hagabion, mycket månad, mycket plugg

I torsdags var jag på Hagabion med kamratgruppen. Har varit nyfiken på den ända sedan jag och Jonas var i Göteborg och rekognoserade förra sommaren men inte hann med ett besök, så det var på tiden! Vi hamnade i världens gulligaste lilla biosalong med tre stolsrader och sammanlagt 19 platser. Filmen var Quand la mer monte… och den var mycket mysig. Hagabion har som grej att visa lite smalare film för 60 kr och de har faktiskt ett hyfsat utbud. Tror att de har tre salonger och att vi var i den minsta.

Efter filmen stannade vi kvar på Hagabions vegetariska café. Jag åt en macka med hummus för 18 kronor, men borde nog egentligen ha tagit den något större för några kronor till… hummus är hur som helst jättegott! Tyvärr var det andra cafét på raken som serverade te ur stora dricksglas utan öra, men de var åtminstone snälla nog att inte fylla hela vägen upp. Vad är det för fel på vanliga muggar egentligen? Tacka vet jag Café Java, t.ex., de har stora, mysiga temuggar!

Det måste hur som helst bli återbesök, både på bion och cafét! Bra ställe!

Det är ovanligt mycket månad kvar i slutet av pengarna nu. Jag tror tyvärr att det ganska lätt förklaras med att vi flyttat till Göteborg… Jag köper månadskort till spårvagnen för 510 kronor och det finns enormt mycket mer att göra (läs: betala för) här i storstan. Sen vi flyttade hit i juni har jag nog ätit eller fikat ute mångdubbla antalet gånger jag gjorde under tre år i Linköping. Någon musei- eller nöjesfältsavgift betalade jag aldrig i Linköping heller… suck! Ska man behöva tänka ännu mer på att hålla hårt i slantarna, alltså?

Har mycket att göra också. Mina deadlines och tentor:

5/12 – Deadline: egyptologi individuell uppgift 3
6/12 – Tenta: Skriftsystem
12/12 – Deadline: Hemtenta i Japans äldre historia
14/12 – Tenta: Konversation & hörförståelse
16/12 – Tenta: Analys B i Linköping
18/12 – Deadline: egyptologi gruppuppgift 3
(+ de vanliga förhören i glosor, grammatik och kanji varje vecka)

Till detta hör att jag inte har någon pluggtid efter 16/12, då jag ska träffa familjen, så att den sista deadlinen egentligen ligger mycket tidigare. Jag behöver dessutom ganska mycket tid att plugga analys – jag vet att jag kan ta den om jag bara får friska upp minnet – vilket gör att jag vill göra klart mina skriftliga uppgifter så snart det bara går.

Således skriver jag egyptologi idag. Tänkte göra det igår också, men var föga framgångsrik… lyckades i alla fall tvätta och göra lite japanska.

Lämna en kommentar

Quand la mer monte…

Svensk titel: En smutsig affär…

Irène turnerar med en egen enmansshow. I varje föreställning plockar hon upp en man från publiken och när hon en kväll väljer Dries blir det inledningen på en inte helt igenom okomplicerad liten romans. Irène är nämligen gift.

Mysig film om alldagliga människor, skönt att slippa se de sedvanliga modellperfekta skådisarna (kvinnan är lite tjock men har vackert ansikte, mannen ser rätt skabbig ut…). Bitvis ganska rolig och charmig. Klart sevärd!

FilminfoIMDB: Quand la mer monte...
Regissör: Yolande Moreau, Gilles Porte
År: 2004
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Café Kosmos

Igår var det en sån där lång skoldag igen… 11-20, vilket innebär att gå hemifrån 10.20 och komma hem vid 21. Trist. Dessutom en timmes lunch och två timmars hål mitt i. Känns väldigt ineffektivt!

Nåja, just igår beslutade jag mig för att försöka göra något vettigt med mitt tvåtimmarshål. Har alldeles för mycket att göra nu för att kunna slappna av med att göra ingenting i två timmar. Gick ner på stan i den hastigt komna vinterkylan och fick håret klippt på mitt vanliga (får jag väl säga efter tredje besöket) dropin-ställe bredvid Filmstaden. Försöker ta bättre hand om mitt slitningsbenägna hår nuförtiden, fast tycker fortfarande att det ser risigt ut. Är lite nyfiken på att klippa kort, men vet med mig att det förmodligen kommer att kräva mer underhåll då… man kommer undan lättare med längre hår, det är som en frisyr i sig självt. Jag är helt inkompetent på att fixa med mitt utseende.

Sedan hade jag lite tid kvar och satte mig på Café Kosmos på Västra Hamngatan och gjorde lite uppgifter i boken. Köpte en stor, härlig kopp te (20 kr) och en bit kladdkaka (28 kr). Kladdkakan var inte riktigt lika kladdig som det jag egentligen var sugen på, utan snarare ganska torr, men det fick gå. Jag har varit nyfiken på Kosmos ett tag och nu fick jag alltså nyfikenheten stillad. Cafét bor i en stor lokal med många bord och en modern disk med allehanda kaffedrycker, mackor och bakverk. Blev riktigt sugen på att gå dit och äta något rejälare eftersom de hade mackor med fetaost och hummus och vad det nu var mer. Inte illa!

Jag gillade cafét, det var ett bra modernt café men är knappast ett ställe man går till för en lugn mysstund. Den största nackdelen var nämligen att de spelade ganska hög musik och ingen mysmusik heller utan Destiny’s Child och liknande enligt mig inte alls särskilt trevlig musik. Kan dock absolut tänka mig att gå dit igen för en trevlig pratstund med någon bra människa, men jag försöker nog inte plugga där igen, eller mysa.

När jag gick därifrån såg jag att det fanns ett Lilla Café Kosmos på hörnet också. Det var lite roligt. :) Det såg ut att vara precis samma café fast mindre, så de kommer nog undan med det fantasilösa namnet. :)

För övrigt blir jag nästan lite snurrig eftersom det finns ett Café Kosmos i Nyköping också…

Nu ska jag skriva egyptologi… det är verkligen sanslöst mycket som ska göras nu och dessutom fick vi ut en hemtenta i japansk historia igår. Hade ingen aning om att jag skulle behöva skriva så mycket sånt NU, det är nämligen deadline tillsammans med alla andra deadlines strax innan jul.

Lämna en kommentar

Att aldrig få glömma det där med kön…

Man väljer hur man reagerar på saker, har jag hört. Man behöver inte må dåligt för man kan välja att strunta i saker. Men hur tusan ska det gå till att ignorera det faktum att vi lever i en ytterst märklig värld med avseende på könsroller (för att trycka in hela problemet i ett inte alls särskilt sammanfattande ord)?

Jag skulle tycka det var enormt skönt att slippa påminnas om att den här världens sjuka kvinnosyn varje dag, slippa rivas sönder inombords av ilska/uppgivenhet/mindervärdeskomplex/deppighet eller vilket symptom jag nu får just den gången (oftast en blandning).. Men det är överallt, hela tiden.

Idag har jag:

– Läst en löpsedel “äldre män våldtar yngre kvinnor”*

– Blivit föreläst om japanernas toktaskiga kvinnosyn

– Tvingats se halvnakna, perfekta kvinnokroppar i reklamsammanhang över hela stan

– Läst i Metro om en handikappad man som förespråkar statliga bordeller

– Fått höra om kvinnans förtryckta roll i Turkiet

– Läst ett blogginlägg om hur svenska kvinnor förväntas vara lättfotade sexmaskiner av män från andra länder (England i sht)

Jag vill inte behöva må dåligt och uppröras av sånt här vareviga dag.

Det är ett jobbigt, omöjligt ämne. Det tjänar ingenting till att diskutera, för varje gång blir slutsatsen att världen är förjävlig (i det avseendet) men att det inte går att göra något åt det. Jag blir så trött. Jag orkar inte ens skriva om mina mer specifika tankar kring vad jag sett idag, jag vet att det inte leder någonvart.

På sätt och vis vore det bättre att vara ordentligt förtryckt och inte veta bättre. Det är så otroligt frustrerande att känna att världen är FEL mot kvinnor**, men inte kunna göra något åt det.


* skulle inte förvåna mig om jag får sökträffar från google på det här… jävla värld.

** därmed inte sagt bara mot kvinnor om nu någon skulle vilja hoppa på mig med den klassiska motkommentaren att det faktiskt finns annat skit i världen också

2 kommentarer

Skog – skogare – skogast?

Det är onekligen ganska fascinerande att plugga japanska. De har så mycket konstigheter för sig… Till imorgon har vi ett gäng kanji vi ska kunna. Här är ett ganska gulligt exempel:

hayashi = skogsdunge
Träd!
mori = skog
Fler träd!
shinrin = rejäl skog
Ännu fler träd!

Härom dagen hajade jag till när läraren började prata om “småbrottare”. Givetvis uttalar inte japanerna “sumo” så som vi gör här, utan det blir något som lätt glider närmare “små”. Det tyckte jag var roligt.

Annars är det såklart fortfarande roligt att de japanska lärarna inte märker skillnaden mellan r och l. Vår lärare har pratat om att vara “ryckrigt gift” och att man kan få “grädje av att räsa det här”. Det är jättegulligt. :) Dessutom tycks vårt u-ljud var svårt. Det blir gärna något i stil med “heur” i stället för hur.

En annan grej som fick mig att tänka på nyanser i språket var när vi fick en lapp med info om kommande tentor. Det stod ett tentadatum och “tentorna ska lämnas tillbaka” dagen efter. Jag irrade in mig i en tankegång om “vadå är det hemtenta eller?” innan jag insåg att det inte var JAG som skulle utan LÄRAREN. En svensk hade nog skrivit bara “tentorna lämnas tillbaka” eller möjligtvis “tentorna kommer att lämnas tillbaka”, men skillnaden är ju hårfin egentligen. Intressant.

Och givetvis blir det bara fler och fler former av verb och adjektiv. Det känns onekligen lite konstigt. Tänk dig att du skulle modifiera VERBFORMEN i meningen “Idag läste jag en bok” för att signalera artighetsnivån gentemot den du pratar med. Inte ordval utan ordböjning. Det är konstigt, men intressant såklart. Vi har precis börjat med “short form”, som alltså inte är speciellt artigt…

Ibland kan jag känna att jag nästan fått nog av japanskan nu… mest på grund av alla kanji. Tycker det är mycket att hålla reda på redan nu, men i vår ska jag lära mig oändligt många fler. Ändå räcker det inte för att kunna läsa japanska texter i vanlig mening. Snudd på meningslöst då… Men samtidigt vet jag ju att jag lär mig mer hela tiden och det ska bli spännande att se hur mycket jag kan till sommaren, vad gäller själva pratandet.

4 kommentarer

Dead Reckoning

Dead Reckoning känns som en väldigt typisk film noir. Humphrey Bogart springer runt och är så dryg han bara kan, världen är mörk och ond, kvinnan blond och ond.

Bogart spelar en gammal soldat som letar efter sin kamrat, som flydde hellre än att ta emot en förtjänstmedalj. Varför gjorde han så och vad har hänt honom?

Det är inte min favorit-noir, men den funkar. Kärlekshistorien är dock sällsynt dåligt motiverad, nästan så man anar ugglorna i mossen. Jag blir bara arg på kvinnan när hon påstår att hon gillar den otäcke karln med hemsk kvinnosyn. Fattar ingenting, hur skulle det ha gått till..? Och han hatade väl kvinnor, eller? Men, nåja… Jag valde mellan trea och fyra, det fick bli det högre för noir är ju alltid mysigt. :)

FilminfoIMDB: Dead Reckoning
Regissör: John Cromwell
År: 1947
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Järn & Café Flygarns Haga

Igår var Jonas och jag och såg Järn på Studion i Stadsteatern. Den var bra! Redan när gästerna började strömma in i salen för att inta sina platser satt en av huvudrollsinnehavarna på scenen och försökte få tiden att gå in sin “fängelsecell”. Inte förrän pjäsen kom igång och hon började prata insåg jag att det faktiskt var Maria Hedborg som spelade Epicykel (stavning? s/c?) i Vägen till Gyllenblå! Otroligt kul att få se henne, 20 år senare… hon är bra också!

Pjäsen handlar om en mamma och en dotter som tar upp kontakten efter femton år. Mamman sitter i fängelse för mord på pappan och dottern har vuxit upp med att kalla sin farmor för mamma. Att hitta tillbaka till varandra är inte lätt, men båda behöver de något av varandra – dottern vill ha minnen från sin barndom och mamman vill känna sig levande genom att höra dotterns berättelser från utsidan.

Utöver de båda kvinnorna är de enda skådespelarna två fängelsevakter, en man och en kvinna. Rekvisitan är mycket enkel, så fokus ligger verkligen på karaktärerna. Det är intressant att studera skillnaden i bland annat kroppsspråk mellan de två kvinnorna. Maria Hedborg är underbar som råbarkad fånge och påminner faktiskt mycket om den amerikanska seriemördaren Aileen Wournos i kroppsspråk och framtoning. Mycket sevärt!

…och jag tycker fortfarande att det är så enormt roligt att det är EPICYKEL! :)

Efter teatern satte vi oss på Café Flygarns Haga men det först efter en tur till bankomaten, då det visade sig att de inte tog kort. Det var synd, men annars var det ett bra café med lite olika typer av bord. Vi fick ett lagom mysigt bås. Fika, mackor och öl gör stället ganska mångsidigt. Tyvärr var mackutbudet lite dåligt just då, allt var nämligen slut. Men menyn såg rätt okej ut i alla fall… Det var jobbigt att få te i ett stort GLAS, jättevarmt och svårt att dricka ur. Muggar är bäst. Jag tog en bit hallonpaj, som enligt min smak innehöll alldeles för lite hallon. Vi gjorde rollpersoner till dejtingrollspelet Breaking the Ice som Jonas nyligen köpt och vi ska spela. Ska bli intressant.

Idag har jag mest pluggat alldeles för ineffektivt. Suck. Borde bli effektiv.

1 kommentar

Tjejsnack v. 46: Läsvanor

1. Vilken är din favoritbok?
Jag har jättesvårt för att välja ut någon särskild. För några år sedan hade det varit lättare, men det känns inte som att jag läser böcker på riktigt samma sätt nu. Jag hade lättare för att snöa in på särskilda författare då, medan jag har läst mycket lösryckt “non-fiction” på sistone. Har nog inte hittat några riktiga favoriter under de senaste åren och det känns lite konstigt att säga t.ex. Anne Rices vampyrserie, vilket jag nog skulle ha gjort för 5-10 år sedan någon gång… så jag vet inte!

2. Vad läser du just nu?
Skönlitteratur, faktiskt! Peter Høegs Kvinnan och apan. Plus kursböcker om Egypten och Japan.

3. Vilken favoritförfattare?
Se fråga 1… För några år sedan hade jag sagt Anne Rice, Torey Hayden, Stephen King m.fl… men nu vet jag inte.

4. Har du något bra boktips?
Vill man läsa om seriemördare så tycker jag att Ann Rules The Stranger Beside Me (om Ted Bundy) är väldigt bra.

5. Vad skulle du skriva en bok om, om du vore författare?
Visste jag det skulle jag nog ha skrivit den vid det här laget. Jag vill skriva en bok!

Lämna en kommentar

Hemsidesstatistik

Varför är det så roligt med hemsidesstatistik?

Efter en liten browserdiskussion hos Miriam, där folk pratade om hur många som använder Firefox jämfört med IE kan jag helt enkelt inte hålla mig längre. Så här ser procentfördelningen ut för besökarna av min hemsida hittills under november:

Internet Explorer 49.2 %
Firefox 26.7 %
Unknown 13.4 %
Konqueror 3.9 %
Mozilla 2.4 %
Safari 1.9 %
Netscape 1.7 %
Opera 0.3 %
Camino 0.1 %

Varför använder så många IE egentligen? Firefox är ju mycket bättre. :)
Kollade just sidan i IE och insåg att filmsidan och boksidan förmodligen sett förjävliga ut där ganska länge. Men det är ju inte lätt att veta när man inte använder IE själv. Nu ska det se lite bättre ut i alla fall.

För övrigt använder 73.2 % någon version av Windows.

Mer rolig statistik! Söktermer tycker jag alltid är roligt! Detta är de i fallande ordning 14 vanligaste söktermerna hittills i november:

morotskaka
halsmandlar
sexit
klippdocka
hallongrottor
paparatsi
kanelte
the madagascar penguins in a christmas caper
gyllenblå
vägen till gyllenblå
jeffrey dahmer
seriemördarsidan
condeco
rita ögon

Halsmandlar hamnar alltid högt i min besöksstatistik sedan min operation. Mina recept (morotskaka och hallongrottor) brukar också få träffar. Kul att känna igen nyare saker som jag skrivit om i dagboken, t.ex. kanelte, klippdocka och rita ögon. Att jag får träffar på sexit just nu beror säkert på att de ordnar årets Barbafest strax (nyss?). SexIT är alltså IT-programmets festeri, som jag varit med i. Paparatsi är ett uteställe i Nyköping, undrar om det är det folk menar… Jeffrey Dahmer har jag nyligen läst en bok om och han nämns på min seriemördarsida. Har tidigare fått träffar på Aileen Wournos, Ted Bundy m.fl. Bra att bli sammankopplad med seriemördare? :) Det händer ibland att folk söker på Vägen till Gyllenblå och hör av sig till mig för att de är nostalgiska över serien och vill ha hjälp med att få tag i den. The Madagascar Penguins… har jag precis skrivit om att jag sett och den är tydligen poppis nu. Och tja, Condeco är ett café jag varit på här i Göteborg.

Min statistik kommer för övrigt från webbhotellets Awstats. Borde egentligen göra en egen funktion, för det är mycket jag inte är nöjd med. Värst är att inte kunna exkludera mina egna besök och träffar på min RSS-fil. Hur många av mina hits får jag bara för att folk uppdaterar alla sina RSS-prenumerationer? Och vad ÄR en “unique visitor” egentligen? Allt sånt gör att det inte känns som att det betyder någonting överhuvudtaget att statistiken säger att jag haft 700 unika “viewers” (dvs, spindlar och sånt undantagna) hittills i november. Vore intressant att veta hur många personer som varit inne och läst, men det är ju inte så lätt att ta reda på.

Statistikfunktion ligger för övrigt en bra bit ner på prioritetslistan vad gäller hemsidesutbyggnad. Betydligt högre upp ligger att integrera fotodagar i vanliga sidan.

2 kommentarer